Idag är det den universella musikdagen!

All sorts musik har sin speciella dag idag, så ni som älskar musik i alla dess former, gläds nu åt detta budskap. Vilken musiksmak du än har så är det din dag idag. Jag firar genom att visa länkar till några av mina favoritlåtar:

Status Quo - What You're Proposing

Led Zeppelin - Rock And Roll

XTC - Dear God

Steve Hackett - Clocks

Peter Gabriel - Sledgehammer

Paul Simon - You Can Call Me Al

Uriah Heep - Stealin´

Mike Oldfield - In Dulci Jubilo

John Miles - Music

Vad du än gillar inom musikvärlden så är det inte ditt fel att populärmusiken dog efter 1992. Det har nästan inte kommit nåt nytt sen dess som varit bra. Det finns förstås undantag, men som klyschan säger: de är undantagen som bekräftar regeln. Jag tackar för mej för den här gången och tackar samtidigt Kaj Kindvall för att han påpekade att det är universella musikdagen idag.

"Music was my first love

and it will be my last.

To live without my music
Would be impossible to do,
In this world of troubles
My music pulls me through"

Tom Clancy hade inte kunnat skriva det bättre

I Tom Clancys bok Presidentens order (han var särdeles produktiv när han skrev denna bok för den har getts ut i två volymer) förekommer en komplott för att förgöra stora delar av världen med hjälp av en på konstgjord väg muterad form av ebola. Jag ska inte säga mer, läs boken själva, men det är god spänning och en trovärdig historia, som tyvärr håller på att få sin överman i form av verkligheten. Inte så att den pågående ebolaepidemin skulle vara orkestrerad av onda makter, men kombinationen rädsla, inkompetens och enskilda människors ovilja att resonera logiskt slår just nu alla konspirationer med hästlängder.

Det är nog dags att ta sjukdomen på allvar. Jag menar inte att vi ska gå och titta oss skräckfyllt omkring efter eventuella tecken på sjukdomen hos andra, snarare vill jag att vi läser på om sjukdomen och skaffar oss en bättre insikt, för den ÄR farlig. Hittills har 4000 dött av den och fler än 8000 har den, varav många inte kommer att överleva. Sju länder har i skrivande stund rapporterat fall, vilket inte direkt gör mej lugn till sinnet. Vi kan inte förlita oss på bättre vård och en bättre fysisk hälsa alla gånger.

Till alla er som jag nu skrämt upp kan jag dock säga, det finns ingen omedelbar fara för oss här i Norden. Ebola smittar inte genom vanlig kontakt. Viruset måste komma in i kroppen (genom att saliv, svett och andra vätskor kommer in i munnen, genitalierna, sår och andra öppningar). Vi har generellt bättre hygien och endast genom slarv har sjukdomen spritts i de utvecklade länderna. Det märks också i Västafrika, där de med hygienen i åtanke inte drabbats i samma utsträckning som andra. Så tänk på att inte torka munnen med handen, ligg inte med vem som helst och låt ingen hosta dej rätt i ansiktet.

Jag lämnar er med en superb version av "Can't Find My Way Home", med upphovsmännen Steve Winwood och Eric Clapton från 2007.

"Come down off your throne and leave your body alone, somebody must change
You are the reason I've been waiting so long, somebody holds the key
Well, I'm near the end and I just ain't got the time
And I'm wasted and I can't find my way home"

Välkommen tillbaka!

Nej, jag välkomnar ingen speciell tillbaka, från vad det än vara månde. Jag bara kände för att skriva det i rubrikraden. Det kändes rätt helt enkelt. Men nog finns det väl alltid nån som behöver välkomnas åter, som varit borta? Eller så handlar det helt enkelt om att ordet tillbaka är välkommet att skriva.

Som ni märker filosoferar jag fritt den här natten. Jag har precis sett första delen i en tredelarsdokumentär om ätten Stuart och dess startande av Storbritannien på 1600-talet. Det har varit skönt att se på TV en stund, men nu ska jag ut på nätet igen så det är nog jag som välkomnar mej själv tillbaka till den virtuella världen.

Det ska bli skönt också att se regnmolnen lämna oss bakom sej. Solen är alltid välkommen tillbaka, hur varmt eller kallt det än är. När det sker ska jag dansa en soldans. Eller inte...



"Cold and misty morning, I heard a warning borne in the air
About an age of power where no one had an hour to spare,
Where the seeds have withered, silent children shivered, in the cold
Now their faces captured in the lenses of the jackals for gold."

Hur paranoida är vi?

Jag såg gårdagens episod av Kobra, ett av få bra program SVT har frambringat de senaste åren. Det handlade om boken 1984 och vad den betytt för kulturen, och inte minst samhället i stort. Allt det där med den ohämmade övervakningen och nyspråket George Orwell introducerade behöver vi inte gå in på här och nu, så jag väljer ett annat spår, nämligen paranoian och till vilken grad vi som art är paranoida. Jag tänker nu inte på sjuklig paranoia, istället tänker jag på grupper och individer som bevakar varandra, av avundsjuka eller girighet.

Det spiller ju över på länder och ledare, vars aktioner ofta utgår från den information spioner ger dom. Spioner är paranoians redskap och tyder på att vi människor inte alltid litar på varandra. Underrättelseverksamhet är en sak, men att aktivt spionera på andra människor, oftast det egna folket är ett tydligt tecken på denna kombination av avund och abnormal nyfikenhet. Men det sistnämnda, den abnormala nyfikenheten, hör mer ihop med storföretagen och deras önskan att pracka på oss mer av deras varor. Det är den sortens övervakning jag är mer rädd för än att staten och dess anhang övervakar oss.

Glöm faran med det mångkulturella samhället. Det är de multinationella korporationerna som är den stora faran. De har snart makten att styra allas liv, på ett sätt som byråkrater bara kan drömma om i sina våtaste drömmar. Är det ett tecken på paranoia, att jag skriver så här?



"Anxiety is love's greatest killer. It makes others feel as you might when a drowning man holds on to you. You want to save him, but you know he will strangle you with his panic."

Glöm klimatet, rädda erat eget skinn istälelt!

Klimatfrågan är ett i-landsproblem. Det märks inte minst på att det är rika, privilegierade, i viss mån högutbildade och makttörstande människor med ambitionen att bestämma agendan i vilket ämne vi än talar om som styr frågan och har gjort den till ett propagandaverktyg att slå oliktänkande i skallen med. Men nu har ett riktigt problem seglat upp, och jag talar nu inte om problemen i Mellanöstern, utan om ebola, den hemska virussjukdom som snabbt sprider sej över världen från sitt ursprung i Västafrika.

Denna gången kanske vi klarar oss undan en större attack i västvärlden, men klarar vi oss nästa gång? Att stänga gränserna mot Afrika skulle kanske vara ett sätt att klara sej undan, men i längden gör det inte det eftersom det alltid finns sätt att ta sej in ändå. Vi behöver de afrikanska ländernas råvaror och de behöver våra pengar för att kunna bygga upp fungerande samhällen, något som tyvärr inte har skett de senaste 50 åren, då önskan hos de makthungriga att vara ledare över (för dom) fria, självständiga nationer har överskuggat behovet av riktigt fungerande samhällen.

Korruption, maktfullkomlighet, krig, girighet, alla dessa faktorer har banat väg för viruset. På sätt och vis var det en dålig sak att ge länderna full frihet så snabbt, eftersom det ju endast ledde till diktaturer, oligarkier, militärstyre, kupper, enormt rika överklasser medan de stora massorna svälter och andra övergrepp. Övergången till självständiga nationer skulle ha ägt rum i en långsammare takt, med möjligheten att fördela rikedomarna bättre.

Klimathysterin i väst med påföljande ekonomisk kris då alla pengar går till att "rädda" världen, det fruktansvärda och mycket onödiga kriget i Levanten, köpruschen i Indien och Kina bland den växande medelklassen där har gjort att vi nog är mindre rustade för en pandemi än vi skulle vilja tro. Vi klarar influensor men skulle ebola mutera, skulle rabies börja spridas, skulle Marburg-viruset vakna, så är även vi sålda.

Världen har feber, det uttrycket är nog sant, men inte beror på något vi skapat i atmosfären. Det beror på något vi kunde ha kontrollerat men underlät att göra. Vi gav aldrig de afrikanska folken en chans att visa vad de går för. Nu flyr de hals över huvud undan sjukdomar, krig och elaka människor som bara fortsätter kolonialismens tankegångar. Vi, som en gång skapade kolonialismen, får ta smällen. Visst, det kanske vi klarar den här gången, men hur blir det om alltfler skulle välja att lämna de värst drabbade områdena?

I 1600-talets Edinburgh murade man in ett helt bostadsområde som drabbats av pesten. När man var säker på att inkubationstiden på 40 dagar (det som gett upphov till ordet karantän förresten!) gick man in och slog ihjäl de överlevande. Riktigt så ska vi väl inte göra nu, med modern sjukvård, men vi borde sätta upp områden där de riktigt sjuka får vara tillsammans. De riskerar visserligen att ta död på varandra, men samtidigt ökar de chansen att bli immuna tillsammans om de överlever, samtidigt som vi andra klarar oss undan lättare.

Som sagt, klimatfrågan är ett i-landsproblem av samma dignitet som att glömma batteriladdaren till mobilen i den andra jackan eller inte kunna doppa en bulle i mjölken för att glaset är för smalt för bullen. Ebola är nåt helt annat.



"And now I'm passing through
the one who is known as you
And in the end you'll never know
I do"

It's The Muppet Show!

För inte kan man väl kalla vår nya regering för nåt annat än rena rama skämtet, fyllt till bredden med muppar? Vilka gynnas av skattehöjningarna som man föreslår? Inte du eller jag i alla fall. Jag får känslan av att man vill göra raka motsatsen till den förra regeringen, inte så mycket för nån dum ideologis skull, utan för att man vill visa att man är oberoende av Reinfeldt & co (också kända som Nya Socialdemokraterna).

Det är en regering som inte direkt verkar ha mycket på fötterna, inte verkar dess medlemmar ha alla hästarna hemma direkt heller. Hur man vrider och vänder på skattesystemet förlorar de flesta, oavsett om vi höjer eller sänker inkomstskatten. Man kan mycket väl säga att vi blir omyndigförklarade, rentav isolerade från möjligheterna att ta hand om oss själva. Inte så att förra regeringen var så mycket bättre på skatterna, de var de inte (bara marginellt eftersom de fick landet på fötter igen efter senaste internationella krisen, men sånt fattar inte folk i gemen) för till syvende och sist är det inte politikerna som klarar oss ur en kris eller ser till samhället utvecklas.

Som jag tidigare skrivit är det vanligt folk, enskilda och privata företag och större grupperingar (t ex kooperativ) som ser till att samhället utvecklas. Politikerna bara rider på vågen och godkänner vissa saker som underlättar för utvecklingen. Sen tar de åt sej äran för att saker och ting händer. I sann Kermit-anda står de så på estraden och presenterar nästa akt, en muppregering som inte kan speciellt mycket om det man nu ska ta över, men likväl verkar det som om skattesystemet inte gäller dom själva. Är det meningen att vi ska applådera nu?

"Manah manah!"

Inlägg 2801, som handlar om...

...klimatfrågan, eller snarare klimatpropagandan. Den har nu försetts med genusglasögon, vilket borde få Tanja Bergkvist att reagera ganska häftigt. Framför allt är det oss klimatrealister som är i skottgluggen. Vi ses som män som hotas i vår maskulinitet av unga, framfusiga kvinnor som vill världen väl, medan vi gör allt för att bevara en döende värld.

Jag visste inte att jag hörde till den gruppen alls. Jag betecknar mej som människa och individ. Man är jag enbart till könet, för att skilja mej från andra som antingen är kvinnor, tvekönade eller osäkra. Kön är ett biologiskt fenomen som får sociala konsekvenser enbart för att vårt samhälle tvingar på oss normer som inte hör hemma i ett modernt, progressivt och fullt utvecklat samhälle.

Jag hotas inte av någon, än mindre känner jag mej hotad av någon. Inte heller känner jag att jag skulle vara privilegierad på grund av den jag är. Tvärtom har jag fått kämpa för att nå dit jag är, och det är inte speciellt långt.

Men åter till klimatdravlet och dess nya kumpan, genusdravlet. Det har gått troll i båda dessa frågor, såväl bokstavligt som bildligt. Klimatet vägrar samarbeta (uppvärmningspausen blev myndig härom dagen) och, även om de som har kidnappat ordet feminism hävdar motsatsen, är vi mer likställda än nånsin. Ekonomiskt sett kanske det är ojämnt, men hur pengarna spenderas är väl viktigare att se på än hur stor inkomst man har? Ska man generalisera så är kvinnor nog bättre på att använda pengar klokt än vad vi män är.

Är genusianerna lika stora hycklare som miljöflummarna är? Åsa Romson, giftblandaren, är en hycklare. Hon vill stänga flygplatsen Bromma men vad gör hon? Jo, hon flyger från Bromma till ett toppmöte, om klimatfrågan. Nån som kan komma på nåt hyckleri inom genusfrågan?

Så, det var inlägg 2801. Vi får väl se vad nästa inlägg handlar om...



""

Mina betraktelser & dumheter världen över

Jag såg idag en tjej med en mörk tröja på vilken det stod "Fuck cancer", på hennes rygg. Det var det bästa budskapet jag läst idag. Så starkt och distinkt. På vilket sätt hon hade med cancer att göra vet jag inte, hon såg inte sjuk ut, inte heller såg hon ut att ha lidit av någon form av cancer, men det gladde mej väldigt mycket att se en sån tröja.

Det skummaste i hela valrörelsen, det att vinster i välfärden inte får förekomma, har nu nått vägs ände i mina ögon. S, MP med stöd av V och, inte alls förvånande, SD tänker försöka få igenom en kompromiss där vinster i vården inte ska uppmuntras. Vi har redan företagsformen SVB (särskild vinstbegränsning) som sociala företag använder sej av, där eventuell vinst återinvesteras i verksamheten. Tänker ingen längre än näsan räcker inom politiken?

Medan Daesh (de där tokarna i Mellanöstern som tror de går Allahs ärenden genom att mörda utan urskillning) gör sitt bästa för att skapa problem för normala människor, Ukraina och Ryssland leker 1930-talet mellan sej och en del europeiska länder låtsas att de är demokratier, fortsätter naturen i form av ebolaviruset sitt segertåg och har nu nått Europa. Ett enda fall än så länge, men det är nog för att skrämma folk från vettet. Än på länge är det säkert ingen fara för våra liv här uppe i Norden, men det är nog en fara för de som arbetar där nere med att lindra de sjukas plågor.

Unga människors nyfikenhet på sex är föremål för en studie som nu kommit fram till att bilder och meddelanden dom emellan inte är något problem. Det är ett tecken på en hälsosam utveckling hos ungdomar. När ska forskarna också komma på att jorden cirklar runt solen?



"Many have I loved - Many times been bitten
Many times I've gazed along the open road."

Mitt Skurup

Jag nås av nyheterna om tragedin i Skurup. Det är inget jag minns från min tid i den lilla skånska byn på slätten mellan Malmö och Ystad, att det skulle ha förekommit brott av den här typen då. Det var ingen idyll precis, fullt med flugor och brännande hett om somrarna ibland, blaskiga och blåsiga vintrar, men det var ändå en skön plats med relativt trevliga människor och kvinnorna var bland de snyggaste jag nånsin sett.

Synd bara att det har gått utför rent mänskligt sett med Skurup. Droger, inbrott, överfall, bombdåd, och nu också mord, verkar ha blivit en del av livet i byn. En liten del, som tur är, men likväl en del.

Jag minns Skurup som en liten oansenlig by mitt ute på vischan, inklämd mellan de stora städerna, med stora ambitioner och man levde högt på att Västra Vemmenhög ligger i kommunen, där ju Nils Holgersson bodde enligt boken "Nils Holgerssons underbara resa" av Selma Lagerlöf. Det kanske man gör i vissa kretsar fortfarande men numera lever man lika högt, eller högre, på närheten till Köpenhamn och kontinenten.

Så här såg det ut för ca 25 år sen strax utanför Skurup.

Min bild av Skurup förstås barnets, jag var elva år när jag flyttade dit och tjugotvå när jag flyttade därifrån. Någon skånska, än mindre den skurupska dialekten, lade jag mej inte till med, även om jag kan diftongerna rätt bra. Då, för så många år sen, hamnade jag där pga min mammas önskan att skaffa sej något nytt i tillvaron. Som elvaåring har man ingen talan, det var bara att hänga med. Men jag kom ändå att gilla Skurup väldigt mycket. Mitt intresse för fotografi väcktes här, liksom mitt intresse för tåg.

Utsikt från kyrkan (vars område är till höger i bild) mot Saritslöv, ett område i södra Skurup som en gång i tiden var en egen by.

Naturen är väldigt vacker här, på sina håll bedövande vacker. Allt är inte öppna fält och böljande backar nämligen. Det finns stora skogar och höga kullar också. Bokskogarna är magnifika. Besök dom om ni är i trakten. De finns norr om Skurup, vid slottet Svaneholm.

Zimmermanns backe, en rest av en rullstensås norr om Skurup, alldeles invid E65.

Jag tvivlar på att någon i Skurup kommer ihåg mej. Det gör inget, för jag kommer ihåg alla jag träffade där nere och det går inte en dag utan att jag tänker på nån av dom. Jag saknar Skurup men jag inser samtidigt att det jag saknar är barndomens platser och människor. Den tiden kommer aldrig mer tillbaka och jag kommer kanske inte heller tillbaka till Skurup.

Jag avslutar med en bild från Kyrkogatan som den såg ut på 1990-talet.

"Vi klarar oss nog ändå"

Idag är det lördag (och inget annat!)

Se där, vilken observationsförmåga jag har!

För religiösa människor med katolsk läggning är det den helige Franciskus dag, han som var snäll mot djuren och följaktligen gett upphov till att denna dag också benämns Djurens dag. För andra religiösa, med mer matig läggning, dyrkar man istället en vetemjölsbaserad snurra som heligt objekt.

Eftersom jag inte är religiöst lagd struntar jag helt i sånt nonsens. Djuren ska man vara snäll mot varje dag, människor som gör gott för andra människor ska också högakta varje dag och kanelbullar kan man äta när som helst. Vi behöver inte några speciella dagar för maträtter.  Men om det är nåt speciellt med denna dagen så är det för att dagens namn betyder tvättardagen (lögardag) så jag är mitt uppe i dessa bestyr.

Nu ska jag tillbaks till tvätten!



"He's a mouse in a maze
With its so many ways
But there's only one way to get out"

Tema fotografi: Alla är inte fotografer!

Jag är hobbyfotograf och anställd som fotograf och fotoredigerare, så jag kan i praktiken kalla mej entusiastisk proffsfotograf. Dock inte fullfjädrad professionell fotograf då jag dels inte har egen studio, ej heller har det som heltidsyrke. Ett inlägg på Fotosidans forum om huruvida proffsfotografernas tid är förbi fick mej att fundera över min egen position som fotograf i näringskedjan. Många berömmer mina alster, tycker dom ser bra ut, men själv ser jag stora skillnader mellan mina verk och de riktigt duktiga fotografernas verk. Det har inget med de människor jag plåtar att göra, utan var och hur jag plåtar dom.

Jag tror inte att jag nånsin kommer att kunna hota proffsen, ens om jag skulle bli ett själv. Kanske andra fotografer som är proffs känner så också i början? Det framgår i alla fall av berättelserna jag läst på Fotosidan att många känt sej osäkra på sina verk i början, men ju mer de kommit in i det har allt gått per automatik. Jag känner själv att vissa saker kommer mer naturligt nu än för bara två-tre år sen.

Nåväl, över till frågan för dagen, kan alla bli fotografer? Ja, men bara till en viss gräns. Alla kan sikta och fyra av en kamera mot någon eller något, men få kan göra det till en konstart och/eller till något riktigt vackert. Visst finns det riktigt duktiga amatörer, och såna som undertecknad kan mycket väl få till en och annan pärla då och då, men det är få förunnat att kunna åstadkomma såna fina saker gång på gång.

Så svaret på frågan om alla kan bli fotografer blir svaret både ja och nej. Ja, av det skäl jag angav i början av förra stycket och nej, av det skäl Adam Haglund anger i sitt blogginlägg; att de flesta tidningar och bildbyråer vill ha bra bilder med hög kvalitet och klara motiv. De allra flesta klarar inte av dessa krav. Så är det bara. Ska jag ranka mej själv på en skala mellan vanlig kameraanvändare och proffsfotograf ligger jag närmare proffsen, men inte så nära att jag kan ens mäta mej med de mindre bevandrade bland om.



"And all the girls say 
I'm pretty fly
For a white guy"

Förtydligande(?) av gårdagens inlägg

Igår skrev jag, apropå fördomar och politisk korrekthet, att Sverigedemokraterna hade tanklösa väljare och Folkpartiet väljare som inte vill tänka. Jag vill expandera den tankegången med att säga som så att vad än de politiska partiernas representanter står för så inte är det vad väljarna tycker och tänker. Inte ens SD har såna ambitioner. Jag tvivlar på att en sån som Björn Söder ens ser sej om längre när en väljare vill ha ett ord med i laget. Nu har han fått makt och den vill han behålla, hur lite inflytande han än har som andre vice talman.

Jag skulle vilja påstå att många väljare går till valurnorna på ren rutin. De är egentligen inte ett dugg intresserade av den politik som förs, de vill bara ha nån form av förändring till stånd. Vad för sorts förändring kvittar, bara den överensstämmer med ens egna ganska slappa inställning till allt vad politik innebär. Det finns så många fördomar och så mycken okunskap kring politik och politiskt arbete att man häpnar.

Jag medger själv att jag har många fördomar och inte besitter heller så mycket kunskap om politik, men många politiker, framför allt de på lokal nivå, gör ju inte mycket för att skingra okunskapen för oss valboskap. Det har gått så långt att många kallar kommunfullmäktige för kommunfullkomlige. Inte goda betyg för våra politiker precis. Inte gör de nya partierna nåt för att ändra på detta. De som röstar in SD hoppas kanske att förändringar ska ske, men de blir lika lurade som oss andra.

För politik går inte ut på att förändra, inte på kort sikt i alla fall, utan på att förhandla och förhala. Det går närmast att beskriva politik som diplomatiska underhandlingar och beaktande av ekonomiska modeller allt i ett. Ingen plats för enskilda förändringar och idealistiska idéer. Många av oss som röstar är hopplösa romantiker och/eller idealister som tror att vår röst ska göra någon skillnad. De villfarelserna tas ur oss väldigt snabbt.

Man måste nog vara väldigt masochistiskt lagd för att vara väljare, eller så tänker man inte alls utan gör som i Lindströms skämtteckning där man får se en vallokal och en bakom skärmen som säger högt Ole dole doff medan han röstar. Därav mitt påstående att SDs väljare är tanklösa och FPs inte vill tänka.

"It's late in the evening; she's wondering what clothes to wear.
She'll put on her make-up and brushes her long blonde hair.
And then she'll ask me, "Do I look all right?"
And I'll say, "Yes, you look wonderful tonight.""

Den politiska korrektheten är vår!

De värsta fördomarna yttras inte av människor som är omedvetna om att de är fördömande och främlingsfientliga. Nej, de värsta fördomarna yttras av folk som anser sej vara så fördomsfria att alla ska dela deras syn på världen. Vi har alla olika syn på hur världen ser, och ska se, ut. De som är medvetna om sin "fördomsfrihet" är oftast de som vill förändra världen så att inga fördomar finns kvar. Tanken är god, men för att fördomarna ska försvinna krävs det ju att man vet vilka dom är, eller hur?

Då kan man inte skyla över dom eller redigera bort dom. Censur är nämligen första steget på väg mot diktatur. Att ta bort referenser till ordet neger (ett latinskt ord för svart som vi borde ta tillbaka från de "fördomsfria" och fördomsfulla) är verkligen att tulla på yttrandefriheten. Ska vi ta bort alla slanguttryck också? Nej, ska vi verkligen få ett fördomsfritt samhälle där vi lär oss av varandra att tolerera och acceptera olikheter så måste vi också acceptera ett språk som vi kanske inte använder oss av till vardags, men som finns där i bakgrunden. Fula gubbar är inte bara såna som jagar småflickor. Det är vanligare att de jagar små ord och vill att vi ska anpassa oss till ett torftigt och trist samhälle utan glädje och sorg.

Ord är visserligen skarpa som svärdseggar men bara för dom som använder orden för att skada, och framför allt är de skarpa för de lättstötta. För det är det allt egentligen handlar om, de politiskt korrekta människorna vill inte stöta sej med såna som är lättstötta. Huvaligen, vad hemskt det skulle vara om människor med ett stängt sinne får höra ett hemskt ord. Politisk korrekthet, fördomsfullhet och censur går hand i hand, för de lättstöttas bästa.

Tar man åt sej för ord som kanske yttras av en tanklös människa har man allvarliga problem som man bör se över. Den tanklöse är nog ingen rasist egentligen utan bara oinformerad och/eller främlingsmisstänksam. Får man bara lära känna en annan person blir det nog folk av dom också. Men de lättstötta bör man vara försiktig med. Kanske de kantstötta med.

Alexander Bard hade rätt i att de värsta rasisterna inte är de som röstar på SD, utan de som röstar på FP. De förra är bara tanklösa, de senare vill inte tänka. Bättre då att låta orden vara. Man vet ändå vilka dom är, och vad dom står för. Hade det inte varit bättre att ha ett litet diskussionsprogram med barnen i TV där man förklarar vad orden betyder och i vilka sammanhang de passar in i? Att välja censuren ökar bara barnens nyfikenhet då orden blir förbjudet land.

Utdrag ur inlägg på bloggen Anthropocene, skrivet av professor Lennart Bengtsson:
När man är i färd med att skriva om den svenska litteraturen så finns det en myckenhet av hemskheter för de politiskt korrekta att skriva om. Jag talar inte här om de talrika mord- och våldsscener i dagens så populära deckare utan snarare om vår klassiska litteratur. Jag kan inte föreställa mig att Strindberg får godkänt betyg av våra så politiskt korrekta kvinnor. Skämtteckningar av Albert Engström och Oskar Andersson (OA) måste också nästan totalt ritas om och flera av Evert Taubes visor kommer att drabbas av den moderna bannbullan. När man är i farten kan man ju förbjuda alla vetenskapliga uppsatser som inte helhjärtat förespråkar en nära förestående klimatkatastrof för att inte tala om artiklar som ställer sig positiva till fossil energi och kärnkraft. Andra oanständigheter är kokböcker som frossar i allehanda upphetsande kötträtter och annat klimatfarligt.

Mer att läsa finns på den här länken.




"Alla föraktar vi fördomar, men alla bär vi på dem."

Slöjan som modetrend - ett gammalt påfund

Slöjan håller på att bli populär som modeuttryck. Det görs allvarliga försök att lansera den som en accessoar. Men det är inte länge sen man såg gamla damer med sjalar eller sjaletter. De sista medlemmarna av denna inofficiella grupp dog väl på 1990-talet, tror jag. Då hade väl redan de första beslöjade kvinnorna gjort sin entré i vårt fagra land. Jag tror det i alla fall. Det intressanta är att sjalen och sjaletten också var en modenyck. Den kom in i vårt land med fransmännen från Persien och Turkiet, där sjalen hade blivit populär några decennier tidigare. Då var sjalen inte till för att dölja kvinnorna för andra män än deras äkta make, utan ett plagg som användes för att förhöja skönheten hos en kvinna.

Visst är det så att det finns starka historiska traditioner bakom hucklet, sjalen och slöjan också, men de traditionerna hörde mer ihop med vilken status man hade i samhället. En ogift kvinna hade ofta håret långt, om än oftast uppsatt, medan en gift kvinna hade håret kort och/eller hela tiden uppsatt. En gift kvinna gick alltid med huckle, för att visa att hon inte var tillgänglig för vilken man som helst. Det är en tradition som sen luckrades upp alltmer genom seklerna tills våra dagar då den helt har försvunnit, även om man ser äldre kvinnor klippa sitt hår kort. Om det beror på traditionens makt eller nåt annat vill jag låta vara osagt, men faktum är att många kvinnor över en viss ålder väljer att låta lockarna falla.

Slöjdans. Bild från Tothmes.com.

Slöja, huckle, mössa, hatt, hjälm, alla är de skydd mot solen, mot vinden, mot regnet, mot kylan, mot vapen, mot grus och sand. Det är så de en gång började sin respektive tjänst på våra huvuden. Den religiösa aspekten har kommit relativt sent i bilden och har mycket litet stöd i de religiösa texter som finns. Sura 24:30 i koranen (islams heliga bok) nämner att man ska nåt som skyler bysten, men talar inget om att den ska täcka håret. Samma sak gäller inom många andra religioners påbud, nämligen att barmen ska vara täckt så att kvinnan inte väcker begär hos vilka män som helst. Såna påbud har förstås inte sin grund i religionen, utan i samhället som sådant. En upptagen kvinna är en upptagen kvinna. Nej betyder nej, följaktligen.

Nu har då slöjan blivit högsta mode i vissa muslimska länder och man bär den som ett tecken på status, som ett tecken på tillhörighet, eller helt enkelt för att man tycker den är snygg. Egentligen tycker jag det är fel att stänga in någon, men löst påsatt på huvudet eller runt halsen som en annorlunda halsduk är en slöja ganska attraherande. Buren på detta vis förstärker den en kvinnas attraktionskraft och visar vad hon går för, snarare än att stänga in kvinnan i ett klädernas fängelse. Ihop med moderna kläder ser det riktigt stiligt ut, om man nu får kalla en kvinna för stilig. Så släpp lös slöjan, låt den förstärka en kvinnas utseende istället för att använda den för att fjättra henne.




"I have not failed. I’ve just found 10,000 ways that won’t work..."

Tema astronomi: Finns det liv där ute?

Den frågan fick ny fart nu i veckan när forskare nu proklamerade att man funnit gasmoln med vissa av byggnadsstenarna för liv i. Rättare sagt handlar det om en molekyl, iso-propylcyand, som under rätta förhållanden ger upphov till olika sorters aminosyror, vilka ju är grunden till allt liv på jorden. Det var folket vid Atacama Large Millimeter Array (ALMA) i Chile som gjorde upptäckten när man undersökte ett stort stjärnbildande moln ca 27,000 ljusår från oss.

ALMA har gjort fantastiska upptäckter förut, bland annat några av de tidigaste galaxerna efter vårt universums skapande. ALMA är en räcka teleskop, totalt 66 stycken varav inte alla är i bruk ännu, som kollar vår himmel efter intressanta objekt. Nu har man alltså hittat livsavgörande molekyler i ett gasmoln som på sikt kommer att bilda en stjärna. Vem vet, kanske liv bildas på en av planeterna som en gång kommer att skapas där?




"Sex and drugs and rock and roll
Is all my brain and body need 
Sex and drugs and rock and roll
Is very good indeed"