Lösliga tankar om gud och religion

• gud är god.
• gud är allsmäktig.
• gud är allvetande.

OK, först av allt, gud är inte god för det skulle innebära att han smakar gott och då är vi inne på kannibalism. Dessutom är ingen gud god eftersom samtliga gudar har gjort nåt dumt mot mänskligheten så länge myterna skrivits och berättats. Gud kan inte vara allsmäktig för då skulle han inte behöva säga att man inte ska tillbe någon annan gud. Ej heller kan det tyda på makt att låta katastrofer ske, vilket samtidigt innebär att gud inte kan vara god. Gud är inte heller allvetande eftersom varenda religiös text handlar om att folk måste berätta för sin speciella gud vad som hänt. Innan dess håller guden ifråga tyst och låter berättaren tala om allt. Det tyder samtidigt på att gud inte är allsmäktig, ej heller god eftersom han tvingar den vanlige lille tillbedjaren att berätta.

Nu fick jag till det, va?

"En kvinna som slår är psykisk sjuk - en man som slår visar sitt rätta jag"

Orden är Martin Svenssons. Han är författare och musiker. Han är aktuell med en bok han skrivit tillsammans med två andra om hur missriktad jämställdheten har blivit. Nu har han också skrivit en artikel på Newsmill om sitt liv som artist och ett förhållande han hade. Han stötte på minst sagt intressanta situationer som, om förhållandena hade varit omvända -  med en kvinnlig artist och manlig publik - hade blåsts upp i pressen med braskande rubriker.

Nog är bilden av den så kallade könsmaktsordningen endimensionell och enkelriktad. Män är våldsamma och primitiva medan kvinnor är progressiva offer. Men om kvinnor är offer varför gör de så stor affär av denna "egenskap"? Varför är detta samhälle så uppbyggt på fördomar, kollektivism, opportunism, främlingsskap och felaktig feminism som gränsar till fascism? Allt detta hänger faktiskt väl ihop med det Svensson talar om att byta ut Gudrun Schymans ord om män mot ord om invandrare. Hennes åsikter är väl så rasistiska som nånsin SDs är.

Vanligt folk lever jämställt och jämlikt utan att chauvinister och tyckare behöver yttra sej om förmenta eller i vissa fall överdrivna omständigheter. De skriker på lag och ordning så fort en man gör nåt de inte gillar men de är märkligt tysta när det gäller en kvinna. Då heter det att hon antingen är sjuk eller under påvekan av nån man. Visst har de rätt att yttra sej men jag har också rätten att ignorera dom. Framför allt kryptofascister som gömmer sej bakom feminismens banér. Men fascism verkar ju vara på modet, se bara på såna som Pär Holmgren inom klimatfrågan som vill frångå demokratin för att få igenom (verkningslös) lagstiftning om åtgärder på klimatområdet.

Att skrika på lag och ordning är typiskt för fascister, om man ska klumpa ihop folk så där utan vidare, Att låta vanligt folk sköta sej själva går inte an. Det behövs en vakande hand som bestämmer allt. Tyvärr har pressen gått på dessa människors skrikande.

Nej, ut med er alla och fira Norges nationaldag istället! Även om ni inte är nationalister kan ni alla fall glädja er åt att norrmännen för 106 år sen slapp undan den förtryckande staten Sveriges grepp.

Kometteori kraschar ordentligt

Tänk er Nordamerika för 13 000 år sen. Det är slutet av istiden och de första människorna i den här delen av världen delar en hel kontinent med några av de största elefantdjur som någonsin funnits, mammuten. Bara några sekler senare är mammuten utdöd och de första människorna troligen också, bara för att ersättas av andra. Mammuten var inte lika rörlig så dess saga var all. Kylan som orsakade den svåraste nedisningen av området sen början av senaste istiden var så svår att hela den här perioden på ca tusen år fått en egen benämning, Yngre Dryas. Perioden har sitt namn efter det latinska namnet på fjällsippan, dryas octopetala. Fjällsippan är nämligen en indikator på hur klimatet svänger. Perioden före, Äldre Dryas, var en uppvärmningsperiod mycket lik den vi upplever i vår tid.

Hittills har den bästa teorin till hur klimatet kunde svänga så drastiskt varit att en komet skulle ha slagit ner någonstans i istäcket och med ett stort molnsjok bildat av nedslaget blockerat solens strålar. Det verkade så bra och bevisning fanns - men nu har den teorin skjutits i sank. Inget av påståendena från gruppen bakom teorin har kunnat verifieras vetenskapligt. De kulor av karbon (rent kol alltså) man trott sej kunna identifiera som rester av nedslaget har visat sej vara endast 200 år, långt ifrån Yngre Dryas alltså. Kometen har inte heller kunnat hittas i några lager. Ett nedslag av en så stor komet som man trodde det kunde vara, 4 km i diameter, borde ha lämnat efter sej nån form av rester även om den slog ner i isen.

Snarare verkar det som om en komet slog ner nånstans i Nordamerika ca 1000 år EFTER Yngre Dryas tog slut. Kometteorin håller alltså inte för en närmare granskning. Vi får fortsätta söka efter orsaker till varför temperaturen sjönk så kraftigt för 12 900 år sen och sen låg på en lägre nivå i ca 1000 år. Det verkar till och med vara nåt lurt med hela hypotesen och dom bakom den. Dags att ta reda om så är fallet.

Så fungerar alltså vetenskap på riktigt. Se och lär, Karin Bojs & co!

Rockström solar sej i glansen från intelligentian

Nu ska en svensk rädda världen igen. "Lilla" Sverige ska vara en inspirationskälla för bra tänkande på miljöområdet. Johan Rockström, ni vet han med den absoluta expertisen på klimat- och miljöområdet, har tagit initiativet till ett möte där först 17 nobelpristagare, utan tvekan utvalda för att de har "rätt" åsikter i frågan, och sen USAs förrförra president Bill Clinton ska medverka. Rockström förnekar sej alltså inte. Han är inställd på att rädda världen men från vad kan man fråga sej. Den frågan verkar jag inte vara ensam om att ställa. Men frågan är egentligen om inte herr Rockström vill sola sej i glansen från den samlade kunskapen i form av dessa nobelpristagare, varav bara en är kemist och följaktligen är den ende som har någorlunda relevant utbildning för miljö- och klimatfrågor.

Denna "Skomakare, bliv vid din läst"-åsikt jag gav uttryck för nu är sällsynt från min sida. Vad jag menar är att det åtminstone bör finnas någon som kan sin sak utan att bara vara en åsiktsmaskin. Jag är inte utbildad på någotdera området om någon undrar (även om jag läst mycket inom hela fältet), jag undrar om Rockström har den relevanta utbildningen för det. Agronom är vad jag vet en som är expert på lantbruk och utvecklingen på det området. Vad det har med att rädda världen att göra vet jag inte. Nadime Gordimer som är en av de inviterade nobelpristagarna är författare och således en åsiktsmaskin. Därför är endast kemisten Paul Crutzen den ende med något så när relevant utbildning för området.

Jag undrar dock om Crutzen är den rätte att tillfråga om detta ämne. Att han är den rätte för Rockström och hans åsikter, det råder det inget tvivel om, men om han är den rätte på det hela taget kan man fråga sej. Det är han som ligger bakom förslaget att kalla den epok i jordens historia som går från ca 1850 för antropocen, därför att han anser att människans påverkan på vår planet är så stor att den tarvar sin egen geologiska epok. En annan kommer dock i fortsättningen att kalla även denna del av historien för holocen.

Nu har jag sysslat med åsiktsstämpling också, dvs en persons åsikter får bestämma hur man ska bemöta denne, även vad man tycker om denne.

Nä, nu har jag svamlat nog om detta. Låt dom försöka få fram sitt tresidiga dokument som ändå inte kommer ha någon effekt alls på jorden som helhet. Vi som är skeptiskt inställda till detta dravel får  inte vara med för våra åsikter är obekväma och passar liksom inte in. Men vi får rätt i slutändan i alla fall.

Håll käft, kollektivister och politiskt korrekta!

I mitt förra inlägg, om demokrati, pratade jag lite om politisk korrekthet. Här fick jag nu på pränt ett fantastiskt idiotiskt exempel på just den onda formen av politisk korrekthet. Det handlar om en undersökning i Storbritannien om hur kvinnor ser på ålder och var gränsen går för att få klä sej på ett visst sätt. Detta visar bara på att åldersnojan och kollektivismen lever och frodas i allra högsta grad. DETTA är inte demokrati! Det är ren och skär diskriminering!

Helen Mirren har passerat 65 men inte tycker då jag att hon ska sluta gå i bikini.

Det är helt upp till var och en vad man trivs i för kläder. Jag skulle tro att undersökningen gjorts bland människor (2000 kvinnor i åldrarna 18-65 år) som uppfostrats till att vara väldigt konservativa och fördomsfulla gentemot de sina, i slutändan har de nog en ganska dålig självsyn. De projicerar denna syn på sina medsystrar. Jag anser att de bör ta en ordentlig titt på sej själva innan de dömer andra efter sej själva.

Vill mormor/farmor gå i bikini eller nåt utmanande; låt henne då göra det. Det var generationen som idag är ca 75-85 år som var först med det lite mer utmanande. Det är förstås helt och hållet individuellt. Men om jag ska våga mej på att lämna individualismen ett litet slag vill jag bara säga att många unga människor är fula som stryk! Man blommar många gånger ut först efter 30. Så strunta i vad folk säger, låt dom titta. De är säkert bara avundsjuka på att du ser så bra ut.

Vad är äkta demokrati?

För mej är demokrati rätten att yttra sej, att samlas och röra sej var man vill, att i val få välja vem och hur man vill samt att få vara fri, utan bojor i form av diktatur och/eller politisk korrekthet, framför allt missriktad sådan. Rätten till arbete och rätten att få bo var man vill är också en del av demokratin, om än inte riktigt lika stora. De är dock större än någon av de andra sakerna som många anser vara demokrati. Däremot är religion ingen demokrati och bör inte åtnjuta någon särställning i form av det vaga uttrycket religionsfrihet, annat än om man då talar om frihet FRÅN religion. Det finns inget roligt i att låta religion ha den särställning den har haft genom seklerna.

Som en skämttecknare vid namn Johnny Hart en gång skrev: "Det är skrattet som får jorden att snurra - så bered dej på en lång natt...". Det ska tilläggas att Hart, som skapade serien B.C., var troende kristen och därtill kreationist. Men jag tror att skrattet fastnar i halsen på alla dessa som blint följer religionernas påbud.

Fler saker som inte har med demokrati att göra är byråkrati och övriga former av myndighetsstyre. Jag skulle vilja gå så långt som att säga att domstolsväsendet inte är en del av demokratin. Åtminstone inte som det är uppbyggt i vårt land. Här tillsätts domarna på tingsrättsnivå av de politiska partierna och får sola sej i glansen från en ensam jurist som fungerar som huvuddomare. Det anser inte jag vara äkta demokrati. Visst finns det stora problem med att låta vanligt folk agera jury, som i de anglosaxiska länderna och USA, men det är ändå mer demokratiskt än att låta våra förtroendevalda tillsätta personer som förmodligen bara är ute efter en karriär. Hur mycket tänker de på den åtalade eller målsmännen i ett fall?

Men värre än felaktigt utformat domstolsväsen är faktiskt den politiska korrektheten, eller snarare en aspekt av den. Det finns nämligen två sidor av denna entitet, en god och en ond sida. Den goda sidan består i att man lägger band på sej utan att gå till överdrifter i vare sej skrift, tal eller aktion. Det kan även kallas självcensur. Den onda sidan syns dock alltför väl, ett exempel är bilden ovan på justitieministern och hennes missriktade attacker mot sexköp och liknande företeelser. Man får inte låta känslor styra ens beslut. Det leder till vad man kallar moralpanik. Skulle man låta det ske regelbundet bör man nog lämna sin post som politiker till förfogande. Problemet blir väl då att väldigt få politiker skulle bli kvar. Om man nu ser det som ett problem, det kan vara en lisa för den nationella själen också...

Jag skulle kunna ta upp hur många exempel som helst på den dåliga formen av politisk korrekthet, ett sådant exempel är att man inte får säga vissa ord i TV bara för att de "anses" stötande. Könsord, ord som anspelar på folks utseende och religion, såna ord. Minoritetsstyre skulle man kunna kalla det. Vissa av dom orden använder inte jag heller men inte pga sånt här utan för att jag inte anser dom relevanta, framför allt inte som svordomar eller skällsord. De hör hemma i vardagssnacket i vanligt tal, inte som svordomar eller skällsord. Men man ska inte censurera dom heller. Välj dina ord med omsorg men se för fan till att hålla PK-folket borta från din mun!

Mer kommer i detta ämne, var så säkra...

Stoppa mathetsen!

Det får vara slut på hetsandet mot vissa typer av mat!

Först var det en bantningshets utan dess like men någon bov kunde man inte peka ut. Detta var för ca 70 år sen. Sen pekade Ancel Keys ut fettet som varande boven i dramat sen han sett fett ansamlas i ådrorna hos hjärtpatienter. Felaktigt förstås eftersom han valde ut de som var mest sjuka i sann statistik-lögn-stil. Sen blev det kolhydraterna som man började jaga. Dessa, framför allt socker, jagas nu med licens av självutnämnda experter som förläst sej på och misstolkat Annika Dahlqvists rön. Snart dröjer det inte länge förrän myndigheterna tar sin hand från Socialstyrelsens egna påfallande ofta självutnämnda och/eller felaktigt utbildade experter och följer med i drevet.

Men man får inte glömma att vi människor äter allt som kommer i vår väg och som ser ut att passa som mat. Allt passar inte alla men så bara för att kolhydrater och fett inte alltid passar en person betyder det inte att alla andra ska undvika det också. Men nu är det så att vissa människor vill bestämma, även över maten, och då ska inte nåt få stå i vägen. Speciellt inte de som ständigt är skeptiska till diverse rön. En sak som känns igen från klimatdebatten. Jag är av åsikten att det som inte gör en sjuk vid inmundigandet, ens på sikt, gör gott för en. Därmed inte sagt att man ska vräka i sej. Ät lugnt och fint med inte för stora portioner. Det misstaget har jag begått ett antal gånger. Ska man äta mycket kan man äta lite i taget och ta om.

Det finns egentligen inget bättre än god mat som äts i lugn och ro, ett bra rörelseschema och att äta med regelbundna intervaller. Då kan man äta precis vad man vill utan dåligt samvete. Njut av maten istället för att dissekera den.

Hur långt sträcker sej vår givmildhet mot immigranter?

Jag har precis badat och började fundera på hockey-VM och en av spelarna där, David Petrasek. Hans pappa kom som 19-åring till Sverige från Tjeckoslovakien. När han kom hit vet jag inte men jag gissar att det rör sej om nån period efter Pragvåren eftersom David är född 1975. Mina tankar gick då till hur lätt det var, åtminstone verkar det så i efterhand, att komma hit till Sverige och skaffa sej boende och bli etablerade i vårt samhälle vid den här tiden, fram till ca 1985. Ett samhälle som utan större problem verkade acceptera de flesta som kom hit, även de som kom från länder utanför Europa.

Så, vad hände? Varför är myndigheterna så restriktiva idag när det gäller folk från andra länder, eller rättare sagt VISSA länder och VISSA typer av människor? Det är nämligen så att Europa som helhet är ett ganska restriktivt område för mottagande av vissa människor. Afrikaner väller in men får sällan stanna. Det sipprar in folk från Nordamerika men det är sällan man hör om att de inte får stanna. Frågan är ju då om det bara är för att folk från fattiga länder inte alltid är välkomna för att de inte kan betala för sej eller om det är nåt annat som lurar i vassen.

Till stora delar tror jag att vår gamle vän religionen är den stora gäddan i vassen. Framför allt är det rädslan för islam som skrämmer vissa och för att gömma denna rädsla tar man till alla möjliga former av byråkratiskt nonsens. Nu är islam, liksom kristendom, en farlig religion eftersom den i grunden förespråkar underkastelse och lydnad in i märgen. Båda dessa religioner, alla religioner egentligen, är exempel på hur man försöker, och lyckas, stoppa individualism och fritt tänkande. Man talar om fred och ett himmelrike för alla som följer dessa regler men viker man av från vägen blir man straffad.

Så, då var det sagt om religion. Det kristna tänkandet har genomsyrat det europeiska samhällena; framför allt protestantismen är synnerligen fientlig gentemot fritt individuellt tänkande. Trots ca 70 år av sekularism i vårt land ligger troligen många kristna ideal kvar i det sätt som man resonerar på från främlingsfientliga och myndigheters (läs: människofientliga) sida.

Med detta vill jag ha sagt att en del av motståndet gentemot folk från andra länder utanför Europa har religiös bakgrund men långtifrån allt. Man behöver inte vara religiös för att vara xenofob, även om det hjälper att vara det, utan det räcker med att vara rädd, okunnig och/eller missunnsam vad gäller andra människor. Kärleksbudskapet som repeteras av religiösa verkar inte gälla alla, bara om de är långt borta. Håll dina vänner nära, dina fiender ännu närmare men håll de behövande så långt bort som möjligt. Hysa kärlek behöver man ingen religion för. Den kommer inifrån en själv.

För egen del har jag inget emot människor från vilken del av världen de än kommer ifrån, bara de accepterar mej så accepterar jag dom. Acceptans är den viktigaste delen när man först etablerar relationer med och till andra människor. Tycke och vänskap kommer med på köpet. Jag går alltså på individnivå. Att klumpa ihop folk och vara fördomsfull inför reserverar jag för myndighetspersoner, inskränkta tråkmånsar och religiösa flockar.

Järnåldersgravar på Gotland.

Så, det var vad jag ville ha sagt idag. Ni får en bild att titta på medan jag går ut på nätet för att slösurfa denna lördag.

Fredagen den 13:e

Natten till fredagen den 13:e oktober 1307 öppnade ett antal betrodda runtom i Frankrike de kuvert de fått av kung Filip IV en månad tidigare. I brevet de alla hade fått fanns instruktioner hur man skulle gå till väga för att få stopp på Tempelorden, den riddarorden som tidigare hade hållit Det heliga landet för kristenhetens räkning men som efter stora problem att utföra denna uppgift dragit sej tillbaka och från mitten av 1200-talet mer hållit på med pengar. Och det var just pengar som var orsaken till att man nu den här morgonen gick till fullskaligt militärt anfall mot tempelriddarna. Filip IV var skyldig Tempelorden pengar, MYCKET pengar. För att slippa behöva betala såg han till att gå till anfall och när razzian var över kunde man fabricera en mängd hädelseanklagelser, framför allt mot Tempelordens stormästare Jacques de Molay, som kungen specifikt ogillade rent personligen. Sju år efter razzian brändes de Molay på bål. Stormästaren förbannade kungen från bålet och sade att denne skulle få stå till svars inför gud inom ett år. Mycket riktigt, kungen dog inom ett år.

Datumet fredagen den 13:e satte sej i huvudet på folk och genom seklerna blev sen detta så småningom kopplat till talet 13 som redan långt innan razzian sågs som oturstalet nummer ett. Från och med 1800-talet är det belagt att fredagen den 13:e är otursdagen närhelst den förekommer.

Idag har undertecknad drabbats av detta, på sätt och vis. Först började Blogger, som jag har min blogg hos, krångla så gårdagens inlägg försvann. Vi får se om det återkommer. Som om inte det räckte fick jag inte tag i den mat jag ville ha för det norpades mitt framför ögonen på mej.

Jag tror förstås inte på sånt skrock utan det är en ren slump att sånt händer just idag. Det man kan undra är varför sånt skrock uppkommit från början. Har det med hjärnans önskan att bilda mönster ur kaos? Skulle vara intressant att få veta om så är fallet.

För Sverige i tiden - bra att någon är det

För en del är monarki otidsenligt och bör avskaffas fortare än kvickt. För andra är det en del av vår historia, en länk till traditioner som bör behållas för det ger oss bra renommé ute i världen. För egen del anser jag att även om monarki som styrelseskick kan upplevas som mossigt är det definitivt inte otidsenligt. Om något är väl republik mer uråldrigt i jämförelse eftersom den typ av monarki republikaner oftast siktar in sej på är den så kallade upplyste despoten, kungen av guds nåde. Nästan alla monarkier i den utvecklade världen är idag endast representativa sådana, dvs all makt sitter hos respektive parlament och regering. Det är den form av styrelseskick jag gillar bäst. Det finns inget som slår demokratisk parlamentarism, oavsett om statschefen betitlas kung, furste, shejk, raja eller president.

För min del är det bäst när statschefen är maktlös för då blir det inga konkurrenssituationer om makten. Helst ska talmannens maktbefogenheter också vara lika kringskurna. Jag anser alltså att republikaners synsätt visavi monarki är rätt naiv. I det fall jag nämnt ovan är det bättre att ha kvar monarkin än att införa ett system som många i länder med republik redan har börjat tröttna på. Om ett land får ha en statschef som inte behöver väljas om vart fjärde år eller så blir det mer politisk kraft över till parlament och regering. Det ser jag som mer tidsenligt och demokratiskt än att ha en maktfullkomlig statschef som kan avskeda regeringar på eget bevåg.

Så när vår nuvarande knug valde "För Sverige i tiden" som valspråk gjorde han alldeles rätt. Carl XVI Gustaf är mer i tiden än nånsin Persson, Reinfeldt, Bildt, Carlsson m fl har varit.

Två saker jag inte förstår (eller kanske förstår alltför väl)

1. Sverige ska spela en nyckelroll i samarbetet om Arktis, så står det i meddelandet från TT som DN idag återger. Att överfiske, onödig exploatering av naturresurser och störande av djurlivet i Arktis är viktiga saker att diskutera är en sak. Att man tror på AGW-hypotesen såpass mycket att man är oroliga över att ryssar och amerikaner ska dra upp till Nordpolen och börja borra efter olja är bara löjligt. För det första är djupet under isen vid Nordpolen flera tusen meter, för det andra lär inte den isen försvinna i första taget. Inte ens under 1930-talet då det var varmare än det är nu var det speciellt gynnsamma förhållanden för båtar att ta sej fram sommartid. Det jag inte riktigt förstår i sammanhanget är hur Sverige, som ingen lyssnat på sen Palmes tid, ska få gehör för sin politiska agenda i det här sällskapet.

2. Europarådet har tagit fram vad de verkar anse vara en progressiv lagstiftning rörande kvinnovåld. Dess medlemmar ska på sikt tvingas motarbeta kvinnovåld. Jag är tämligen säker på att de flesta länder redan har bra lagstiftning på det här området. Det är efterlevandet av dessa lagar som brister. Problemet ligger inte på lagens domäner utan hos de individer som inte kan fungera normalt i ett modernt samhälle.

Då är bara frågan: Är det sånt här som menas med kvinnovåld?

Många kvinnor jag känner är kapabla till det som sker på bilden. Tro inte att alla kvinnor är offer, tvärtom.

Idiot efterlyses!

Sökes: Idiot i Avesta som på cykel gav sej på en äldre kvinna som satt på en parkbänk i Avesta.

Hur kan man bara göra en sån sak? Hans föräldrar skulle jag vilja ha ett allvarligt snack med liksom honom själv. Man gör bara inte så mot en annan människa, eller någon annan levande varelse för den delen heller. Till dej som gjorde detta, om du nånsin skulle komma på tanken att läsa här, känner du dej nöjd nu? Har du fått din "tillfredsställelse"? Du förtjänar inte att leva i det här samhället för du ska in på vårdhem eller nåt sånt för missanpassade barn!

Det låter kanske hårt men vissa människor passar inte in i ett normalt samhälle utan bör vara inspärrade tills de har lärt sej hur man fungerar med andra. En sorts skola fast med mer rigorösa regler, anpassade för människor med diverse anpassningsproblem. Det ska inte vara någon förvaring som dagens fängelser är, ej heller som för vuxna en sorts mentalsjukhus, utan en skola där varje elev får den uppmärksamhet och lärdom han/hon förtjänar. Sen kan vi utvärdera om busfröet är redo att delta i samhället igen.

Sveriges historia sett ur ett annat sammanhang - del ett

Var vänliga notera, nedanstående är spekulativt och om jag bygger mina tankar på fakta är det inte säkert att jag har rätt.

Introduktion

Svensk historieskrivning har hittills sett ut på något av följande vis:

1) storvulen stormaktsskildring med krig och stora generaler ackompanjerade av vad kungligheterna tyckte

2) bönder och/eller andra arbetare och deras syn på omvärlden sett som ett slags motstånd mot den första historiebeskrivningen

3) en nationalistiskt färgad beskrivning där nationalstaten är ett resultat av ett enda folks strävan mot en nationell enhet

4) kvinnors syn på det som hände omkring dom, ingående i ett pågående försök att lyfta fram kvinnornas roll i historien

5) en politiskt färgad beskrivning som syftar till att glorifiera dagens samhälle på bekostnad av våra förfäder.

Ingen har tänkt på att kombinera dessa till en enhet och vid närmare eftertanke förstår jag inte hur detta skulle kunna ske då mycket av det som skrivits med ovanstående premisser i åtanke har blivit fel eller bara tar upp vissa delar av helheten.

Denna skrift ska alltså inte försöka göra något av detta. Jag tänker snarare presentera en könlös men ändå väldigt genealogisk och könsbunden beskrivning av hur det vi idag kallar Sverige kom till. Den är på en gång väldigt kollektivistisk och på samma gång väldigt individuell. Hur det kommer att se ut framgår ju längre in i berättelsen läsaren kommer. Jag tänker inte presentera något nytt, ej heller ge mig in i någon debatt kring tolkningen av vissa händelser. Dessutom kommer jag att behandla de fornnordiska sagorna som en del av sanningen, vilket de egentligen är. Jag kommer förstås att säga att vi inte vet så mycket om dessa sagor (ordet saga betyder egentligen INTE påhittad berättelse utan har mer koppling till betydelser som skvaller och/eller legendartad återberättelse av något som hände för en tid sen) och att det som beskrivs här kan bestridas eftersom vi inte har tillräckligt med bevismaterial.

Det är här den källkritiska skolan, startad av bröderna Lauritz Weibull (1873-1960) och Curt Weibull (1886-1991), kommer in. Bröderna Weibull ansåg att endast det som gick verifiera antingen genom arkeologi eller dokument från tiden var att betrakta som en riktig historisk händelse. Sagor hade ofta bara sig själva eller några liknande dokument som var skrivna så långt efteråt att de inte var att lita på, i deras ögon. Detta ledde till att många isländska sagor, skrivna på 1200-talet och senare, ströks som källor till direkt historisk kunskap och blev mer eller mindre relegerade till folklivsforskning eller bland de som ville söka efter hur människor i gemen resonerade förr i världen, så kallad mentalitetshistoria.

Jag tänker använda mig av källkritik i så stor mån jag själv finner lämpligt. Jag kommer att skriva att läget för en viss händelse är svårt att bevisa men att det finns vissa saker som gör att man ändå kan acceptera det som en giltig händelse. Det viktigaste med den här skriften är inte att skapa en absolut sanning utan att kunna visa på en trovärdig bild av vad som ledde fram till dagens Sverige. Jag tänker stanna vid ca år 1650 eftersom det efteråt är väl beskrivet av andra. Det beror också på att den modernare delen av Sveriges historia inte är så intressant för mig. Det är intressant att läsa om men att forska i det ger inte mig nåt. Den här skriften är till för att samla mitt intresse för den äldre historien samt för att få upp folks intresse för den. Det är en mycket fascinerande del av världshistorien som många ofta fnyser åt, förmodligen för att det är så länge sen.

Sveriges historia är lång, eller kort, hur man nu väljer att se på den. Som helt självständig stat utan union eller överstyre från annan stat räknar man Sverige från den 6 juni 1523 då Gustav Vasa red in i Stockholm efter att ha blivit vald till Sveriges kung av riksdagen. Men dessförinnan fanns ett Sverige som var i union med omväxlande Danmark och Norge och samtidigt kunde vara i krig med dessa länder. Namnet Sverige är förresten en dansk form vilket ger oss en inblick i den påverkan vårt västra grannland haft på oss under lång tid. Man kan se hela 1400-talet och senare stormaktstiden som ett försök, som också lyckades, att ta sig ur Danmarks skugga.

Den här skriften kommer att behandla lite mer händelser och mindre analys av händelserna. Fakta är viktigare än tolkningen av dessa fakta. Det är ändock inte så viktigt att veta när Sverige blev till, bara att det som land successivt växte fram från småriken som hölls samman av en gemensam ledare till en landskapsunion och senare ett klassiskt kungarike av den typ vi känner igen från de närmast romantiska sagorna om hur ett kungarike skulle se ut på medeltiden. Något större persongalleri kommer ni inte heller att finna här. Någon enstaka person som är viktig för sin tidsperiod kommer förstås att nämnas men inte mer. Det är de övergripande händelserna och orsakerna till dessa händelser som är viktiga.

Kapitel ett: En mycket grå forntid

Stenåldern precis efter istidens slut

Detta första kapitel handlar om en tid jag inte är så speciellt insatt i, det erkänner jag. Jag nöjer mej följaktligen med att återge så mycket kända fakta som möjligt istället. 


När istiden var som hårdast och kallast bredde sig glaciärerna ut över mer än halva Europa. Den gjorde inte halt förrän vid nuvarande Berlin. Dessutom bredde den ut sig över Alperna, Kaukasus och många andra bergskedjor. Det som idag är Nordsjön var i norr en djuphavsränna till största delen täckt av is och i söder fanns en vidsträckt tundra på vilken mammutar och ullhåriga noshörningar betade. Hela Norden låg under ett kilometertjockt istäcke. Denna is började smälta undan för ca 15 000 år sen och ca 2000 år senare verkar det som om de första landdelarna hade blivit isfria för det är från denna tid som de första spåren av mänsklig aktivitet kan hittas. För ca 12 000 år sen var denna aktivitet så livlig att man kan tala om en population här.

De människor som kom att bosätta sig här var jägare som följde renarna och senare andra hjortdjur norrut. Av fynd att döma kom de över dagens Danmark från den västra delen av kontinenten. Det var ett nomadliv som styrdes av årstiderna och bytesdjurens vandringar. Allteftersom det blev varmare, för ca 9000 år sen började temperaturen stiga till nivåer som vi idag inte ens kan tänka oss, började alltfler människor flytta in. En del fortsatte nomadlivet medan andra valde att bli mer eller mindre bofasta med enbart flytt från ett område till ett annat för att inte utarma området på mat. Så fortsatte sen livet i flera sekler och t o m millennier. 3000 år gick utan större förändringar annat än förbättringar av pilar, spjut och andra vapen som var anpassade för jakt.

Skogen vid den här tiden dominerades av lövträd och en och annan tall. Ask, ek, bok och asp var vanliga i skogarna vid den här tiden och de växte upp högre upp i terrängen än de gör idag. Hassel och lind fanns också i rikligare mängder än idag. Djurlivet var ungefär detsamma som idag fastän sköldpaddor och vissa insektsarter som idag endast finns på kontinenten fanns här då. Topografin var lite annorlunda vid den här tiden eftersom marken fortfarande hade långt kvar till nuvarande nivå över havet. Kustlinjen vid den så kallade Höga Kusten har höjt sig 290 meter sen istidens slut, för att nämna ett extremt exempel på hur mycket isen pressade ner marken. Det som idag är Uppland fanns inte ens för 11 000 år sen, endast ett antal öar i en jättestor skärgård. Vid Kilsbergen fanns för första gången vid denna tid en landförbindelse upp till resten av Skandinavien.

Så här såg det ut för ca 12500 år sen när Baltiska issjön gradvis övergick i Yoldiahavet.

Baltiska Issjön är namnet på den inlandssjö som först dämdes upp av isen i väster vid just Kilsbergen och när isen försvann från området för ca 12 500 år sen flöt mycket av vattnet ut genom en ränna här och då kom även saltvatten från Nordsjön in för första gången. Det innanhav som bildades kom att kallas Yoldiahavet efter en mussla (Yoldia Arctica, numera kallad Portlandia Arctica) och det kom att existera som just innanhav i knappt 1000 år innan landhöjningen återigen gjorde att det blev en insjö.

Ancylussjön under sin storhetstid. Notera det som idag kallas Svea älv. Det var en naturlig fördämning som brast och fick Vänern att bli många gånger större än den hade varit innan. De sista resterna av inlandsisen fanns då endast kvar som små rester i Norrlands inland.

Ancylussnäckan är en sötvattenssnäcka som till och med ogillar brackvatten så dess närvaro i de geologiska lagren för Östersjöns historia är ganska talande för det faktum att Östersjön en gång var en insjö helt skild från havet. Hela Danmark satt ihop med den skandinaviska halvön och sjön har fått det vetenskapliga namnet Ancylussjön. Men tiden som insjö blev kort, redan för 10 000 år sen fick avsmältningarna av de stora isarna i norr, framför allt i Nordamerika, havet att återta förlorade domäner. Detta hav kallas numera för Litorinahavet efter en saltvattensnäcka kallad Litorina littorea. Under den perioden började havet få sin nuvarande utbredning. Det är också under den här perioden som de första människorna börjar bli mer organiserade i sitt boende. Bland annat Sandarna i Göteborg är ett sådant område där olika grupperingar slår sig samman för att jaga, samla och fiska tillsammans.

Litorinahavet, föregångaren till dagens utformning av Östersjön. Tillströmningen av saltvatten från Nordsjön var fortfarande större än idag men som synes höll öarna kring Själland och Fyn på att få sin nuvarande utformning vilket sakta ströp tillförseln av riktigt salt vatten.

För ca 3000 år sen hade så landhöjningen än en gång gjort att tillströmningen av saltvatten minskat och en ny snäcka, Limnea ovata, kom att dominera bottenlivet vilket den till stora delar gör än idag. Det är den utformningen av Östersjön som än idag gäller och på vetenskapligt språk kallas detta innanhav ibland Limneahavet. Men för jägarfolket i Norden ligger såväl Limneahavet som senare delen av Litorinahavet i en avlägsen framtid.

Några större samhällen fanns inte i Norden under den här tiden, för ca 12 000-6000 år sen. Endast några enstaka småbyar eller större gårdar med tillhörande byggnader för folk i nån form av beroendeställning. Man var nomadiskt levande med vad som verkar vinter- och sommarbostäder som man återvände till. Annars vet vi nästintill ingenting om dessa jägarfolk som inte tycks ha haft speciellt mycket kontakt med folken på kontinenten. Det finns exempel på utbyte av teknik inom jaktvapenområdet och nån enstaka flintstensteknik men i övrigt var man kuriöst nog ganska ensamma här uppe.

Hur konstigt det än kan låta finns det nästan inget kvar av dessa jägare och samlare i de gener som återfinns i dagens svenskar, danskar, norrmän och finländare. Förklaringen, åtminstone en delförklaring, till detta faktum kommer i nästa kapitel, som handlar om hur det gick till när bönderna kom och den så kallade bondestenåldern tog sin början. Eftersom det inte finns några skrivna dokument från den här tiden, knappt ens några legender, är vi hänvisade till arkeologin som delar in den förhistoriska tiden i så kallade kulturer. Kulturyttringar i form av keramik, redskap och ristningar är vad man letar efter och oftast förekommer en viss typ av keramik inom ett visst geografiskt område och även inom ett visst utrymme åldersmässigt sett. Då talar man om en specifik kultur.

Gemensamt för hela den nordiska stenåldern är att den räknas kronologiskt till neolitikum men utvecklingsmässigt räknas den första delen, fram till ca 6500 år sen, till mesolitikum. Skillnaden mellan mesolitikum och neolitikum är att det förra är beteckningen på de samhällen av jägare och samlare som jagade storvilt och annat under istidens dagar. När de stora djuren dog ut i samband med att istiden tog slut gick man över till mer småvilt och vegetabilisk föda för att över huvud taget överleva.

De äldsta kulturerna i Norden är i ordning Hamburgkulturen, Brommekulturen och Ahrensburgkulturen som alla tycks ha haft sina ursprung i Tyskland och sakta spreds därifrån för ca 14 000 år sen, alltså ca 12 000 före vår tideräkning (f v t). Den karaktäriseras av flintspetsar som använts för att jaga ren och andra hjortar över tundran. De är de enda representanterna i Norden för paleolitikum, den äldsta delen av stenåldern som också är den som helt och hållet karaktäriseras av nomadiskt grupplevande människor. Senare tiders människor för en mer årstidsbunden livsstil där man tycks ha bott på samma ställe och flyttat endast när säsongerna ändrats.

Maglemosekulturen följer härpå och överlappar i sitt tidigaste skede den sista kulturens slutskede. Den inträffar ca 9500 f v t till 6000 f v t. Här introduceras så kallade mikroliter, en finslipad flintbit som används bl a för spjutspetsar och hakar för att fånga fisk med. Man blir alltså mer beroende av sjöar och andra vattendrag. Konsten börjar så smått bli mer abstrakt under den här tiden. För förutom de vanliga djuren förekommer även olika geometriska former.

Mer eller mindre parallellt med föregående kulturs slutskede fanns på västkusten i Sverige och Norge en kultur som i Sverige kallas Lihultkulturen efter en liten by i Bohuslän. Den varade mellan 6000 f v t och 4000 f v t.

Kongemosekulturen visar på hur flinthanteringen alltmer börjar gå från dessa mikroliter till att använda ben för att t ex göra metkrokar. Den här kulturen är mer eller mindre enbart lokaliserad till Danmark och Skåne och var specialiserad på fiske och småviltsjakt. Den varade i ca tusen år fram till 5000 f v t.

Den sista stora kulturen i Norden före bondestenåldern är den av danska arkeologer kallade Ertebøllekulturen som dominerade södra Skandinavien mellan ca 5200 och 4000 f v t. Den har sitt namn efter ett samhälle på Jylland där detta folk lämnat efter sig stora högar av vad vi idag kallar kökkenmödding. Det är benämningen på stora avfallshögar av musselskal, sillben, sälben och rester av redskapstillverkning. En del av dessa kan vara hela 350 meter långa och 40 meter höga!

Den här kulturen visar på vilken stor resurs kusterna hade blivit, förmodligen sen det blivit allt större konkurrens om bytesdjuren och markerna dessa fanns i. Innan hade man hållit sig till sjöar och floder, nån enstaka stam tycks även ha dragit till skogs. Högarna visar också att människorna i dessa områden var mer eller mindre bofasta. Keramiken blev alltmer viktig under Ertebøllekulturen och vad som verkar ha varit lampor för att hålla tran i för upplysning har hittats. Tran är förstås det man tog från valarnas späck eller från fisklever. Dessa kärl hade spetsig botten och visar således att de var gjorda för att stickas ned i sanden eller hållas i någon ställning av trä eller ben.

Inalles visar arkeologin att de flesta intrycken nådde Norden från söder och väster, med enbart få inslag av påverkan från öster. Detta kan även bekräftas genom DNA-bestämning av de ben man hittat. Men även denna kultur skulle komma att få sin ände, och det ganska abrupt för att vara den här tiden då det mesta gick mycket långsammare än idag. Från sydöst kom nämligen nya influenser som skulle göra slut på de flesta jägar- och samlarkulturerna i Norden. 

Av de människor som bodde här i Norden före de nya influenserna verkar deras ättlingar av vissa studier att döma uppgå till ca 15-20 % av befolkningen. Än så länge har endast några tusen människor DNA-testats för detta så det är inte statistiskt tillförlitligt även om det finns ett tydligt mönster redan nu bland de som låtit testa sej. Mer om detta i nästa kapitel.

Lite bilder

Tänkte liva upp stämningen lite i väntan på att mitt material om Sveriges historia som jag ser den blir klart. Här är lite bilder. Håll till godo. Inlägget om Sveriges historia kommer om ca en timme.

Här gick en gång i tiden järnvägen till Sälen...

En vanligt gym nånstans i Sverige...

Så här såg det ut i Malung för bara två månader sen.

Hotell i Hopfgarten, Österrike. Året var 1990.

Frälsningsbön mot homosexualitet

Vid sidan av klimatdebatten, upphovsrätten, debatten om Sveriges tidigaste historia är religion det jag mest diskuterar. Det jag vänder mej emot rörande religion är dess förmåga att förvrida folks sinnen, eller rättare sagt de religiösas förmåga att göra just detta. Vad religiösa människor vanligtvis tycker och tänker brukar jag inte bry min hjärna med men i vissa fall uppkommer lägen som verkligen får det att krypa i en. Som detta med Frälsningsarmén och deras så kallade frälsningsböner för att bota homosexualitet. Nu säger visserligen Frälsningsarmén att detta är gamla saker men det vete fåglarna om så är fallet. Det kommer i alla fall i TV4s Kalla Fakta i kväll. I skrivande stund spelar jag in programmet för att bilda mej en uppfattning om ärendet. Själva detta får jag anledning att återkomma till.

I DNs artikel står det som följer: "I mejl till TV 4 tror Frälsningsarmén det beror på "några personliga åsikter från några kårledare".
I mejlväxlingen frågar Kalla Fakta varför Frälsningsarmén i undervisningshandboken Juniorsoldaternas löften skriver att barn och ungdomar ska få lära sig att homosexualitet är fel.
Frälsningsarmén svarar bland annat att materialet "i sin helhet är gammalt och håller nu på att ses över och uppdateras"."

Men är inte meningen med en organisation att alla ska tala som en person? Då ska väl inte enskilda personer uttrycka åsikter som står stick i stäv med huvudlinjen? Vilken är då huvudlinjen för Frälsis? Det verkar som om man tagit till sej åsikter från den stora organisationen i USA där åsikten att homosexualitet inte är naturlig är vanlig bland vissa av organisationens medlemmar. Klart intressant detta att just religiösa människor är rädda för homosexualitet och homosexuella. Det tarvar en psykologisk förklaring. Nån som känner sej manad att utföra en dylik?

Uppdatering: 2011-05-09:

Jag har nu sett programmet och jag måste säga att Frälsningsarméns syn på det som framkom i programmet är minst sagt åt stoppa-huvudet-i-sanden-hållet när det gäller att svara på frågorna om programmets innehåll. Över huvud taget är den kristna kyrkans syn på homosexuella rätt ambivalent. Men just dessa evangeliska frikyrkor är väldigt fundamentalistiska och boktrogna, mer än många koranskolor är när det gäller att få fram sina fundamentalister. Att sopa hela saken under mattan hjälper faktiskt inte. De måste ta itu med sina fundamentalistiska element och kanske t o m uppdatera sitt sätt att agera till 2000-talet. Bronsålderssnack går inte hem längre.