Kometteori kraschar ordentligt

Tänk er Nordamerika för 13 000 år sen. Det är slutet av istiden och de första människorna i den här delen av världen delar en hel kontinent med några av de största elefantdjur som någonsin funnits, mammuten. Bara några sekler senare är mammuten utdöd och de första människorna troligen också, bara för att ersättas av andra. Mammuten var inte lika rörlig så dess saga var all. Kylan som orsakade den svåraste nedisningen av området sen början av senaste istiden var så svår att hela den här perioden på ca tusen år fått en egen benämning, Yngre Dryas. Perioden har sitt namn efter det latinska namnet på fjällsippan, dryas octopetala. Fjällsippan är nämligen en indikator på hur klimatet svänger. Perioden före, Äldre Dryas, var en uppvärmningsperiod mycket lik den vi upplever i vår tid.

Hittills har den bästa teorin till hur klimatet kunde svänga så drastiskt varit att en komet skulle ha slagit ner någonstans i istäcket och med ett stort molnsjok bildat av nedslaget blockerat solens strålar. Det verkade så bra och bevisning fanns - men nu har den teorin skjutits i sank. Inget av påståendena från gruppen bakom teorin har kunnat verifieras vetenskapligt. De kulor av karbon (rent kol alltså) man trott sej kunna identifiera som rester av nedslaget har visat sej vara endast 200 år, långt ifrån Yngre Dryas alltså. Kometen har inte heller kunnat hittas i några lager. Ett nedslag av en så stor komet som man trodde det kunde vara, 4 km i diameter, borde ha lämnat efter sej nån form av rester även om den slog ner i isen.

Snarare verkar det som om en komet slog ner nånstans i Nordamerika ca 1000 år EFTER Yngre Dryas tog slut. Kometteorin håller alltså inte för en närmare granskning. Vi får fortsätta söka efter orsaker till varför temperaturen sjönk så kraftigt för 12 900 år sen och sen låg på en lägre nivå i ca 1000 år. Det verkar till och med vara nåt lurt med hela hypotesen och dom bakom den. Dags att ta reda om så är fallet.

Så fungerar alltså vetenskap på riktigt. Se och lär, Karin Bojs & co!