Dags för lite djupare tankar, herr blogginnehavare!

Inte blogginnehavaren. Han ser inte så feminin ut i verkligheten.

 Under de sju år jag haft den här bloggen har det hänt många gånger att jag stannat upp för att tänka efter för att se hur jag har skrivit, vilka mina motiv har varit för att skriva som jag gjort, vad jag har haft för tankegångar vid ett visst tillfälle och så vidare. Mina motiv har hela tiden varit ädla, även om jag väldigt ofta varit naiv och/eller haft svårt att erkänna att jag haft fel. Jag erkänner numera mina fel och brister på kunskapsfronten, men har väldigt liten tolerans för andras fel och brister.

Jag har under hela mitt liv sett till att känna till det som är viktigt för mej att veta. Sån där korvstoppning som gör att man vinner tipsrundor och Vi i femman tappade jag lusten för när jag gick i just femman. Vad ska man kunna sånt för när ingen vill använda det man kan? Så i något självupptagen ton brukar jag säga "det jag inte vet är inte värt att veta". Min kunskapssamling handlar således mer om att veta saker som kan användas när någon efterfrågar det, inte annars. Tipsrundor går jag bara för motionen numera. Skulle jag svara rätt är det ingen bekräftelse, snarare en bonus.

Jag har upptäckt att jag är en ganska god skribent, och om jag bara har tålamodet att göra lite efterforskningar här och var skulle det nog gå att skriva längre inlägg, av samma typ som Tanja Bergkvist. Hon har en förmåga att spotta ur sej ord så att man får känslan av att hon går omkring med en roman i skallen varje dag. Det är kanske därför hon så sällan skriver på sin blogg, det kan ibland gå månader mellan inläggen. Hennes "romaner" måste nog genomgå en korrekturläsning innan hon sätter det på pränt. Intressant läsning är det dock, även om matematik aldrig varit min starka sida.

Det har blivit några såna långa från min sida med, då det har rört sej om mitt favoritämne, historia med lite arkeologi inbäddat. Ibland får jag en knäpp och skriver långa haranger om andra ämnen också, speciellt om jag känner för att få fram ett visst budskap. Religion, fotografi, politik och klimatfrågan kan ibland få mej att spy ur mej långa inlägg.

Jag får ofta stå oemotsagd. Om det beror på att jag är dålig på att göra reklam för mej själv, om folk undviker mej av olika skäl, om jag alltid har rätt eller om det är svårt att kommentera via Disqus vet jag inte, men det är sällan någon kommenterar det jag gör. Det funderar jag över då och då, men det är inget som gör mej sömnlös direkt. Jag står inte och faller med några få kommentarer. Det vore dock roligt att få nån form av respons.

Jag tänker inte göra några ändringar, bara fortsätta som förut. Om det är något jag är bra på så är det att fortsätta i samma spår. Så jag gör som tåget, fortsätter längs spåret. Om någon vill kommentera något stannar jag vid nästa station.



"Active kindness"

Miljökämpar jobbar för Putin

Putin och hans anhang vill behålla makten över sin gasexport till Europa och pengarna den genererar så ryska agenter hjälper miljöorganisationer som Greenpeace att protestera mot satsningarna på gasutvinning i Västeuropa. Det varnade NATOs ledare Anders Fogh Rasmussen för vid ett möte om hot mot Europas säkerhet. Är det så det fungerar inom miljökämpeområdet är jag glad att jag inte har engagerat mej i nån av dessa. Att protestera mot gas i Västeuropa samtidigt som man får hjälp av folk i Östeuropa att behålla sin gas är verkligen den mest perversa form av hyckleri jag hört och sett i miljöfrågan. Det är verkligen flum!

Till sist vill jag bara återge något som diskuterats på nätet i några dagar, en professor i statistik, Caleb Rossiter, fick sparken från sitt jobb efter att ha skrivit en artikel om att klimatfrågan är långt ifrån avgjord och att vetenskapen bakom klimatmodellerna är ytterst tveksam. Det är också hyckleri då universiteten ju ska stå för yttrandefrihet, även om åsikterna kan vara obehagliga. På tal om yttrandefrihet, i det tänkandet ingår även debattkunskaper, och för att debattera på ett sätt som ger alla rätten att yttra sej på lika villkor finns det ett antal regler. Det märks bland många klimatalarmister (varning, generaliserande och nedsättande beteckning från min sida!) att man inte vill debattera med meningsmotståndare på lika villkor...

Uppdatering ETT DYGN EFTER UNDERTECKNADS INLÄGG: Nu skriver Klimatupplysningen äntligen om att Ryssland hjälper miljöorganisationer att behålla sin gasexport. När ska de av miljöorganisationerna influerade medierna skriva om det? Kommer de nånsin att göra det?



"”frisches wetter in schweden”
sa tysken, frös ihjäl på midsommarafton."

Min favoritmusik: State Of Confusion

För den som inte känner till The Kinks så bra, för den som endast har hört hitlåtar som You Really Got Me, Come Dancing, Waterloo Sunset så är denna platta rena rama chocken. 1983 kom denna samhällskritiska och personkritiska platta, en fullständigt fantastisk platta där Ray Davies verkligen får till det, och bandet hänger på med full kraft. Och, för att poängtera det jag tidigare nämnde om chock, så är denna platta nog inget för den som bara är ute efter hitlåtar. Såvida denna någon inte börjar botanisera i själva plattan och då upptäcker en sak: plattan har två av Kinks största hits!

Just det, såväl Come Dancing och Don't Forget To Dance är med här. Musikaliskt sett pendlar plattan annars mellan hårdrock och den sortens pop Ray Davies är känd för att göra, Apeman och Days för att ta två exempel ur högen. Han låter här brodern Dave höja volymen på sin gitarr och till dessa toner gör sen Ray processen kort med såväl äktenskap (Labour Of Love) och valfriheten (Definite Maybe) som unga konservativa i Thatchers Storbritannien (Young Conservatives) och allting som finns omkring honom (State Of Confusion).

Come Dancing är en nästan självbiografisk låt, om hur han som liten såg en av sina systrar gå iväg på dans, för att sen göra sina föräldrar ledsna och sura när hon kom för sent. Han ger sin syster Rene ett lyckligt slut, något som inte skedde i verkligheten då hon dog av en hjärtattack 31 år gammal på dansgolvet. Don't Forget To Dance handlar också om en kvinna, en äldre kvinna som dansar med vem hon vill trots att hon egentligen inte längre "borde" dansa med yngre män. Denna låt blev ingen större framgång i hemlandet Storbritannien men blev desto större här i Norden.

Pendlandet mellan pop och hårdrock gör det nog lite svårt att hänga med om man inte är van vid Ray Davies sätt att arbeta. Hans musik beskriver nämligen på pricken det som förekommer i texterna. Är texten arg och/eller satirisk är också musiken aggressiv. Är texten sentimental och lite eftertänksam så är musiken lugn och melodisk. Det gör det svårt att peka ut någon speciell favorit, men jag finner ofta att om jag skulle presentera den här plattan för någon så är det Heart Of Gold som får bli presentationslåten. Det är en vacker låt om att växa upp som yngsta barnet i en familj, som sen får veta att det kommer ett till syskon i familjen.

Jag tenderar också att lyssna väldigt ofta på den elakaste låten av dom alla, Cliches Of The World (B Movie).  Den handlar om en man vars liv är trist och ensamt och han önskar innerligt att något ska hända i hans värld. Hela tiden beskriver musiken det hela på ett nedstämt och stenhårt vis, bara för att brytas drygt halvvägs in av Ian Gibbons och hans piano och syntar. En drömsekvens om utomjordingar bryts sen av hårdrocken och vardagens trista mediokra liv. Framgångarna är bara illusioner för denne man som bara blir argare och argare.

Plattan i sitt ursprungsutförande avslutas med röjarrocklåten Bernadette. En sån som Bernadette, med sina utsvävningar och sitt fladdrande liv, vill jag inte vara med alls. För några år sen gavs en special-CD ut med extralåtar. De känner jag inte till lika bra, men jag har inte direkt nåt emot dom. Tvärtom är jag förvånad att Long Distance inte var med på originalplattan. En trevlig poplåt som ger upphov till inre bilder om semester och långa stunder vid telefonen.

Dessutom borde den längre versionen av Don't Forget To Dance varit med, då den är skönare och ger en finare atmosfär. Once A Thief, en låt om hur samhället aldrig förlåter en person som en gång blivit dömd för ett brott, är också en låt som borde ha varit med. Sista låten, Noise, om oväsen (förvånad?) i vardagen och hur olika folk uppfattar musik borde också ha varit med.

Är du det minsta intresserad av The Kinks och hur de egentligen låter bortom de mest kända låtarna så är detta den perfekta plattan att börja med. Många av dagens pop- och rockartister verkar ha lyssnat på den här plattan, inte minst Oasis som verkar ha plagierat varenda låt på denna plattan för sin så kallade karriär. Men som nån sa, stöld är den bästa formen av smicker i musikvärlden.



"Ooh, Bernadette, you are so expensive
You've never done a day's work in your life
You've got no incentive, you've made a career
Out of punting off all of the men you've slept with
Ooh, Bernadette, you are so expensive"

Riktig midsommar

Den av myndigheterna utsedda midsommarperioden, den högst ovetenskapliga och rätt löjligt att de vågar peta så i den viktigaste helgen på året förresten, infaller snart. Den RIKTIGA midsommarperioden infaller som vanligt den 24 och 25 juni. Det heter midsommar för att det är mitt på året. Ordet sommar betyder nämligen halv, faktiskt. Ordet sommar är släkt med galliska soma-, grekiska hemi- och latinska semi-, vilka alla betyder halv. Det har med solens position att göra. Varje halvår den 25:e står solen över en av polerna och då är det sommar på det halvklotet. Nu är det alltså vår tur att ha sommar. Det infaller den 25:e juni varje år. Den når till denna position den 21:a juni, det så kallade sommarsolståndet.

Under fyra dagar kommer sen solen att vara på ungefär samma position innan den vänder och det sakta blir mörkare igen. Så upprepas det år efter år. Varför myndigheter och politiker anser sej stå ovanför vetenskapliga observationer vet inte jag. Jag firar midsommar den 24:e och 25:e varje år i alla fall...



"And the Colorado Rocky Mountain high, 
I've seen it raining fire in the sky.
The shadows from the starlight 

are softer than a lullaby.
Rocky Mountain high, Colorado. 
Rocky Mountain high."

Vi behöver ingen utbildning

Något krasst kan man faktiskt använda sej av den första raden i Pink Floyds låt "Another Brick In The Wall Part 2" för att beskriva det faktum att man egentligen bör ge upp alla försök att reformera skolorna. Det vi bör fråga oss är detta, vilken typ av undervisning ska vi ha i skolorna? Det mesta är ändå skåpmat eller propaganda. De politiska utspelen i frågan är bara spel för gallerierna och syftar bara till att lugna valboskapen, de gör inget ordentligt för eleverna. Vill man vara elak kan man säga att skolorna inte är till för att utbilda eleverna till goda medborgare i ett framtida samhälle. Skolorna är till för att hålla ungarna hemifrån och borta från gatorna, samt att hålla arbetslöshetssiffrorna nere.

Tänk efter själva från tiden i skolan, var det lärandet eller var det kamraterna som var viktigast? Var det böckerna eller samvaron som var viktigast? Att man tar sej ur skolan och kan nånting som vuxen beror inte på undervisningen, utan på livets egen skola är så mycket bättre. Det mesta jag kan inom en lång rad ämnen har jag lärt mej efter skoltiden. Nej, problemet är inte undervisningen. Problemet är hur undervisningen ser ut och kvaliteten på lärarna. Lärarna jag hade i skolan var det väldigt stor skillnad på. En del var kunniga och visste hur de skulle lära ut den kunskapen på ett sätt så att alla kände sej delaktiga. Andra var direkt ignoranta och visste vare sej hur man lärde ut eller hade tillräckliga kunskaper för att få vara lärare.

De senare var ofta dom som fortsatte i yrket. Varför kan man ju undra, då det borde ha framgått även för dom att de inte höll måttet som lärare - till slut. Men å andra sidan har vi ett helt parlament fullt med politiker där de flesta är urusla utan att de nån gång reflekterat över hur urusla de egentligen är. Samma sak med tjänstemän på diverse departement och myndigheter. För att inte tala om journalister och professionella tyckare. Att påtala deras tillkortakommanden har ingen som helst effekt. Inkompetenta människor stannar kvar på sin post enbart för att de gillar den makt de får och de influenser den posten ger.

De verkligt kompetenta hamnar till slut på universiteten eller blir utslagna. Jag vet, jag generaliserar å det grövsta nu. Men dessa exempel förekommer alltför ofta. Kompetens är för övrigt en relativ term. Allmän kompetens är ofta lika med att vara fullständigt inkompetent på vissa områden medan man är väldigt duktig på andra. Skillnaden här mot de genuint inkompetenta är att många vet om att de inte klarar av ett visst yrke. Jag själv, för att ta ett exempel ur högen, vet med mej att jag inte klarar av skolyrket. Man måste ha en kombination av entusiasmerande personlighet, tillräckligt vass ton och förmågan att lära ut. Jag är en föreläsare och en sådan kommer inte långt i skolans värld. Det behövs en propagandist.

Men, var det inte det jag klagade på i början, att det är bara var propaganda i skolan? Det är det som är kruxet. Vanlig skåpmat kan vilken insekt som helst lära ut i plugget. Det krävs en riktig propagandaapparat för att få eleverna att lyssna. Ungefär som den som sprider lögner om vindkraftens lov i alla medier. Det handlar om att få ut "rätt" budskap och då kvittar det vad det handlar om. Det viktiga är att eleverna inte frågar eller ifrågasätter. Det viktiga är att de ställer de "rätta" frågorna, såna frågor som inte stör makten. Att "tänka kritiskt" har i skolans värld blivit en klyscha inte ens värd namnet, för de tänker ju inte kritiskt. De bara kritiserar och det är en helt annan sak.

Jag har gett upp rörande skolan. Det viktiga är inte längre utbildningen, den är ändå inget att ha, det viktiga är att skolan ger grunderna för att verkligen lära sej nåt som vuxen. Låt skåpmaten vara kvar, låt de inkompetenta vara kvar men ge eleverna en chans att lära sej nåt på egen hand. Inte alla klarar av det, det finns såna som behöver bli visade steg för steg, men eftersom vi alla är i högsta grad olika personligheter med individuella drag borde vi få en undervisning som är anpassad efter var och en. Nu är det löpande bandet som gäller, alla delar ska passa in på samma platser överallt. Det är robotar man vill ha. Men varifrån ska vi rekrytera nästa generations snylt..., förlåt, politiker och tjänstemän om man gör skolan till en plats där det är fult att ifrågasätta?

Det sista jag vill säga nu är detta: Skolan har alla åsikter om, och det finns inga klara lösningar på problemen, men så mycket vet jag, om vi ska bli av med många administrativa problem bör vi föra tillbaka skolan till staten, med privata alternativ för dom som hellre vill ha det. Det rådande systemet, med kommunal skola och friskolor har aldrig funkat. Man ska vara bra blind om man tror att det är regeringens, invandrarnas, bögarnas eller någon annans fel. Vi alla bär lika stor skuldbörda här. Vi har den skola vi förtjänar, därför att vi aldrig säger ifrån. Vi har aldrig fått lära oss det, vare sej hemma eller i skolan...



"Det tog väl fem minuter för mig att bestämma att ingen ska tro att de kan bestämma vad vi tycker"

Min favoritmusik: Rockin' All Over The World

Den här plattan är svensk. Den är nämligen inspelad i Studio Bohus i Kungälv, strax norr om Göteborg. Det var bland annat av ekonomiska skäl man valde att spela in utanför Storbritannien. När man spelade in skivan var det sensommar i Sverige och året var 1977. För den som regelbundet besöker bloggen Katastrofala Omslag kan det vara värt att veta att året 1977 kallas för skammens år, emedan så många skivor detta år har riktigt hemska omslag. Riktigt så illa ställt är det inte med detta omslag, även om det är väldigt klyschigt upplagt med en del av jordskivan synlig mot en svart bakgrund, i kombination med datorutskriven text längst ner och en ganska spretig skrivstil för gruppnamnet.

Spretande är också ordet för musiken. Det är mer omväxlande musik än tidigare plattor. Här samsas den vanliga boogierocken med de för Quo typiska inslagen av blues och countryrock, men det som är nytt är att ren country och pop också hörs. Under ledning av inhyrde producenten Pip Williams gör Quo faktiskt en fräsch och fin platta, om än aningen för polerad på vissa ställen. Det faktum att den är så här polerad har fått många av gruppens fans att kritisera den för att ha en för mjuk ljudbild. Jag kan sätta på den här plattan för att bara ge den en genomkörare och jag tycker om den faktiskt, trots att den är polerad och tvättad så att det bara ibland låter som Status Quo.

Det finns tolv låtar här, ganska korta allihop men sammantaget blir det ca 50 minuter. Titelspåret är förstås väldigt känt. Det är skrivet av John Fogerty till hans debutsoloalbum från 1975. Rick Parfitt hörde den på radion en gång och ville ha den inspelad till skivan. Han fick sin önskan uppfylld till denna plattan, även om bandet ville spela in sina egna alster först. Bästa låtarna är följaktligen deras egna låtar, framför allt Rocker's Rollin', Hold You Back, Who Am I och Dirty Water. Nåja, Who Am I är skriven av Pip Williams och en kompis till honom, men skriven för grupper som Status Quo.

På tal om att göra andras låtar. Skådisen och sångaren Mike Berry gjorde 1978 en version av Hard Time, som inleder denna platta. Jämför hans version:

med Status Quos original:

Kanske Status Quo borde ha gjort den version Mike Berry gjorde för då hade låten inte låtit så tam som den gör från och till. Hela plattan är inte tam, men den ryter inte till som de andra plattorna har gjort. Den ropar istället, med en relativt vek röst. Men "rösten" är bra, inte tal om nåt annat. Det är en trivsam rockplatta som förtjänar en och annan lyssnarstund.



"You've been looking like a low down 
liquor drinking money grabber
I don't wanna see you looking this way
It's a crime the way you're carrying on
You'll keep it up till you're too far gone"

Barn av vår tid

Nej, jag tänker inte recensera Nationalteaterns rockskiva från 1977, även om stora delar av dess budskap passar in, såväl på mitt inläggs natur som på vår samtid. Jag tänker istället prata om rasism, riktig rasism, det som handlar om uppfattningen att man hör till en gruppering med människor som är förmer än andra, baserat främst på utseendet och/eller kulturell utveckling. Under 1800-talet var alla i stort sett det, inklusive Abraham Lincoln och Fredrika Bremer, för att bara nämna några som idag anses som hjältar i kampen för mänsklig fred och frihet.

Att de var emot slaveriet är en annan sak, som inte har med saken att göra. Att tycka att en grupp människor är underlägsen en annan behöver inte betyda att man vill ha dessa underlägsna som fångar och slavar. Såväl Lincoln som Bremer ville att de svarta skulle återbördas till Afrika. Liberia grundades på detta på denna tanke och var i början en succé. Att det senare spårade ur är inte Lincolns eller någon annan amerikansk politikers fel, utan helt enkelt så att den mänskliga naturen innehåller element som gör att vissa vill bestämma över andra.

Tro inte att vi är bättre i vår tid. Det är inbyggt att tycka att man själv och de sina är förmer än andra. En fullt naturlig känsla, en bieffekt av samhörigheten. Det är när man agerar utifrån denna känsla och drar nytta av den på andra gruppers bekostnad som det blir fel. Ett perverst, riktigt snuskigt sjukt exempel på hur fel rasismen slår när man har ett sånt synsätt är Belgiens behandling av Kongo. Rättare sagt, kung Leopold II som personligen lät sitt folk köra med folken i detta land hur som helst. Mellan 2 och 15 miljoner människor dog som en följd av Leopolds personliga engagemang i Kongo.

På samma sätt är inbördeskriget i Rwanda 1994 en rasistisk aktion, när hutuer grymt mördade tutsier för att de förra ansåg sej vara förmer än de senare. En syn som de hade ärvt från just belgare, engelsmän och tyskar. Det är bara vi som inte ser den rasistiska dimensionen här. Vi är så upptagna av att se oss själva som rasister att vi inte ser att andra också är det. Det var rasismen som fick japanerna att uppföra sej som de gjorde under åren 1900-1945, stärkta först av det lyckade kriget mot Ryssland åren 1904-05, följt av annekteringen av Korea, samt det riktiga startandet av Andra världskriget 1931 då man trots stora protester anföll Kina.

Det var rasismen som fick Pakistan att se Östpakistan som sitt lydrike. Att de i denna del inte ville tillhöra Pakistan utan ville ha en egen stat tog pakistanierna som styrde ingen hänsyn till. Det skulle krävas ett inbördeskrig, en mastodontorkan år 1971 som tog en miljon människors liv samt en hungersnöd innan folket i Pakistan fattade att folket i öst ville ha en egen nation, en nation som föddes senare samma år som orkanen, nämligen Bangladesh.

Nu kanske någon invänder att jag letar igenom historien efter historier som passar in på beskrivningen av hur rasismen ser ut enligt mina ögon, men för mej är rasism en fråga om herravälde med folk som tar makten över såna de ser ner på och är grogrunden för fascism. Rasism behöver inte nödvändigtvis vara en fråga om hudfärg. Det kan lika gärna vara en annan kulturell yttring. Ordet ras betyder allra tidigast folkslag och syftar på att någon hör till ett annat folk. Någon mer betydelse lades inte in i ordet. Det var folk under 1700-talet som började använda ordet mer aktivt och följande sekels människor tog fasta på ordet och började dela in människor i raser efter deras hudfärg och generella utseende.

Rasismen föddes alltså ur frenologin och dess sätt att se på hur våra skallar är formade. En viss typ av skalle hade bildats hos vissa folkslag, resonerade man. De utgick ifrån vad de kunde se hos folk och formade följaktligen teorier baserade på dessa skallar. De hade ju inte tillgång till DNA och kunde således inte förstå att skallarna var en produkt av yttre och inre förhållanden, inte för att de hörde till ett visst folk.

På tal om DNA, försäkringsbolagens hantering av de genetiska rönen det senaste decenniet är på gränsen till fascism och rasism i vissa lägen. Att neka folk försäkringar bara för att de har vissa gener aktiverade i sina kroppar och som potentiellt kan leda till ärftliga sjukdomar och cancerformer är mer åt nazisternas hantering av sjuka och dementa än något annat.

Är då allt herravälde att betrakta som rasism? Nej, absolut inte. Rasism är som sagt ett synsätt som går ut på att folk med en annan kultur eller andra faktorer som gör vissa människor främmande är mindre värda. Att skapa herravälde över sitt eget folk är bara herravälde, inget annat. Att skapa herravälde över sitt eget folk för att trakassera och tortera dom är diktatur. Att skapa herravälde över andra folk och behandla dom som skit är förkastligt. Att ha herravälde över andra folk och konstant säga till dom att de är mindre värda på grund av deras kulturella utveckling, hudfärg eller helt enkelt för att man tycker de är mindre värda, det är rasism...




"Welcome back my friends
to the show that never ends"

Min favoritmusik: Demons And Wizards

Roger Dean är en legendar i skivomslagens historia och som konstnär har hans målningar. Hans design finns på många omslag, framför allt Yes (han designade även Yes logotyp), och Uriah Heep. Det är Uriah Heeps album Demons And Wizards från 1972 som ska behandlas här. Denna platta kan ses som Heeps svar på Deep Purples plattor In Rock och Fireball, och personligen håller jag Demons högre än någon av dom plattorna.

Jag vet inte om Roger Dean trodde att plattan han gjorde ett omslag till skulle vara en konceptplatta, för här finns lite av allt som varenda låt på plattan handlar om. Här finns en trollkarl (The Wizard), ett okänt landskap som nog bara finns i fantasivärlden (Circle Of Hands), trollkarlen ser lite demonisk och han är mångfärgad (Rainbow Demon), en tidlös vandring (Traveller In Time) på ett underligt område som kan tolkas i många olika riktningar (Paradise) och kanske kastar trollkarlen en förbannelse eller annan formel över marken (The Spell). Han lever livet (Easy Livin´) och är något av en poet (Poet's Justice) och vill att livet ska fortsätta likadant (All My Life).

Musiken och texterna är lika färgglada och roliga att lyssna på som omslaget är att se på, även om sångaren David Byron är lite väl teatralisk ibland. Han låter stundtals mer som en operettestradör än en rocksångare. Som tur är har han främste låtskrivaren och organisten Ken Hensley vid sin sida som vet hur han ska tygla den vilde sångaren. Än så länge kan han det, men om bara några år ska Byrons drickande bli okontrollerbart. Mick Box gitarrspel är felfritt som alltid och nykomlingarna Lee Kerslake (trummor) och Gary Thain (bas) sköter sej väldigt väl.

Det ska tilläggas att första låten, The Wizard, är skriven av Ken Hensley i samarbete med basisten och sångaren Mark Clarke, som var medlem i Uriah Heep någon månad innan han nappade på ett erbjudande att gå med i Jon Hisemans projekt Tempest. Clarkes avhopp beredde vägen för Gary Thain, en nyzeeländare som prövade lyckan i Storbritannien.

Detta är mitt favoritalbum med Uriah Heep och det är så jämnt och så bra spelat att det är med på min topptiolista. Musikmässigt är det progressiv rock ovanpå ett lager med hårdrock och vanlig rock'n'roll. Eftersom jag älskar slide gitarr är dess förekomst i All My Life ett välkommet tillskott.

Inte nog med att detta är Uriah Heeps bästa platta, det är också den perfekta början för den som är nyfiken på gruppen och dess musik. Välkommen in i en underbar musikvärld!



"There rides the Rainbow Demon
On his horse of crimson fire
Black shadows are following closely
On the heels of his desire"

En liten seger för vett, sans och förnuft

Det blir ingen TV-avgift för datorer. Det har Högsta förvaltningsdomstolen fastslagit i en dom idag. Följande saker konkluderar jag från detta:

1) En dator är ingen TV-mottagare och kommer aldrig att vara det, så länge ingen sådan mojäng byggs in i den.

2) Det går att lita på de högsta instanserna inom rättsväsendet, de som är fria från politisk interferens.

3) Radiotjänst är gnidiga rackare. De tänker inte återbetala de pengar som man fått in under perioden man hade TV-avgift för datorer och mobiltelefoner. Vi får väl se hur det blir med den saken, om folk nu kommer med stämningar.

Samtidigt konstaterar maktens egen lilla kelgris, Sten Heckscher, kommit fram till att datalagringslagen inte strider mot EU-rätten. Det är inte så man direkt blir förvånad. Heckscher har länge varit en politisk vindflöjel som alltid följt med som en snäll hund när husse (staten alltså!) vill gå i en viss riktning.

Var är vettet och sansen i fråga om datalagringen? Varför ska man utgå ifrån att alla är skurkar? Är det inte bättre att lära våra poliser att tänka utanför det kvadrilaterala parallellogrammet, som engelskspråkiga personer med utbildning säger? Vi säger vanligen att tänka utanför ramarna på svenska. Tur då att Högsta förvaltningsdomstolen gjorde det vad gäller TV-avgiften. Nu får vi se vad EU tycker om utlåtandet om datalagringen.



"Tack för denna vecka!"

13 (repris)

Så här skrev jag 13 september 2013:

Sen många hundra år tillbaka har talet 13 varit ett tecken på otur i stora delar av Europa. Framför allt är det väl det faktum att en bland vanligt folk populär rörelse, Tempelherreorden, slogs i spillror fredagen den 13 oktober 1307 då Filip IV av Frankrike såg till att göra sej av med alla sina skulder genom att genomföra en landsomfattande räd mot tempelriddarnas slott runtom i landet. Det finns fler exempel på händelser genom historien som utspelat sej detta datum, men just den här räden är det jag kommer ihåg mest.

Genom tiderna har filmer, böcker, låtar och tidningsartiklar om fredagen den trettonde skapats med blandat resultat. Mycket blandat resultat. Därför är det humoristiskt att se vilka slumpens skördar kan bli på en sån här dag. Humorn är vår bästa väg bort från skrockens värld. Dessutom, 13 är bara en siffra som alla andra. Talmystik och andra knasiga sammanträffanden är sånt vi ska förpassa till sagornas värld. Sånt vi skrämmer barnen med innan de somnar. Men för rationella individer är detta inget att bry sej om, annat än som kuriosa.


Till sist, varför inte hjälpa Barack Obama starta tredje världskriget?

Så här skrev jag fredagen den 13 maj 2011:


Natten till fredagen den 13:e oktober 1307 öppnade ett antal betrodda runtom i Frankrike de kuvert de fått av kung Filip IV en månad tidigare. I brevet de alla hade fått fanns instruktioner hur man skulle gå till väga för att få stopp på Tempelorden, den riddarorden som tidigare hade hållit Det heliga landet för kristenhetens räkning men som efter stora problem att utföra denna uppgift dragit sej tillbaka och från mitten av 1200-talet mer hållit på med pengar. Och det var just pengar som var orsaken till att man nu den här morgonen gick till fullskaligt militärt anfall mot tempelriddarna. Filip IV var skyldig Tempelorden pengar, MYCKET pengar. För att slippa behöva betala såg han till att gå till anfall och när razzian var över kunde man fabricera en mängd hädelseanklagelser, framför allt mot Tempelordens stormästare Jacques de Molay, som kungen specifikt ogillade rent personligen. Sju år efter razzian brändes de Molay på bål. Stormästaren förbannade kungen från bålet och sade att denne skulle få stå till svars inför gud inom ett år. Mycket riktigt, kungen dog inom ett år.

Datumet fredagen den 13:e satte sej i huvudet på folk och genom seklerna blev sen detta så småningom kopplat till talet 13 som redan långt innan razzian sågs som oturstalet nummer ett. Från och med 1800-talet är det belagt att fredagen den 13:e är otursdagen närhelst den förekommer.

Idag har undertecknad drabbats av detta, på sätt och vis. Först började Blogger, som jag har min blogg hos, krångla så gårdagens inlägg försvann. Vi får se om det återkommer. Som om inte det räckte fick jag inte tag i den mat jag ville ha för det norpades mitt framför ögonen på mej.

Jag tror förstås inte på sånt skrock utan det är en ren slump att sånt händer just idag. Det man kan undra är varför sånt skrock uppkommit från början. Har det med hjärnans önskan att bilda mönster ur kaos? Skulle vara intressant att få veta om så är fallet.


---------------
Förutom att det är kul att se vad jag skrivit så är det intressant att se hur beroende av tal vi fortfarande är. Jag tror inte vi kommer ifrån det, hur välutvecklade vi än blir. I vilket fall, ha en trevlig fredag!







"I'd rather take a stand
than get shot in the back "

Religiösa dumheter

De dumheter jag skrev om i mitt inlägg härom veckan bleknar bredvid detta: En så kallad mirakelpastor skulle ha uppträtt med sin show i en skolaula i Jönköping, men kommunen säger stopp. Det är nåt som är väldigt fel när människor som kallar sej helbrägdagörare genomför såna här shower, och folk tror på dom. Kan det vara så enkelt att folk behöver att ty sej till? Tröttsamt är det i alla fall att både se och höra dessa . Det är bättre att gå på en rockkonsert eller ett föredrag om politik, historia eller ekonomi och ger egentligen mer, om man är normalt funtad vill säga.

Killen i den här videon ä definitivt inte normal. Är det sånt den där mirakelpastorn sysslar med så fattar jag inte hur folket inom Jönköpings kommun först kunde boka honom för en show. Som tur är fattade man galoppen och avstyrde det hela. Men istället flyttade man showen till Älmhult, i en lokal som innehas av nåt som kallas International Church. Stackars Älmhult!

På tal om religiösa dumheter, vad sägs om idiotin som nu sker i Irak? 



"Ett och ett är två
men blir tre
när vi blir ett"

Vetenskapshörnan: Intressanta rön om människans historia

Slag på käften och bönders DNA är i blickfånget just nu. Speciellt om man är intresserad av människans historia. Våra äldsta upprättgående förfäder, Australopithecus Afarensis är en av dessa, tycks ha varit ganska våldsamma mot varandra, om man får tro de senaste rönen. Att gå upprätt innebär ju att frambenen blir till armar och händer, som blir fria att göra mer saker med dessa extremiteter. Såna saker som att puckla på varandra med knytnävarna. Därför utvecklades käkarna till att bli bredare och mer flexibla.

Detta är en tanke så god som någon. Fortfarande är våra käkar ganska breda och flexibla, jämfört med många människoapor. Därmed inte sagt att vi nu ska ut och slå hej vilt, även om det finns dom som skulle behöva sej en omgång.

DNA-analyser har utförts på bönderna i nuvarande Syrien med omkringliggande länder för första gången (trots krig har detta alltså gått att utföra!) och frågeställningen har varit att ta reda på varifrån de som först brukade jorden här kom. Det verkar nu ganska klart att de sen spred sin idé utöver världen omkring dom för ca 10,000 år sen, för deras tekniker och DNA finns på Cypern, norröver i Turkiet, söderut i dagens Israel och Palestina samt österut i Mesopotamien.

Från Cypern och andra öar i Medelhavet spreds sen jordbrukstekniken över Europa. Den nådde Norden för ca 6000 år sen. Vi är till stora delar ättlingar till dessa jordbrukare. Jag ser fram emot fler rön i båda dessa områden. Hur många av de första jordbrukarnas ättlingar finns här uppe i Norden, är en fråga jag skulle vilja ha besvarad. Det kommer kanske ett svar på den frågan nån gång i framtiden.



"Vad det blåser i köket"

Nytt på klimatdebattfronten

Glaciärerna världen över minskar inte för att världen värms. De minskar för att det finns för lite väta i luften i de områden där glaciärerna finns samt att många glaciärer finns direkt ovanför vulkaner som är synnerligen aktiva. Det förklarar ändå inte att Antarktis isar växer och breder ut sej, vilket faktiskt är två olika saker.

Isbjörnarna är fler än nånsin och många inom miljökämpeverksamheten har överdrivit hotet medvetet för att kunna vilseleda allmänheten. Man har till och med fått en forskare att gå ut med detta överdrivna hot mot isbjörnarna för att kunna visa på att den behöver skydd, inte mot jägare utan mot isarna som smälter (vilket de inte gör).

Det verkar som om dessa människor inom klimatskrämmarskrået, och många med dom, tror att isbjörnarna bor på packisen allra längst i norr. Men de bor längs kusterna i Canada och Grönland för att också simma långa sträckor till Svalbard och andra öar i norr. Något boende i packisen existerar inte.

Dessa två saker har diskuterats överallt på nätet förut och ingen del av svensk media kommer att ta upp någondera. Skrämmande egentligen att de som styr klimatfrågan inte vill ta del av saker som faktiskt borde innebära att man inte behöver bekymra sej om till exempel isbjörnarnas framtid. Visst, isbjörnen har redan "friskförklarats", men att man medvetet ska ha hittat på hotet kommer inte att dyka upp i TV, radio eller tidningarna. Det tillåter aldrig Världsnaturfonden eller Greenpeace...



"We'll be in touch"

Min favortimusik: Whatever You Want

I Sverige är väl Whatever You Want, vid sidan om Rockin' All Over The World, den mest kända låt Status Quo har gjort. Den är titelspåret till det album grabbarna gjorde 1979 och öppnar också den plattan. Som alltid med Status Quo är det boogierocken som dominerar, med influenser från både country och pop. Men denna gång verkar det som om journalisternas kategorisering av bandet som begränsat till tre ackord har börjat irritera bandmedlemmarna.

Alan Lancasters Who Asked You, Rossis och Parfitts gemensamma Breaking Away och Parfitts egen Living On An Island vittnar alla om de problem bandmedlemmarna tyckte sej utsatta för. Första låten handlar om journalisterna och andra kritiker som ogillar bandets musik, den andra låten om hur oaktsamma bandets medlemmar varit med pengar på allehanda ting och hur de känner sej alienerade ibland från sina familjer. Den tredje låten handlar om den självvalda exilen de olika medlemmarna levde i eftersom skatterna på kulturskapande vid denna tid åt upp mycket av det de tjänade in.

Det där med tre ackord är nåt som har förföljt dom genom åren, det har gett dom smeknamnet Frantic Four, emedan de tycks spela samma sorts ackord hela tiden. Att de varierar dessa ackord mer än många andra band är det ingen som brytt sej om. Skulle till exempel Come Rock With Me vara nära besläktad med Shady Lady? Skulle inte tro det, för den förstnämnda är stentuff boogierock i samma stil som Foghat och Kiss, medan den andra är countrybetonad rock'n'roll. De har inte ens samma ackordföljder, inte ens melodierna följer samma mönster.

Detta är en skön platta med många bra låtar som håller en hög och jämn kvalitet. Det märks att Pip Williams (han har även producerat många av The Moody Blues plattor och arrangerat Carl Douglas diskohit Kung Fu Fighting!) har fått pli på grabbarna för de spelar mer organiserat nu. Plattan före var mer ett sorts uppror mot Williams superorganiserade Rockin' All Over the World-platta. Andy Bown börjar känna sej hemma i bandet också, vilket märks på hans kompositionsbidrag. För dom som undrar hur Andy Bown lät vid samma tid som han gjorde boogierock med Status Quo, lyssna på detta.

För den som är nyfiken på Status Quo och vill höra mer än bara singlarna som då och då spelas är detta den perfekta instegsplattan. Det är precis i brytningsperioden mellan det hårda 70-talet och det mjukare 80-talet, då mer countrypop-betonade melodier blev vanligare i deras musik. Men än så länge dominerar den rena boogierocken.

Till sist, vad tror ni alla människorna på omslaget tittar på? Jo, en pingvin i strumpebandshållare!



"Riding on a high
Riding so high now I'm leaving
Am I running far from my own fears
I'm never facing up
I never face up to the reasons
And never showing any of my tears
Cos I
Leave out the back way
Not the way that I came in
Because it seems like the logical way, at the time"

Dagens klimatdravel

När man trodde att de allra värsta klimatdumheterna var borta så dyker de upp, lagom till 70-årsminnet av diverse händelser från Andra världskriget. Nu i form av klimatförändringar som hotar massgravar. Det är de styrande i den polynesiska staten Marshallöarna som har gått på myten om den globala uppvärmningen skapad av vår verksamhet och nu menar de att tidvattenströmmar ska ha orsakats av dessa klimatförändringar. Hallå, har ni inte hört talas om erosion?

Marshallöarna är atoller, rester av vulkanöar kring vilka koraller byggt upp stora rev. När sen vulkanerna har sjunkit ner av sin egen tyngd samt eroderats ner av vind och vatten har korallreven blivit kvar. De flyter på havet till viss del, men stora delar är ju förankrade i resterna av vulkanen undertill så det blir oundvikligen att vattnet tär på korallrevet, så kallad erosion. Sånt är inte kopplat till någon form av klimatförändring, mänskligt skapad eller på annat vis. Det bara händer för att tidvatten eroderar mer.

Det har skrivits så mycket dravel om klimatförändringar de senaste åren att jag börjar undra om inte vissa journalister och politiker driver med oss. De har fattat att pengar finns att tjäna, makt finns att inhösta, samt prestige, på denna hysteri och spelar med, enbart för att få tillgång till nåt eller flera av dessa saker. Nåt riktigt engagemang finns förstås inte, bara att spela med. Vi som vågar säga emot, det är vi som blir förlöjligade eller åsidosatta. Men jag tror inte klimathysterin håller i sej så länge till.

Den har redan blivit ifrågasatt bland många politiker. En hel del journalister skriver kritiskt om klimatet nu också. Kanske även proffstyckarna byter sida om tillräckligt många av dom som går i deras ledband gör det. Vi får helt enkelt se framtiden an. Men när detta sker vet ingen. Andra "stora" frågor har sopats under mattan i all tysthet. Ingen kommer att vilja erkänna öppet att han/hon har haft fel...



"This garden universe vibrates complete.
Some we get a sound so sweet.
Vibrations reach on up to become light,
And then thru gamma, out of sight.

Between the eyes and ears there lay,
The sounds of colour and the light of a sigh.
And to hear the sun, what a thing to believe.
But it's all around if we could but perceive.
To know ultra-violet, infra-red and X-rays,
Beauty to find in so many ways.

Two notes of the chord, that's our fluoroscope.
But to reach the chord is our lifes hope.
And to name the chord is important to some.
So they give a word, and the word is OM. "