Dagens foto

En vinterdag med snö, frostiga bilar, klar himmel, kala grenar och full fräs i värmeverket.

Ignoransens beskyddare

Lars Kamël brukar irritera sej på Aftonbladets skribent Eva Franchell och det är inte att undra på när man nu läser hennes senaste alster. Det är den vanliga litanian om hur koldioxidutsläppen får fortsätta utan hinder. Hon pekar speciellt ut SSAB och Cementa som miljöbovar. Sen kopplar hon ihop detta med värmeperioden i Australien och sen rapar hon upp samma felaktiga siffror som SVT svängt sej med rörande temperaturen.

Det har nämligen inte varit 50 grader i Australien som påståtts. Det var 50 grader i solen men i skuggan har det varit normala temperaturer för årstiden. Rekordet från 1960-01-02, 50,7 grader, står på säker grund. Dessutom verkar det ha varit varmare år 1790 i dessa trakter.

Man har förståeligt nog börjat ifrågasätta de äldre temperaturrekorden. Termometrarna är ju bättre kalibrerade idag. Kanske vi ska radera alla dessa gamla rekord och se framför till att ta bort dessa termometrar som är felplacerade. Alla dessa termometrar som står mitt emot värmefläktar, luftutsläpp, asfalttäckta områden samt bredvid solbelysta väggar.

Verkligheten är den, Eva Franchell, att hur du än försöker sälja in klimathotet än en gång så är vädret helt normalt. Det ÄR så här varmt i januari. Varför glömmer så många bort detta hela tiden? Till sist, det är inte våra företags fel att det är sommar i Australien nu. Inga företag kan beskyllas för att koldioxidhalterna ökar i atmosfären samtidigt som klimatet inte förändrats nämnvärt, snarare stått still. Det är inte vårt fel...




"Det är att göra en god gärning utan att tänka på att det är en god gärning."

Våra särdrag

Vad världen behöver, vad varje region behöver är särdrag. Vi är alldeles för likriktade världen över. Jag talar inte om det kroppsliga utseendet utan om kulturen och det allmänna sättet. Vi överger våra traditioner och dialekter till förmån för utslätade språk. Internet är inte skurken, den är harmlös i sammanhanget. Det började redan innan ens radion blev en allmän ägodel i hemmen. Tidningarna spred ett omedvetet budskap om att så här borde man se ut, så här borde man föra sej, så här borde man tala.

Ett allmänt språk är en sak, det kan väl alla gå med på, men man ska inte behöva tala detta allmänna språk med sina egna släktingar och vänner. Ändå har det undermedvetna budskapet spridit sej så att även dialekterna slätats ut många gånger. Men kanske är jag överdrivet orolig på den punkten. Det kanske bildas nya dialekter. Det kan vi alltid hoppas på. Men då får vi samtidigt hoppas på att likriktningen inte dödar resten av de lokala särdragen, de som gör oss till människor och som intresserar utomstående.

Engelskan som språk, de som talar detta språk och den kultur detta språk bidrar med, har en stor del i likriktningen men även andra språk som tidigare varit kulturbärare (franska, spanska, tyska osv) har gjort sitt till för att föra likriktningens fana vidare. Men samtidigt har dessa språk och den ackompanjerande kulturen förändrats av andra språk och kulturer så det är en process som fortgår - till synes utan ände. Det gemensamma är att likriktningen fortsätter. Snart är det väl bara dumheten kvar som särdrag, det och vår motvilja mot andra människor. Denna konstiga motvilja som verkar gå hand i hand med nyfikenheten på vad andra människor håller på med.

Kanske är likriktningen en motreaktion på ett alltför ökande särdrag hos många människor? Kanske går det i vågor och om några decennier är det lika mycket särdrag igen? Vi får helt enkelt se framtiden an. Den ökande invandringen till Sverige de senaste 100 åren har bidragit till att särdragen i vissa regioner har stärkts. Märk väl, det handlar inte om något medvetet nationalistiskt tjafs. Sånt hör drömmarnas och mytens värld till. Det handlar snarare om den omedvetna tanken på hembygden och regionen i stort. Den som gjort att folk har behållit gemenskapen genom alla år, den som gjort att man känt sej befryndade med de sina men samtidigt känt nyfikenhet inför alla andra och de saker dom fört med sej.

Närhet, nyfikenhet, äventyrslusta, spontanitet, livsglädje, lojalitet, de är orden för dagen. Det är sånt som gör oss till människor. Den som inte känner eller nån gång har känt av detta måste det vara synd om.

Nä, nu har jag svamlat färdigt här. Ut nu ungar, och lek i kylan!




"Den som drömmer om makt ska inte snarka ljudligt."

Mr. Freeze numera en del av Big Oil

Det här får ni inte läsa i de stora tidningarna i Sverige: Al Gore har sålt ut till Big Oil. Han har sålt sitt mediabolag till Al Jazeera, som ägs av oljeintressen i Mellanöstern. Grönt och klimatvänligt, eller hur? Intressant förresten att se hur DN, SVD och Aftonbladet i det tysta mer eller mindre monterat ner sina specialsidor om klimatet. Senast skrivna på SVDs blogg om klimat och miljö är från september 2011. Det säger allt.

"Att vara engagerad i politik är som att vara fotbollstränare. Man måste vara klyftig nog att förstå spelet och dum nog att tro att det är viktigt."

Kejsar Ming kan ostört anfalla oss

Forskare menar att vi är dåligt förberedda på hot från yttre rymden. Kanske inte i form av anfall från främmande civilisationer utan mer från mer reella ting, meteoriter och asteroider. För vad gör vi för att kunna avvisa dessa främmande kroppar då de kommer inom jordens "intressesfär"? Asteroiderna är ju inget hot mot jorden som sådan, de krossas utan vidare pardon mot vår planets yta, men för livet som bebor ytan är dom ett extraordinärt hot. Det senaste riktigt stora konfirmerade nedslaget, för 65 miljoner år sen, var ju den främsta orsaken till att ca 70 % av allt liv som fanns då dog ut.

Atombomber har använts i filmer t ex "Deep Impact" och ett annat förslag inkluderar att knuffa bort dom med missiler som får banan att ändras. Frågan är vilken effekt de skulle ha i verkligheten och en annan fråga är om nån får tummarna loss att verkligen testa detta när det väl behövs. Vi får helt enkelt invänta den dagen det blir aktuellt.



"Alla du känner avundas dej!"

Bildsöndag

Torshälla som det såg ut i början av 1990-talet eller slutet av 1980-talet.

Skidanläggning i skogen utanför Malung

Moln

"Musik renar själen från vardagens damm"

Den lila grå musen

Det finns en form av främlingsfientlighet som aldrig tas upp. Den får inga rubriker fastän den egentligen borde få all tid i världen. Den är så hemsk faktiskt att det är beklämmande att ingen uppmärksammar den. Det handlar om vår misstänksamhet gentemot varandra. Vi hälsar sällan eller aldrig på folk vi möter ute, ibland inte ens människor vi känner. Vi ler aldrig mot varandra och gör man det får man underliga blickar tillbaka.

Beröring är uteslutet, då får man antingen en reaktion liknande den vid åsynen av en mus eller en insekt eller blir anklagad för antastande. Det gäller ofta även bland folk som känner varandra professionellt. Skulle vi råka knuffa till varandra är det förstås många som ber om ursäkt, även om det inte var deras fel, men många bara går vidare utan att ens ändra minspel. De är så inneslutna i sej själva.

Vi har blivit en värld av rädda små grå möss vars tillvaro består av att i görligaste mån hålla oss borta från varandra till varje pris. Det börjar även bli en realitet i småorterna. Inte undra på att vi ser främlingar, internationella såväl som nationella, som ett hot. Ett odefinierbart hot visserligen, inte desto mindre blir vi mer rädda för varann. Eller har jag fel i att vi är rädda? Det kan ju också vara så att vi är så inneslutna i varandra för vi är så trångbodda numera.

Vi ser varandra som odefinierbara hot för att vi är så upptagna av oss själva. Kan det vara riktigt? Vi är egocentriska varelser som ser andra som ett hot mot vår egen integritet, vårt eget psykologiska välbefinnande. Alla andra vi inte känner, eller känner till, är ett hot mot oss själva. Vi och dom, kanske ska det vara vi mot dom.

Hur får vi den lilla grå musen att sluta vara en grå liten mus?



"Festina lente (σπεῦδε βραδέως)"

Den globala uppvärmningen har nått Syrien och Israel

Snöstorm på högplatån där Jerusalem ligger, snö och minusgrader på låglandet i Syrien. Folk hjälper varandra i kylan som tagit folk på sängen. Den globala "uppvärmningen" har nått Mellanöstern och nu lider flyktingarna i kylan.

Var är Mr. Freeze nu när kylan nått Mellanöstern? Han torde vara nånstans i närheten, eller hur?



"Krio kreos ja dio"

Den utopi som kallas skolan

I politikers värld (och många andras likaså) verkar skolan fungera bra endast om de får bestämma. Alla har en åsikt om skolan. I det avseendet får väl jag också anses vara en tyckare eftersom jag presenterat min syn på hur den perfekta skolan kan se ut. Ingen av oss har väl helt rätt, samtidigt som ingen har helt fel. Det som är det stora felet med skolan är inte att vi har åsikter om den och vill förändra den utan det är att vi hela tiden är där och petar på skolan samtidigt som den är igång.

Nya betygssystem, nya böcker, nya sätt att lära ut, nya indelningar av eleverna. Det ger nog inte alla elever den trygghet de behöver, speciellt inte de som behöver kontinuitet, de som ogillar snabba förändringar. Vi inte bara vill förändra skolan, vi redigerar den medan den är igång som en gigantisk hemsida ute i den verkliga världen bortom tangentbordet.

Är det vår egen skolgång som spökar när vi säger att vi vill göra om skolan? Är det minnena av en bra/dålig skola som väcker jämförelser med den vi ser idag genom barnen?

För egen del var väl inte skolan perfekt men den funkade på det hela taget utan större problem. Jag lärde mej en del av skolan. Att jag inte lärde mej speciellt mycket I skolan är en annan femma. Jag lärde mej istället att en del människor var inte att lita på, att det fanns andra man kunde lita på. Jag lärde mej att stress är en dålig sak som dock verkade gillas av de som planerade alla dessa scheman för oss alla. Men framför allt lärde jag mej att vuxna inte alltid tålde att eleverna kunde mer än dom själva.

Skolan är och förblir en lekstuga för politiker och professionella tyckare. Det är kanske bra att så många tycker och tänker till om denna plats för det blir kanske som i talesättet; även en blind höna kan hitta ett korn. Dessutom visar det ju att vi faktiskt bryr oss om våra barn, de som en gång ska ersätta oss på arbetsplatserna, på gator och torg samt på ålderdomshemmen...

Om vi kunde stoppa de värsta klåfingriga politikerna (Björklund för att ta ett exempel) från att mixtra för mycket med skolans verksamhet kanske den kan få fungera lite självständigt nån gång. Det där flummiga om att tänka kritiskt och att lärarna ska vara mer som en vuxen kompis kan de dock lägga ner så fort som möjligt. Inte alla är kapabla till kritiskt tänkande i så unga år (jag var det inte) och tanken på en lärare som extraknäcker som ens kompis funkar inte. En lärare ska lära ut förmågan att lära sej saker som man sen har nytta av i livet, vad ens liv än kommer att bestå av.

Så ta till er författaren Anatole France´ ord här nedan innan ni svarar på mitt inlägg. Det gällde för honom och det gäller för mej.




"Jag började inte lära mig något förrän jag var färdig med mina studier."

Dagens foto

Vägen mellan Borlänge och Sälen, numera ingående i E16. Det är kul att leka med kamerans slutare.




"En vän är en gåva som du ger dej själv"

Ingen uppvärmning, inget fel på vår planet

Romarna hade augurer, kelterna hade druider. Andra folk hade liknande figurer i sin religion som kollade naturen efter tecken som kunde tyda på att världen skulle vara som den alltid varit eller gå under. Idag har vi modeller i en dator. Det gemensamma dessa många gånger av makten utnämnda teckentydare har är att de utgår från en förutbestämd åsikt det är nåt fel på jorden.

Men det är naturligt att tro att det är fel på vår planet eftersom vi i grunden fortfarande är det där skrämda djuret på savannen som ser faror överallt. Trots att vi numera är det dominerande djuret på jorden så uppför vi oss som vi gjorde för 3 miljoner år sen. Den delen av våra gener förnekar sej aldrig.

En gång för alla, det är inget fel på vår planet. Det som sker är fullständigt naturligt och det vi människor gör genom våra utsläpp av gaser är inget som jorden ogillar. Tvärtom verkar planeten älska dom. Klimatfrågan är i allt väsentligt ett i-landsproblem. Det är de rika överallt som har råd att ha ett samvete för sånt här, ett falskt samvete som det verkar vara. För fattiga i Asien och Afrika som kämpar för att slippa detta stigma är detta att behöva anpassa sej till en politisk fråga en sak som i deras ögon mest bekymrar just politiker och folk med ett behov av att få bestämma över andra.

Människor med behov av att synas och påverka andra till varje pris och som har en övertygelse bortom allt sunt förnuft dyker ständigt upp på olika möten där klimatet diskuteras och de tycker och tycker utan att egentligen ha nåt för det.

Det som i slutändan dominerar vårt klimat, rymden, verkar ignoreras på samma sätt som många i den trakt jag bebor ignorerar världshändelserna i stort och endast bryr sej om vad som händer lokalt.

Det som skadar vår värld är det skräp vi slänger omkring oss, de kemikalier vi släpper ut, de dumheter vi gör i miljöns namn då vi hittar på allt detta med ekologiska produkter. Jag är nämligen inte nöjd med hur dessa kommer till alla gånger. På vilket sätt skulle tomater som odlats på så kallat ekologiskt vis skulle vara mer miljövänliga än konventionellt odlade? Visst, det gagnar inte tomaterna att bli uppskrämda i växthusanläggningar av samma storlek som en fotbollsstadion så såna försöker jag undvika, men normalt konventionella tomater är godare än så kallade ekologiska tomater i mitt tycke.

Det får räcka för idag.



"Det finns fyra sorters mord; brottsliga, ursäktliga, rättvisa och berömvärda. Denna klassificering tjänar juristerna. För de mördade är den likgiltig."

Rymden: Möjliga planeter funna av Kepler

Kanske det ser ut så här kring nån annan planet där ute i rymden. Bilden helt utan skam tagen från bloggen Spaceports.

461 tänkbara planeter har hittats av rymdteleskopet Kepler den senaste tiden. Totalt har närmare 3000 tänkbara planeter hittats av Kepler den starten 2009. NASA har dom på en lista som de ska beta av. Vem vet, kanske vi hittar en planet en vacker dag där liv finns? Vi hoppas och fortsätter leta. Tills dess hittar vi väldigt intressanta världar som är värda att studera just därför att de finns så nära eller så långt bort från sina stjärnor.

När ska vi hitta månar kring exoplaneter?




"Vi måste respektera en annan mans religion men bara i sån mån att vi respekterar hans teori att hans fru är vacker och hans barn är smarta"

En liten anekdot (repris)

Den 31 januari 2008 skrev jag detta på denna blogg:

"Nån gång i början av 80-talet, när jag bodde i Göteborg, var jag och min mamma en dag på Frölunda Torg för att handla. Där satt Ulf Lundell vid ett litet bord mitt ute på köpcentrets golv och sålde sin då nya bok. Vi gick fram för att se vad boken handlade om. Vad boken hette kommer jag inte ihåg nu men hjärta kan ha ingått i titeln. Min mamma tyckte sej inte ha råd varvid Lundell sa på sin karaktäristiska stockholmska: Scheel en, vet ja!

Hur det nu var köpte vi ingen bok, vad jag vet."

På ett annat ställe har jag skrivit detta:

"1981 bodde jag fortfarande i Göteborg och följde med morsan, storebror och mormor på hockey (Frölunda-Skellefteå). Jag var bara 7 år och när folk reste sej upp såg jag knappt nånting. Frölunda var totalt överlägset och gjorde mål på mål. Det kunde jag i alla fall trösta mej med. Efteråt frågade mormor oss, hon hade gravt nedsatt hörsel, varför folk hela tiden ropade efter "Arne Qvist". Hon undrade så varför de skanderade hans namn dessutom. Efter ett tag kom vi på att det var ordet "tvåsiffrigt" hon hade tolkat som ett namn.

En annan gång ville min bror ha en skiva i present med Magnus Uggla. Mormor gick ut och köpte en skiva med Paul Anka. När min bror frågade om varför hon köpte den skivan sa hon: "Men du ville ha en skiva med en fågel!"

Vad gäller ordet anekdot berättade jag en sådan på en kurs jag gick i Sälen 1998 och några dagar senare kom en tjej från den kursen fram till mej och frågade om jag kunde berätta fler ankedotter. Sen dess kallar jag dom för just det, ankedotter.



"Dagen har ögon, natten har öron"

Fördelen med att ha en blogg "ingen" läser

Katarina Mazetti har skrivit för ICA-kuriren om sanningen bakom våra traditioner och trögtänkta knasbollar har då hotat henne till livet för detta. Det har jag skrivit om hela tiden här på min blogg och ingen har skrivit nåt om det. Antingen är det ingen som läser min blogg eller så är det ingen som bryr sej när jag skriver. Jag lutar åt det senare antagandet.



"Alla generaliseringar är farliga, inklusive den här"

Språkhörnan: Anastrof

Sten Kaijser på TCS har just lärt mej ett nytt ord, anastrof. Det är enligt honom och Forskning & Framsteg den raka motsatsen till katastrof och innebär att det som ser ut som om nåt är dåligt egentligen visar sej vara bra. Det som kan se ut som en katastrof för en person är alltså en anastrof för en annan. Det är det som engelsmännen kallar "a blessing in disguise" (en förklädd välsignelse). För Kaijser innebär det förstås att klimatdebatten kommer upp på bordet. Kanske man skulle se det från en annan vinkel samtidigt för egen del.

Tänk på detta: En man förlorar sitt hus med stora delar av husgerådet i en brand men familjen i övrigt överlever och det visar sej att ett arv väntar runt hörnet med ett fint hus och bättre möbler. Det är en anastrof snarare än en katastrof, i alla fall ur vardagligt perspektiv.

Anastrof är annars grammatisk akrobatik. Man kastar om ordföljden så att ordet som bär på en viss mening i en sentens hamnar före det ord man från början velat ha först. T ex före näsan istället för näsan före. Båda termerna är giltiga men får helt olika meningar beroende på hur adverbet före hamnar i meningen. I vissa språk har detta ingen betydelse för hur meningen ska tolkas, t ex engelskan, men i de många andra språk kan det bli "katastrof" att missa anastrofer. I engelskan blir det poetiskt när man vänder på orden så här. Ett exempel på en som använder anastrofer ofta är den fiktiva figuren Yoda i Stjärnornas krig-filmerna.

Svindlande höjder till sist.




"Jag önskar att de som har problem att kommunicera bara håller käften"