Vad är äkta demokrati?

För mej är demokrati rätten att yttra sej, att samlas och röra sej var man vill, att i val få välja vem och hur man vill samt att få vara fri, utan bojor i form av diktatur och/eller politisk korrekthet, framför allt missriktad sådan. Rätten till arbete och rätten att få bo var man vill är också en del av demokratin, om än inte riktigt lika stora. De är dock större än någon av de andra sakerna som många anser vara demokrati. Däremot är religion ingen demokrati och bör inte åtnjuta någon särställning i form av det vaga uttrycket religionsfrihet, annat än om man då talar om frihet FRÅN religion. Det finns inget roligt i att låta religion ha den särställning den har haft genom seklerna.

Som en skämttecknare vid namn Johnny Hart en gång skrev: "Det är skrattet som får jorden att snurra - så bered dej på en lång natt...". Det ska tilläggas att Hart, som skapade serien B.C., var troende kristen och därtill kreationist. Men jag tror att skrattet fastnar i halsen på alla dessa som blint följer religionernas påbud.

Fler saker som inte har med demokrati att göra är byråkrati och övriga former av myndighetsstyre. Jag skulle vilja gå så långt som att säga att domstolsväsendet inte är en del av demokratin. Åtminstone inte som det är uppbyggt i vårt land. Här tillsätts domarna på tingsrättsnivå av de politiska partierna och får sola sej i glansen från en ensam jurist som fungerar som huvuddomare. Det anser inte jag vara äkta demokrati. Visst finns det stora problem med att låta vanligt folk agera jury, som i de anglosaxiska länderna och USA, men det är ändå mer demokratiskt än att låta våra förtroendevalda tillsätta personer som förmodligen bara är ute efter en karriär. Hur mycket tänker de på den åtalade eller målsmännen i ett fall?

Men värre än felaktigt utformat domstolsväsen är faktiskt den politiska korrektheten, eller snarare en aspekt av den. Det finns nämligen två sidor av denna entitet, en god och en ond sida. Den goda sidan består i att man lägger band på sej utan att gå till överdrifter i vare sej skrift, tal eller aktion. Det kan även kallas självcensur. Den onda sidan syns dock alltför väl, ett exempel är bilden ovan på justitieministern och hennes missriktade attacker mot sexköp och liknande företeelser. Man får inte låta känslor styra ens beslut. Det leder till vad man kallar moralpanik. Skulle man låta det ske regelbundet bör man nog lämna sin post som politiker till förfogande. Problemet blir väl då att väldigt få politiker skulle bli kvar. Om man nu ser det som ett problem, det kan vara en lisa för den nationella själen också...

Jag skulle kunna ta upp hur många exempel som helst på den dåliga formen av politisk korrekthet, ett sådant exempel är att man inte får säga vissa ord i TV bara för att de "anses" stötande. Könsord, ord som anspelar på folks utseende och religion, såna ord. Minoritetsstyre skulle man kunna kalla det. Vissa av dom orden använder inte jag heller men inte pga sånt här utan för att jag inte anser dom relevanta, framför allt inte som svordomar eller skällsord. De hör hemma i vardagssnacket i vanligt tal, inte som svordomar eller skällsord. Men man ska inte censurera dom heller. Välj dina ord med omsorg men se för fan till att hålla PK-folket borta från din mun!

Mer kommer i detta ämne, var så säkra...