Mellanöstern var tydligen översvämmat för 2700 år sen

En ickenyhet av oerhörda proportioner slås upp i DN idag. Eller vad sägs om att en del av ett 2700 år gammalt dokument har hittats i dagens Israel. Det berättar om nåt som skickats från Betlehem till Jerusalem. Det intressanta här är dock direktöversättningen av engelska shipment (sändning) som i DNs artikel blir till att ett skepp skickats mellan städerna. Var det då Noa var ute med sin båt, eller? Det skulle verkligen vara en sensation, att Medelhavet skulle ha stigit så mycket att man fick färdas med båt mellan städerna. Se skärmdump (kanske borde kallas skrämdump här?)  från DN nedan så förstår ni vad jag menar.

Vad är mest uppseendeväckande? Att man hittat ett fragment av ett dokument som beskriver hur något sändes från Betlehem eller att journalisten inte vet vad shipment betyder?

För den som inte vet det hörde varken Jerusalem eller Betlehem till kungariket Israel vid den här tiden. De hörde till vad som bäst kan beskrivas som ett hövdingadöme med kungsaspirationer vid namn Juda. Det framgår med all önskvärd tydlighet för den som vill forska i källorna från tiden. Israel vid den här tiden låg längre norrut och hade Samaria som huvudstad. Så nu vet ni det.




"Titta först bakåt om du vill spå framtiden."

Lärare är inga vakter

Skämt av Randy Glasbergen.

En lärare är en person som har till yrket att utbilda och på olika sätt i övrigt instruera elever inför det kommande livet som vuxen. Men en tingsrättsdom kan, om den slår lika fel i högre instanser, få till följd att så inte blir fallet längre. För den domen som kom igår likställer lärare med väktare och poliser. Vilka hemska konsekvenser det kan få för läraryrket, som redan kannibaliserats alldeles för mycket av klåfingriga byråkrater och politiker, törs jag inte ens tänka på. Ska vi ha beväpnade lärare? Ska vi bygga celler på skolorna dit bråkiga elever får skickas?

Lös problemet med våldet i skolan innan ni kommer med era kvasijuridiska tyckanden, "kära" rättsväsende, tack! En vuxen får inte slå ett barn. Egentligen får ingen slå någon alls men tydligen ser våra nämndemän i tingsrätten mellan fingrarna rörande denna lag när det gäller skadestånd till en vuxen om den felande parten är en minderårig.

Våld är aldrig acceptabelt nånstans i vardagen. Våld är en sista utväg man tar till då man känner sej absolut hotad och inget annat hjälper. Det är ett naturligt sätt att avreagera sej på eller för att se till oskadliggöra fienden för möjliggörande av snabb flykt. Den som tar till våld nästan utan provokation i vardagen är det allvarligt fel på. En sån människa bör inte få vara med andra. Förr hade vi krig som vi kunde sända ut såna i (som kanonmat) men dagens militära grenar tar inte emot missfoster längre. Så vi får dras med dessa i det närmaste psykfall.

Jag är medveten om att jag överdriver när jag skriver om celler på skolorna och beväpnade lärare men om jag har kunnat komma på tanken kan säkert andra göra det också. Något utanför ämnet vill jag göra reklam för min generella åsikt om de kommunala skolorna. Jag anser att det vore bäst om skolklasserna var uppdelade, inte efter kön utan efter "begåvningsnivå". De som har lättast för att lära ska gå i en klass och så vidare. För det är som Platon sa (se citatet längst ner här) att skolor kan inte lära ut, det handlar om att hitta förmågan i sej själv. Det kan man inte göra om man tvingas tävla med folk som har lättare eller svårare än man själv har. Då dras alla ner i ett träsk av okunnighet.

Framför allt, ta ifrån kommunerna ansvaret för skolorna!

Men samtidigt, lärare ska ju tåla lite stryk, eller hur?



"Du kan inte lära en människa något. Du kan bara hjälpa henne att hitta det i sig själv."

Språkhörnan: Järnvägar!

Hur ofta svär du? Vad använder du för ord, i vilket sammanhang svär du och censurerar du dej själv? I vilka lägen censurerar du dej själv? När det gäller censur av svordomar är jag aningen ambivalent, jag har inget emot att skriva ut orden eller säga dom rätt ut men i seriernas värld förekommer eufemismer och omskrivningar som är fantastiska. I serierna handlar det också om att förmedla en känsla, oftast raseri eller ilsken uppgivenhet.

Ta den här till exempel:

Den säger väldigt mycket mer om sinnesstämningen än orden man yttrar som svordomar nånsin kan göra. En klassisk sådan förekommer i "Asterix drar i fält" där en romersk centurion svär över att ha fått ett bröstharnesk i ansiktet. Bildspråket i pratbubblan ifråga när centurionen drar sin svada är fantastiskt men det blir bättre. Den gotiske rekryten undrar vad romaren sa och tolken återger svordomarna på gotiska, vilket här blir närmast tyskt. Seriealbumet måste läsas för min beskrivning här kan omöjligt göra sekvensen rättvisa, hur många ord jag än använder.

I övrigt är svordomar mer av ett sätt att ge extra kraft åt det man säger. För mycket svärande tar udden av dessa ords betydelse i en mening, konversation eller ett stycke. Så använd dina små ord vist och med måtta eller hitta på eufemismer (Häcklefjäll, sablar, farao etc).



"You wouldn't know a good impression
if it sat on your face"

Vetenskapshörnan: Första privata rymdraketen iväg

Så var den då iväg, den första privatfinansierade rymdraketen. Det är kanske framtiden för människans utforskande av rymden; att privata intressen antingen helt tar över det eller alltmer bidrar till det. Vi måste nog alla bidra till detta på nåt vis eftersom det ju ingår i vår natur att vara nyfikna på det som finns där strax utanför vårt synfält. Det är bättre än att bidra till krig och förstörelse och det ger jobb i alla led. Om det finns nåt som kan kallas öde så är det vårt att ta oss ut till stjärnorna.



"Det finns en teori som säger att om någon någonsin upptäcker vad Universum är till för och varför det existerar kommer det omedelbart att försvinna och ersättas av någonting ännu mer bisarrt och obegripligt. Enligt en annan teori har detta redan inträffat."

Eländes elände - inte alls!

Världen går under pga oss, kriget är snart här, våra kemikalier tar kål på oss alla, ekonomin är under isen och mördare går fria på gatorna eftersom advokaterna hittar kryphål i våra lagar. Lägg därtill alla problem med diskussionen kring fri rörelse bland människor och fri invandring, vilket inte borde vara något problem om det sköts rätt. Minsann är inte världen hemsk att leva i för alla som letar problem överallt.

Det är vad vi matas med i TV och på internet av alla sorters propagandister. Men tänk om vi skulle resonera som så att världen inte alls är så hemsk och att den inte är på väg att gå under, vare sej vi är orsaken eller inte. Vi får lära oss att tänka positivt helt enkelt. Vi tar itu med de riktiga miljöproblemen, djurlivet som anpassat sej efter vårt nya liv mår bra, plantorna likaså och resten av världen accepterar vårt "intrång".

Vad vi människor framför allt måste lära oss, och måste acceptera som ett faktum, är att vi inte är något främmande här på planeten jorden. Vi utvecklades här, allt vi gör är en följd av den utvecklingen och det vi inte gör likaså. Det gör vi är inte mot naturen, det är en del av den. Att vi som en av få arter förstår att "städa undan efter oss" betyder att vi också ska göra det. Vi har ett samvete nämligen, ett som är utvecklat här på planeten Tellus och ingen annanstans.

Därför är det viktigt att se positivt på allt som sker, ta det goda med det onda och så vidare. Arbeta för en lösning på diverse problem istället för att diskutera dom in absurdum och med von oben-attityden att alla andra har fel. De som bara vill söka fel överallt och sen göra stor affär av det lilla man hittar borde få se världen för vad den egentligen är: En stor planet med möjligheter.

Så tänk positivt, det för oss framåt som art och främjar våra artfränder...

"Universums djup är oss mer bekant än djupet av vår egen själ."

Har Muhammed existerat?

Jag blev alldeles nyss delgiven en intressant frågeställning, nämligen denna: Har Muhammed nånsin existerat? Det har inte slagit mej in att tänka i dom banorna. Första gången han nämns är precis som med Jesus, Moses, Zarathustra och många andra personer som ska ha skapat religioner i en religiös textsamling, i det här fallet koranen.

Det började med att jag läste en artikel på Newsmill om Saudiarabien som med oljepengar sprider sin syn på islam över Mellanöstern. Bland kommentarerna fanns en som behandlade en bok av Robert Spencer (får se hur länge den får vara kvar!). Den boken tar upp tanken att Muhammed aldrig existerat och enbart är en efterhandskonstruktion av de araber som började erövra sina grannländer på 600-talet. Det ska ha börjat som en kristen sekt och sen utvecklats bort från det ursprungliga kristna till en egen religion på 700-talet. Islam nämns nämligen inte förrän just på 700-talet och då inte som religion utan som en politisk rörelse.

Det är tanken och den är hädisk, även för många i västerlandet idag. Muhammed nämns visserligen i texter så tidigt som år 636, fyra år efter han ska ha dött men de nämner endast att han var en köpman som talade vitt och brett om Abraham, vilket var ganska vanligt vid den tiden bland folk i Mellanöstern.

Innan någon går bärsärkagång på kommentarssidorna här vill jag bara säga att jag inte tvivlar på att det, precis som med Jesus, funnits någon form av bakgrundsfigur som kan ha givit upphov till den rörelse som senare blev en religion men att ingen av dessa egentligen grundat endera religionen. Det har andra stått för, i deras namn.




"Religiös tro kan kort definieras som ologisk förtröstan på att det otroliga ska inträffa."

Historiehörnan: Balter, baltisk - har vi haft fel?

Min utgångspunkt för detta inlägg är Adams av Bremen omnämnande om Ansgars resa till Birka liksom Ansgars levnadstecknare, Rimbert, och hans beskrivning av staden. Resan till Sveonernas land och göternas stad Birka ägde rum under år 829, allt enligt dessa två skribenter. De beskrivningar vi har av staden är att den ligger på den nordliga sidan av en ganska stor ö med för tiden avancerade försvarsverk i vattnen och på land runtomkring. Här härskar kung Björn och han är enligt skriften intresserad av kristendomen eftersom den är en fördel vid handel utomlands. De var rätt pragmatiska redan då alltså.

Adam av Bremen lägger till en del fakta, som att Birka ligger nära två städer kallade Sigtunir och Telge. Dessutom ligger Skara inom ett antal dagsritters avstånd, hur nu Adam kan veta detta eftersom han aldrig satte sin fot i Sverige. Det närmaste han kom var Danmark och kung Sven Estridsen, som växte upp hos sin onkel i Sverige, kung Anund Jakob. Frågar man experter på hästar och ridning verkar det som om en häst med ryttare av idag kan uppnå mellan 65 och 80 km om dagen men då är det troligen trav eller långsammare galopp i bättre terräng än det man kan uppleva här i Norden, framför allt för 1000 år sen då vägsystemet inte var lika välutvecklat som det är idag.

Mankhöjden för en häst under den här tiden var ca 130 cm (idag är den säkert 160-170 cm) och en människas längd var ca 165 cm vilket inte borgar för några rekord vi skulle ha problem med att slå. Dessutom fanns inte de arabiska hästarna här i Norden heller så vi kan nog inte räkna med några snabba ritter alls för 1200 år sen.

Om vi återgår till beskrivningen av Birka så ska den enligt Adam vara göternas stad och ligga mitt i Sveonia. Det är en ful och äcklig stad enligt Rimbert med för den tiden typiska lortiga invånare utan nån som helst vett och sans för nånting. Den stora ön som allt detta hör till kallas alltså Sveonia och det är göterna som styr.

Det är egentligen här som mitt inlägg börjar för Adam nämner nämligen ett namn som kan placera in Birka, vars namn förmodligen inte är namnet på staden, i realiteten. Det är baltiska havet och här blir det intressant. Baltia är namnet på en ö i den stora Oceanen norr om Skytien enligt grekerna och romarna för ca 2000 år sen. Enligt Adam för att denna ö liksom går som ett bälte längs horisonten åt väster i detta hav. Då tror jag Adam tänkte sej det latinska ordet balteus, som betyder bälte (för övrigt ett mysterieord som är svårförklarat till sitt ursprung). Förmodligen tänkte han också på de öar som ligger med Stora och Lilla Bält i dagens Danmark. Är detta i så fall ursprungsplatsen för Mare Balticum, som Adam kallade havet?

Om detta är Mare Balticum med sina stora öar i Oceanen, vad kallas då det som ligger öster om? Ja, om nu inte ordet balt, bält är släkt med det slaviska ordet för kärr, blato, så ser jag inget annat skäl än att kalla det för Östersjön, som vi här i Norden nu gör. Varför vi då kallar de tre länderna vid Östersjöns östra kust med ett gemensamt namn för Baltikum vet jag inte. Kanske är det det slaviska ordet för kärr som kommer in där eller nåt misstag efter det att danskarna försökte ta över detta område under medeltiden och vissa namn från hemlandet kom att leva kvar där. Vem vet?

Saken är den att om det Baltiska havet under Adams tid är att betrakta som det område som avgränsas av Lilla och Stora Bält kan Birka ha legat precis var som helst i Norden, men inte i Östersjön. Här är det på sin plats att inflika att Birka inte är ett namn på en stad utan en stadsrättighet, ungefär som köpingar. Det är en väl etablerad historisk rätt kallad Björköarätten, som fanns i Danmark och även övriga Norden vid denna tid. Det är av ett nordiskt ord som betyder handla med varor.

Så var låg då Birka? Vem vet? Det är ont om stora öar på Västkusten. Vi får gå en bra bit upp till dagens Bohuslän för att hitta öar som är någorlunda stora och ingen av dessa ligger så att de kan ha legat "mitt i Sveonia" och ingen av dom har det minsta spår efter en bebyggelse som kan kallas "göternas stad". Men nu ska jag avslöja en sak som man inte får lära sej i skolan när denna händelse kommer på tal, om den alls gör det i skolorna nu för tiden: För att nå Birka var Ansgar tvungen att passera ett vattenfall och en långsmal mindre flod och sen låg staden han skulle till en bit i en sjö, på en ö i denna sjö!

För de som placerat detta Birka i Mälaren har passagen förbi vattenfallet varit ett problem eftersom det inte finns något sådant vattenfall i trakten och har inte funnits något heller sen istidens slut. Isen var borta sen mer än 10,000 år när Ansgar och hans män kom till Birka. För de som placerat Birka i eller kring trakten av Linköping finns förstås möjligheten till ett vattenfall då Roxen och Glan förbinds av en liten å med ett vattenfall. Men då återstår problemet med ön med staden på nordsidan.

Nu ska vi ha i åtanke att det är Adam som förser oss med uppgiften att Birka ligger på nordsidan av en ö i en sjö. Rimbert skriver endast om problemen med att passera vattenfallet och hur de blev överfallna flera gånger på vägen till Sveonia. Adam svamlar nämligen om både det ena och andra, förmodligen är det Sven Estridsen som slagit i honom en hel del dumheter bara för att skoja om svearna och ha roligt på den gode tyske kanikens bekostnad. Det kan alltså vara som så att vi inte vet om Birka ens är en enda stad. Adam har med all säkerhet missuppfattat ordet Birka precis som Ansgar och Rimbert gjorde 200 år före honom.

Det är möjligt att den stad Rimbert skriver om i sin krönika och den Adam talar inte är samma stad. Eftersom vi nu fastslagit att birka inte är namnet på en specifik stad kan det nämligen vara så att Adam kan ha hajat till när han hörde ordet birk eller bjärk, hur det nu uttalades på 1000-talsdanska, och känt igen det från Rimberts krönika. Omedveten om tyskens okunnighet ifråga om ordet kan Sven ha pladdrat på om denna stad, vars namn han själv säkerligen visste namnet på, och utan att tänka på att Adam kanske inte visste nåt om staden, än mindre dess namn.

Den stad Sven avsåg verkar alltså inte vara samma stad som Ansgar en gång besökte och detta besök var kanske Sven i sin tur okunnig om, detta med tanke på att han säkerligen fått veta mer om dansk historia än svensk. Hur detta Birka Sven talade om såg ut återspeglas mer i Adams berättelse än i Rimberts. Jag skulle för egen del tro att det Birka Ansgar kom till låg i Östergötland, nära Linköping. Det Birka Adam nämner låg kanske i Västergötland, vid Hornborgasjön. Båda platserna ligger nära orter som heter nåt med Telge och Sigtunir och Skara är nära båda dessa platser.

Sigtunir är plural och även om förledet är omtvistat betyder andra ledet boplats. Telge är ett vanligt ortsnamn som betyder skåra, klyfta. Mest känt idag är Södertälje men frågan är om det är denna plats som åsyftas. Nära Söderköping finns ett Tälje som ligger invid ett vattenfall.

Men som sagt, vi kan bara spekulera för Adam var okunnig om geografin och osäker på byarnas namn och betydelse. Det är för övrigt Adam som nämner Telge och Sigtunir. Rimbert nämner egentligen bara själva geografin. Vi kommer nog inte längre än så här.





"Sanningen kan aldrig uttryckas i ord, den kan bara levas."

Bildsöndag

Förra veckan blev det inget, den här söndagen blir det bara ett par bilder. Vi får väl se vad för bilder det blir nästa söndag.

"Var artig när du handskas med dumma människor,
så tror de att de vunnit en debatt när det i själva verket
är tvärtom"

Musikrecensioner: Status Quo - Blue For You

Status Quo är mitt favoritband och har så varit i över 25 års tid. Men jag har känt till dom hela mitt liv. Jag har hört samtliga skivor de har gett ut och har alla utom de två första. För de icke invigda är Status Quo ett rockband som blandar blues med en smula pop, country och engelsk folkmusik. Deras musik är rak och till synes enkel, utan bjäfs, krafs och krimskrams som annars är så vanligt i sån här ambitiös rock. Men lyssnar man tillräckligt noga är deras musik riktigt intrikat med väldigt smarta arrangemang och stort kunnande. Det krävs alltså en hel del för att kunna spela enkel boogierock.

Blue For You är mitt favoritalbum med Status Quo och det som bäst beskriver deras musikstil. Det är en vattendelare i deras historia för när den kom 1976 innebar det slutet på deras första period som boogieband, precis innan de inledde en ny era, den med Rockin' All Over The World som kom året efter och som gjorde Status Quo till ett band som tilltalade de flesta, inte bara de mest inbitna fansen. Men 1976 var Status Quo ännu inte "folkkära" utan kallades av de mest arroganta journalisterna för The Frantic Four, ett öknamn som delvis anspelar på deras envetna boogierock och dels en jämförelse med The Beatles, som kallades The Fab Four, lite mot deras vilja.

Det här är en platta som bär deras typiska signum, den envetna boogierocken, men den är här uppskruvad en aning gentemot tidigare plattor. Det märks inte minst i första låten, Is There A Better Way, som mest liknar hårdrock. Faktum är att de tonade ner den klassiska shuffleboogien för detta albumet till förmån för en tuffare boogierock utan att bli alltför hårda. Som vanligt finns det plats för utvikningar inom country, ren blues och music hall, det sista i form av Ease Your Mind. Men det är farten som prioriteras här och fart blir det, i alla fall när de spelar låtar som Rain, Mystery Song, Rolling Home och Ring Of A Change. På mellannivå finns låtar som That's A Fact och Mad About The Boy med deras nästan lika hög fart.

Titelspåret är ren bluesrock och den lugnaste låten här. Det är ett spår som till viss del låter som nåt Elvis Presley hade kunnat sjunga. Istället är det basisten Alan Lancaster som sjunger. Jag är inte alls förtjust i Lancasters röst, vilken som snällast kan beskrivas som en gnällig och pipig version av Bob Dylan. De båda andra sångarna i bandet, Francis Rossi och Rick Parfitt, har mycket bättre röstresurser och det är således alldeles riktigt att de mest kända låtarna från detta album är de där dessa sjunger. Texterna är inte mycket att orda om. De handlar mestadels om känslor inför det andra könet men också om känslor inombords inför problem med att få ett jobb eller livet på vägarna.

Själva musiken är självsäker, rak och generös utan att försöka leka med sån musik som annars var populär på radion och diskoteken i mitten av 1970-talet. Det är inget radikalt revolutionerande över någon av musikernas insatser eller låtarnas struktur men ändå får jag känslan av att detta betyder mer för folk som köper skivor och går på konserter än nånsin Jimi Hendrix eller Eric Clapton har gjort. Detta är musik för alla som gillar musik utan gränser.

Detta är albumet för dej som vill lära dej mer om Status Quo. Rock on!



"Lite vatten har inte skadat någon..."

Kamerahörnan: En bild av verkligheten

Där lagen säger en sak och verkligheten en annan, följ verkligheten.

Det självpåhittade citatet ovan har jag yttrat många gånger då våra lagar kommer i konflikt med diverse yttringar som inte direkt skadar någon. Nu senast med Region Dalarnas fototävling med en vinnarbild där två tjejer i folkdräkt balanserar på varsin skena längs en järnväg som skapat rabalder.  Lagen förbjuder nämligen obehöriga att röra sej på banvallen utan tillstånd. Detta eftersom så många genom åren omkommit vid närkontakt med de spårbundna fordonen. Man kan förstå, till viss del, de förare som inte mår så bra av bilden eftersom det framkallar dåliga minnen.

Men samtidigt får man se det som en kommentar till den senare artikeln skriver: "Bilden visar ju Dalarna; kultur och tomma spår....", alltså att Dalarna inte är så prioriterat av myndigheterna att man gott och väl se detta foto som ett inlägg i debatten kring järnvägens vara eller inte vara i våra regioner som inte har storstäder. Verkligheten blir således den att om fotot visar ett tomt spår bör det användas, på nåt sätt.



"Styrkan kommer inte från fysisk kapacitet, den kommer från
okuvlig vilja."

Onödiga fakta för den ointresserade

Så här på fredagen kan det vara kul med lite fakta för att hålla hjärnan igång. Tio stycken påståenden blir det. Är något av dom felaktiga eller är samtliga korrekta? Bara sök genom internet. Då kör vi!

1. Jordens vanligaste enskilda grundämne är syre.
2. Det första av människan skapade objektet som gick genom ljudvallen är piskan.
3. Man ska skölja av blod från kläder i kallt vatten direkt när man skadat sej, om man inte har tillgång till en tvättmaskin och/eller tvättmedel.
4. Solens färg på ytan är vit.
5. Runor användes av folk i bygderna ända till början av 1900-talet.
6. Den första kända seriemördaren i historien var en kvinna. Hon arbetade på en statlig bordell i Rom under antikens dagar.
7. Världens första bilförsäkring såldes till en man i Dayton, Ohio, USA, 1897.
8. Det engelska ordet girl var fram till början av 1900-talet ordet för både flicka och pojke.
9. Det finns 613 budord i bibeln. Inget av dom handlar om choklad.
10. Världens största kanoner kallades Schwerer Gustav och Dora och de vägde 1350 ton var.



"A door is what a dog is perpetually on the wrong side of."

Du är inte din religion!

Onsdagens Uppdrag Granskning rapporterar om imamer som ger råd till kvinnor som är buggade för programmets skull. Imamernas råd är minst sagt järnåldersmässiga från Medlehavet; det är kvinnornas eget fel om de inte har sex längre inom äktenskapet och de borde inte anmäla sin man om han slår dom. 

Uppdrag Granskning slår som vanligt in vidöppna dörrar och det politiskt korrekta Sverige får ett välregisserat vansinnesutbrott. Tänka sej att nåt sånt får hända i Sverige (sarkasm). Men det är inte det faktum att folk blir indignerade över att imamer gör så här mot kvinnor som jag tänker ta upp. Inte heller att kvinnor blir diskriminerade får min uppmärksamhet den här gången. Nej, det är det faktum att präster av olika slag, alltså representanter för en religion ensamma får stå för uttolkningar av den utan att de i praktiken blir emotsagda. Jag kan därför tänka mej att Newsmill och många andra diskussionsplatser kommer att översvämmas av tokstollar som i kommentarssektionen kommer att spy galla över islam, över politisk korrekthet och i slutändan även immigranter. Det är inte bra, men det är sannerligen inte de två första sakerna heller. Immigranter är förstås nödvändiga för vi behöver alltid nytt blod. Inavel är definitivt aldrig bra. Inte fördomar och utanförskap heller.

Min ståndpunkt i det hela är att imamer, rabbiner, druider, patriarker, präster av vilket slag som helst inte är mer giltiga som uttolkare av en religion än vad du och jag är. Deras funktion är egentligen mer av en terapeut, en snuttefilt eller rådgivare man kan vända sej till om man behöver hjälp med något som man inte tycker ens familj klarar av, som t ex våld eller otrohet. Dessa rådgivare ska dock inte döma den som behöver råd mer än nödvändigt, snarare bedöma situationen och ge förslag på lösningar. Att blint följa traditioner som inte har stöd i en bok skriven av människor för över 1000 år sen utan kunskap om vår tid är inte tillrådligt. Det är direkt farligt. Vi måste alltid hålla våra lagar, regler och råd uppdaterade så de följer den moderna tiden. Att försöka passa in urgamla råd i en modern kontext för inte direkt utvecklingen vidare, snarare för det stagnationen vidare och hjälper till att odla fördomar mot de som har en annan religion. För oss ickereligiösa ger det oss ännu ett vapen mot er religiösa.

Vad jag menar med denna drapa är att du inte är den religion du bekänner dej till. Precis som Richard Dawkins säger föds vi inte religiösa, inte heller föds vi in i en religion. Det är något vi får itutat oss eftersom många inte tänker efter lite. Vi kallar oss sekulära i Sverige men religionen lurar ändå där i bakgrunden. Vi döper våra ungar, begraver våra döda med diverse ceremonier i kyrkan och många skolavslutningar vill föräldrar av någon anledning hålla i kyrkan, trots att det enligt svensk lag inte får finnas några religiösa över- eller undertoner vid skolavslutningar. En annan slapp sådant. Vi hade våra i sporthallen. Men i lågstadiet tvingades vi in i kyrkan. Varför ska småbarn hjärntvättas hela tiden?

Idag är det kristi flygare, det som de religiösa inom kristendomen kallar Kristi himmelfärdsdag, och i enlighet med vår sekulära lära är detta en helgdag som vi alla måste följa, vare sej vi vill det eller ej. Det innebär ledighet, sämre öppettider i affärerna och nykterhetens dag. Det sistnämnda är det inte många som ens vet om att den finns. De som super hejdlöst bryr sej nog ännu mindre. Desto mer passande att jag skriver om något religionskritiskt idag. Ni kan behålla era fördomar, era religioner och era gudar för er själva. Men låt kvinnor, män och barn vara i fred. Sverige är ett modernt land där vi har sekulära lagar som övertrumfar eran skrock. Åtminstone borde de göra det.




"När människor talar illa om dej,
lev så att ingen tror dom"

Ett katastrofalt omslag

Herr Dryck må vara okrönt kung på detta område men ovanstående omslag har jag ännu inte sett. Eller vad sägs om detta monstrum? Ett antal partymänniskor är inklippta i en gränd som domineras av två rader med soptunnor. Jag skulle inte vilja säga att detta är det minsta ballt, snarare tvärtom. Det är så sjukt att man bara vill skratta. Det blir inte bättre av att det enligt skivans omslag är en platta med musik spelad av dragspelare. Dragspelsmusik är det inget större fel på men det ska "avnjutas" i små doser. En hel skiva är för mycket.

Enligt diskografin är denna skiva från 1962, vilket gör den till 50 år. Den skiva jag fått tag på verkar vara ett nytryck för det finns ett annat, lite mindre störande omslag.




"En diktatur är en stat i vilken det är förenat med livsfara att hålla sig med en papegoja."

Miljöbov? Kanske men jag går inte på myter...

Enligt beräkningar* anser Världsnaturfonden, vars arbete numera är av ganska dubiös natur, att vi människor utsätter vår planet för onödigt mycket stress i form av vårt behov av mat, boplats och vatten. Vi ligger enligt dom på 13:e plats i miljöbovsligan. Just det här citatet från DN irriterar mej: "Enligt WWF:s beräkningar skulle det krävas tre planeter om alla levde som vi svenskar."

Det innebär alltså att eftersom USA konsumerar så mycket mer än vad vi svenskar gör så lever vi redan på mer än en planet, eller hur? Såna här beräkningar har lika liten plats i miljödiskussionerna som klimatdravlet. De problem vi skapat för miljön har inte orsakats av beräkningar, de har orsakats av vår tanklöshet. Det är sopor, klor, läkemedel, tungmetaller och en massa annat skräp som vi borde ta hand om på något sätt innan vi letar problem på vår planet genom att skapa datormodeller.

Det där med att vi utnyttjar mer resurser än jorden klarar av är i mina ögon en myt. Visst, vi överexploaterar vissa delar av vår planet men än så länge är vi alldeles för få för att kunna vara för många för den. I så fall borde vi anklaga myrorna, flugorna, krillen, sparvarna och andra djur också för att överexploatera jorden. För att inte tala om elefanterna som medvetet förstör hela skogar för att komma åt barken på bara en del träd. Där snackar vi miljöbov.

*Dessa beräkningar torde vara svåra att översätta till verkliga förhållanden eftersom det just är - beräkningar. 



"Mot dumheten kämpar själva gudarna förgäves."

Språkhörnan: Hur de romanska språken kom till (min syn på saken)

Språkhörnan är min lilla hörna för språk, mestadels etymologi, och ibland får jag för mej att fara ut mot vad jag upplever som alldeles för dåligt språkbruk. Det är skillnad på min stavning av pronomen (som delas av många i det här landet!) och användande av uttryck, fraser och enstaka ord som det är uppenbart att de flesta inte förstår innebörden av. Men det ska det inte handla om idag. Idag ska det handla om hur latinet dog ut och det som blev kvar omvandlades till de romanska språken. Min syn på hur det gick till alltså.

Den här gången tänker jag bara konstatera att hoppet mellan det skrivna latinet, dess folkliga variant och framväxandet av de romanska språken är väldigt stort och att då så självsäkert som vissa språkforskare har gjort framställa tanken att många ord är en fortsättning på dessa latinska ord rakt av är lite av en vetenskaplig motsvarighet till det som kallas folketymologi. Jag kallar det forskaretymologi, dess innebörd är önsketänkande. Det ska här skiljas från forskningsetymologi, den legitima delen av ämnet lingvistik.

För den som undrar så blev latinet ett allmänt språk bland många folk i Europa under perioden 100 f v t till ca 600 v t. Många andra språk dog ut eller inlemmades i latinet. När vi nu talar om latin så handlar det inte om det språk vissa klassicister får lära sej i skolan utan om den reella varianten, det folkliga språket. Det som talades till vardags, fullt med slang och fula uttryck. Till detta språk kom så en massa andra språk som talades bland de folk som romarna antingen erövrade eller ingick allianser med. Av detta kunde ofta utvecklas ett sammelsurium av språk som så småningom smälte samman till ett enda.

Saken är den att det folkliga latinet upphörde mer eller mindre i skrift från ca 500-talet när skrivkunnigheten bland vanligt folk minskade. Sen dröjer det till 700- och 800-talen innan det dyker upp ett nytt språk i skrift. Nu kallas det romanz av folken i det som idag kallas Frankrike. Man såg sej alltså ett tag som romare men accepterade aldrig ordet latin som namn på sitt språk, vilket ju är förståeligt. Det var ju inte latin de talade utan ett blandspråk av latin och det språk man hade talat när romarna kom till deras trakter.

Vi kan fortsätta med dagens Frankrike som exempel. Det var långt innan det blev den stat vi idag känner till en löslig union av stater som tillsammans kallades galler av romarna. När Gallien inlemmades i Romarriket talades här ett keltiskt språk, galliska. Det var nära besläktat med latinet och de delade många ord med varandra. Till stora delar har dagens franska ärvt det galliska sättet att uttala ord på, betoningen på sista stavelsen är ett sånt arv, många galliska ord har också överlevt till idag. Vissa franska dialekter är även så lika den gamla galliskan att man kan undra om det verkligen är franska de talar.

Förresten är det vi kallar modern franska egentligen en konstruktion, ett konstgjort språk som utgår från trakterna kring Paris. Endast ca 50 % av befolkningen talar detta naturligt, vilket visserligen är en ökning från ca 20 % för 130 år sen men ändock såpass lite att man förstår byråkraternas nationalistiska försök att kväsa allt annat än franska i deras grundlag. De flesta språk vi får lära oss är konstruktioner av samma slag, ett försök att antingen kväsa det man upplever som folkligt och regionalt eller att se till att alla inom en stat förstår varandra. Svenskan vi talar sinsemellan ute i landet är skapad på samma vis.

Till detta språk kom så latinet. Sen följde diverse germanska språk, framför allt frankiskan som till och med kom att ge det nya språket i Frankerriket, senare Frankrike, sitt namn. Ord från grekiska, olika österländska språk, arabiska och på senare tid även från Amerika har påverkat språket. Allt detta skapade och fortsätter att skapa de romanska språken.

Hoppet mellan det skriftliga (folkliga) latinet på 400-talet och de olika romanska språken på 800-talet är intressant. Det är en period på mellan 400-600 år i vissa fall. I Spanien, Italien och andra territorier dröjde det så lång tid innan man började skriva mer ordnat. Detta pga större oordning bland de styrande på den italienska halvön och att morerna styrde större delar av Spanien och de delar som inte styrdes av dom var i händerna på samma typ av fanatiker och obildade figurer som idag får härja fritt bland muslimer i vissa delar av den värld där islam idag är den rådande religionen. Det fanns helt enkelt inte utrymme för en ordentlig utbildning så fördomar, skrock och dumheter kunde spridas ohämmat, men också en hel del folklig kunskap som senare generationer har haft nytta av.

En viktig del i utvecklingen av de romanska språken, som dessa språk kom att kallas, var förstås skriftspråket som spreds först med klostren och hoven, sen med köpmän och andra ur borgarklassen. Det var skriftspråket som satte de talade språken på kartan och visade alla att latinet var dött som språk och att det nu minsann var andra bullar som gällde. Den store språkbevararen från den här tiden är förstås Dante Aligheri som på 1200-talet skrev sitt stora verk "Divina Commedia" (Den gudomliga komedin) på den tidens italienska. Från den här tiden och framåt kan man räkna italienskan som ett eget språk helt och fullt skilt från "romanz".

Jag hoppas jag med denna lilla skrift har gett er incitament att gå ut på nätet eller till ett bibliotek för att förkovra er mer i detta ämne. Kanske det finns nåt i det jag skrivit ovan som behöver korrigeras? Låt mej då få veta det.



"Those of us who don't know war
shouldn't try to make it"