Min favoritmusik: Rockin' All Over The World

Den här plattan är svensk. Den är nämligen inspelad i Studio Bohus i Kungälv, strax norr om Göteborg. Det var bland annat av ekonomiska skäl man valde att spela in utanför Storbritannien. När man spelade in skivan var det sensommar i Sverige och året var 1977. För den som regelbundet besöker bloggen Katastrofala Omslag kan det vara värt att veta att året 1977 kallas för skammens år, emedan så många skivor detta år har riktigt hemska omslag. Riktigt så illa ställt är det inte med detta omslag, även om det är väldigt klyschigt upplagt med en del av jordskivan synlig mot en svart bakgrund, i kombination med datorutskriven text längst ner och en ganska spretig skrivstil för gruppnamnet.

Spretande är också ordet för musiken. Det är mer omväxlande musik än tidigare plattor. Här samsas den vanliga boogierocken med de för Quo typiska inslagen av blues och countryrock, men det som är nytt är att ren country och pop också hörs. Under ledning av inhyrde producenten Pip Williams gör Quo faktiskt en fräsch och fin platta, om än aningen för polerad på vissa ställen. Det faktum att den är så här polerad har fått många av gruppens fans att kritisera den för att ha en för mjuk ljudbild. Jag kan sätta på den här plattan för att bara ge den en genomkörare och jag tycker om den faktiskt, trots att den är polerad och tvättad så att det bara ibland låter som Status Quo.

Det finns tolv låtar här, ganska korta allihop men sammantaget blir det ca 50 minuter. Titelspåret är förstås väldigt känt. Det är skrivet av John Fogerty till hans debutsoloalbum från 1975. Rick Parfitt hörde den på radion en gång och ville ha den inspelad till skivan. Han fick sin önskan uppfylld till denna plattan, även om bandet ville spela in sina egna alster först. Bästa låtarna är följaktligen deras egna låtar, framför allt Rocker's Rollin', Hold You Back, Who Am I och Dirty Water. Nåja, Who Am I är skriven av Pip Williams och en kompis till honom, men skriven för grupper som Status Quo.

På tal om att göra andras låtar. Skådisen och sångaren Mike Berry gjorde 1978 en version av Hard Time, som inleder denna platta. Jämför hans version:

med Status Quos original:

Kanske Status Quo borde ha gjort den version Mike Berry gjorde för då hade låten inte låtit så tam som den gör från och till. Hela plattan är inte tam, men den ryter inte till som de andra plattorna har gjort. Den ropar istället, med en relativt vek röst. Men "rösten" är bra, inte tal om nåt annat. Det är en trivsam rockplatta som förtjänar en och annan lyssnarstund.



"You've been looking like a low down 
liquor drinking money grabber
I don't wanna see you looking this way
It's a crime the way you're carrying on
You'll keep it up till you're too far gone"

Barn av vår tid

Nej, jag tänker inte recensera Nationalteaterns rockskiva från 1977, även om stora delar av dess budskap passar in, såväl på mitt inläggs natur som på vår samtid. Jag tänker istället prata om rasism, riktig rasism, det som handlar om uppfattningen att man hör till en gruppering med människor som är förmer än andra, baserat främst på utseendet och/eller kulturell utveckling. Under 1800-talet var alla i stort sett det, inklusive Abraham Lincoln och Fredrika Bremer, för att bara nämna några som idag anses som hjältar i kampen för mänsklig fred och frihet.

Att de var emot slaveriet är en annan sak, som inte har med saken att göra. Att tycka att en grupp människor är underlägsen en annan behöver inte betyda att man vill ha dessa underlägsna som fångar och slavar. Såväl Lincoln som Bremer ville att de svarta skulle återbördas till Afrika. Liberia grundades på detta på denna tanke och var i början en succé. Att det senare spårade ur är inte Lincolns eller någon annan amerikansk politikers fel, utan helt enkelt så att den mänskliga naturen innehåller element som gör att vissa vill bestämma över andra.

Tro inte att vi är bättre i vår tid. Det är inbyggt att tycka att man själv och de sina är förmer än andra. En fullt naturlig känsla, en bieffekt av samhörigheten. Det är när man agerar utifrån denna känsla och drar nytta av den på andra gruppers bekostnad som det blir fel. Ett perverst, riktigt snuskigt sjukt exempel på hur fel rasismen slår när man har ett sånt synsätt är Belgiens behandling av Kongo. Rättare sagt, kung Leopold II som personligen lät sitt folk köra med folken i detta land hur som helst. Mellan 2 och 15 miljoner människor dog som en följd av Leopolds personliga engagemang i Kongo.

På samma sätt är inbördeskriget i Rwanda 1994 en rasistisk aktion, när hutuer grymt mördade tutsier för att de förra ansåg sej vara förmer än de senare. En syn som de hade ärvt från just belgare, engelsmän och tyskar. Det är bara vi som inte ser den rasistiska dimensionen här. Vi är så upptagna av att se oss själva som rasister att vi inte ser att andra också är det. Det var rasismen som fick japanerna att uppföra sej som de gjorde under åren 1900-1945, stärkta först av det lyckade kriget mot Ryssland åren 1904-05, följt av annekteringen av Korea, samt det riktiga startandet av Andra världskriget 1931 då man trots stora protester anföll Kina.

Det var rasismen som fick Pakistan att se Östpakistan som sitt lydrike. Att de i denna del inte ville tillhöra Pakistan utan ville ha en egen stat tog pakistanierna som styrde ingen hänsyn till. Det skulle krävas ett inbördeskrig, en mastodontorkan år 1971 som tog en miljon människors liv samt en hungersnöd innan folket i Pakistan fattade att folket i öst ville ha en egen nation, en nation som föddes senare samma år som orkanen, nämligen Bangladesh.

Nu kanske någon invänder att jag letar igenom historien efter historier som passar in på beskrivningen av hur rasismen ser ut enligt mina ögon, men för mej är rasism en fråga om herravälde med folk som tar makten över såna de ser ner på och är grogrunden för fascism. Rasism behöver inte nödvändigtvis vara en fråga om hudfärg. Det kan lika gärna vara en annan kulturell yttring. Ordet ras betyder allra tidigast folkslag och syftar på att någon hör till ett annat folk. Någon mer betydelse lades inte in i ordet. Det var folk under 1700-talet som började använda ordet mer aktivt och följande sekels människor tog fasta på ordet och började dela in människor i raser efter deras hudfärg och generella utseende.

Rasismen föddes alltså ur frenologin och dess sätt att se på hur våra skallar är formade. En viss typ av skalle hade bildats hos vissa folkslag, resonerade man. De utgick ifrån vad de kunde se hos folk och formade följaktligen teorier baserade på dessa skallar. De hade ju inte tillgång till DNA och kunde således inte förstå att skallarna var en produkt av yttre och inre förhållanden, inte för att de hörde till ett visst folk.

På tal om DNA, försäkringsbolagens hantering av de genetiska rönen det senaste decenniet är på gränsen till fascism och rasism i vissa lägen. Att neka folk försäkringar bara för att de har vissa gener aktiverade i sina kroppar och som potentiellt kan leda till ärftliga sjukdomar och cancerformer är mer åt nazisternas hantering av sjuka och dementa än något annat.

Är då allt herravälde att betrakta som rasism? Nej, absolut inte. Rasism är som sagt ett synsätt som går ut på att folk med en annan kultur eller andra faktorer som gör vissa människor främmande är mindre värda. Att skapa herravälde över sitt eget folk är bara herravälde, inget annat. Att skapa herravälde över sitt eget folk för att trakassera och tortera dom är diktatur. Att skapa herravälde över andra folk och behandla dom som skit är förkastligt. Att ha herravälde över andra folk och konstant säga till dom att de är mindre värda på grund av deras kulturella utveckling, hudfärg eller helt enkelt för att man tycker de är mindre värda, det är rasism...




"Welcome back my friends
to the show that never ends"

Min favoritmusik: Demons And Wizards

Roger Dean är en legendar i skivomslagens historia och som konstnär har hans målningar. Hans design finns på många omslag, framför allt Yes (han designade även Yes logotyp), och Uriah Heep. Det är Uriah Heeps album Demons And Wizards från 1972 som ska behandlas här. Denna platta kan ses som Heeps svar på Deep Purples plattor In Rock och Fireball, och personligen håller jag Demons högre än någon av dom plattorna.

Jag vet inte om Roger Dean trodde att plattan han gjorde ett omslag till skulle vara en konceptplatta, för här finns lite av allt som varenda låt på plattan handlar om. Här finns en trollkarl (The Wizard), ett okänt landskap som nog bara finns i fantasivärlden (Circle Of Hands), trollkarlen ser lite demonisk och han är mångfärgad (Rainbow Demon), en tidlös vandring (Traveller In Time) på ett underligt område som kan tolkas i många olika riktningar (Paradise) och kanske kastar trollkarlen en förbannelse eller annan formel över marken (The Spell). Han lever livet (Easy Livin´) och är något av en poet (Poet's Justice) och vill att livet ska fortsätta likadant (All My Life).

Musiken och texterna är lika färgglada och roliga att lyssna på som omslaget är att se på, även om sångaren David Byron är lite väl teatralisk ibland. Han låter stundtals mer som en operettestradör än en rocksångare. Som tur är har han främste låtskrivaren och organisten Ken Hensley vid sin sida som vet hur han ska tygla den vilde sångaren. Än så länge kan han det, men om bara några år ska Byrons drickande bli okontrollerbart. Mick Box gitarrspel är felfritt som alltid och nykomlingarna Lee Kerslake (trummor) och Gary Thain (bas) sköter sej väldigt väl.

Det ska tilläggas att första låten, The Wizard, är skriven av Ken Hensley i samarbete med basisten och sångaren Mark Clarke, som var medlem i Uriah Heep någon månad innan han nappade på ett erbjudande att gå med i Jon Hisemans projekt Tempest. Clarkes avhopp beredde vägen för Gary Thain, en nyzeeländare som prövade lyckan i Storbritannien.

Detta är mitt favoritalbum med Uriah Heep och det är så jämnt och så bra spelat att det är med på min topptiolista. Musikmässigt är det progressiv rock ovanpå ett lager med hårdrock och vanlig rock'n'roll. Eftersom jag älskar slide gitarr är dess förekomst i All My Life ett välkommet tillskott.

Inte nog med att detta är Uriah Heeps bästa platta, det är också den perfekta början för den som är nyfiken på gruppen och dess musik. Välkommen in i en underbar musikvärld!



"There rides the Rainbow Demon
On his horse of crimson fire
Black shadows are following closely
On the heels of his desire"

En liten seger för vett, sans och förnuft

Det blir ingen TV-avgift för datorer. Det har Högsta förvaltningsdomstolen fastslagit i en dom idag. Följande saker konkluderar jag från detta:

1) En dator är ingen TV-mottagare och kommer aldrig att vara det, så länge ingen sådan mojäng byggs in i den.

2) Det går att lita på de högsta instanserna inom rättsväsendet, de som är fria från politisk interferens.

3) Radiotjänst är gnidiga rackare. De tänker inte återbetala de pengar som man fått in under perioden man hade TV-avgift för datorer och mobiltelefoner. Vi får väl se hur det blir med den saken, om folk nu kommer med stämningar.

Samtidigt konstaterar maktens egen lilla kelgris, Sten Heckscher, kommit fram till att datalagringslagen inte strider mot EU-rätten. Det är inte så man direkt blir förvånad. Heckscher har länge varit en politisk vindflöjel som alltid följt med som en snäll hund när husse (staten alltså!) vill gå i en viss riktning.

Var är vettet och sansen i fråga om datalagringen? Varför ska man utgå ifrån att alla är skurkar? Är det inte bättre att lära våra poliser att tänka utanför det kvadrilaterala parallellogrammet, som engelskspråkiga personer med utbildning säger? Vi säger vanligen att tänka utanför ramarna på svenska. Tur då att Högsta förvaltningsdomstolen gjorde det vad gäller TV-avgiften. Nu får vi se vad EU tycker om utlåtandet om datalagringen.



"Tack för denna vecka!"

13 (repris)

Så här skrev jag 13 september 2013:

Sen många hundra år tillbaka har talet 13 varit ett tecken på otur i stora delar av Europa. Framför allt är det väl det faktum att en bland vanligt folk populär rörelse, Tempelherreorden, slogs i spillror fredagen den 13 oktober 1307 då Filip IV av Frankrike såg till att göra sej av med alla sina skulder genom att genomföra en landsomfattande räd mot tempelriddarnas slott runtom i landet. Det finns fler exempel på händelser genom historien som utspelat sej detta datum, men just den här räden är det jag kommer ihåg mest.

Genom tiderna har filmer, böcker, låtar och tidningsartiklar om fredagen den trettonde skapats med blandat resultat. Mycket blandat resultat. Därför är det humoristiskt att se vilka slumpens skördar kan bli på en sån här dag. Humorn är vår bästa väg bort från skrockens värld. Dessutom, 13 är bara en siffra som alla andra. Talmystik och andra knasiga sammanträffanden är sånt vi ska förpassa till sagornas värld. Sånt vi skrämmer barnen med innan de somnar. Men för rationella individer är detta inget att bry sej om, annat än som kuriosa.


Till sist, varför inte hjälpa Barack Obama starta tredje världskriget?

Så här skrev jag fredagen den 13 maj 2011:


Natten till fredagen den 13:e oktober 1307 öppnade ett antal betrodda runtom i Frankrike de kuvert de fått av kung Filip IV en månad tidigare. I brevet de alla hade fått fanns instruktioner hur man skulle gå till väga för att få stopp på Tempelorden, den riddarorden som tidigare hade hållit Det heliga landet för kristenhetens räkning men som efter stora problem att utföra denna uppgift dragit sej tillbaka och från mitten av 1200-talet mer hållit på med pengar. Och det var just pengar som var orsaken till att man nu den här morgonen gick till fullskaligt militärt anfall mot tempelriddarna. Filip IV var skyldig Tempelorden pengar, MYCKET pengar. För att slippa behöva betala såg han till att gå till anfall och när razzian var över kunde man fabricera en mängd hädelseanklagelser, framför allt mot Tempelordens stormästare Jacques de Molay, som kungen specifikt ogillade rent personligen. Sju år efter razzian brändes de Molay på bål. Stormästaren förbannade kungen från bålet och sade att denne skulle få stå till svars inför gud inom ett år. Mycket riktigt, kungen dog inom ett år.

Datumet fredagen den 13:e satte sej i huvudet på folk och genom seklerna blev sen detta så småningom kopplat till talet 13 som redan långt innan razzian sågs som oturstalet nummer ett. Från och med 1800-talet är det belagt att fredagen den 13:e är otursdagen närhelst den förekommer.

Idag har undertecknad drabbats av detta, på sätt och vis. Först började Blogger, som jag har min blogg hos, krångla så gårdagens inlägg försvann. Vi får se om det återkommer. Som om inte det räckte fick jag inte tag i den mat jag ville ha för det norpades mitt framför ögonen på mej.

Jag tror förstås inte på sånt skrock utan det är en ren slump att sånt händer just idag. Det man kan undra är varför sånt skrock uppkommit från början. Har det med hjärnans önskan att bilda mönster ur kaos? Skulle vara intressant att få veta om så är fallet.


---------------
Förutom att det är kul att se vad jag skrivit så är det intressant att se hur beroende av tal vi fortfarande är. Jag tror inte vi kommer ifrån det, hur välutvecklade vi än blir. I vilket fall, ha en trevlig fredag!







"I'd rather take a stand
than get shot in the back "

Religiösa dumheter

De dumheter jag skrev om i mitt inlägg härom veckan bleknar bredvid detta: En så kallad mirakelpastor skulle ha uppträtt med sin show i en skolaula i Jönköping, men kommunen säger stopp. Det är nåt som är väldigt fel när människor som kallar sej helbrägdagörare genomför såna här shower, och folk tror på dom. Kan det vara så enkelt att folk behöver att ty sej till? Tröttsamt är det i alla fall att både se och höra dessa . Det är bättre att gå på en rockkonsert eller ett föredrag om politik, historia eller ekonomi och ger egentligen mer, om man är normalt funtad vill säga.

Killen i den här videon ä definitivt inte normal. Är det sånt den där mirakelpastorn sysslar med så fattar jag inte hur folket inom Jönköpings kommun först kunde boka honom för en show. Som tur är fattade man galoppen och avstyrde det hela. Men istället flyttade man showen till Älmhult, i en lokal som innehas av nåt som kallas International Church. Stackars Älmhult!

På tal om religiösa dumheter, vad sägs om idiotin som nu sker i Irak? 



"Ett och ett är två
men blir tre
när vi blir ett"

Vetenskapshörnan: Intressanta rön om människans historia

Slag på käften och bönders DNA är i blickfånget just nu. Speciellt om man är intresserad av människans historia. Våra äldsta upprättgående förfäder, Australopithecus Afarensis är en av dessa, tycks ha varit ganska våldsamma mot varandra, om man får tro de senaste rönen. Att gå upprätt innebär ju att frambenen blir till armar och händer, som blir fria att göra mer saker med dessa extremiteter. Såna saker som att puckla på varandra med knytnävarna. Därför utvecklades käkarna till att bli bredare och mer flexibla.

Detta är en tanke så god som någon. Fortfarande är våra käkar ganska breda och flexibla, jämfört med många människoapor. Därmed inte sagt att vi nu ska ut och slå hej vilt, även om det finns dom som skulle behöva sej en omgång.

DNA-analyser har utförts på bönderna i nuvarande Syrien med omkringliggande länder för första gången (trots krig har detta alltså gått att utföra!) och frågeställningen har varit att ta reda på varifrån de som först brukade jorden här kom. Det verkar nu ganska klart att de sen spred sin idé utöver världen omkring dom för ca 10,000 år sen, för deras tekniker och DNA finns på Cypern, norröver i Turkiet, söderut i dagens Israel och Palestina samt österut i Mesopotamien.

Från Cypern och andra öar i Medelhavet spreds sen jordbrukstekniken över Europa. Den nådde Norden för ca 6000 år sen. Vi är till stora delar ättlingar till dessa jordbrukare. Jag ser fram emot fler rön i båda dessa områden. Hur många av de första jordbrukarnas ättlingar finns här uppe i Norden, är en fråga jag skulle vilja ha besvarad. Det kommer kanske ett svar på den frågan nån gång i framtiden.



"Vad det blåser i köket"

Nytt på klimatdebattfronten

Glaciärerna världen över minskar inte för att världen värms. De minskar för att det finns för lite väta i luften i de områden där glaciärerna finns samt att många glaciärer finns direkt ovanför vulkaner som är synnerligen aktiva. Det förklarar ändå inte att Antarktis isar växer och breder ut sej, vilket faktiskt är två olika saker.

Isbjörnarna är fler än nånsin och många inom miljökämpeverksamheten har överdrivit hotet medvetet för att kunna vilseleda allmänheten. Man har till och med fått en forskare att gå ut med detta överdrivna hot mot isbjörnarna för att kunna visa på att den behöver skydd, inte mot jägare utan mot isarna som smälter (vilket de inte gör).

Det verkar som om dessa människor inom klimatskrämmarskrået, och många med dom, tror att isbjörnarna bor på packisen allra längst i norr. Men de bor längs kusterna i Canada och Grönland för att också simma långa sträckor till Svalbard och andra öar i norr. Något boende i packisen existerar inte.

Dessa två saker har diskuterats överallt på nätet förut och ingen del av svensk media kommer att ta upp någondera. Skrämmande egentligen att de som styr klimatfrågan inte vill ta del av saker som faktiskt borde innebära att man inte behöver bekymra sej om till exempel isbjörnarnas framtid. Visst, isbjörnen har redan "friskförklarats", men att man medvetet ska ha hittat på hotet kommer inte att dyka upp i TV, radio eller tidningarna. Det tillåter aldrig Världsnaturfonden eller Greenpeace...



"We'll be in touch"

Min favortimusik: Whatever You Want

I Sverige är väl Whatever You Want, vid sidan om Rockin' All Over The World, den mest kända låt Status Quo har gjort. Den är titelspåret till det album grabbarna gjorde 1979 och öppnar också den plattan. Som alltid med Status Quo är det boogierocken som dominerar, med influenser från både country och pop. Men denna gång verkar det som om journalisternas kategorisering av bandet som begränsat till tre ackord har börjat irritera bandmedlemmarna.

Alan Lancasters Who Asked You, Rossis och Parfitts gemensamma Breaking Away och Parfitts egen Living On An Island vittnar alla om de problem bandmedlemmarna tyckte sej utsatta för. Första låten handlar om journalisterna och andra kritiker som ogillar bandets musik, den andra låten om hur oaktsamma bandets medlemmar varit med pengar på allehanda ting och hur de känner sej alienerade ibland från sina familjer. Den tredje låten handlar om den självvalda exilen de olika medlemmarna levde i eftersom skatterna på kulturskapande vid denna tid åt upp mycket av det de tjänade in.

Det där med tre ackord är nåt som har förföljt dom genom åren, det har gett dom smeknamnet Frantic Four, emedan de tycks spela samma sorts ackord hela tiden. Att de varierar dessa ackord mer än många andra band är det ingen som brytt sej om. Skulle till exempel Come Rock With Me vara nära besläktad med Shady Lady? Skulle inte tro det, för den förstnämnda är stentuff boogierock i samma stil som Foghat och Kiss, medan den andra är countrybetonad rock'n'roll. De har inte ens samma ackordföljder, inte ens melodierna följer samma mönster.

Detta är en skön platta med många bra låtar som håller en hög och jämn kvalitet. Det märks att Pip Williams (han har även producerat många av The Moody Blues plattor och arrangerat Carl Douglas diskohit Kung Fu Fighting!) har fått pli på grabbarna för de spelar mer organiserat nu. Plattan före var mer ett sorts uppror mot Williams superorganiserade Rockin' All Over the World-platta. Andy Bown börjar känna sej hemma i bandet också, vilket märks på hans kompositionsbidrag. För dom som undrar hur Andy Bown lät vid samma tid som han gjorde boogierock med Status Quo, lyssna på detta.

För den som är nyfiken på Status Quo och vill höra mer än bara singlarna som då och då spelas är detta den perfekta instegsplattan. Det är precis i brytningsperioden mellan det hårda 70-talet och det mjukare 80-talet, då mer countrypop-betonade melodier blev vanligare i deras musik. Men än så länge dominerar den rena boogierocken.

Till sist, vad tror ni alla människorna på omslaget tittar på? Jo, en pingvin i strumpebandshållare!



"Riding on a high
Riding so high now I'm leaving
Am I running far from my own fears
I'm never facing up
I never face up to the reasons
And never showing any of my tears
Cos I
Leave out the back way
Not the way that I came in
Because it seems like the logical way, at the time"

Dagens klimatdravel

När man trodde att de allra värsta klimatdumheterna var borta så dyker de upp, lagom till 70-årsminnet av diverse händelser från Andra världskriget. Nu i form av klimatförändringar som hotar massgravar. Det är de styrande i den polynesiska staten Marshallöarna som har gått på myten om den globala uppvärmningen skapad av vår verksamhet och nu menar de att tidvattenströmmar ska ha orsakats av dessa klimatförändringar. Hallå, har ni inte hört talas om erosion?

Marshallöarna är atoller, rester av vulkanöar kring vilka koraller byggt upp stora rev. När sen vulkanerna har sjunkit ner av sin egen tyngd samt eroderats ner av vind och vatten har korallreven blivit kvar. De flyter på havet till viss del, men stora delar är ju förankrade i resterna av vulkanen undertill så det blir oundvikligen att vattnet tär på korallrevet, så kallad erosion. Sånt är inte kopplat till någon form av klimatförändring, mänskligt skapad eller på annat vis. Det bara händer för att tidvatten eroderar mer.

Det har skrivits så mycket dravel om klimatförändringar de senaste åren att jag börjar undra om inte vissa journalister och politiker driver med oss. De har fattat att pengar finns att tjäna, makt finns att inhösta, samt prestige, på denna hysteri och spelar med, enbart för att få tillgång till nåt eller flera av dessa saker. Nåt riktigt engagemang finns förstås inte, bara att spela med. Vi som vågar säga emot, det är vi som blir förlöjligade eller åsidosatta. Men jag tror inte klimathysterin håller i sej så länge till.

Den har redan blivit ifrågasatt bland många politiker. En hel del journalister skriver kritiskt om klimatet nu också. Kanske även proffstyckarna byter sida om tillräckligt många av dom som går i deras ledband gör det. Vi får helt enkelt se framtiden an. Men när detta sker vet ingen. Andra "stora" frågor har sopats under mattan i all tysthet. Ingen kommer att vilja erkänna öppet att han/hon har haft fel...



"This garden universe vibrates complete.
Some we get a sound so sweet.
Vibrations reach on up to become light,
And then thru gamma, out of sight.

Between the eyes and ears there lay,
The sounds of colour and the light of a sigh.
And to hear the sun, what a thing to believe.
But it's all around if we could but perceive.
To know ultra-violet, infra-red and X-rays,
Beauty to find in so many ways.

Two notes of the chord, that's our fluoroscope.
But to reach the chord is our lifes hope.
And to name the chord is important to some.
So they give a word, and the word is OM. "

När är man "för vit"?

En liten skola med 68 elever på engelska vischan har bedömts vara för vit, det vill säga att det är för få elever med ickeengelskt ursprung i den skolan. Så nu vill en organisation vid namn Ofsted att elever från den skolan ska göra ett studiebesök i London på en skola där tre fjärdedelar av eleverna är av ickeengelskt ursprung. Politisk korrekthet i sin prydno, eller? Jag säger så här: Idén är god och den kanske, kanske inte, funkar. Det som irriterar mej mest är att skolan vill att elevernas föräldrar ska betala för resan till London, bara för att hälsa på elever på en skola i storstaden.

Vad som skulle vara bättre vore om eleverna vid den blandade skolan i London åkte ut och hälsade på landsbygdsskolan. För de om några vet inget om det riktiga landet omkring dom. Dessa barn behöver se nåt annat än städerna omkring sej. Det kallar jag äkta assimilering och riktig multikultur. För det handlar inte om varifrån folk kommer eller vilken hudfärg man har, det handlar egentligen om städer kontra landsbygd. De vita är de som bara sitter inomhus i storstäderna hela tiden för de får sällan se solen. Smogen och de stora husen gör sitt till för att förstöra de chanserna.

Så vill barn av annat ursprung än det land de lever i vill bli en del av detta land bör de fara ut i landet och se sej omkring. Då får också de boende på landsbygden chansen att se människor från storstäderna. Jag ser staden mot landsbygden som ett större problem än att det kommer folk från andra länder. Det är en vi mot dom-attityd som funnits länge och bara växer i takt med att städerna får fler invånare. Att vi får fler från andra länder har i sammanhanget ingen betydelse. Problemet är att så många hamnar i städerna och blir "vita". De borde som sagt besöka landsbygden, inte tvärtom.

Så när är man för "vit"? När man bor i en stad och lever skyddat stadsliv. Dags att spela lite Black Country Woman kanske? Som avslutning på detta inlägg åtminstone...

"Crazy something normal"

Astronomihörnan: 11 miljarder år gamla planeter hittade

I konstellationen Målaren, synlig endast på södra halvklotet, finns en stjärna som kallas Kapteyns stjärna. Denna stjärna befinner just nu ca 13 ljusår bort från oss. Den upptäcktes av den nederländske astronomen Jacobus Kapteyn 1898 och har befunnits vara ca 11 miljarder år gammal, baserat på dess gasinnehåll. Kring denna röda dvärgstjärna, som är en fjärdedel så stor som vår sol i både massa och diameter, har man nu hittat två planeter som cirklar tillräckligt nära för att komma ifråga om eventuellt liv. Speciellt den inre av de två planeterna, Kapteyn B, är tillräckligt nära för att vara inom Guldlockszonen, den zon vår planet befinner sej i då den cirklar runt solen och som är perfekt för flytande vatten och följaktligen liv.

Denna stjärna har redan varit föremål för science fiction-böcker och noveller, men den nya upptäckten har nu fått till följd att en ny berättelse skrivits om en död civilisation på Kapteyn b. Vem vad vi hittar vid en mer noggrann undersökning av planeten?

Kapteyn b cirklar kring sin stjärna i en datoranimerad målning. Bild från PHL/UPR Arecibo/Aladin Sky Atlas.

"I never knew there were so many different ways to say goodbye"

Min favoritmusik: Fool For The City

Fool For The City är Foghats mest kända och mest framgångsrika album, och förmodligen det enda som möjligen har hittat till Sveriges kuster. Det kom 1975 och det första albumet utan Tony Stevens. Producenten från plattan före, Nick Jameson, steg då in i studion och hjälpte till med basspelet. Det jag måste säga innan jag kommer in på plattans stora låtar är att en av låtarna, My Babe, är en gammal The Righteous Brothers-låt från tiden innan de blev stora och gjorde smörpop. Då var det blues som gällde och i Foghats version blir låten en riktig käftsmäll. Den som lyckas lyssna sej igenom hela låten utan att digga till den ska få en Ako-kola av mej per post.

Den stora låten här, och deras största hit, är Slow Ride, en låt som faktiskt spelas på svensk radio då och då trots att den spelades in i USA och var riktad enbart till den amerikanska marknaden då bandet inte lyckats i sitt hemland (det såg Status Quo och andra liknande band till). Tvärtemot låttiteln är detta en ganska snabb låt som stretar på i över åtta minuter och mot slutet blir allt snabbare.

I övrigt är Fool For The City en genial platta, deras bästa, och Dave Peverett är i högform, såväl låtskrivarmässigt som sångmässigt. Rod Price kallas här The Bootle, syftandes på hans slide som är fenomenal på denna platta. Trummisen Roger Earl spelar en dubbelroll här, emedan det är han som pryder skivans omslag som mannen som fiskar ur en gatubrunn i New York. Skivans omslag och en kortare diskussion kring det finns att beskåda i den här artikeln, där också andra artisters omslag diskuteras.

Sju låtar finns på denna platta och de är nästan lika bra allihop. Den enda jag inte riktigt kan med är Take It Or Leave It, ett sorts försök att tilltala alla som gillar lite lugnare låtar. Den är inte dålig, den passar bara inte riktigt in här bland de andra låtarna, som är raka rör allihop. En favorit för mej är en dundersköna versionen av en gammal bluesklassiker av Robert Johnson, Terraplane Blues, vilket på ytan verkar vara en låt om en bil, men egentligen är hela låten en omskrivning för huvudpersonens behov av sexuella relationer och avundsjuka när någon annan "kör" bilen.

I övrigt kan titelspåret nämnas, en snabb rocklåt om livet i New York (på sätt och vis), Save Your Loving (For Me) och Drive Me Home, båda snabba boogierocklåtar som skulle passa på vilken annan rockplatta som helst från tiden. För den som vill ha en rock'n'roll-upplevelse är detta en perfekt platta. Ni behöver inte tacka mej, bara lyssna på plattan.



"Breathin' all the clean air, sittin' in the sun,
When I get my train fare, I'll get up and run.
I'm ready for the city, air pollution here I come!"

Ett Sverige som kanske aldrig funnits

Jag läser en krönika i DN, skriven av en utlandsfödd svensk, om ett välfärdssamhälle som monterats ner bit för bit. Krönikören klagar på att allt privatiserats vilket lett till att samhället störts och förstörts. Jag vill vända lite på det resonemanget och säger som så att hade det privata alternativet fått leva kvar när Folkhemmet byggdes hade vi inte haft den situationen vi har idag. Socialdemokraternas folkhem var visserligen uppbyggt på en tanke om välvilja, men man missade det privata alternativet. Visst fanns det privata företag som utförde samma saker som staten och landstingen gjorde, men de marginaliserades och räknades inte med då välfärdsstaten byggdes.

Sverige som drömland har nog aldrig funnits, precis som alla andra drömländer. Folkhemmet byggdes i en tid, strax före andra världskriget, då landet i alla fall var på väg uppåt rent utvecklingsmässigt och standarden också. När sen det allmänna samhällsklimatet ändrades 30 år senare befanns den modellen vara utdaterad så man försökte med miljonprogrammet, alla dessa hus som visserligen gav bostäder åt många vilket är bra, men i realiteten var det konstgjord andning. Det ekonomiska läget blev allt sämre, som en följd av oljekrisen på 1970-talet. I det läget, sent 1980-tal, försökte man privatisera eller lägga ut vissa saker på kommuner och landsting för att spara pengar. Som anglosaxiska människor säger: för lite och för sent.

Att reagera mot ekonomiska förändringar, bra som dåliga, genom att antingen privatisera eller förstatliga är alltid av ondo och tyder på kortsiktigt tänkande. Man ska alltid låta marknaden sköta sej själv och från statligt håll bara gripa in för att hjälpa till, inget annat. Det betyder dock inte att staten inte får ha egen verksamhet som konkurrerar med det privata, tvärtom. Det statliga och det privata ska alltid ha en vänlig konkurrenssituation visavi varandra. Krönikören har rätt i att vi har monterat ner välfärdssamhället men det beror på att Folkhemmet skapade en chimär, en skugga av något som kanske aldrig existerat, nämligen ett hållbart samhälle...



"Don't cry because it's over, smile because it happened"

Provtrötta elever

Jag visste väl att det inte var så illa ställt som media ville få det att se ut som!

Skämt åsido, jag är tämligen säker på att det mycket riktigt handlar om trötthet när eleverna presterade så dåligt på det så kallade PISA-provet. Vi är en nation som älskar prov. Själv hatade jag alla proven i skolan. De visar inte vad man kan totalt, utan enbart vad man lärt sej för stunden. Inget av det jag pluggat inför ett prov sitter kvar i skallen. Allt jag lärt mej har kommit via genuint intresse för ett visst ämne. Jag kan inte tvinga in kunskap i skallen.

De som tror att prov visar på hur duktiga eller dåliga elever är har för stor tillförsikt till den sortens kortsiktiga system. De hyser också för stor tilltro till statistik om de med hjälp av proven kan säga att en viss landsända eller ett visst land är bättre eller sämre. Jag är tämligen säker på att alla proven spelar en viss roll i att många känner sej trötta på skolan. För egen del kommer jag ihåg från skolan att jag aldrig kände tillfredsställelse med alla prov som vi fick ta del av.

Jag var inte ensam om att tycka att vi fick för många prov, och det var ändå över tjugo år sen. Tilltron till prov är fortfarande alldeles för stor och motsvaras faktiskt inte av verkligheten. Där premieras långsiktiga kunskaper (oftast) och erfarenhet inom det område man valt att arbeta med. I livets hårda skola finns inga skriftliga prov med skåpmat för stunden. Varför ska då eleverna tvingas älta skåpmat?



"What took you so long?"