Fotohörnan: SNÖ!

Lappmöglet är över oss här i obygden. Det är väl vackert när det ligger en solig dag, men oftast är vintern i Norden ett halt helvete med slask och is. I skrivande stund är det just detta senare som är rådande. Dessutom balanserar temperaturen runt nollan vilket gör marken förrädisk att gå på även för en ung viril man som undertecknad. Jag väljer förstås att visa mina bättre upplevelser av vintern. Vassego!

"Vilken debutant!"

Den globala uppvärmningen drabbar Mellanöstern

Det snöade i Kairo, Jerusalem och andra platser i Mellanöstern vilket gett upphov till en del ironiska kommentarer om att den globala uppvärmningen lett till kallare väder. Verkligheten är att ett högtryck har parkerat rätt över Centraleuropa där det nu tvingar alla lågtryck norrut och söderut, med regn i lägre terräng och snö i högre, som här i Norden och i Mellanöstern. Att det snöar i Kairo beror på just den här bubblan av högtryck som får även vätan på breddgraderna formen av snö. Som alltid när det händer nåt annorlunda är det förstås barnen som gillar det bäst. Tänk om de vuxna också kunde leka i snön istället för att skjuta på varandra...

"Den ger dej en känsla av viktlöshet"

Språkhörnan: Du och ni

Du-reformen anser jag måste bibehållas. Jag upplever det som väldigt fult när någon säger ni till mej. Det är oartigt och tyder på bristande respekt enligt mitt sätt att se. En som niar mej i en affär uppträder jag oftast kort mot och visar tydligt att jag ogillar detta ord, som för övrigt bäst hör ihop med plural, alltså flera personer. Ni är förresten en anomali i det svenska språket. Det är bildat mer eller mindre som en feluppfattning av pluralordet i. I äldre svenska fanns fortfarande pluraländelserna kvar före vissa ord. T ex det som idag blir "Är ni hungriga?" var förr "Ären i hungriga?".

N i sista delen av verbet lösgjordes med tiden från sitt ursprungliga hem och kom att höra ihop med i och blev så ordet ni. Av någon anledning kom detta ni att bli en alternativ form för du, singular alltså. Men du behöver ingen kompanjon på den platsen i det grammatiska schemat. Du är ett tillräckligt ord och ni ska vara kvar där det hör hemma, dvs i plural. Sen 1960-talets du-reform har du varit det vanligaste ordet.

Dock verkar det som om folk ute i världen är obekväma med att säga du till främlingar. Men just du och ni är bara en liten aspekt av det där med artigheter gentemot en annan person. Att säga herr och fru, fröken osv är något som faktiskt hade börjat försvinna ur svenska språket flera decennier redan innan du ersatte ni som det offentliga tilltalet mellan vanligt folk som inte kände varandra. Om något borde vi fortsätta säga du till varandra. Ni är som sagt ett ord för flera personer, inget annat.



"Klar för kvällens final"

Finns det nåt som är genuint svenskt?

Den som följer min blogg någorlunda vet att jag nästintill hatar nationalism. I alla fall den som går ut på att en stat är detsamma som ett folk med en kultur och ett språk. Därför frågade jag mej genom ett antal inlägg om det fanns nåt som kan kallas svenskhet. Svaret på det är märkligt nog ja, detta eftersom ett visst geografiskt avgränsat område blir med tiden också avgränsat vad gäller språk och kultur. Dialekter och andra särarter från tiden innan det nationalistiska infördes lever kvar (förhoppningsvis). Men tyvärr går utvecklingen mot att särarterna förintas, och det är ofta nationalismen med sin utslätande effekt på allt som sticker ut som provinsiellt som är orsaken till detta.

Gillar du Kalle Jularbo? Då gillar du romsk musik. Gillar du Lucia och allt som hör till? Då gillar du fiskarvisor från Neapel i Italien. Traditioner kommer och går. Jag antar att vissa fastnar i ett visst tänkande och ser inte att traditionerna de var med om som barn inte alltid är desamma som dagens. Visste du att en klänning var ett plagg män bar förr i tiden? Klädning som det kallades, var ett plagg för att lätt komma i och ur under dagens lopp. Kvinnornas motsvarighet var kjorteln, samma som kjol med en tröja till. Under klädningen bar män en skjorta och hosor.

Men att diskutera hur saker och ting förändras har ingen betydelse för många människor. De förstår nog inte att det enda genuint svenska som finns är förmågan att assimilera andra kulturers särarter och bästa drag. Nja, nu överdriver jag. Det är en genuint mänsklig sak att göra. Det genuint svenska särdraget är förstås att göra andra kulturdrag till nåt folkligt och i längden trist. Det liksom faller en slöja av tråkighet över det som kommer in i den svenska kulturen. Det vi kallar svensk kultur har förresten inte funnits så länge. Det är ett konglomerat av olika landsdelars traditioner som kokades ihop på 1800-talet av nationalromantiker utan någon egentlig förståelse för det man satte samman.

Vi går mot ett alltmer nationalromantiskt, ohistoriskt och inskränkt samhälle där debatten om den politiska korrektheten utnyttjas på fel sätt av de som gärna vill se ett nationalromantiskt, ohistoriskt och inskränkt Sverige. Politisk korrekthet handlar inte om att traditioner vräks över ända bara för att några enstaka kan tänkas ta illa upp. Det handlar om att minoriteter vill bestämma agendan i ett samhälle gentemot hela befolkningen, så de som klagar över vad en rektor vill göra i Bromölla i dagens luciatåg ger mer uttryck för politisk korrekthet än det de beklagar sej över.




"Reader, suppose you were an idiot. And suppose you were a member of Congress. But I repeat myself."

Bra inlägg i klimatfrågan

En ny bok om hur man debatterar sej fram mellan alarmisternas haglande dumheter har sett dagens ljus. Boken heter Domedagsklockan och syftar på Fem i tolv-rörelsens klocka som står på fem i tolv med tolv som slutet på mänskligheten i sann alarmistisk anda. Författarna bakom boken, Svenolof Karlsson,
Jacob Nordangård och Marian Radetzki, gick ut med en artikel i DN för att göra reklam för boken samtidigt som de ville sätta fingret på problemet i en mer allmän anda. Den artikeln gav upphov till många arga repliker, varav många inte förstod vad författarna ville ha sagt med vare sej boken eller artikeln, så nu har de skrivit ett svarsinlägg betitlat "Säg nej till klimatmissbruket".

För ett missbruk har det sannerligen varit. Alarmisterna har haft carte blanche i den här frågan, en sorts gräddfil fram till livets stora megafon. Det är först nu, ca 20 år in på den här frågans existens, som alternativa röster får höras mitt i oväsendet. Nu är det tydligen andra vindar som blåser inom klimatfrågan och kritiskt tänkande är åter tillåtet. Man får svära i klimatkyrkan numera. Nu önskar vi att debatten kommer igång på allvar. När nu stormarna avlöser varandra kan det vara kul att kura ihop sej med datorn eller surfplattan och läsa debatter, inte bara partsinlägg från den hela sidan hela tiden.



"Two possibilities exist: either we are alone in the Universe or we are not. Both are equally terrifying."

Fotoförbud ett hot mot yttrandefriheten

Flera kommuner ser sociala medier som ett hot och förbjuder därför filmande och fotande av luciatåg på dagis. Barn med skyddad identitet kan riskera att hamna på bild och film som läggs ut på nätet, resonerar man. Men hur ofta kommer barn med skyddad identitet till såna här tillställningar och måste personalen tvinga dom att medverka om de inte vill? Dom ska förstås inte tvingas hålla sej borta enkom för att inte hamna på bild som sen kan hamna på nätet. Men därifrån till ett förbud tycker jag är lite överdrivet.

Det som borde göras, istället för ett förbud, är att man arbetar fram ett avtal där de som filmar/fotar lovar att inte visa detta på nätet om det finns barn med skyddad identitet bland barnen. Men det jag vänder mej främst emot i det hela är att man inte frågar barnen vad de tycker om detta. Har barn någon som helst yttranderätt i det svenska samhället? Man tar beslut utan att fråga samtliga parter, bara för att man oroar sej för om barn med skyddad identitet finns bland de som firar.

Jag är nämligen väldigt säker på att de med skyddad identitet inte är med när såna här saker firas. Inte för att någon eller några kan råka filma dom utan för att någon som känner någon kan råka se dom, kamera eller inte kamera. Det finns dessutom rätt bra kameror som kan ta bilder och filma mer eller mindre i smyg och så långt som att visitera föräldrar ska väl inte kommunalt anställda göra, eller?

Till sist kan jag säga att många som fotar och filmar egentligen borde lägga ifrån sej dessa apparater. Dels för att kvaliteten på deras alster är för dålig, samt dels för att de missar en stor del av evenemanget omkring dom när de står med näsan i kameran eller (ryyyys!) telefonen. Njut av tillställningen istället. Världen behöver inte era skakiga. suddiga bilder och filmer.



"Det är bara jul en gång om året och det är mer än nog"

Vetenskapshörnan: Kallaste temperaturen uppmätt på jorden

Ett område med sprucken is mitt uppe på den antarktiska isskölden ledde forskare till att börja undersöka hur det kom sej att isen sprack som den gjorde, långt från all rörelse. Man vet sen tidigare att områden med långvarig och torr kyla ofta får såna här sprickor i marken så de började undra vilken sorts temperaturer som rådde här. Platsen ifråga, Valkyriedomen vid det område i Antarktis som kallas Dronning Maud Land, är känd sen länge för att vara väldigt kall.

Resultatet blev häpnadsväckande. -94,7 grader uppmättes år 2010 med satelliten POES (Polar Orbiting Environmental Satellite) som hade sensorn Landsat 8 ombord. Satellitmätningar hade utförts över Antarktis under en tioårsperiod från 2003 till i år 2013 och hade väl från början inte som mål att söka efter det kallaste området på jorden, men i och med att man började fundera på hur kallt det var här tog man fram data för detta ändamål.

Det tidigare rekordet låg på -89 och uppmättes med termometer av ryssarna vid sin forskningsstation Vostok 1983. Vid dessa temperaturer är det direkt livsfarligt att vistas ute för lungorna tar ganska snabbt skada av den torra kalla luften som suger ut fukten ur kroppen på en. Det känns redan vid -20 om luften är torr hur den liksom suger fukten ur lungorna på en, vilket kan förklara varför vissa människor har dött av köld när de vistats för länge ute trots att de varit fullt påpälsade.

Jag tror inte 42 kr litern för bensin kommer att göra vare sej från eller till vad gäller kylan i Antarktis, eller nån annanstans för den delen. Kyla är kyla, vad som än händer med våra bränslen. De som tror att en höjning av bensinpriset skulle ändra klimatet verkar leva i en fantasivärld utan dess like. Bättre då att tro på de fakta man får från satelliter som säger oss att det nya köldrekordet är på -94,7.




"Nothing burns like the cold"

Titta det snöar

När farmor åkte skridskor uppå Nybrovikens is...

Så inleds Povel Ramels numera klassiska sång med samma namn som i detta inläggs rubrik. Att vi hade vintrar förr tar alla för givet, men det verkar som om alla storstadsbor också tar för givet att vi inte längre får nån snö där längre så varje gång en snöflinga letar sej ner genom smogen och andra avgaser blir de boende där förskräckta och får panik. Jag vet inte direkt vad det beror på men en av orsakerna är nog klimatfrågan. Alarmisterna har fått fram sitt budskap om att vi inom en snar framtid knappt kommer att ha någon snö om vintrarna.

Men sen klimatalarmisterna sa detta för snart 10 år sen har det kommit mer snö än på länge varje vinter. Hur får de detta att gå ihop egentligen? Rationaliserar de bort snön i sina sinnen månne? Eller gör de som vissa mindre nogräknade forskare gör, skyller även kylan på den globala uppvärmningen? Allt är tydligen människans fel för många alarmister. Atomvintern, överpopulationen och massvälten, hålet i ozonlagret, skogsdöden, alla alarmistiska skrämselhickor som inte besannats. Vad kommer efter den globala uppvärmningen? Ska vi börja om från början?

I så fall är det bara att titta ut genom fönstret. Där ute snöar det på de flesta håll i Europa just nu. Är det ett tecken på global uppvärmning eller nedkylning? Eller bara ett tecken på att det är vinter?




"Listen! The wind is rising, and the air is wild with leaves,
We have had our summer evenings, now for October eves!"

Julen (endast tomten är naken)

Det är snart jul igen och affärerna har som vanligt varit ute i god tid med sina skyltfönster och erbjudanden. Men julen är som den är och vi bör acceptera allt som hör julen till. Jag tycker så i alla fall.

Julen är en tradition som går tillbaka till det gamla firandet av solens återkomst. Frågan är om inte soldyrkan är den äldsta kontinuerliga religion vi har. Alla senare religioner är skapade som en fernissa över den ursprungliga aspekten med att solen "dör", den vilar i tre dagar och återkommer till livet. Sen lever den sakta upp under flera månader tills den sakta tynar bort igen efter midsommar. Så upprepas cykeln, år efter år.

Det handlar inte helt oväntat om vintersolståndet, som äger rum den 21 december varje år. Det är som mörkast i tre dagars tid innan det vänder från och med 25 december, då solen stiger upp i jungfruns tecken, den konstellation som betecknar början på en fantastisk period då det inte bara blir ljusare, utan i förlängningen även blir varmare. Vi är värmesökare i gemen och vi hatar i samma gemen kyla. Varför våra förfäder sökte sej hit förstår jag egentligen inte. Vi lever ju faktiskt i en istid, så att säga.

Du som tycker att julen har blivit felaktig, känner du igen beskrivningen av julen som den firades för 100 år sen? Har julen fått för många utländska inslag? Tänk då på att nästan allt med julen kommer från utlandet. Jultomten är från Mindre Asien, granen som den ser ut idag är från Tyskland, gröten åt man inte bara vid julen förr utan vid alla större tillställningar, framför allt bröllop. Köttbullar och skinka åt man inte vid julen för flera hundra år sen. Prinskorvar är en modern sak på julbordet. Men det är bra att saker utvecklas. Vi får inte stagnera för då sker ingen utveckling.

Julen är vad vi gör den till. Bilden från Wobworld.se

Vi har firat julen i tusentals år, genom religionsbyten och det mänskliga samhällets utveckling, på gott och ont. Julen idag är en tid för samvaro, mat och hågkomst. Vad man än tycker om kommersen så är den en del av den moderna julen och faktiskt också julen som den alltid varit. Den som ogillar att man tjänar pengar på julen har nog inte förstått vad äkta kapitalism är. Det handlar om att hjälpa alla människor att bli rika, såväl erfarenhetsmässigt och materiellt så vi föra allt detta vidare till våra barn och barnbarn. Att låta vissa vara och förbli fattiga är inte kapitalism utan okänslig cynism. Hjälpa andra bli rika på alla sätt och vis är kapitalism och julen handlar om att sprida glädje till alla.

Låt julen vara precis vad du vill att den ska vara. Vad den har varit och vad som läggs till gör den bara till ännu mera jul.




"Endast tomten är vaken"

Dumheter världen över: Saurons öga ser allt

I Centralafrikanska republiken har man skövlat, förstört och härjat fritt men inte nu längre. Nu kommer franska trupper in och ställer allt till rätta, som många gånger förr och det är förmodligen internet som ligger bakom mycket av den kunskapen om landet vi har just nu. Tyvärr har många dött och än fler skadats och fått sina liv förstörda av kriget i landet. Saurons öga ser allt.

Dumheten i nästa nyhet är inte artikeln om stormen Sven i sej utan att folk gav sej ut i den trots varningarna som gick ut. Det kan ha låtit som om jag gjorde narr av tidningarnas förhandsbeskrivning av den då annalkande stormen härom dagen, och mycket riktigt gjorde jag det, men själva varningen i sej att stormen kunde vara farlig var inte mitt mål. Det var tidningarnas ordalag som jag inte gillade. De skrämmer folk i onödan eller invaggar dom i falsk säkerhet då de inte tror på varningarna. Sen har vi dessa som tvingas vara ute i ovädret för att deras arbetsgivare bara tänker på profiten. Dessa arbetsgivare borde skämmas, och det stort.

Men låt oss avsluta lite gladare, med Jona Lewies sång Stop The Cavalry från 1980:

Örnar offras i vindkraftens namn

Vindkraftsmaffian i USA har fått igenom ett för många kontroversiellt krav; att få bygga vindmöllor på mark där den för många amerikaner legendariska vithövdade havsörnen vilket oundvikligen kommer att leda till många örnars död, speciellt unga örnar som ännu inte har lärt sej kontrollera sina vingar i luften. Detta kan leda till att örnen riskerar att dö ut lokalt i många områden i Nordamerika. Är det vad vindkraftsmaffian verkligen vill ska hända? Tydligen är det så. Jag ser framför mej en framtid där dessa fågelmördare har rensat upp bland i stort allt vad fåglar, insekter och fladdermöss heter. Om detta ska kallas framsteg lever vi sannerligen i en knäpp värld...

Uppdatering, läs även detta inlägg om en kvinna som flyttade bort från storstaden för att uppleva frid och lugn nu inte längre kan göra det för storprofiten ska placera vindmöllor i trakten. Det var den här bloggen som gjorde att jag uppmärksammade hennes inlägg.

"The early bird gets the worm, but the second mouse gets the cheese."

Den svenska prydheten

Den svenska synden är en myt. Men den svenska prydheten är det definitivt inte. Att visa formerna under en t-tröja eller gå i kortbyxor är inte exhibitionism för en tjej. Det kallas att klä sej efter årstiden och temperaturen samt att visa upp sej. Men inte ens det faller alla i smaken. På en del ser det förstås smaklöst ut, men många gånger är det snyggare med lättklätt än helt avklätt. Men som sagt, även lättklätt har kommit att hamna i skottgluggen på sistone. Framför allt beroende på att allt yngre går klädda så, vilket inte är meningen. Personligen anser jag att en någorlunda fast åldersgräns för detta går vid 18-19 i ålder. Innan dess har formerna i allmänhet inte utvecklats tillräckligt för sån klädsel.

För oss killar är det inte lika illa ställt. Så länge inte herrn där nere sticker ut får vi tydligen gå klädda hur som helst, bara det inte är för skrikigt för då reagerar de där som tycker att man ska klä sej efter sin tillhörighet, vilket konstigt nog innebär att bara bögar får klä sej flashigt och färgrikt numera. Så är det i det "moderna" Sverige. Konservativ får man bara vara när man klär sej. Allt annat är antingen slampigt, bögigt eller bara knäppt. Vi generaliserar och hötter finger åt allt som ser annorlunda ut eller skrämmer vårt sinne för det tillåtna.

Lättklätt och/eller avklätt signalerar inte "kom och ta mej!" utan är mer ett uttryck för att man gillar sin egen kropp och vill visa sej stark inför alla andra, framför allt andra kvinnor. Att inte acceptera eller förstå det tyder på att vårt samhället har blivit oerhört mer avogt inställt till den mänskliga kroppen än tidigare decennier. Inte så att vi ska gå tillbaka till åren 1965-1975. Den perioden var för promiskuös och lössläppt, och faktiskt lika fördomsfullt inställd till sexualitet och utstrålning som idag.

Men varför är vi så pryda? Vad får ett helt samhälle att helt plötsligt bli så emot människans utseende? Eller är jag ute och cyklar? Kanske jag ser hjärnspöken? Men jag tycker likväl att vi har fått ett samhälle som ser ner på utseendet och gör objektifierandet av människor till nåt fult. Detta med tanke på att objektifiering är det första vi utför när vi ser en annan människa. Vi bedömer dom utifrån deras utseende och manér den första gången vi ser dom. Vi ser dom som objekt i några millisekunder innan vi ser dom som de individer de verkligen är. Denna objektifiering hänger kvar, präglad av eoners nedärvda synsätt inom en viss kultur. Detta nedärvda ses nu alltså som nåt fult och förlegat.

Att se kvinnor - och numera även män - som objekt är således inget fel. Så länge det bara handlar om att sälja sej själv på det professionella planet ser jag inget fel i att använda sej av kvinnor och män i reklam som gör diverse åtbörder. Men de ska inte sälja sex eller ens sexighet. Det är produkten de ska göra begärlig. Att anspela på sensualism och sexighet gör inget, bara det inte blir töntigt. Töntigheten i det här fallet består i att man tar bort uppmärksamheten från produkten genom sina rörelser eller blotta utseendet. Där har konfektionsföretaget Dressmanns reklaminslag i TV lyckats. En bra blandning mellan kropp, kläder och marknadsföring, även om rösterna ofta presenterar för många floskler.

Det är väl det amerikanska sättet att se på nakenhet och den mänskliga kroppen som spelar in här. Det är ju bara sååååå hemskt med lite mer hud än ansikte och händer. Med allt detta vill jag ha sagt att vi kort och gott har svängt pendeln för vad som är en sund inställning till våra kroppar för långt åt det pryda hållet idag. Jag gillar inte att se nudister och naturister på gatorna, främst för att såna tenderar att frysa under de kallare perioderna av året samt har lättare för att bränna sej och dra på sej sjukdomar. Men jag gillar inte heller att se påpälsade "nuckor" mitt i sommaren. DET är värre än avklätt!




"Varför så bråttom? Vi ska inte dö än"

Fotohörnan: Ett (miss)lyckat foto

Ibland pga brist på något bra att säga i skrift lägger jag in dessa fotoinlägg så jag kan fortsätta den mer eller mindre oavbrutna raden av dagliga inlägg jag lyckats genomföra sen hösten 2010. Men idag måste jag bara ta med detta foto för jag tycker det är väldigt lyckat, även om jag egentligen inte fick till det riktigt ordentligt, framför allt som fotot egentligen är väldigt suddigt. Det var dåligt ljus, vilket fick till följd att jag fick sänka slutartiden och vara väldigt tålmodig så inte skakningarna stör alldeles för mycket.

Platsen är Stockholm, den unga kvinnan okänd liksom alla speglingarna i glaset bakom henne. Det var hennes lugn där hon satt medan alla andra jäktade förbi. Kul att någon kan ta det lugnt mitt i ruset. Det borde fler göra.

"My body needs laughter as much as it needs tears. Both are cleansers of stress."

Om konsten att sälja in ett oväder

I morgon beräknas ett nytt lågtryck dra in över Sverige och Danmark. Man tar numera inga risker. Tåget mellan Malmö-Ystad-Simrishamn är inställt från och med torsdag eftermiddag, den tid då ovädret beräknas komma in. Med alarmistiska ordalag borde man från medias håll förstås ha skrivit nåt i stil med mega-super-duper-jättestorm som krossar allt i sin väg, men man nöjer sej med att beskriva det som en rasande snöstorm med potential att lägga tre decimeter snö på backen.

Naturligtvis ska stormen ha ett namn. Det ligger liksom i tiden att namnge stormar, även i Sverige. Sven heter den efter namnsdagen då den far in. Tur då att den inte kommer in när Malin har namnsdag för det är namnet på en trevlig och väldigt snygg kvinna jag hyser varma känslor för. Henne vill jag inte förknippa med kaos och snöyra.

Så hur gör de då för att sälja in ovädret bland populasen? Jo, de skrämmer oss med stora svarta (ibland även röda) rubriker på hemsidorna, högst upp dessutom så ingen ska kunna undkomma artiklarna. Helst ska det också kryddas med underrubriker som skrämmer än mer. Men sanningen är väl som vanligt. Det blir lite snö, lite regn och lite blåst. Nån flagga vajar lite extra, inget annat. Eller så drar den in med full kraft och fäller lika mycket skog som Gudrun. Vi får se på fredag när stormen dragit förbi...



"Everyone talks about the weather, but no one does anything about it."

Järnvägen - ett olycksbarn i samhället

Folk klagar på försenade tåg, vilket gör att artiklar skrivs i det oändliga om hur förseningarna ska bekämpas. Det gör också Riksrevisionen, som dessutom tycker att lösningen på problemet är att staten tar tillbaka skötseln av banorna. Det som rullar på banorna kan gärna få vara som nu, men det är nog bäst om farbror Staten tar hand om skenorna och gruset. Så resonerar Riksrevisionen och klandrar bland andra SJ, övriga tågoperatörer, Trafikverket och andra banskötare för bristande underhåll och, underförstått, dålig företagsmiljö.

I princip är det den rätta vägen att gå, att staten har hand om skötseln och många har hand om den rullande trafiken. Punktligheten skulle onekligen öka om så skedde, i alla fall till stor del. Men på sikt är det nog ändå bäst om varje region hade ansvar för sina banor, och verkligen skötte om dom också. Endast de banor som har riksintresse kan man tänka sej att staten främst sköter om.

Hur finansieringen ska ske för allt detta kan man ju fråga sej, men vi kan väl ta lite från statsförvaltningen? Tjänstemännen mår bara bra av att ha lite mindre i de statliga plånböckerna att spendera och leka med. Sen kanske vi kunde få en del företag och rika enskilda personer att lätta på sina plånböcker för det gemensamma goda. Det gick förr i tiden och slutade oftast bra. Varför skulle det inte gå nu? Är samarbete (kooperation med ett annat ord) ett så fult ord med en sån sliskig innebörd?

Spårskötselsfordon i Skurup 1986.

Järnvägen har blivit en sorts hackkyckling som tidningarna älskar att skriva spaltmetrar om hur farlig den är, regeringar helst skulle vilja slippa ta ansvar för och oppositionen alltid klandrar de styrande för att den inte sköts ordentligt. Folk i gemen gillar att åka tåg, men i och med att underhållet av banorna har blivit så eftersatt kan man undra hur länge till folks tålamod håller i sej.




"Där ingen nyckel passar, öppnar tålamodet"