Kärnkraften igen

Som den amatörtyckare jag är måste jag få tycka till om kärnkraftsmotståndet igen. Till skillnad från experterna och de som vet mer än mej och som likt mej förespråkar atomkraft har jag inte mycket mer än grundkunskaperna inom fysik att komma med; vilket dock är mer än vad motståndarna verkar ha i gemen. De som kan nåt inom fysik och ändå är emot kärnkraft torde vara påverkade av sina mindre fysikkunniga men väldigt politiskt kunniga vänner, ett sorts psykologiskt underläge där kunskap får vika för tyckande. Att man ogillar atomkraft är för mej oförklarligt i dagens läge när den är säkrare än mycket annat (se förrförra inlägget jag gjort om detta ämne) inom energiindustrin. Det verkar emotionellt vara kopplat till atombomberna och den tekniken men det är ju VAPEN, inget annat. Atomkraften är till för att ge billig, enkel och modern energi till många hushåll på en gång.

Olyckan i Fukushima har inte ändrat min syn på atomkraften. Tvärtom är jag mer för den efter detta. Arbetet med att sanera går faktiskt bra, trots braskande hatartiklar som verkar vara skrivna av Greenpeace-anhängare. Det stora felet med Fukushimas kraftverk var placeringen, i ett område som är ökänt för sina tsunamier sen lång tid tillbaka. Högre murar bör byggas för alla atomkraftverk i fortsättningen i Japan. Vad gäller klassikern Tjernobyl var det av allt att döma ett experiment utan direkta kunskaper om vad man höll på med som gick åt helvete. Kärnkraften är en lydig undersåte men släpper man dess krafter fria blir det en fruktansvärd herre. Så man bör vara försiktig men de som är experter, och till dessa räknas inte Greenpeace eller några tyckande politiker utan koll på verkligheten, kan sitt jobb. Tekniken är säkrare än nånsin och det är bara terrorister med bomber och klåfingriga tyckare som kan hota den.

Så, lägg ner motståndet är ni snälla. Er idealism är lovvärd men den kan bäst utnyttjas genom att protestera mot fågelmördarna (vindkraftverken) och oljekraftverken som bara slösar resurser.