Ismannens genom kartlagt till fullo

Jag har då och då återkommit till Ismannen, Ötzi, och forskningen kring denna ismumie. Det är ett ämne jag gillar skarpt och som i rätta händer inte kan förstöras av politik, även om det höll på att bli storpolitik av själva upptäckten och var man hittade Ötzi. Det var ett par tyska turister, paret Helmut och Erika Simon, på tur i bergen ovanför Ötztal i Österrike som i september 1991 hittade liket av en man som, det skulle visa sej, hade dött där 5300 år tidigare. Bråket gällde det faktum att österrikare tog med sej kroppen till Innsbruck och att förvarades där när det sen visade sej att han hittats ca 10 meter in på italienskt territorium. Sålunda fördes han till Bolzano där han än idag vistas i deras frysbox.

Efter att allt det där nationalistiska skitsnacket avslutats kunde riktig vetenskap genomföras och genom åren har man kommit fram till att han var från trakten strax söder om berget Similaun där han hittades, att han hade en yxa av koppar med sej, att han hade tatueringar på kroppen precis utanpå områden man konstaterat att han hade ledvärk och annat, att hans sista måltid bestod av bröd och kött, att han dödat eller sårat minst tre andra personer i en häftig strid, att han blivit skjuten i axeln med en flintpil som slet sönder en av de viktigare artärerna så att han sakta blödde ihjäl samt att han verkar ha blivit vänd på mage kort efter att han dött. Dessutom kan tilläggas att det i dalen söder om berget Similaun finns vad som verkar vara en skildring av det som hände på berget inristat på en sten. Den stenen har suttit i väggen till en kyrka i den sydtyrolska staden Latsch i många år innan någon föreslog att en av händelserna som var inristade på stenen, en person som blir skjuten i ryggen med pil av en annan person, kunde vara en skildring av ett mord och kanske t o m vara en skildring av det som hände Ötzi. Stenen är placerad i kyrkan och det är ett indicium på att den redan flyttats en gång så om den stod närmare platsen nedanför där Ötzi en gång blev dödad.

Nu har man alltså till fullo kartlagt Ötzi på genetisk väg och funnit att han genom sin mitokondrie-DNA (den arvsmassa man ärver från modern oavsett kön) hör till haplogruppen K, närmare bestämt undergruppen K1, men inte till någon av de subundergrupper som finns i Italien och Österrike idag vilka är K1a, K1b och K1c, utan han räknas provisoriskt till en egen undergrupp K1ö tills vidare. Han uppvisar närmast släktskap med folk i de allra sydligaste delarna av den italiska halvön samt Sardinien, iberiska halvön och Sicilien. Y-DNA (arvsmassa från far till son) visar att han hör till G2a4, en grupp som också den idag mest återfinns i spridda populationer i södra Europa och Nordafrika. Dessutom verkar det som om han led av Borrelia.

Ska man spekulera, som jag faktiskt gillar att göra trots mitt tjat om att vara försiktig med sånt, kan man säga att den grupp Ötzi hörde till kan ha flyttat på sej och utvecklats vidare längre söderut. Men som sagt, man bör vara försiktig eftersom så få människor i Italien och Österrike än så länge har låtit kartlägga sin DNA. 

Karta över det omedelbara området i Tyrolen där Ötzi hittades. Den röda pluppen märkt A visar var ett hotell vid foten av berget Similaun ligger. Den andra pluppen D visar ett annat hotell drygt 5 km söderut. Det vita strecket som ormar sej fram över mitten av bilden är nationsgränsen mellan Österrike och Italien, en konstlad gräns som delar provinsen Tyrolen i två delar.

"Wiiiiiiilma!!!!!"

Godis eller inte godis

Godis är gott, sägs det. Det beror på vad man menar med godis. Sånt där gjort på köttrester och diverse tillsatser som inte alltid är normala tycker jag helt enkelt inte om. Färgämnen gör inte saken bättre. Nötter, kanderade eller bara saltade, är mycket godare och det är godis där choklad är huvudingrediensen också. Nötter, mandlar, jordnötter (som är en baljväxt förresten), puffat ris och dito vete är mycket bättre för magen och tänderna än sånt där gelatin är huvudingrediensen. Inget ont om gelatin, det är ju trots allt naturligt, men sånt godis är tråkigt i längden, segt och blir tradigt väldigt fort om det glöms bort liggande med påsen öppen. Sånt händer inte så lätt med nötter eller choklad.

Chokladbaserat godis är alltså att föredra framför gelatinbaserat godis, åtminstone om jag får råda. Men ändå är ren choklad bäst av allt. Det är inte godis per se utan en form av tilltugg för att underlätta matsmältningen. Det kan man inte säga att godis gör.

"I've seen the bridges of the world and they are for real"

Det bästa och vackraste ordet som finns...

Det finns ett ord som mer än något annat beskriver hur man känner sej när man tar emot något. Det är ett ord som också beskriver den tanke andra har när man hjälper dessa med något. Språkvetenskapligt sett är ordet avlett av ordet tanke och det är en vacker betydelse. Med ordet kan man avsluta en konversation smärtfritt och alla känner sej förhoppningsvis nöjda. Ordet jag talar om är...




...tack.


Förresten, på tal om tankar. Khadaffi dog med guldpistol i hand i ett underligt utrymme, enligt ryktet. Var HAN Scaramanga!????







"I don't care"

Repris från tidigare år: Climate Fools day

Idag är det 27 oktober och det är enligt alla klimatrealister Climate Fools day. Detta i enlighet med det beslut som togs av det brittiska parlamentet denna dag 2008 mitt under det att snön föll(!) utanför parlamentet. Därför blir det på sätt och vis en repris på förra årets inlägg. I år väljer jag en hårdare bild än förra året.

"Ring, klocka ring..."

Kan man bygga en gemenskap och en gruppidentitet på andra grunder än nationalism och religion?

Frågan ställer jag därför att jag i uppslagsord efter uppslagsord på Wikipedia läser om människor som bygger sin identitet på just dessa två saker, antingen den ena eller den andra eller båda två samtidigt. Det rör sej om religiös och/eller nationalistisk identitet. Att bygga sin identitet på sådan grund både anser jag och känner jag är fel. De är i mångt och mycket baserade på samma sak: grupptänkande där individen inte har någon annan betydelse än att bidra till kollektivet. Meningen är att man ska tro på SAKEN.

Men vad är då SAKEN? Enklast uttryckt handlar det om gemenskap. Men det är inte den sortens gemenskap man får genom att bara hänga ihop med andra människor och göra saker för varandra i all vänlighet utan att denna gemenskap innebär nåt större än så. Det är den sortens gemenskap som ställer krav på oss alla, den vill tvinga på individen sin kollektiva syn. Det är en syn som innebär att man måste följa en sorts konsensus där man utgår ifrån att nationen/religionen är det enda rätta. I en del fall hänger nationalism och religion ihop och det verkar på mej vara lika dumt som statistikberäkning: dra alla över en kam.

Men där statistikberäkning har sin plats i vetenskapens vindlande korridorer och på annat sätt har sin rättmätiga plats i samhället på ett eller annat vis anser jag att nationalism och religion inte har det, inte nu längre. Det har haft sin plats och sin tid men nu är det dags för reson. Låt oss finna nåt annat som vi kan samlas kring utan att det blir kollektivism av det med konsensus och undertryckande av individens rätt att yttra sej. Låt själva känsla av vanligt samhörighet bli ledstjärnan i framtiden. Gränser mellan länder borde inte betyda så mycket. Smugglare får vi ändå aldrig bukt med och ju friare övergångarna mellan länderna blir desto bättre tror jag att vi blir på att få gemenskap mellan människor och då ökar toleransen mellan olika folk om man får veta mer om världen.

Utopi? Bara så länge terrorister styr våra länder och kallar sej demokrater...

"Jag har rest bort på en måne"

"Tänk om alla skulle göra så?"

Rubriken ansluter till en tankegång jag brottats med ända sen i eftermiddags då jag kom att fundera över scheman och vad dessa innebär. På det hela är scheman bra att ha som en mall för hur en dag ska se ut men att följa dom slaviskt kan aldrig vara hälsosamt för alla i längden. För en så stark individualist som jag är (åtminstone inbillar mej att jag är) är ett schema inget som jag lyder under, snarare ser som en guide i tillvaron. Tolkningen av det är helt upp till alla som har ett. Att följa det slaviskt är att vara slav under ett kollektivistiskt tänkande. Att då bryta ett schema från och till ses ofta av de som skapat det som ett brott mot hela tillvaron.

Då kommer fraser som den i rubriken fram, som en invändning, inte bara mot att en person dristar sej att göra en egen tolkning av det fastslagna utan även mot individualism generellt. Det är i alla fall min personliga tolkning. För mej för tanken på den frasen tankarna vidare till den invändning som soldater gjort i alla krig: "jag lydde bara order". Långsökt jag vet, men båda fraserna hör ihop med kollektivism och ses av mej som ett utplånande av individen likaväl som det är ett utplånande av eget tänkande.

Men som sagt, scheman har jag inga problem med så länge en individuell tolkning är tillåten. När man ska börja är dock schemat allenarådande. Man ska komma i tid, däremot står det en fritt att komma hur tidigt som helst. Komma för sent är en förolämpning mot alla, mot gruppen. Så länge man slipper det kollektiva tänkandet med att ska följa alla tider slaviskt.


"Att ha behov är bara lyx"

Vem eller vilka är det många kvinnor klär upp sej för?

Nån kvinna som heter Eva Mendes. Hon klär helt klart upp sej för att imponera på sin egen "art".

Smink, läppstift, kläder i alla möjliga (och omöjliga!) former och utseenden, accessoarer till tusen. Detta kan omöjligt vara för oss mäns skull som ni kvinnor spökar ut er på det viset. Förr i tiden gjorde många män det också och det såg ju bara för löjligt ut. Tur man inte levde då, på 1600-talet och fram till mitten av 1700-talet, bland överklassen. Min kvalificerade gissning är att ni vill imponera på varandra. För mycket av ert prål är lika med noll vad oss män anbelangar. Jag kan förstås inte tala för alla män, det finns alltid nån som gillar det.

Så, då har det sagts. Ni som vet med er att ni ser normala ut och inte som några spöken behöver inte ta åt er. En ytterligare gissning från min sida är att detta främst gäller människor som har ett behov av att synas. Nästan som om det vore en egen art...


"Jag har slutat tänka. Det stör min hjärnverksamhet"

FN-dagen

Jag gick förbi byns lilla park idag och fick se en massa småbarn i flock där vid parkens scen som underhölls av nån snubbe med gitarr. Det stod ganska snart klart för mej vad det handlade om, det är ju 24 oktober idag, FNs egen dag. Det var på den här dagen 1945 som Förenta Nationerna bildades med ambitionen att få slut på alla krigen som fram till dess hade förstört 1900-talet. Ambitionen var väl bra och tanken var väl god men vad har egentligen blivit resultatet? Fler krig än nånsin, ett säkerhetsråd där fem konstanta medlemmar har rätten att sätta stopp för vilka förslag som än kommer upp till diskussion och enskilda organ som de facto blivit perfekta ställen för pengatvätt för diktatorer och vissa rika familjer. Andra organ, såsom IPCC, WHO eller UNHCR har fått sina arbetsprogram förstörda av politiska ambitioner och ideologier där vetenskap och sunt förnuft har fått stå tillbaka för alarmism, propaganda och tjafs länder och politiker emellan.

Och barnen i parken, vad förstod de av allt detta med FN? Jag tror de mest var nöjda med att få komma ifrån skolorna en stund och få ett avbrott i den trista rutinen. Hur mycket de tog emot av budskapet vet jag inte för det var rätt rått och kallt ute i morse. Det lilla jag såg av ungarna i diset och dimman var hur de stod och huttrade, gjorde åkarbrasor och stampade otåligt i marken. Jag, jag gick vidare i min tillvaro och funderade vidare över hur det ska gå för FN i framtiden. Jag hoppas att FN skrotas ganska snart.

"...And not content with that, with our hands behind our backs,
We pull Jesus from a hat..."

Bildsöndag

"I don't like reggae, oh no,
I love it"

Varför inte lika gärna kaffe?

Ingen mirakelkur men väl ett bra sätt att förebygga vissa sjukdomar.

Kunde bara inte undvika att skriva om detta hemska. En familj som praktiskt taget mördade sitt barn när de hellre använde te som kur mot en svår sjukdom framför att ta honom till en läkare. Sjukdomar som har den effekten på ett levande väsen att man kan dö av dom kan inte behandlas med nåt annat än beprövad etablerad medicin. Alternativa metoder, besvärjelser och annat hokus pokus kan man förstås hålla på med om man vill men det ska inte vara huvudmetoden för att få en person att bli frisk igen. Det är bara modern medicin som klarar av att få folk att bli friska igen.

Te i alla dess former är ingen bot, det är bara ett sätt att hålla sej frisk längre. Nu är det på ett hemskt vis bevisat att vätskor med diverse tillsatser bara är till för hjälpa, inte för att bota. Har ni förstått det nu?



"You and your dreams,
in a world of fantasy"

Lite förbryllande språkhistoria

Adverbet eaþe (uttalas ungefär äthe) och adjektivet ieþe (uttalas ungefär ithe) var fornengelskans ord för enkel, simpel, lätt. Det fanns i fornfranskan, äldre holländska och äldre tyska men var ordet kommer ifrån vet ingen. När normanderna tog över i England ändrades orden och uttalet till s genom fornfranskans försorg. Ease och easy blev dagens engelska ord för samma sak. Idag är det i stort sett bara engelskan som använder dessa ord och det som är förbryllande är alltså varifrån ordet kommer. I fornnordiskan ska ett liknande ord ha funnits men i skrivande stund är jag osäker på vilket det är.

För att vara ett ord som betyder lätt är det då rakt inte det.

"Words don't come easy..."

Sveriges historia sedd från en annan synvinkel - del tre: Bronsåldern

Ännu en del i min serie om min egen syn på Sveriges och Nordens historia. Som framgår av texten nedan går det ännu inte att tala om nåt Sverige.

Perioden mellan 2300 och 1800 före vår tideräkning kallas ibland för kopparstenåldern eller kalkolitikum. Det är en period i Nordens historia som överenstämmer med övriga Europas övergång från ren flinta till metallarbete. Koppar är känt sen länge ute i världen, äldsta spåren är faktiskt nära 10 000 år gamla men det handlar mest om smycken. Bruksföremål i koppar börjar så smått dyka upp för ca 7000 år sen i Asien och södra Europa. Ismannen är något av de äldsta riktigt påtagliga spåren vi har i Europa av kopparstenåldern. Han levde och dog för ca 5300 år sen i Alperna. Hans kopparyxa visar att koppar var etablerat i åtminstone den här delen av Europa vid den här tiden. Det skulle dock dröja över 1000 år innan detta nådde Norden.

Ett fynd i juni 2010 i Prokuplje, Serbien, har ytterligare skjutit tillbaka tidpunkten för etableringen av koppar i Europa ett par tusen år. Det visar på att man redan för 7500 år sen bearbetade koppar i Europa. Det är möjligt att vi i framtiden kanske kan hitta spår av koppar i Noden som är äldre än de som hittills hittats.Ändå skulle flintan kvarstå som huvudmaterialet i många tusen år till.

Den definitiva övergången från koppar till brons kom när tekniken för att framställa den legering som brons är togs fram. Bronsåldern är namnet på en period i historien som börjar så smått ca 1800 före vår tideräkning (alltså för 3800 år sen) i Norden med att bronset så sakteliga börjar ersätta sten och ren koppar i de vardagsobjekt man använde. Brons-användningen påbörjades lite drygt 1500 år tidigare i Fjärran Östern, närmare bestämt i Thailand med omedelbar omnejd och spred sej därifrån västerut och norrut med den tidens handelsvägar. Till Europa nådde bronset första gången ca 2500 f v t och Östeuropa och Balkan blev snabbt ett centrum för arbete med framtagning och tillverkning av brons liksom det hade varit tusentals år tidigare med koppar och guld.

Brons är en legering av nio delar koppar och en del tenn plus en del spårämnen t ex arsenik. Framför allt är det yxor och svärd man tillverkade av bronset men som vi ska se en del del religiösa och andra kultiska objekt också. Det var en relativt stabil period i Europa och Mellanöstern med få krig med med ett starkt uppdelat samhälle med för första gången klara skillnader mellan hövding och vanlig arbetare, framför allt i sättet att bli begraven på. Fram emot mitten av bronsåldern skulle detta komma att ändras drastiskt när man i östra Europa och Mellanöstern började göra vapen av järn. Men vapen av järn ligger långt fram i tiden här uppe i Norden. På sin höjd använde man järn till smycken eller liknande.

De som skrev dokument något senare än denna tid beskrev den här tiden som guldåldern och silveråldern, framför allt för att de tycks ha längtat tillbaka till den här mer behagliga tid utan alla krigen och hoten. Se mer om detta i nästa stycke. Bronsåldern är en beteckning som dansken Christian Jürgensen Thomsen hittade på i början av 1800-talet när han ville katalogisera och kategorisera de fynd man gjort på dansk mark. Han lade nämligen märke till att de objekt man fann ihop med bronssvärd och andra saker generellt sett låg lite högre upp i jordlagren och såg lite annorlunda ut jämfört med andra fynd längre ner i jordlagren. Det var dock främst stilarna på olika keramikkrukor och liknande som han fäste sej vid. Det ska tilläggas att Thomsen var myntexpert och dito samlare och utgick från detta när han kategoriserade objekten i jorden äldre än den tid då man hade börjat med mynt.

Thomsen föll, liksom många andra vid denna tid, för frestelsen att använda beteckningar från greken Hesiodos diktcykel om de fem mansåldrarna, Arbeten och dagar, som beskriver hur människorna och deras värld förändras i takt med tiden och utvecklingen av samhället i stort. Guldåldern, silveråldern, bronsåldern, den heroiska åldern och järnåldern är de beteckningar som används i de här dikterna. Det intressanta är att många kulturer talar om fyra, fem eller några fler stadier i människans historia på liknande sätt. Det verkar onekligen som att många kulturer drömmer sej tillbaka till en tid då det var enklare och mer behagligt. Det kan inte bara bero på att man målar upp en idealisk bild av det förflutna (det var bättre förr) utan det kanske var en skönare tid förr. Klimatet var inte minst bättre under stora delar av stenåldern och första delen av bronsåldern och man behövde inte ta lika stor hänsyn till gränser mellan länder som idag. Odlingsmöjligheterna var förmodligen bättre också. Det är inte förrän i vår tid som vi kunnat odla bättre och få ut mer av marken.

Bara för den sakens skull ska vi inte gräva ner oss i dessa drömmar om en bättre forntid. Sjukdomar, naturkatastrofer och krig decimerade ofta befolkningarna kraftigt. Ofta var sjukdomar och krig en följd av naturkatastroferna eftersom man tog det som hänt som en följd av gudarnas vrede riktad gentemot människorna och då var man tvungen att hitta en syndabock och fann den i grannstammen som fick sota för detta, om inte grannstammen redan kommit fram till samma sak förstås.

Bronsåldern är i stort sett en fortsättning på både jägarstenåldern och bondestenåldern, med den skillnaden att nu började samhällsskiktningarna synas alltmer. De syns i de kulturer som börjat skriva ner sina tankar och andra dokument och det syns även i arkeologin. Flinta skulle komma att fortsätta användas, vilket faktiskt är fallet än idag eftersom vi har användning av denna sten fortfarande. Ben användes som tidigare till krokar och nålar, sten för att mala säd med och trä användes för att bygga hus med och de stora långhus som började byggas ca 2000 år tidigare, under den tidiga bondestenåldern, är fler än nånsin.

Så här kunde ett långhus se ut, i det här fallet från neolitikum, sen stenålder. Den här typen av hus skulle komma att existera i nån form ända fram till slutet av medeltiden. Så här kunde en eller flera generationer bo, med djuren i en separat del om nätterna och under vintrarna. Mitt i husets huvuddel, i taket, fanns vindögat där röken från den stora eldstaden ringlade ut. Eldens värme var stark nog för att värma hela huset.

Bronsåldern når sin höjdpunkt i Norden för ca 3200 år sen. I Danmark har då redan den här fina artefakten begravts i en mosse:

Detta är Trundholmsvagnen, även kallad Solvagnen. Den anknyter till en i Europa och Asien väl utbredd samtida religion där solen dras över himlen i en vagn av en häst, närmare bestämt en märr. Varför man placerade även hästen på hjul vid skapandet av denna vagn är okänt. Kanske ville man visa på hjulets stora betydelse. Den är gjord i brons och själva solplattan är förgylld. Den har en mörk sida, den som inte syns på fotot. Den tros representera mörkret om natten. Förmodligen leddes den vagnen i en procession vid olika högtider för att visa på både dag och natt. Det finns tecken på att vagnen tillverkades i sydöstra Europa och transporterades upp till Danmark.

Man bör akta sej för att tolka in senare tiders gudar och gudinnor kända från Norden eftersom man vet från andra områden att det hänt att nya religioner kommit in med andra namn på gudomarna. Sånt vet man har hänt på kontinenten så det är inte omöjligt att så skett här också. Dock finns det en intressant berättelse från Grekland, som är känd från tiden direkt efter bronsålderns slut, om ynglingen Phaeton som fick låna solguden Helios vagn och körde som en vettvilling över himlen tills Zeus tappade tålamodet och sköt ner den unge vilden med sina blixtar. Allt detta kan direkt kopplas till soldyrkan och en syn på himlavalvet som varande gudarnas boning. Tidigare verkade det som om man kopplade gudarna till naturen omkring dom. Nu flyttade gudarna ut till universum omkring dom. Vi vet att man dyrkade solen som en gudinna, Sol, eftersom det var vad många gjorde långt in på tidig medeltid i Norden.

Det mest magnifika exemplet på att människan definitivt började titta uppåt är himmelsdisken eller -skivan från Nebra i Tyskland:

Den hittades 1999 av gravplundrare och kom till vetenskapens kännedom några år senare. Den är från ca 1600 f v t och visar månen i olika faser från full till skära. Den verkar vara gjord i brons och guld från Karpaterna, vilket är en bergskedja inte långt från det ställe i Tyskland där disken hittades.

Vad med svenska förhållanden då? Skulle det inte handla om Sveriges historia? Nåt Sverige fanns ju inte då och det vi kallar stater fanns inte ö h t så det är lönlöst att se på saken med nationalistiska ögon. Några fina objekt har vi dock på svensk mark, som den här trumman i brons från Balkåkra i södra Skåne:

Den är gjord helt i brons och påträffades 1847. Kanske är det ingen trumma för det ser ut som en massa hjul undertill och ovansidan kan mycket väl tolkas som en solskiva. Kanske är det en representation av det eviga kretsloppet där solen går runt på himlen och alltid kommer tillbaka? Vi vet inte och får nog aldrig veta heller eftersom det inte finns något nedskrivet från den här tiden och fanns det något är det sen länge borta. Men vi har ändå en sorts nedskrivna dokument från den här tiden, i form av ristningar och karvanden på stenhällar runtom i Norden. Den kanske mest kända i Sverige är lokalen i Tanum, Bohuslän, där man började rista redan innan bronsåldern tog sin början.

Så här kan hällristningarna se ut:

Det som slår en när man tittar på såna här avbildningar är vilket tålamod de måste ha haft när de karvade in figurerna i graniten och gnejsen, dessa två väldigt hårda bergarter. Skepp, människor med uppsträckta händer och vapen, ibland även med diverse könstillhörande kännetecken. Hundar och hjortar är också med liksom en och annan fågel. En del människor tycks lyfta skeppen över hinder vilket antyder att man ibland drog dessa vattenfarkoster kortare sträckor över land för att komma förbi vattenfall och uttorkade flodbäddar. Förmodligen var de som var starka nog att lyfta en båt vid kölen den tidens mest hyllade atleter.

En del intressanta figurer tycks, trots min varning ovan, kunna tolkas som en del av den fornnordiska mytologin. Tor med sin hammare, Tyr med ett spjut och Ullr med skidor och båge. Samtliga dessa gudomar vet man numera var på plats redan innan den så kallade asatron kom in för ca 1400 år sen. Vi rör oss i det här inlägget i en tid som var för mer än 3000 år sen.

Nu till det som är min personliga tolkning av allt detta. Under bronsåldern utvecklades de första riktiga smårikena i Norden och inom dessa växte det fram en känsla som liknar den samhörighetskänsla man ser i skrivna dokument från de riken och stammar som fanns samtidigt med rikena i Norden. En känsla för vad som är ditt och mitt växer fram på allvar bland människorna. Man ser det i gravarna vars gåvor blir alltmer personliga och i vissa fall överdådiga. Gränser verkar stakas ut mellan olika stammar på ett sätt man inte gjorde innan och en känsla för vilket folk man tillhör växer så sakteliga fram.

Det är nu vi för första gången ser hur olika samhällsskikt växer fram med klara distinktioner för hur de uppfattas i samhället. Politiker kallar dessa skikt för klasser, en beteckning som får stå för dom. Det handlar alltså om att inte alla längre antingen jägare/samlare eller bönder utan även krigare och präster. Det är också nu vi har de första beläggen för slavar. De syns inte i de arkeologiska spåren men väl indicier för dom finns i DNA-spår som tyder på att antingen har en elit gjort sej till herrar över stora delar av befolkningen i Norden eller så är det tvärtom att folk från andra områden i Europa har tvingats hit genom slavhandel eller krig. Det är bara att välja och vraka bland dessa alternativ.

Det finns bevis för slavar från de områden som har skrift vid denna tid. De skulle komma att bli fler ju längre fram i tiden vi kommer. Detta allteftersom bönderna och krigarna vägrade göra grovjobbet som dittills hade gjorts när gravar och tempel skulle byggas. Och gravar byggdes minsann under denna tid. Den här i Västra Vram utanför Kristianstad är bara ett exempel:

Den typen av gravplatser skulle komma att dominera sättet att gravlägga folk på. Men till skillnad från vanföreställningen att bara en blev begravd visar det sej att många blev begravda i samma hög, oavsett vilket samhällsskikt man tillhörde. Ibland verkar det som om flera generationer lades här i olika delar av högen. Bossen, hövdingen, blev förstås lagd längst in och av experiment i vår tid att döma verkar högbyggande ha varit ett stort arbete.

Begravningssätten skiftar ganska starkt från början av bronsåldern till dess slut. I början begravdes den döde i en kista av trä eller inramad av stenar, vare sej det rörde sej om en storman eller en vanlig bonde. Men sen började nåt hända mot mitten av bronsåldern, som alltid influerat av det som hände på kontinenten. Det är nämligen från Centraleuropa en sed att bränna sina döda för att sen placera dom i krukor eller urnor kommer ca 1000 f v t. Den hade uppstått på kontinenten nästan 300 år tidigare och även om själva seden att placera krukorna med den döde i längs långa rader på ett gravfält inte nådde upp hit till Norden så nådde seden att kremera sina döda hit. De lades i högarna istället, precis som seden med urnorna på kontinenten en gång hade börjat med. Mot slutet av bronsåldern övergav man så urngravarna igen till förmån för en typ av gravar som vi ända sen dess haft för våra döda, med olika varianter.

Allt detta sammanfaller med att klimatet blir mycket bättre med temperaturer så höga att vinrankor växte vilt i Norden ända upp till Mälardalen och sköldpaddor levde här också. Det var den sista av de riktigt varma perioderna i Nordens historia. Bronsåldern tog mer eller mindre slut i och med att detta klimat blev sämre igen, för ca 2600 år sen. Hur många riken som då fanns i Norden är okänt men det verkar som om varje dalgång hade sitt eget rike. Slätterna verkar ha varit skådeplatser för både tidiga slag och gravplatser förutom åkerlapparna. Man har hittat skelett med olika skador som från just fälttåg. Fast det kan förstås bero på offerriter. Man kan tolka fynden hur som helst.

Nästa gång blir det om tidig järnålder.

"Den som inte kan sin historia är dömd att förlora sin framtid"

Ozonhålet har troligtvis funnits där hela tiden

Kommer ni ihåg ozonhålsdebatten på 1980-talet och framåt? Man sände upp satelliter i slutet av 1970-talet och början av efterföljande decennium för att mäta atmosfären och fann att det vid polerna fanns en form av hål i ozonlagret på en viss höjd över jordytan. Man sade då (föga förvånande) att det måste vara vi människor som är orsaken, att nåt i våra utsläpp måste skapa dessa hål. Man fann då kylvätskor i kylskåp och annat, så kallade freoner, och kom i laboratorietester fram till att dessa bryter ner ozon. När man så fann freoner och liknande ämnen uppe i atmosfären ansåg man att saken var klar. Freonerna måste bort!

Men hade man gjort rätt? Freoner kan nämligen bildas naturligt när ultraviolett strålning stångas med ozonet i atmosfären. Dessutom visste man sedan tidigare att ozonet är tunnare vid polerna men mycket tunnare visste man inte förrän de moderna satelliternas intåg på scenen. Senare mätningar visar att ozonskiktet växlar ganska mycket med säsongerna. Det är som störst precis efter vintern.

Nu kommer rön som tyder på att hålen vid polerna troligtvis funnits där hela tiden. Kylan spelar tydligen en viktig roll här. Hålet är som störst där det är som kallast och ozon förstörs totalt vid -78 grader. Den temperaturen når luften lätt under vintern i Antarktis. Över Arktis är hålet inte lika stort men tillräckligt och det växer när det är kallare.

Jag ska tillägga det jag påpekat tidigare i andra inlägg att jag aldrig varit nöjd med förklaringen att hålet i ozonskiktet skulle ha orsakats av våra utsläpp av freoner. Då skulle ju ozonskiktet över städerna, som är placerade i varmare delar av världen, vara nästintill obefintligt. Men det är ju som bekant tvärtom. Vi lider av för mycket ozon i städerna. Där är utsläppen av bilavgaser och liknande en bov eftersom ozon bildas i en sån miljö. Så, nej, även oss utan direkta kunskaper i ämnet kan vara skeptiskt inställda till rön från forskare. Alla alternativ måste vara med i beräkningen när man formulerar en vetenskaplig hypotes. Man får inte försöka hitta svaret innan alla alternativ granskats. Det verkar man inte ha gjort.


"You'd better not spend it, you rat!"

Han vars namn kan stavas hur som helst...

Khadaffi, Qaddafi, Gaddafi, hur han än stavas och hur det än står till med hans fysiska person, så är hans tid vid makten över. Låt oss hoppas att han inte får komma tillbaka och att uppgifterna om hans död verkligen stämmer. Vad gott han än gjorde under sin tid vid makten så överskuggas det ordentligt av hans paranoia, hans förföljelser av oliktänkande och kväsande av demokratin i Libyen. Risken är väl att övergångsregeringen också kommer att producera despoter och diktatorer. Makt har den effekten på folk så fort de får den minsta chans att grabba åt sej den.

Det största hotet nu mot frihet i Libyen kommer från religiösa tokar och de som vill fortsätta befästa landet. Så länge man tror att religion och personkult är svaret på alla problem kommer landet fortsätta vara i diktaturens klor.


"He's dead, Jim!"

Drastisk men effektiv lösning på Billströms problem

Både Billström och Reinfeldt anser att det är ett ekonomiskt problem att låta anhöriga till människor som redan har uppehållstillstånd i Sverige också få bo här. I det läget har jag en lösning på detta problem. Den lösningen är drastisk men effektiv och har testats många gånger genom historien av kolleger till herrarna i regeringen. Det handlar alltså om avrättning.

Avrättningar har använts genom historien för att antingen utrota oliktänkande, misshagliga folk eller helt enkelt för att man tycker om att plåga andra till döds. Så, vad säger ni herrar Billström och Reinfeldt? Är det inte billigare att avrätta folk än att låta dom stanna kvar? För det är ju en sorts avrättning att skicka bort dementa från deras familjer och vänner.

Notera, det står här ovan är sarkasm, ironi och satir. Det kan omöjligen vara billigare att chartra ett plan än att låta en dement kvinna stanna kvar.


"Nej, det är omöjligt. Det är sköldpaddor hela vägen ner!"