Vi har alla våra kors att bära - eller inte...

När man väntar sej att nästa religiösa dumhet ska inträffa i USAs bibelbälte så sker det i Sverige, utanför vårt bibelbälte dessutom. I Hassela, Hälsingland, har ett 30 meter högt kors satts upp på ett berg. Bortsett från det uppenbara, att korset kommer att vara en veritabel blixtmagnet, är det mest skrämmande att folk med tro behöver ett 30 meter högt kors för att hålla tron vid liv och försöka få andra att tro samtidigt. Men jag antar att det är naturligt att man behöver nåt konkret som håller ens fantasier vid liv.

Intressant att det behövdes en kran för att sätta korset på plats. Varför kom det ingen gudomlig hjälp?

England gör det igen

I senaste fotbolls-VM såg Englands Robert Green till att USA fick med sej en poäng från matchen lagen emellan. Nu, i U17-VM i samma sport, dabbade man sej igen när man lät Canadas målvakt promenera upp mot mittlinjen och skjuta iväg ett långskott som sen GÅR I MÅL!!!

Se bara här:

När började vi skämmas för våra kroppar?

Lång, kort, smal, tjock, stora och små extremiteter. Så har vi människor alltid sett ut. I våra dagar har en till dimension tillkommit, den att vi borde se ut på ett annat vis än det vi gör. Vi oroar oss över hur våra kroppar ser ut, ibland utan orsak. Fenomenet med osäkerhet inför sitt eget utseende har nog alltid funnits, åtminstone så länge vi har vi har varit människor. Men det är framför allt i vår tid, sen kanske slutet av 1700-talet, som den närmast psykiskt ohälsosamma fixeringen vid våra kroppars form har existerat.

I slutet av 1700-talet hade man då precis avslutat den första smalhetshetsen med getingmidjor där man t o m var beredda att för kvinnor ta bort ett revben för att se så smala ut som möjligt. Den hetsen hade funnits sen 1500-talet men först under upplysningstiden hade tekniken för operationer utvecklats såpass att man vågade sej på såna ingrepp. Men att vara smal höll sen i sej under hela 1800-talet. Detta gällde främst kvinnor. Männens fåfänga på den här punkten kom långt senare. Mäns fåfänga handlade mer om hur skägget skulle se ut.

När det där med "strandkroppen" kom in i sammanhanget vet jag inte men i början av 1900-talet kunde man åtminstone se ut hur som helst när man tog sej ett dopp. Det förekom säkert kommentarer då också men de verkar inte ha varit så vanliga, förmodligen för att extrem fetma inte var lika vanlig då. För det verkar som om ju mer vi börjat hetsa för att vara smala desto fler feta får vi. Maten, stressen att hålla tider och bristen på rörlighet är stora faktorer här.

Hårlösa strandapor som ser normala ut. Bilden skamlöst lånad från annan blogg.

Det har fascinerat mej att vi är så tvångsmässiga när det gäller vårt eget utseende, framför allt när det gäller hur kroppen är formad. Samtidigt som det finns dom som totalt struntar i hur de ser ut. Frågan är då vilka som ser bäst ut i en neutral betraktares ögon? Smaken är förstås olika från person till person men vi är ändå rätt lika varann på en punkt gällande vad vi tycker om hos en annan person: symmetri. Vi gillar den sortens symmetri som bygger upp alla levande varelser. Två ögon, en näsa, en mun, ett någorlunda runt ansikte och en kropp som är formad ungefär som en typisk tvåbent varelse ska vara formad. Inte ens enormt feta människor avviker speciellt mycket från den formen, även om de tänjer på den tankekedjan en hel del.

Den sortens tvångsmässighet, att vi är fångna i symmetrins grepp, är inget problem. Problemet är att många ser sin egen symmetri som ett hinder. De vill ändra på sej. Med hjälp av plastikkirurgi tar de varje chans de får att ändra på sitt utseende. Varje gång jag ser en person som gjort ett rejält ingrepp på sin kropp (bröstförstoring, ansiktsrekonstruktion etc) tänker jag dels på The Sweets sång "Fox On The Run" där första versen verkar handla om just detta:

"I don't wanna know your name, 
´cos you don't look the same, 
you looked alright before"

men också på skräckexemplen Lolo Ferrari och Jocelyn Wildenstein. De har verkligen gett plastikkirurgin ett dåligt anseende. Ferrari tog sitt liv för 11 år sen och jag kan inte tänka mej att Wildenstein (hela den släkten verkar vara helt utflippad förresten) mår speciellt bra hon heller eftersom hon hela tiden låter kniven gå. Där tror jag att dåligt självförtroende har omsatts i ingrepp. Märk väl att jag inte anklagar kirurgerna på nåt vis. De gör bara vad kunden har bestämt.

Förutom detta med plastikkirurgi, som egentligen är en bra sak då man behöver det i många fall där ansiktet eller någon annan del av ens anatomi har skadats, så har vi det stora problemet med vikten. Sen vågen blev en allmängiltig del av folks hushåll har generationer av tonåringar och unga vuxna sett sej som tjocka när de egentligen inte är det. Vikthetsen har tagit sej otroligt dumma uttryck. Jag skulle tro att modellbranschen bär stor del av den skuldbördan med sitt krav på två meter långa störar utan något som sticker ut. Om jag fick komma med ett förslag som skulle förändra många människors liv så skulle det vara detta: SLÄNG UT VÅGEN!

Den här ska du hiva ut om du vill göra dej själv en god favör. Hur mycket eller lite du än väger så har det ingen större betydelse för hur du ser ut. Du kan vara smal som en pinne men pga muskler kan du ändå väga mer än tjockisen bredvid dej.

Vikten har ingen större betydelse för hur man ser ut. Det är ett annat mått som är viktigare och det är hur stort ens omfång är. Ta fram det gamla hederliga måttbandet, sätt det till ditt bröst, din midja och dina höfter. Mät sen hur stor du är där och jämför med din längd. Ta gärna ett extra mått över din mage också, gravida kvinnor behöver inte göra detta eftersom den magen inte räknas. Du bör vara högst lätt spolformad om det ska anses vara hälsosamt. Men sen ska man inte låta sej luras av att nån är smal som en pinne. Det innebär inte att man har mindre mått av dåligt fett i kroppen för det. Det fettet sitter i så fall invid inälvorna och det är svårare att få bort än om man bantar bort en stor mage.

Vi kan ju också diskutera maten tills vi alla faller ihop av trötthet och hunger. Principen är förstås att man ska röra på sej mycket, äta ofta och regelbundet och med små portioner varje gång. Rörelserna får dock inte vara monotona för då kan man slita ut sej vilket då leder till att man förfelat alla ambitioner att få den sortens kropp man vill ha. Sen undrar jag också om inte mycket av hetsen kring utseendet beror på någon form av kemisk obalans. Äter man kanske helt fel mat? Kanske är man på fel väg med sitt psyke? Har vissa fel sorts arbete och kanske behöver dessa ombyte i karriären? Svåra frågor men de behöver nog ställas, i alla fall till de som ser sej själva som fula när de inte är det. Det kanske sitter inuti kroppen det där problemet, i hjärnan. Titta där så löser sej nog mångas problem.

Jag skäms inte själv för min egen kropp, som är rätt så spolformad. Magen vill jag förstås bli av med för den börjar kännas rätt tung när jag går. Jag håller den numera i schack medelst träning och promenader så snart ska den väl börja försvinna. Jag har inte hållit på med träningen så länge men tålamod har jag. Vad gäller utseende hos andra är det som följer: jag gillar tjejer som ser lite halvmulliga ut. Pinnar och stickor är inte direkt nåt jag vänder mej om efter. Det handlar inte om något annat än hur min hjärna är präglad. Jag går efter hur lyckliga de ser ut att vara och ofta sammanfaller detta med att de är lite mjuka i kroppen med runda former. Man kan säga att jag håller på formerna...

Mycket bra skrivet av Henrik Alexandersson om SD

Nu har Sverigedemokraterna avslöjats för vad de egentligen är, de är isolationister. Det innebär att man hellre stänger in sej i sitt eget land och låtsas som det regnar inför det som händer ute i världen. Ett både farligt och lönlöst förhållningssätt i längden. Henrik Alexandersson visar på hur SDs EU-kritik inte är nåt annat än just missriktad opportunistisk isolationism när han pekar på hur SD försöker göra Schengenarbetet till en kampanjfråga. Allt detta i den förmenta "svenskhetens" namn. Den där svenskheten som aldrig har funnits annat än i romantikers vilda fantasier. Samma sorts fantasier som ledde till Tysklands, Italiens, Jugoslaviens, Ungerns, Tjeckoslovakiens och många andra länders bildande från ca 1850 och framåt.

Ja, jag talar om igen om nationalism, denna av mej så hatade form av samordning av folk och fä. Men åter till Alexanderssons inlägg. Han har också rätt i att de etablerade partierna blundar alldeles för hårt inför SDs försök att blanda bort korten. De stora partierna ser hellre att man håller sej väl med EUs byråkrati än kritiserar dess struktur och felaktigheter. Man borde alltså bemöta och ta ner SD på jorden i en helnelson snarare än att cirkla runt dom. För det handlar inte om att Schengen är ett dåligt sätt att få hit en massa dagdrivare utan om att Schengen borde utvecklas till ett fullfjädrat redskap i kampen mot knark och sexhandel. Om vi fått in dessa problem borde den fria rörligheten kunna användas till att snabbt sprida kunskapen om dessa oegentligheters rörelser inom unionen.

För övrigt är inte tiggeri nåt större problem på våra gator. Problemet på våra gator är att de inte rena nog. Rensa upp allt skräp så kan ni eventuellt återkomma då.

Tillägg: Läs även detta som ytterligare torde genera SD-anhängare i och med att de verkar hysa uppfattningen att CIA ska ha rätten att föra bort och döda andra länders medborgare om dessa tros vara terrorister. SD skulle alltså stödja uppfattningen att Sverige inte har rätt att hävda sina egna gränser. Hur var det nu med svenskheten?

Sarkozy gör en bra sak gällande kärnkraften

Jag är ingen större beundrare av Nicolas Sarkozy, Frankrikes president om nu nån skulle missat det, men nu har han gjort en bra sak. Han har nämligen lovat fortsätta sitt lands satsning på kärnkraft. En miljard euro ska plöjas ner i en modernisering och nybyggnation av atomkraften. Det behövs lite modernt tänkande mitt i allt detta bakåtsträvande bronsålderstänkande som framför allt vindkraftsivrarna står för. T o m ett annat av mina "hatobjekt" inom energi- och klimatfrågorna, Andreas Carlgren, verkar tycka att en fortsatt kärnkraftssatsning är bättre än nedläggning.

Det är nu dags att sluta se på atomkraften som energins gossen Ruda. Tjernobyl var resultatet av ett misslyckat till stora delar osanktionerat experiment, Harrisburg var bara en incident utan större efterverkningar och Fukushima en naturkatastrof vars efterverkningar hade kunnat undvikas om högre murar hade byggts mot havet och kraftverket varit placerat längre inåt landet.

Förresten verkar det som om det en gång i tiden hette bara atomkraft i svenskan men när motståndet växte sej starkare kom ordet kärn- att bli vanligare, framför allt p g a ordet kärnvapen. Ordet atomkraft finns i SAOB men inte kärnkraft, som däremot finns i SAOL. Nu beror det på att ordet kärnkraft inte var etablerat när SAOB hade kommit fram till ordet kärna. Uppslagsordet kärna är skrivet där 1939 och då var inte ordet kärnkraft skapat i svenskan. Jag skulle tippa att ordet kärnkraft, likt många andra ord inom detta fält är skapat på 1950-talet eller nästa decennium, då det blev vanligt att "översätta" finare ord till svenska. Atomkraft är belagt från 1876 eftersom man redan då visste vilka krafter man kunde frigöra vid antingen fission eller fusion av atomkärnor. Tanken bakom motståndet är ju förstås ordet kärna som blev det ord man "hatade". Man hatar det för att man tycker att ordet kraft i koppling med vad det innebär inom vapenfältet är skrämmande. Kärnkraft är följaktligen motståndarnas ord för verksamheten, atomkraft är tillskyndarnas och vetenskapens ord. Således kommer jag att luta mej emot ordet atomkraft.

Ett onödigt inlägg

Jag tänkte bara skriva ett sånt där onödigt inlägg för att bättra på statistiken över antalet inlägg jag skrivit här. Hittills har jag med detta skrivit 1185 inlägg. Det är ungefär samma tanke som denna sida. Eller som denna bild:

Bilden föreställer en gräddsnipa på en kontorsstol. Totalt ointressant och tillför nog bara tillfredsställelse för dom som tycker sånt här vetande är kul. Om det blir nåt mer skrivet idag från min sida, väl mött då i så fall.

Tips på en bra systemkamera för amatörer

Min ekonomi är inte den bästa men jag tänker ändå göra ett försök att köpa mej en systemkamera. Jag tänker lista de saker jag vill kunna fotografera, vad kameran får kosta och sen får ni experter tala om för mej vilken sorts kamera jag bör skaffa.


Jag vill alltså kunna fota följande saker utan större problem:


Blommor och insekter i närbild

Enskilda människor i enklare modellfotografering

Tåg och spårvagnar i rörelse

Människor i rörelse

Landskap


Den får kosta högst 5000 kr, mer tror jag mej inte kunna spara ihop till på ca ett år. Jag kanske kan få ihop ytterligare en tusenlapp om jag snålar på maten, vilket ändå behövs med tanke på att jag äter för mycket.


Vad tror ni? Vilken typ av kamera får jag för de pengarna och önskemålen?

-----------------------
Min nuvarande kamera är en vanlig liten enkel kamera, en Nikon Coolpix L14 som visserligen klarar av allt detta men jag vill kunna byta objektiv ibland och den digitala zoomen är faktiskt rätt irriterande eftersom allt blir så skakigt utan stativ.

Fildelningen går nog inte att rucka på så lätt

DN återger undersökningsresultat som enligt dom tyder på att ungdomar hellre lockas att strömma musiken mot betalning än att fildela den. Det tror jag faktiskt inte mycket på. Det kanske stämmer hos vissa ungdomar men inte alla, långt ifrån alla. Hos vuxna är det nog inte så. Vi som varit med ett tag (ca 30 år och mer) kommer ihåg känslan av att plocka bland LP-skivorna i affärerna. Den tekniken liksom CD är kanske på utdöende men det beror nog mer på den ekonomiska aspekten än att ungdomar strömmar musik. Man får komma ihåg att det inte är unga människor som sitter på pengarna i det här samhället utan lite äldre. Vi äldre vill ha nåt vi kan ta fram och spela när och hur vi vill. Dagens mjäkiga apparater med minihögtalare och överförstärkt ljud i själva musikspåret är inget för oss. Förhoppningsvis finns det yngre människor som gillar kvalitet i ljudet såväl som i musiken.

För mej som har erfarenhet av fildelning ända sen Napsters dagar är det nog en mer hållbar lösning med mp3 och AAC om man inte vill ha skivor. Egentligen håller jag inte på med fildelning så mycket numera för det verkar ta så lång tid innan det blir klart. Det verkar ju som om allt som är "inne" för tillfället får all bandbredd. Jag har dessutom allt jag behöver redan men tänker göra mej av med mina skivor för de tar bara upp plats där hemma. Innan Copyswede förstår allt nöje för oss hoppas jag kunna köpa en extern hårddisk till ett bra pris och lägga ALL min musik jag har på på den. Sen får den alternera mellan alla datorer jag kommer i kontakt med. Samma med de filmsnuttar jag själv filmat på först min hund Aurora innan hon dog och nu på den katt min mamma har. 

Även om ungdomarna mot min förmodan skulle vara de som avgör hur fildelningen utvecklas är jag tämligen säker på att den finns kvar långt efter att både CDn och Spotify försvunnit. Åtminstone i nån form. Jag vet inte hur mycket matnyttigt offentligt material inom diverse vetenskapliga discipliner jag fått tag på via fildelningen. Så det så!

Kärnkraften igen

Som den amatörtyckare jag är måste jag få tycka till om kärnkraftsmotståndet igen. Till skillnad från experterna och de som vet mer än mej och som likt mej förespråkar atomkraft har jag inte mycket mer än grundkunskaperna inom fysik att komma med; vilket dock är mer än vad motståndarna verkar ha i gemen. De som kan nåt inom fysik och ändå är emot kärnkraft torde vara påverkade av sina mindre fysikkunniga men väldigt politiskt kunniga vänner, ett sorts psykologiskt underläge där kunskap får vika för tyckande. Att man ogillar atomkraft är för mej oförklarligt i dagens läge när den är säkrare än mycket annat (se förrförra inlägget jag gjort om detta ämne) inom energiindustrin. Det verkar emotionellt vara kopplat till atombomberna och den tekniken men det är ju VAPEN, inget annat. Atomkraften är till för att ge billig, enkel och modern energi till många hushåll på en gång.

Olyckan i Fukushima har inte ändrat min syn på atomkraften. Tvärtom är jag mer för den efter detta. Arbetet med att sanera går faktiskt bra, trots braskande hatartiklar som verkar vara skrivna av Greenpeace-anhängare. Det stora felet med Fukushimas kraftverk var placeringen, i ett område som är ökänt för sina tsunamier sen lång tid tillbaka. Högre murar bör byggas för alla atomkraftverk i fortsättningen i Japan. Vad gäller klassikern Tjernobyl var det av allt att döma ett experiment utan direkta kunskaper om vad man höll på med som gick åt helvete. Kärnkraften är en lydig undersåte men släpper man dess krafter fria blir det en fruktansvärd herre. Så man bör vara försiktig men de som är experter, och till dessa räknas inte Greenpeace eller några tyckande politiker utan koll på verkligheten, kan sitt jobb. Tekniken är säkrare än nånsin och det är bara terrorister med bomber och klåfingriga tyckare som kan hota den.

Så, lägg ner motståndet är ni snälla. Er idealism är lovvärd men den kan bäst utnyttjas genom att protestera mot fågelmördarna (vindkraftverken) och oljekraftverken som bara slösar resurser.

Dumheter världen runt

Jag har som sagt örat mot rälsen och läser och hör mycket dumheter. Även mycket sorgligt får jag mej till livs. Som detta med vad som verkar ha varit en systematisk utrensning i Norwich, England, av folk som tror på en annan aspekt av samma gudom än den majoriteten gjorde vid tiden för massakern. Detta hände på 1100-talet. Från en mer närliggande period historiskt sett finns denna dumhet om en chefsläkare som hade bakjour och i den kapaciteten ofta satt på krogen full, förmodligen var chefen bakfull dagen efter också. Fler läkarrelaterade dumheter: en tioårig flicka fick ingen ambulans när hon fått en sax i bröstet. SOS Alarm bestämde i sin stora visdom att det inte behövdes.

Alla dessa dumheter och hemskheter är en del av vad det är att vara människa. Vi har alla våra större och mindre fel och vi gör alla våra misstag. Även andra djur gör sina misstag. Den här pippin gjorde misstaget att flyga in en ruta med full fart. Den satt sen en stund helt groggy innan den flög iväg.

Min blogg - en resumé

Den 27 april 2007 klockan 14.22 publicerade jag mitt första inlägg på den här bloggen. Avsikten med bloggen var då som nu att presentera vad jag tyckte och tänkte om saker omkring mej här i världen. Jag hade ett annat namn på bloggen då men jag kommer faktiskt inte ihåg vad jag kallade den då. Efter ett tag bytte jag till ett jag numera skäms över så det tänker jag inte ta upp mer. Det nuvarande har jag haft i ca två år nu och det får väl duga.

Jag har konsekvent struntat i allt som är politiskt korrekt här på bloggen. Jag har rasat mot klimatdravlet, rest ragg gentemot den avart av feminism som grasserar i vårt land numera och varit en ganska olydig hund när det gäller den största politiska korrektheten just nu, nämligen att man måste vara kritisk gentemot invandringen. Det är jag förstås också men till skillnad från många andra vill jag ha in fler människor från andra länder. Dugliga som kan ersätta de slashasar som befolkar det här landet och som bara beskyller immigranter för allt dåligt som händer!

Den absolut största dumheten i vårt samhälle är problemet med att vi sexualiserar våra kroppar. Lite naket har inte skadat alls, tvärtom. Det är just för att man ser sex överallt som har gjort att allt naket är nåt fult. Jag har inget emot att visa naket men har ändå undvikit att direkt visa det här eftersom jag gillar att tänja på gränserna utan att korsa dom helt och hållet. Det osedda är ofta mer intressant än det sedda. Någon gång har jag länkat till material där naket ingår men som sagt aldrig direkt visat något naket rätt ut. Bilden nedan är ungefär var gränsen går:

Engelskan Abbie Hawkins, då 19 år, visar i en väldigt dramatiserad version hur hon hittade en fladdermus i sin behå år 2008. Synd att hon inte visade mer, tycker jag...

Samma sak med allt som har med upphovsrätten att göra. Finns det tillgängligt, ska det kunna användas också - utan restriktioner. Det är mestadels girighet bakom kraven på pengar och tillstånd. Jag har också gått till storms mot organiserad religion och allt som har med det att göra.

Nånstans i Kroatien eller Bosnien togs detta foto i slutet av 1990-talet eller så av en lyckosam fotograf i samband med en solförmörkelse. Varken gud eller djävulen är nåt jag tror på men det är alltid kul att se såna här bilder.

Jag har ingen egen religion, tror inte på nåt sånt alls. Folk ska ha rätten dock att tro på nåt om de vill men den rätten till religionsfrihet har missbrukats å det grövsta. Framför allt är det de utövare av de stora religionerna (kristendom, islam, hinduism) som sätter käppar i hjulen för detta. De vill inte ha frihet. De vill att alla som tror ska tro enligt deras sätt att se på omvärlden.

Det har nu gått drygt fyra år sen jag började och jag har bara börjat. Se upp, för nu kommer jag!

EHEC-smittan, ett resultat av ekologiskt missbruk?

Den kom som från ingenstans. Den tog 33 människors liv och slog de överlevandes i spillror. En bakterie som fått frodas ohämmat och fått resistens gentemot antibiotika pga vårt stora användande av just antibiotika inom medicinen men även inom jordbruket där man matar boskap med antibiotika på löpande band, medel som sen släppts ut i naturen lika ohämmat vilket gör bakterierna där resistenta. Duktigt jobbat!

EHEC kallar man den här typen av bakterie som drabbat Tyskland, Danmark och Sverige framför allt den senaste tiden. Lagom till att historien dör ut i tidningarna kommer nu en anklagelse mot det så kallade ekologiska jordbruken. Det var nämligen vid ett sådant som smittan hade sitt ursprung. De odlare som är oskyldiga har fått betala ett dyrt pris för den misstänksamhet som rått den senaste tiden. Nu drar vi inte alla över en kam här. Det räcker med att säga att en bondgård låg bakom smittan och den var en sådan som satsat på ekologiskt jordbruk. Saken är den att man gödslade med obearbetad gödsel från kor och annan tamboskap direkt på marken där grödan ifråga växte. Så alla som använt sej av den här metoden bör vara väldigt försiktiga.

Jag är ingen bonde, har ingen i släkten som varit äkta bonde på flera generationer, men jag har aldrig hört talas om att man slänger ut gödsel från boskap direkt på åkrarna. Man ska väl låta det torka så bakterierna som kan vara farliga går ur? Eller har jag missuppfattat något här? Tala gärna om ifall jag tänkt fel här.

Vad värre är, det är väldigt tyst från miljönissarnas håll om det faktum att det var en ekologisk farm som var skurken i dramat. Eller menar de att detta bara var en olycklig slump? Tills vidare kan vi bara säga som så att om det händer igen och en ekologisk farm ligger bakom även detta sjukdomsutbrott bör vi se över den ekologiska processen ordentligt. Är konventionellt jordbruk skurken nästa gång är det läkemedelsindustrins fel helt klart. Deras roll i det hela bör redan nu undersökas för antibiotika mot allt möjligt bör inte vara möjligt, om ni förstår vad jag menar.

Att göra en Jan Jörnmark

Jan Jörnmark är en kille som gjort det till sitt mål att dokumentera övergivna platser, där byggnader en gång inhyst både det ena och det andra men nu sakta förfaller på ett eller annat vis. Han har en egen hemsida för dokumentationen av dessa platser. Idag gick jag förbi en sådan övergiven plats, en gammal mack från en svunnen tid. Den har inte fungerat som mack på väldigt länge men det har ändå varit en bilrelaterad verksamhet i byggnaden ända fram till i vintras då man lade ner, förmodligen pga hård konkurrens från annat håll.

I alla fall fick jag inspiration till att göra mitt egna lilla reportage i fotoversion. Några ambitioner att göra det lika ambitiöst och storslaget som Jörnmarks produktioner är har jag inte. Det räcker med åtta foton i mitt fall. Inte desto mindre gör jag nu som han gör och presenterar det jag vet om byggnaden:

Malung är en typisk landsbygdsort där det mesta i utvecklingsväg inneburit att byn avfolkats. Idag bor det ca 5500 invånare i själva Malung. Det har fått konsekvenser för såväl industri som infrastruktur och handel. Den här byggnaden är ett sådant exempel där först bensinstationsverksamheten, vilken logotyp som stod på taket vet jag inte i skrivande stund (tala gärna om det för mej!), slogs igen på 1990-talet...

...för att följas av en bilverkstad med försäljning av artiklar för bilars skötsel som sidosyssla. Det gick ett tag men priserna tvingades upp eftersom kostnaderna för att driva stället och konkurrensen var hård från annorstädes och då gick det inte längre...

...så till slut, vintern 2010-2011, slog man igen. Lokalen är tömd på all verksamhet nu och bara en stol och lite....

...annat jox påminner om vad som en gång hände här. Speglingen i fönsterglaset kan ses som symboliskt. Ute på gatan fortsätter trafiken som om inget hänt, utvecklingen går vidare. Där inne minner stolen om att man inte kan sitta ner och vänta på utvecklingen...

...för då hamnar man på pottan. Det vill man väl inte för man vill ju vara med där det händer...

...vilket inte kan hända här inne, inte nu längre i alla fall. Vad som ska hända med byggnaden är osäkert...

...men den är ett fint monument över en tid då det fanns behov av flera mackar med duktig personal som även kunde kränga lite saker vid sidan av. Men ändå undrar jag om inte byggnaden bör få gå till de sälla jaktmarkerna...

...för med en sån här illa medfaren fasad kan man undra om någon vill göra nåt av den. Vad marken kan användas till får vi se, om nu byggnaden ska rivas. Det finns anledning att återkomma till detta.

Sveriges historia ur ett annat sammanhang - Del två: Bönderna kommer

Kapitel två: Bönderna kommer

Bondestenåldern och ett nytt sätt att leva

För ca 6000 år sen händer något som radikalt ändrar hela Norden, på sikt. Det är ett helt nytt sätt att leva som gör allt så otroligt annorlunda jämfört med de tidigare kulturerna. Jordbruket och herdelivet hade nått Norden. De människor som för med sig denna kulturyttring kommer liksom andra yttringar söderifrån. Skillnaden från tidigare skiftningar i kulturyttringar är att de som nu kommer verkar nästan helt ha ersatt tidigare populationer på alla platser i Skandinavien. Endast ca 15 % av dagens invånare i Norden beräknas ha ett ursprung äldre än de som kom till Norden för 6000 år sen. Denna siffra är baserad på DNA-undersökningar utförda av Karolinska institutet och Helsingfors universitet på ca 5000 personer i Norden inklusive Ryssland och Tyskland. I vardagligt tal kallas den här perioden bondestenåldern men inom vetenskapen säger man oftast neolitikum (grekiska neo, ny + lithos, sten).

Neolitikum delas i Sverige in i tre perioder:

• Tidigneolitikum (4000-3350 f v t) Trattbägarkultur
• Mellanneolitikum (3350-2400 f v t) Gropkeramisk kultur (Snörkeramisk kultur)
• Senneolitikum (2400-1800 f v t) Hällkistekultur

Under tidigneolitikum ser man direkt hur de nya idéerna slår rot i det som idag är södra Sverige och Danmark. De första tecknen är plogfåror i marken som fortfarande finns kvar under dagens marknivå samt rester av de plogar och ok man använde för själva plogningen. Man kan följa denna kulturyttrings vandring ända från dagens Ukraina, genom Balkans nordligaste områden och nuvarande Österrike, Ungern, Tjeckien och Polen ända till våra breddgrader. Det är som om en hel stam eller åtminstone flera stammar med samma kulturområde sakta rört sig över en period av ca 2000 år innan de nådde Norden för ca 6000 år sen. Förstås bör man vara försiktig med såna tolkningar men det finns tecken på att den tolkningen inte är helt felaktig. Framför allt är det den kronologiska följden och likheterna mellan keramiken som gör att man tolkar det som en eller flera närbesläktade stamsamhällen som rört sig utmed floderna i Europa och norrut till Norden. DNA har bekräftat att detta antagande om stamrörelser åtminstone till stora delar stämmer.

En sak som man bör ha klart för sig är att även om det kallas bondestenåldern skulle det dröja flera tusen år innan jordbruket slog an över hela den skandinaviska subkontinenten. Det var främst längs kusterna och längs floddalarna i det inre av Västsverige och Danmark som jordbruket kom att dominera tidigt. Den största skillnaden mot tidigare kulturer låg i hur man gjorde sin keramik och hur man begravde sina döda.

Det gemensamma namnet för hela detta område är den bandkeramiska kulturen. Den har sitt namn efter en teknik med vilken man skapar bägare och ceremoniella figurer på dessa bägare. Man tog lera, rullade ihop den till band som man sen lade ovanpå varandra i ringar tills de formade en bägare. Sen slätade man ut allt till en rund form som i Norden fått namnet trattbägare.

Denna trattbägare har hittats i Skåne

Bilden ovan visar en typisk trattbägare från tiden mellan 4000 f v t och 2900 f v t. Den har i Norden gett namn åt trattbägarkulturen. Dess nordligaste förekomst i Norden var vid Dalälven. Norr därom förhärskade länge den gamla jägarkulturen ett bra tag till. Det engelska ordet för denna sorts keramik är funnelbeaker (engelska för trattbägare), vilket syftar på att vissa krukor ser ut som just trattar, vilket alltså de nordiska krukorna gör.

Trattbägarkulturen

Nu börjar även de religiösa uttrycken bli starkare. Gravarna blir mer och mer avancerade, bildkonsten visar upp alltmer övernaturliga inslag där människor lyfter båtar, stora djur som knappt finns i sinnesvärlden existerar på samma plan som vi gör. Ett annat sådant tecken är de stora gravhögar som anläggs runtom i hela Norden upp till och med södra Norge och Dalälvsområdet i Sverige. Med tiden utvecklas detta till att bli en del av en kultur som spritts över den europeiska kontinenten och Nordafrika under de senaste 2000 åren, den så kallade Megalitkulturen. Den återkommer vi till om en stund.

Sättet att göra flintyxor på förändrades också under den här tiden. De blev mer effektiva och det verkar som om ett system för handel med dom hade satts igång ungefär samtidigt som jordbruket och boskapsskötseln kom. Man har funnit tydliga spår genom C-14-mätningar att jorden börjat odlas vid ungefär 3950 f v t. Med tiden har således de ursprungliga invånarna i Norden, och övriga Europa också för den delen, anpassat sig till nykomlingarnas liv och leverne. När nykomlingarna smälte in i det gamla Europa är svårt att säga men möjligen redan efter ett antal generationer bör det ha varit svårt att skilja immigrant från inföding.

Megalitkulturen är en väldigt intressant period i Europas historia eftersom den verkar ha haft ett enormt inflytande på resten av kontinenten, även om inte alla delar av den hade del i kulturen i fråga. Den karaktäriseras främst av de gigantiska stensättningar som verkar ha fungerat som gravmonument i de fall vi pratar om dösar och gånggrifter, som kalendrar i de fall vi pratar om stenringar och stora bautastenar i ringar eller avlånga skeppsliknande formationer. Men när vi talar om skeppssättningar är vi inne på bronsåldern och den har ett eget kapitel. För att återgå till megalitkulturen är det på sin plats att visa på en karta hur stort område som var direkt påverkat av denna kultur.

Megalitkulturens utbredning i Europa. Notera att den nordligaste utbredningen är på gränsen mellan Norge och Bohuslän. Det är nu konstaterat att även sydligaste Norge var en del av Megalitkulturen.

Den äldsta formen av gravmonument från den här tiden kallas dösar. Dösar kommer in i Sverige via Danmark ca 3500 f v t, vilket kännetecknar för Nordens del en period vi kallar Mellanneolitikum, och dösarna kännetecknas, som bilden nedan klart visar, av ett antal vertikalt placerade stora stenar som täcks över av en enda stor sten med ett hålrum under där man lade den döde. Möjligen har sen trästockar lagts runtom som ett extra skydd för den döde.

Skegriedösen i Skåne

Det finns antaganden att dessa stenkonstruktioner föregicks av liknande konstruktioner i trä. I en del fall har man hittat sådana konstruktioner, framför allt i Megalitkulturens största område rent fyndmässigt, de brittiska öarna. Ibland kom dessa gravar att användas flera gånger, i vissa fall verkar det ha varit helt orelaterade personer som begravts, antagligen p g a att ursprungsbefolkningen bakom en viss dös i just den trakten dött ut eller flyttat.
Megalitkulturen håller än så länge en ganska låg profil i Norden, med undantag för Danmark, men någon gång runt 3350 f v t blommar den upp på allvar även i det som ska bli Sverige och södra Norge.

Gropkeramisk och Snörkeramisk kultur

Mellan ca 3350 - 2950 f v t övergår trattbägarkulturen i den snörkeramiska kulturen och då går Mellanneolitikum in i sin andra fas. Den lokala varianten i Norden har fått benämningen stridsyxekulturen, tidigare även båtyxekulturen, efter de vackert utformade ceremoniella yxorna i sten, oftast flinta men även i granit. Samtida med dessa är den geografiskt relativt begränsade gropkeramiska kulturen. Som innan fortsatte jordbruket att utvecklas och ta ny mark i anspråk men den här perioden i Nordens förhistoria domineras alltså av stora gånggrifter, dösar, underliga stenringar samt dessa intressanta krukor eller bägare. Befolkningsmässigt verkar det som om fler människor har kommit in i Norden och bebor detta område men det verkar som om man medvetet försökt ändra kultur på bara några decennier, förmodligen rör det sej om folk bland ursprungsbefolkningen som anpassat sej till den nya ordningen och själva börjat bli bofasta.
Man kan alltså se den gropkeramiska kulturen som ett lokalt sätt att anpassa sej till influenserna utifrån. Ursprungsbefolkningen har slagit sej samman med invandrarna och bildat en ny kultur, en baserad på både inhemska och utifrån kommande kulturyttringar. 

En sak som utmärker den gropkeramiska kulturen är utvecklandet av förmågan att bryta ner mjölkproteiner och mjölksockret laktos. Det är en viktig process eftersom den möjliggör drickandet av ren mjölk från nötboskap, getter och får. Detta sprider sej snabbt över Norden och det är också i Norden som folk idag är mest resistenta mot de problem som laktos kan innebära. I övriga Europa och ute i världen finns denna resistens i varierande utsträckning och det beror på att man mestadels äter de bearbetade formerna av mjölk i dessa områden, dvs smör, ost och grädde. Ren mjölk är en närmast nordisk angelägenhet.

Exempel på hur stridsyxorna kunde se ut. Det är lätt att se varför man i arkeologins barndom kallade dessa yxor för båtyxor.

Den snörkeramiska kulturen å sin sida är en utifrån kommande kulturyttring, den kommer från sydöst (ursprunget tycks dock ha varit mellersta Tyskland) och blandas med Megalitkulturen till vad som i Norden kallas stridsyxekulturen. Den kallas så för att de yxor man gjorde i sten liknar de yxor man gjorde på kontinenten - i metall. Så även denna kultur är till stora delar befolkad av inhemsk population. Det som skiljer den från den gropkeramiska kulturen är att den tagit så tydliga influenser utifrån att man kan se den som ett försök att härma andra folks viktigaste kulturyttringar.

Man skulle samtidigt kunna frestas att anta att en ny styrande elit och med den en ny religion och ett nytt samhällsskick uppstått för inom bara något sekel har det i Västeuropa uppstått en nära besläktad kultur vi kallar klockbägarkulturen med samma typ av begravningsritualer och objekt såsom nya typer av bägare och yxor i sten. Den har med megalitkulturen att göra även om den inte direkt är dess orsak. Med megalitkulturen kommer de så välkända gånggrifterna och dösarna som brukar få illustrera stenåldern i Sverige och stora delar av Europa, trots att detta endast utgjorde en försvinnande liten period i historien. I Sverige varar denna kulturs höjdpunkt bara ca 1500 år.

Ett exempel på hur snörkeramik ser ut, i det här fallet från Finland.

Gånggrift vid Ekornavallen, Västergötland.

Framför allt är det Västsverige som har del i megalitkulturen. Faktum är att den största koncentrationen av gånggrifter och dösar i världen finns i området runt Falköping i Västergötland. Här finns mer än 250 st gånggrifter. De flesta är från tiden 3300-2800 f v t och de har av allt att döma använts av flera generationer och flera familjer. Detta är en viktig aspekt i sammanhanget, att gravarna tycks ha varit mausoleer för hela ätter. Senare tiders människor har sen även de begravt de sina här inne, förmodligen då den ursprungliga ätten dött ut eller flyttat. Här finns nämligen DNA-spår av de folk som idag kallar sej själva samer. De tycks ha tagit del i den tidiga jordbrukningen och boskapsskötseln vilket är kuriöst då de idag lever uppe i norr och många av dom under flera hundra år enbart tycks ha levt på boskapsskötsel.

Senneolitikum

Något senare än dessa två begravningsskick är hällkistan. Den dyker upp ca 2300-1800 f v t och räknas således till senneolitikum. Den är likt de föregående stora tvärställda stenkonstruktioner men skillnaden består i att de ofta är gjorda i kolossalformat och med speciellt uthuggna smala block som tvärställts med liknande block ovanpå. En del av stenblocken väger 10 ton! Den största hällkistan i Norden finns i Västergötland. Ca 2000 hällkistor har kunnat konstateras från den här tiden.
Det är under senneolitikum som de första stora långhusen börjar uppkomma, efter förebilder i Frankrike och Tyskland. En annan karaktäristisk sak för denna period är flintdolkarna, utsökt karvade ur flintan med stor precision.

Hällkistan i Härene, Västergötland.

 Nu har den så kallade Megalitkulturen upplösts och ersatts av mer lokala yttringar. Det är hela tiden frågan om samma människor som tycks domineras av en elit vars krav på enorma gravar bara växer. I östra Europa har samtidigt ett nytt sätt att se på metaller fått konsekvenser för handeln. Guld har länge varit känt, även i Norden för smycken gjorda av denna metall har hittats här sen före Senneolitikum, men nu börjar man se på den som en möjlighet att skaffa sej status med. Mer om denna status i nästa del.
Jordbruket förde alltså med sig ett nytt sätt att leva som främst visades i gravarna men även syns i de vardagsföremål man lämnade efter sig. Plogar, tämjd boskap, röjd mark, bofast befolkning (till större delen åtminstone). Vapen, vardagsföremål blev alltmer sofistikerade och det är under den här tiden (ca 5000 år sen) som Hallonflickan levde och dog. Tänk på detta, det är ca 163 generationer sen hon levde. Längre än så är det inte sen dessa människor förde utvecklingen vidare. Jag har talat om elit och att de ställde krav på att bli begravda i stora monumentgravar. Detta är samtidigt som pyramiderna i Egypten eller något före så tanken är inte helt fel. Men vi bör akta oss för att kalla eliten för förtryckande. Det finns inga tecken på att de som jobbade var förtryckta på något vis. 

Religiösa och förmodligen väldigt skrockfulla men inte förtryckta. Det är en senare tiders projicering för att man trodde att bara för att vi i vår tid var förtryckare och förtryckta så måste dessa människor också ha varit det. Förtryck är ett koncept som uppkommer på allvar under nästa period i serien, nämligen Bronsåldern. Det beror på att jakten på status och makt intensifieras i och med att man börjar se den mark man tagit i anspråk som en del av den makt man redan har över andra människor. Väl mött i nästa kapitel.

Kreativitet och galenskap

Vad vi vanliga dödliga misstänkt länge har nu bekräftats av vetenskapen, det finns en genetisk koppling mellan genialitet, alltså fantastisk kreativitet, och galenskaper i form av psykoser. Det finns en distinkt koppling mellan t ex forskning och olika mentala problem. Man har kollat listor på folk som jobbat inom olika yrken, jämfört DNA hos folk och dragit dessa konklusioner efter mycket dividerande och pusslande. Troligtvis krävs nog ett än mer digert arbete med gener och jämförelser inom släkterna innan sista ordet är sagt om detta.

Såna här problem har sällan folk som jobbar inom tjänstemannasektorn. Precis som en kommentator till DNs artikel skriver: "Bankirer är väl snarare anledningen till att andra blir psykiskt sjuka."

Fast i sambandet kan man undra om inte det finns en viss form av sinnessjukdom bland tjänstemän också, bara att den är mer subtil och yttrar sej i att andra mår dåligt snarare än de själva.

Man kan också undra om det är vanlig kreativitet eller galenskap som ligger bakom det faktum att IPCC är i blåsväder än en gång sen en rapport avslöjats som skriven av en person som låtit sej styras av Greenpeace. Dravlet inom klimatdebatten från särintressenas sida fortsätter alltså, trots att det knappt finns någon trovärdighet i AGW-hypotesen längre. Den kommer jag hädanefter degradera till tanke. En hypotes är i alla fall ett trovärdigt scenario, nåt som skulle kunna hända, men en tanke är bara nåt man hasplar ur sej utan att "tänka efter".

Som synes är gränsen mellan kreativitet och galenskap mycket tunn.