onsdag 25 juni 2014

Min favoritmusik: Jailbreak


Om det är något album vars låtar jag ofta går och nynnar på är det detta. Framför allt titelspåret körs ofta i huvudet. När det kom ut 1976 var jag för liten för att kunna vara med och uppskatta den här sortens musik, min storebror var den som köpte såna skivor då. Jag har fått komma in i efterhand, vilket inte varit en nackdel, tvärtom. Det har varit en fördel eftersom det gått en våg av så kallad 70-talsnostalgi över den här sortens musik. Thin Lizzy har dessutom med detta album skapat en låt som nog aldrig kommer att bli omodern eller bortglömd. Vilken låt tror ni jag talar om?

Jo, The Boys Are Back In Town, deras mest kända låt, och största hit för övrigt. Den har spelats av många artister världen över och spelas fortfarande ganska ofta på radion nästan 40 år senare. Men plattan bjuder på många fler godbitar än bara en radiohit. Jailbreak, som inte bara är titelspåret utan också inleder hela plattan, är snabbfotad rocklåt som drabbar lyssnaren med ett snabbt ackord i samma stil som The Beatles A Hard Day's Night. Samtidigt bevisar låten att texter ska man inte alltid lyssna för mycket på, speciellt inte om man inte utröna nån särskild historia i dom. Låten i sej är ändå så bra att man gott och väl kan ignorera vissa ologiska element i texten.

Angel From The Coast, en härligt svängig låt om vad som verkar vara en yrkesmördare, The Cowboy Song, the hyllning till amerikanska västern, Emerald, om Irlands fina historia, Fight Or Fall, Warriors, Romeo And The Lonely Girl, Running Back, hela plattan är så där härligt skön som en riktig rockplatta ska vara. Thin Lizzy bevisar här att det går att spela hårdrock utan att behöva närma sej heavy metal-lägret. Det är glad och trevlig hårdrock, som blandas med soulpop och svängig 70-talsrock här och där.

Det är förstås den klassiska uppsättningen av Thin Lizzy som spelar här, Phil Lynott, Scott Gorham, Brian Robertson och Brian Downey. Phil Lynott, okrönt kung på basen och fantastisk låtskrivare, Scott Gorham, också han fantastisk musiker (från början basist men sadlade om tidigt i karriären), Brian Robertson med sin ungdomliga entusiasm och sitt sköna riffspelande, samt trumvirtuosen Brian Downey, taktsäker som få men samtidigt lika träffsäker i utsvävningarna som nånsin Buddy Rich eller Neil Peart.

Deras sammanlagda kunnande smälter här samman till denna underbart sköna platta, som jag brukar ta fram och lyssna på när andan faller på. Som jag skrivit till många andra skivor jag recenserat här, detta är en bra platta för den nyfikne, som vill veta mer om Thin Lizzy.



"Romeo he had it rough
The guy you'd like to burn
But everything that Romeo had
You can bet it was well earned"

tisdag 24 juni 2014

Vi sparkar väl lite till på den som ligger ner, va?

Det faktum att nån hade spekulerat bort miljoner kronor från Greenpeace konton viftades bort av svenska medier och nämndes knappt i TV. Den senaste skandalen, att ryska agenter har underblåst motståndet mot olje- och gasutvinning i väst så att gas från Ryssland ska kunna fortsätta säljas obehindrat, har inte ens nämnts i svenska medier. Nu visar det sej att Greenpeace finanser är långt ifrån ordnade. De är i total oordning och det är ganska skumt att en sån känd och välrenommerad revisionsbyrå som Ernst & Young har godkänt deras ekonomiska rapporter de senaste åren.

Nu får vi hoppas att Greenpeace lär sej nåt av detta, bland annat ödmjukhet och visdom. Ödmjukhet inför uppgiften att hjälpa till med att rätta till världens riktiga miljöproblem (gifter i ekosystemet, nedskräpningen av haven, valjakten) och visdom nog att inse att inte alla problem är möjliga att lösa (klimatet är inte ens ett problem, det är en möjlighet).

Jag är villig att acceptera ett Greenpeace som testar säkerhetsnivån hos kärnkraftsverk, även om de borde göra det på andra typer av kraftverk också, men att de blir en propagandamaskin för starka särintressen som vill sälja på oss en riktigt dålig energikälla (vindkraft) kan jag aldrig acceptera. Vindkraften har aldrig varit, och kommer aldrig heller att bli, en energikälla att räkna med. Det är på sin höjd ett alternativ som kan användas då inget annat finns till hands. Men inte med nuvarande fågelmördarblad.

Som Lars Kamël mycket riktigt påpekar finns det inget som kan kallas förnybar energi. Energi kan inte förnyas eftersom den hela tiden är vad den är, nämligen samma sak. Ständigt användbar energi är en term jag kan tänka mej använda. Inom den gruppen kan vi räkna vattenkraft, kolkraft och kärnkraft. Sol och vind kan inte räknas dit eftersom vi inte kan lita på att de går att använda hela tiden. Där kan Greenpeace göra lite nytta, tror jag. Nytta i sån mån att de kan se till att bolagen följer miljöregler och sunt förnuft. Sunt förnuft borde vara på agendan överallt...



"42"

måndag 23 juni 2014

Var de tidiga jordbrukarna öhoppare?

För en tid sen skrev jag kort om människans jordbrukarhistoria i samband med att jag skrev om hur våra hakor utvecklades. Jag måste ha missuppfattat betydelsen hos de rön man gjort i samband med DNA-utforskandet av dessa tidiga jordbrukare, för jag missade helt att det man tycker är sensationellt är att det verkar som om de hoppade från ö till ö i Egeiska havet, snarare än via Anatolien in på Balkan där Bulgarien och Makedonien är första länder sett från Mellanöstern idag.

Tänker man efter är det inte så konstigt att de tog övägen, snarare än över Hellesponten. Kusterna och floderna erbjöd snabbare kommunikationsvägar och bättre jordar än bergen och skogarna. Karpaterna var nog snarare ett hinder än en väg in. De är tillsammans med andra bergskedjor på Balkan ganska svåra att penetrera. Ändå kom Balkan att bli befolkat av jordbrukarfolk rätt tidigt. Inte så tidigt som kring det Egeiska havet och den Italienska halvön, men nära nog samma tid. Förmodligen vandrade folk upp längs det Adriatiska havets östkust kort efter att de övriga börjat hoppa från ö till ö längre söderut, med Italien som mål.

Låt mej nu byta ämne till ett ännu mer spekulativt ämne, nämligen frågan om varifrån de indoeuropeiska språken först uppstod.

Kanske de indoeuropeiska språken utvecklades samma väg som jordbrukarna en gång tog in i Europa, snarare än via Anatolien eller de ukrainska stäpperna? Bara en löslig tanke från min sida, men lika giltig som de två andra (Renfrew respektive Gimbutas).

Jag menar nu inte att de tidigaste jordbrukarna spred de indoeuropeiska språken som vi känner dom idag, dock att de kan ha pratat en eller flera föregångare till de indoeuropeiska språken. Själv är jag förespråkare av ett kaspiskt ursprung, att de indoeuropeiska språken utvecklades norr om det Kaspiska havet och spreds därifrån i nästan alla riktningar. Det var inte de som byggde Kurgangravarna i dagens Ukraina och Ryssland som spred de indoeuropeiska språken. Det var inte heller jordbrukarna i Anatolien. Jag menar snarare att precis som med allt annat har det kommit vågor av stammar som hela tiden utnyttjat handelsvägarna. 

Det var alltså handelsmän, inte krigare eller jordbrukare som förde med sej språkbruket. Jag skulle vilja föreslå följande: Bland de som för 10,000 år sen förde jordbruket till Europa fanns de som talade en föregångare till dagens indoeuropeiska språk. När jordbruket nått ut till de områden som än idag är jordbrukarland kom en andra våg, och en till, och en till. De kom inte nödvändigtvis samma väg hela tiden, en del influenser kom från områden som kanske tidigare varit sist med att få ett visst kulturintryck.

En sådan kulturinnovation var stridsvagnen, vars ursprung står att finna i ett område norr om Kaspiska havet och som spritts i nästan alla riktningar, inklusive områden som absolut inte talar samma språk, inte ens på den tiden vi talar om, nämligen mitt i bronsåldern för 4000 år sen. Detta område norr om Kaspiska havet, och Aralsjön, är nära det område jag själv tänker mej som ursprung för dagens indoeuropeiska språkfamilj, och det stämmer ganska väl överens med spridningen av de indoeuropeiska språken av idag. Det ligger tillräckligt nära för att kunna vara det område där jag tänker mej ett bronsålderssamhälle som genom handel förde indoeuropeiska språkinfluenser med sej. 
Den hästdragna stridsvagnens tidigaste förekomst och spridning. Bild från Wikipedia.
Det är inte nödvändigtvis så att det var de indoeuropeisktalande folken som skapade stridsvagnen. Det kan ha varit andra, t ex förfäder till turkiska folk eller andra, som skapat denna vagn, men det ligger nära till hands att anta att de indoeuropeisktalande folken åtminstone hade stor del i dess tillblivelse, framför allt som det i de turkiska folkens språk inte finns samma stöd för jordbruk som i de indoeuropeiska språken. De turkiska folken var hästskötande nomader fortfarande när de stiger in i historiens ljus, och hade ganska lite med organiserat jordbruk att göra, utöver småskaligt odlande av sånt som lätt kunde fraktas. De hade heller inte samma behov av en vagn som de indoeuropeisktalande folken.

Stridsvagnen, dragen av hästar, hade viss militär betydelse men då oftast genom att hövdingen stod i den i strid eller då han skulle tala till folket. Det var först med hettiterna och egyptierna på 1500-talet före vår tideräkning som de aktivt började användas aktivt i strid. Som synes kom stridsvagnen rätt tidigt till Norden. Den finns avbildad på insidan av Kiviksgraven, som är från tiden, mellan 1700-1100 fvt. 

Man ser på bilden ovan att det är främst handelsvägar som har använts vid spridandet av vagnen runtom i världen. Dessa handelsvägar gick dessutom i floddalar, längs med havskusterna och runtom de stora sjöarna, precis som idag. Av de arkeologiska spåren att döma är handelsvägarna riktigt gamla, ända tillbaka till de första jordbrukarnas tid och bortom deras tid till och med. Man ser också på bilden att Kaukasus inte är med i resonemanget. En stridsvagn kan inte manövreras så lätt i kuperad terräng och eventuell handel där en sån här vagn förekommit i området har således förekommit längs kusterna kring Svarta havet eller Kaspiska havet.

Jag skulle i avslutande vilja säga att jag tror att föregångare till de indoeuropeiska språken talats ganska länge i Europa och västra Asien, kanske så länge det funnits människor i den här trakten. De människor som enligt DNA-forskningen kom till Europa från Mellanöstern för kanske 15,000 år sen var enligt mitt sätt att se förlöparna till de som senare skulle föra de indoeuropeiska språken till Europa. Därför blev nog transitionen från ett språk till ett annat inte så stor.

Tack för mej för den här gången. Hoppas jag inte blev för långrandig. Väl mött en annan gång, i samma eller annat ämne.



"De rör sej som elefanter där uppe!"

söndag 22 juni 2014

Dags för lite djupare tankar, herr blogginnehavare!

Inte blogginnehavaren. Han ser inte så feminin ut i verkligheten.
 Under de sju år jag haft den här bloggen har det hänt många gånger att jag stannat upp för att tänka efter för att se hur jag har skrivit, vilka mina motiv har varit för att skriva som jag gjort, vad jag har haft för tankegångar vid ett visst tillfälle och så vidare. Mina motiv har hela tiden varit ädla, även om jag väldigt ofta varit naiv och/eller haft svårt att erkänna att jag haft fel. Jag erkänner numera mina fel och brister på kunskapsfronten, men har väldigt liten tolerans för andras fel och brister.

Jag har under hela mitt liv sett till att känna till det som är viktigt för mej att veta. Sån där korvstoppning som gör att man vinner tipsrundor och Vi i femman tappade jag lusten för när jag gick i just femman. Vad ska man kunna sånt för när ingen vill använda det man kan? Så i något självupptagen ton brukar jag säga "det jag inte vet är inte värt att veta". Min kunskapssamling handlar således mer om att veta saker som kan användas när någon efterfrågar det, inte annars. Tipsrundor går jag bara för motionen numera. Skulle jag svara rätt är det ingen bekräftelse, snarare en bonus.

Jag har upptäckt att jag är en ganska god skribent, och om jag bara har tålamodet att göra lite efterforskningar här och var skulle det nog gå att skriva längre inlägg, av samma typ som Tanja Bergkvist. Hon har en förmåga att spotta ur sej ord så att man får känslan av att hon går omkring med en roman i skallen varje dag. Det är kanske därför hon så sällan skriver på sin blogg, det kan ibland gå månader mellan inläggen. Hennes "romaner" måste nog genomgå en korrekturläsning innan hon sätter det på pränt. Intressant läsning är det dock, även om matematik aldrig varit min starka sida.

Det har blivit några såna långa från min sida med, då det har rört sej om mitt favoritämne, historia med lite arkeologi inbäddat. Ibland får jag en knäpp och skriver långa haranger om andra ämnen också, speciellt om jag känner för att få fram ett visst budskap. Religion, fotografi, politik och klimatfrågan kan ibland få mej att spy ur mej långa inlägg.

Jag får ofta stå oemotsagd. Om det beror på att jag är dålig på att göra reklam för mej själv, om folk undviker mej av olika skäl, om jag alltid har rätt eller om det är svårt att kommentera via Disqus vet jag inte, men det är sällan någon kommenterar det jag gör. Det funderar jag över då och då, men det är inget som gör mej sömnlös direkt. Jag står inte och faller med några få kommentarer. Det vore dock roligt att få nån form av respons.

Jag tänker inte göra några ändringar, bara fortsätta som förut. Om det är något jag är bra på så är det att fortsätta i samma spår. Så jag gör som tåget, fortsätter längs spåret. Om någon vill kommentera något stannar jag vid nästa station.



"Active kindness"

lördag 21 juni 2014

Miljökämpar jobbar för Putin

Putin och hans anhang vill behålla makten över sin gasexport till Europa och pengarna den genererar så ryska agenter hjälper miljöorganisationer som Greenpeace att protestera mot satsningarna på gasutvinning i Västeuropa. Det varnade NATOs ledare Anders Fogh Rasmussen för vid ett möte om hot mot Europas säkerhet. Är det så det fungerar inom miljökämpeområdet är jag glad att jag inte har engagerat mej i nån av dessa. Att protestera mot gas i Västeuropa samtidigt som man får hjälp av folk i Östeuropa att behålla sin gas är verkligen den mest perversa form av hyckleri jag hört och sett i miljöfrågan. Det är verkligen flum!

Till sist vill jag bara återge något som diskuterats på nätet i några dagar, en professor i statistik, Caleb Rossiter, fick sparken från sitt jobb efter att ha skrivit en artikel om att klimatfrågan är långt ifrån avgjord och att vetenskapen bakom klimatmodellerna är ytterst tveksam. Det är också hyckleri då universiteten ju ska stå för yttrandefrihet, även om åsikterna kan vara obehagliga. På tal om yttrandefrihet, i det tänkandet ingår även debattkunskaper, och för att debattera på ett sätt som ger alla rätten att yttra sej på lika villkor finns det ett antal regler. Det märks bland många klimatalarmister (varning, generaliserande och nedsättande beteckning från min sida!) att man inte vill debattera med meningsmotståndare på lika villkor...

Uppdatering ETT DYGN EFTER UNDERTECKNADS INLÄGG: Nu skriver Klimatupplysningen äntligen om att Ryssland hjälper miljöorganisationer att behålla sin gasexport. När ska de av miljöorganisationerna influerade medierna skriva om det? Kommer de nånsin att göra det?



"”frisches wetter in schweden”
sa tysken, frös ihjäl på midsommarafton.
"

fredag 20 juni 2014

Min favoritmusik: State Of Confusion


För den som inte känner till The Kinks så bra, för den som endast har hört hitlåtar som You Really Got Me, Come Dancing, Waterloo Sunset så är denna platta rena rama chocken. 1983 kom denna samhällskritiska och personkritiska platta, en fullständigt fantastisk platta där Ray Davies verkligen får till det, och bandet hänger på med full kraft. Och, för att poängtera det jag tidigare nämnde om chock, så är denna platta nog inget för den som bara är ute efter hitlåtar. Såvida denna någon inte börjar botanisera i själva plattan och då upptäcker en sak: plattan har två av Kinks största hits!

Just det, såväl Come Dancing och Don't Forget To Dance är med här. Musikaliskt sett pendlar plattan annars mellan hårdrock och den sortens pop Ray Davies är känd för att göra, Apeman och Days för att ta två exempel ur högen. Han låter här brodern Dave höja volymen på sin gitarr och till dessa toner gör sen Ray processen kort med såväl äktenskap (Labour Of Love) och valfriheten (Definite Maybe) som unga konservativa i Thatchers Storbritannien (Young Conservatives) och allting som finns omkring honom (State Of Confusion).

Come Dancing är en nästan självbiografisk låt, om hur han som liten såg en av sina systrar gå iväg på dans, för att sen göra sina föräldrar ledsna och sura när hon kom för sent. Han ger sin syster Rene ett lyckligt slut, något som inte skedde i verkligheten då hon dog av en hjärtattack 31 år gammal på dansgolvet. Don't Forget To Dance handlar också om en kvinna, en äldre kvinna som dansar med vem hon vill trots att hon egentligen inte längre "borde" dansa med yngre män. Denna låt blev ingen större framgång i hemlandet Storbritannien men blev desto större här i Norden.

Pendlandet mellan pop och hårdrock gör det nog lite svårt att hänga med om man inte är van vid Ray Davies sätt att arbeta. Hans musik beskriver nämligen på pricken det som förekommer i texterna. Är texten arg och/eller satirisk är också musiken aggressiv. Är texten sentimental och lite eftertänksam så är musiken lugn och melodisk. Det gör det svårt att peka ut någon speciell favorit, men jag finner ofta att om jag skulle presentera den här plattan för någon så är det Heart Of Gold som får bli presentationslåten. Det är en vacker låt om att växa upp som yngsta barnet i en familj, som sen får veta att det kommer ett till syskon i familjen.

Jag tenderar också att lyssna väldigt ofta på den elakaste låten av dom alla, Cliches Of The World (B Movie).  Den handlar om en man vars liv är trist och ensamt och han önskar innerligt att något ska hända i hans värld. Hela tiden beskriver musiken det hela på ett nedstämt och stenhårt vis, bara för att brytas drygt halvvägs in av Ian Gibbons och hans piano och syntar. En drömsekvens om utomjordingar bryts sen av hårdrocken och vardagens trista mediokra liv. Framgångarna är bara illusioner för denne man som bara blir argare och argare.

Plattan i sitt ursprungsutförande avslutas med röjarrocklåten Bernadette. En sån som Bernadette, med sina utsvävningar och sitt fladdrande liv, vill jag inte vara med alls. För några år sen gavs en special-CD ut med extralåtar. De känner jag inte till lika bra, men jag har inte direkt nåt emot dom. Tvärtom är jag förvånad att Long Distance inte var med på originalplattan. En trevlig poplåt som ger upphov till inre bilder om semester och långa stunder vid telefonen.

Dessutom borde den längre versionen av Don't Forget To Dance varit med, då den är skönare och ger en finare atmosfär. Once A Thief, en låt om hur samhället aldrig förlåter en person som en gång blivit dömd för ett brott, är också en låt som borde ha varit med. Sista låten, Noise, om oväsen (förvånad?) i vardagen och hur olika folk uppfattar musik borde också ha varit med.

Är du det minsta intresserad av The Kinks och hur de egentligen låter bortom de mest kända låtarna så är detta den perfekta plattan att börja med. Många av dagens pop- och rockartister verkar ha lyssnat på den här plattan, inte minst Oasis som verkar ha plagierat varenda låt på denna plattan för sin så kallade karriär. Men som nån sa, stöld är den bästa formen av smicker i musikvärlden.



"Ooh, Bernadette, you are so expensive
You've never done a day's work in your life
You've got no incentive, you've made a career
Out of punting off all of the men you've slept with
Ooh, Bernadette, you are so expensive
"

torsdag 19 juni 2014

Riktig midsommar


Den av myndigheterna utsedda midsommarperioden, den högst ovetenskapliga och rätt löjligt att de vågar peta så i den viktigaste helgen på året förresten, infaller snart. Den RIKTIGA midsommarperioden infaller som vanligt den 24 och 25 juni. Det heter midsommar för att det är mitt på året. Ordet sommar betyder nämligen halv, faktiskt. Ordet sommar är släkt med galliska soma-, grekiska hemi- och latinska semi-, vilka alla betyder halv. Det har med solens position att göra. Varje halvår den 25:e står solen över en av polerna och då är det sommar på det halvklotet. Nu är det alltså vår tur att ha sommar. Det infaller den 25:e juni varje år. Den når till denna position den 21:a juni, det så kallade sommarsolståndet.

Under fyra dagar kommer sen solen att vara på ungefär samma position innan den vänder och det sakta blir mörkare igen. Så upprepas det år efter år. Varför myndigheter och politiker anser sej stå ovanför vetenskapliga observationer vet inte jag. Jag firar midsommar den 24:e och 25:e varje år i alla fall...



"And the Colorado Rocky Mountain high, 
I've seen it raining fire in the sky.
The shadows from the starlight 
are softer than a lullaby.
Rocky Mountain high, Colorado. 
Rocky Mountain high."

onsdag 18 juni 2014

Vi behöver ingen utbildning

Något krasst kan man faktiskt använda sej av den första raden i Pink Floyds låt "Another Brick In The Wall Part 2" för att beskriva det faktum att man egentligen bör ge upp alla försök att reformera skolorna. Det vi bör fråga oss är detta, vilken typ av undervisning ska vi ha i skolorna? Det mesta är ändå skåpmat eller propaganda. De politiska utspelen i frågan är bara spel för gallerierna och syftar bara till att lugna valboskapen, de gör inget ordentligt för eleverna. Vill man vara elak kan man säga att skolorna inte är till för att utbilda eleverna till goda medborgare i ett framtida samhälle. Skolorna är till för att hålla ungarna hemifrån och borta från gatorna, samt att hålla arbetslöshetssiffrorna nere.

Tänk efter själva från tiden i skolan, var det lärandet eller var det kamraterna som var viktigast? Var det böckerna eller samvaron som var viktigast? Att man tar sej ur skolan och kan nånting som vuxen beror inte på undervisningen, utan på livets egen skola är så mycket bättre. Det mesta jag kan inom en lång rad ämnen har jag lärt mej efter skoltiden. Nej, problemet är inte undervisningen. Problemet är hur undervisningen ser ut och kvaliteten på lärarna. Lärarna jag hade i skolan var det väldigt stor skillnad på. En del var kunniga och visste hur de skulle lära ut den kunskapen på ett sätt så att alla kände sej delaktiga. Andra var direkt ignoranta och visste vare sej hur man lärde ut eller hade tillräckliga kunskaper för att få vara lärare.

De senare var ofta dom som fortsatte i yrket. Varför kan man ju undra, då det borde ha framgått även för dom att de inte höll måttet som lärare - till slut. Men å andra sidan har vi ett helt parlament fullt med politiker där de flesta är urusla utan att de nån gång reflekterat över hur urusla de egentligen är. Samma sak med tjänstemän på diverse departement och myndigheter. För att inte tala om journalister och professionella tyckare. Att påtala deras tillkortakommanden har ingen som helst effekt. Inkompetenta människor stannar kvar på sin post enbart för att de gillar den makt de får och de influenser den posten ger.

De verkligt kompetenta hamnar till slut på universiteten eller blir utslagna. Jag vet, jag generaliserar å det grövsta nu. Men dessa exempel förekommer alltför ofta. Kompetens är för övrigt en relativ term. Allmän kompetens är ofta lika med att vara fullständigt inkompetent på vissa områden medan man är väldigt duktig på andra. Skillnaden här mot de genuint inkompetenta är att många vet om att de inte klarar av ett visst yrke. Jag själv, för att ta ett exempel ur högen, vet med mej att jag inte klarar av skolyrket. Man måste ha en kombination av entusiasmerande personlighet, tillräckligt vass ton och förmågan att lära ut. Jag är en föreläsare och en sådan kommer inte långt i skolans värld. Det behövs en propagandist.

Men, var det inte det jag klagade på i början, att det är bara var propaganda i skolan? Det är det som är kruxet. Vanlig skåpmat kan vilken insekt som helst lära ut i plugget. Det krävs en riktig propagandaapparat för att få eleverna att lyssna. Ungefär som den som sprider lögner om vindkraftens lov i alla medier. Det handlar om att få ut "rätt" budskap och då kvittar det vad det handlar om. Det viktiga är att eleverna inte frågar eller ifrågasätter. Det viktiga är att de ställer de "rätta" frågorna, såna frågor som inte stör makten. Att "tänka kritiskt" har i skolans värld blivit en klyscha inte ens värd namnet, för de tänker ju inte kritiskt. De bara kritiserar och det är en helt annan sak.

Jag har gett upp rörande skolan. Det viktiga är inte längre utbildningen, den är ändå inget att ha, det viktiga är att skolan ger grunderna för att verkligen lära sej nåt som vuxen. Låt skåpmaten vara kvar, låt de inkompetenta vara kvar men ge eleverna en chans att lära sej nåt på egen hand. Inte alla klarar av det, det finns såna som behöver bli visade steg för steg, men eftersom vi alla är i högsta grad olika personligheter med individuella drag borde vi få en undervisning som är anpassad efter var och en. Nu är det löpande bandet som gäller, alla delar ska passa in på samma platser överallt. Det är robotar man vill ha. Men varifrån ska vi rekrytera nästa generations snylt..., förlåt, politiker och tjänstemän om man gör skolan till en plats där det är fult att ifrågasätta?

Det sista jag vill säga nu är detta: Skolan har alla åsikter om, och det finns inga klara lösningar på problemen, men så mycket vet jag, om vi ska bli av med många administrativa problem bör vi föra tillbaka skolan till staten, med privata alternativ för dom som hellre vill ha det. Det rådande systemet, med kommunal skola och friskolor har aldrig funkat. Man ska vara bra blind om man tror att det är regeringens, invandrarnas, bögarnas eller någon annans fel. Vi alla bär lika stor skuldbörda här. Vi har den skola vi förtjänar, därför att vi aldrig säger ifrån. Vi har aldrig fått lära oss det, vare sej hemma eller i skolan...



"Det tog väl fem minuter för mig att bestämma att ingen ska tro att de kan bestämma vad vi tycker"

tisdag 17 juni 2014

Min favoritmusik: Rockin' All Over The World


Den här plattan är svensk. Den är nämligen inspelad i Studio Bohus i Kungälv, strax norr om Göteborg. Det var bland annat av ekonomiska skäl man valde att spela in utanför Storbritannien. När man spelade in skivan var det sensommar i Sverige och året var 1977. För den som regelbundet besöker bloggen Katastrofala Omslag kan det vara värt att veta att året 1977 kallas för skammens år, emedan så många skivor detta år har riktigt hemska omslag. Riktigt så illa ställt är det inte med detta omslag, även om det är väldigt klyschigt upplagt med en del av jordskivan synlig mot en svart bakgrund, i kombination med datorutskriven text längst ner och en ganska spretig skrivstil för gruppnamnet.

Spretande är också ordet för musiken. Det är mer omväxlande musik än tidigare plattor. Här samsas den vanliga boogierocken med de för Quo typiska inslagen av blues och countryrock, men det som är nytt är att ren country och pop också hörs. Under ledning av inhyrde producenten Pip Williams gör Quo faktiskt en fräsch och fin platta, om än aningen för polerad på vissa ställen. Det faktum att den är så här polerad har fått många av gruppens fans att kritisera den för att ha en för mjuk ljudbild. Jag kan sätta på den här plattan för att bara ge den en genomkörare och jag tycker om den faktiskt, trots att den är polerad och tvättad så att det bara ibland låter som Status Quo.

Det finns tolv låtar här, ganska korta allihop men sammantaget blir det ca 50 minuter. Titelspåret är förstås väldigt känt. Det är skrivet av John Fogerty till hans debutsoloalbum från 1975. Rick Parfitt hörde den på radion en gång och ville ha den inspelad till skivan. Han fick sin önskan uppfylld till denna plattan, även om bandet ville spela in sina egna alster först. Bästa låtarna är följaktligen deras egna låtar, framför allt Rocker's Rollin', Hold You Back, Who Am I och Dirty Water. Nåja, Who Am I är skriven av Pip Williams och en kompis till honom, men skriven för grupper som Status Quo.

På tal om att göra andras låtar. Skådisen och sångaren Mike Berry gjorde 1978 en version av Hard Time, som inleder denna platta. Jämför hans version:
https://www.youtube.com/watch?v=3jbSEweehFE

med Status Quos original:

Kanske Status Quo borde ha gjort den version Mike Berry gjorde för då hade låten inte låtit så tam som den gör från och till. Hela plattan är inte tam, men den ryter inte till som de andra plattorna har gjort. Den ropar istället, med en relativt vek röst. Men "rösten" är bra, inte tal om nåt annat. Det är en trivsam rockplatta som förtjänar en och annan lyssnarstund.



"You've been looking like a low down 
liquor drinking money grabber
I don't wanna see you looking this way
It's a crime the way you're carrying on
You'll keep it up till you're too far gone
"

söndag 15 juni 2014

Barn av vår tid

Nej, jag tänker inte recensera Nationalteaterns rockskiva från 1977, även om stora delar av dess budskap passar in, såväl på mitt inläggs natur som på vår samtid. Jag tänker istället prata om rasism, riktig rasism, det som handlar om uppfattningen att man hör till en gruppering med människor som är förmer än andra, baserat främst på utseendet och/eller kulturell utveckling. Under 1800-talet var alla i stort sett det, inklusive Abraham Lincoln och Fredrika Bremer, för att bara nämna några som idag anses som hjältar i kampen för mänsklig fred och frihet.

Att de var emot slaveriet är en annan sak, som inte har med saken att göra. Att tycka att en grupp människor är underlägsen en annan behöver inte betyda att man vill ha dessa underlägsna som fångar och slavar. Såväl Lincoln som Bremer ville att de svarta skulle återbördas till Afrika. Liberia grundades på detta på denna tanke och var i början en succé. Att det senare spårade ur är inte Lincolns eller någon annan amerikansk politikers fel, utan helt enkelt så att den mänskliga naturen innehåller element som gör att vissa vill bestämma över andra.

Tro inte att vi är bättre i vår tid. Det är inbyggt att tycka att man själv och de sina är förmer än andra. En fullt naturlig känsla, en bieffekt av samhörigheten. Det är när man agerar utifrån denna känsla och drar nytta av den på andra gruppers bekostnad som det blir fel. Ett perverst, riktigt snuskigt sjukt exempel på hur fel rasismen slår när man har ett sånt synsätt är Belgiens behandling av Kongo. Rättare sagt, kung Leopold II som personligen lät sitt folk köra med folken i detta land hur som helst. Mellan 2 och 15 miljoner människor dog som en följd av Leopolds personliga engagemang i Kongo.

På samma sätt är inbördeskriget i Rwanda 1994 en rasistisk aktion, när hutuer grymt mördade tutsier för att de förra ansåg sej vara förmer än de senare. En syn som de hade ärvt från just belgare, engelsmän och tyskar. Det är bara vi som inte ser den rasistiska dimensionen här. Vi är så upptagna av att se oss själva som rasister att vi inte ser att andra också är det. Det var rasismen som fick japanerna att uppföra sej som de gjorde under åren 1900-1945, stärkta först av det lyckade kriget mot Ryssland åren 1904-05, följt av annekteringen av Korea, samt det riktiga startandet av Andra världskriget 1931 då man trots stora protester anföll Kina.

Det var rasismen som fick Pakistan att se Östpakistan som sitt lydrike. Att de i denna del inte ville tillhöra Pakistan utan ville ha en egen stat tog pakistanierna som styrde ingen hänsyn till. Det skulle krävas ett inbördeskrig, en mastodontorkan år 1971 som tog en miljon människors liv samt en hungersnöd innan folket i Pakistan fattade att folket i öst ville ha en egen nation, en nation som föddes senare samma år som orkanen, nämligen Bangladesh.

Nu kanske någon invänder att jag letar igenom historien efter historier som passar in på beskrivningen av hur rasismen ser ut enligt mina ögon, men för mej är rasism en fråga om herravälde med folk som tar makten över såna de ser ner på och är grogrunden för fascism. Rasism behöver inte nödvändigtvis vara en fråga om hudfärg. Det kan lika gärna vara en annan kulturell yttring. Ordet ras betyder allra tidigast folkslag och syftar på att någon hör till ett annat folk. Någon mer betydelse lades inte in i ordet. Det var folk under 1700-talet som började använda ordet mer aktivt och följande sekels människor tog fasta på ordet och började dela in människor i raser efter deras hudfärg och generella utseende.

Rasismen föddes alltså ur frenologin och dess sätt att se på hur våra skallar är formade. En viss typ av skalle hade bildats hos vissa folkslag, resonerade man. De utgick ifrån vad de kunde se hos folk och formade följaktligen teorier baserade på dessa skallar. De hade ju inte tillgång till DNA och kunde således inte förstå att skallarna var en produkt av yttre och inre förhållanden, inte för att de hörde till ett visst folk.

På tal om DNA, försäkringsbolagens hantering av de genetiska rönen det senaste decenniet är på gränsen till fascism och rasism i vissa lägen. Att neka folk försäkringar bara för att de har vissa gener aktiverade i sina kroppar och som potentiellt kan leda till ärftliga sjukdomar och cancerformer är mer åt nazisternas hantering av sjuka och dementa än något annat.

Är då allt herravälde att betrakta som rasism? Nej, absolut inte. Rasism är som sagt ett synsätt som går ut på att folk med en annan kultur eller andra faktorer som gör vissa människor främmande är mindre värda. Att skapa herravälde över sitt eget folk är bara herravälde, inget annat. Att skapa herravälde över sitt eget folk för att trakassera och tortera dom är diktatur. Att skapa herravälde över andra folk och behandla dom som skit är förkastligt. Att ha herravälde över andra folk och konstant säga till dom att de är mindre värda på grund av deras kulturella utveckling, hudfärg eller helt enkelt för att man tycker de är mindre värda, det är rasism...




"Welcome back my friends
to the show that never ends"

lördag 14 juni 2014

Min favoritmusik: Demons And Wizards


Roger Dean är en legendar i skivomslagens historia och som konstnär har hans målningar. Hans design finns på många omslag, framför allt Yes (han designade även Yes logotyp), och Uriah Heep. Det är Uriah Heeps album Demons And Wizards från 1972 som ska behandlas här. Denna platta kan ses som Heeps svar på Deep Purples plattor In Rock och Fireball, och personligen håller jag Demons högre än någon av dom plattorna.

Jag vet inte om Roger Dean trodde att plattan han gjorde ett omslag till skulle vara en konceptplatta, för här finns lite av allt som varenda låt på plattan handlar om. Här finns en trollkarl (The Wizard), ett okänt landskap som nog bara finns i fantasivärlden (Circle Of Hands), trollkarlen ser lite demonisk och han är mångfärgad (Rainbow Demon), en tidlös vandring (Traveller In Time) på ett underligt område som kan tolkas i många olika riktningar (Paradise) och kanske kastar trollkarlen en förbannelse eller annan formel över marken (The Spell). Han lever livet (Easy Livin´) och är något av en poet (Poet's Justice) och vill att livet ska fortsätta likadant (All My Life).

Musiken och texterna är lika färgglada och roliga att lyssna på som omslaget är att se på, även om sångaren David Byron är lite väl teatralisk ibland. Han låter stundtals mer som en operettestradör än en rocksångare. Som tur är har han främste låtskrivaren och organisten Ken Hensley vid sin sida som vet hur han ska tygla den vilde sångaren. Än så länge kan han det, men om bara några år ska Byrons drickande bli okontrollerbart. Mick Box gitarrspel är felfritt som alltid och nykomlingarna Lee Kerslake (trummor) och Gary Thain (bas) sköter sej väldigt väl.

Det ska tilläggas att första låten, The Wizard, är skriven av Ken Hensley i samarbete med basisten och sångaren Mark Clarke, som var medlem i Uriah Heep någon månad innan han nappade på ett erbjudande att gå med i Jon Hisemans projekt Tempest. Clarkes avhopp beredde vägen för Gary Thain, en nyzeeländare som prövade lyckan i Storbritannien.

Detta är mitt favoritalbum med Uriah Heep och det är så jämnt och så bra spelat att det är med på min topptiolista. Musikmässigt är det progressiv rock ovanpå ett lager med hårdrock och vanlig rock'n'roll. Eftersom jag älskar slide gitarr är dess förekomst i All My Life ett välkommet tillskott.

Inte nog med att detta är Uriah Heeps bästa platta, det är också den perfekta början för den som är nyfiken på gruppen och dess musik. Välkommen in i en underbar musikvärld!



"There rides the Rainbow Demon
On his horse of crimson fire
Black shadows are following closely
On the heels of his desire
"

fredag 13 juni 2014

En liten seger för vett, sans och förnuft

Det blir ingen TV-avgift för datorer. Det har Högsta förvaltningsdomstolen fastslagit i en dom idag. Följande saker konkluderar jag från detta:

1) En dator är ingen TV-mottagare och kommer aldrig att vara det, så länge ingen sådan mojäng byggs in i den.

2) Det går att lita på de högsta instanserna inom rättsväsendet, de som är fria från politisk interferens.

3) Radiotjänst är gnidiga rackare. De tänker inte återbetala de pengar som man fått in under perioden man hade TV-avgift för datorer och mobiltelefoner. Vi får väl se hur det blir med den saken, om folk nu kommer med stämningar.

Samtidigt konstaterar maktens egen lilla kelgris, Sten Heckscher, kommit fram till att datalagringslagen inte strider mot EU-rätten. Det är inte så man direkt blir förvånad. Heckscher har länge varit en politisk vindflöjel som alltid följt med som en snäll hund när husse (staten alltså!) vill gå i en viss riktning.

Var är vettet och sansen i fråga om datalagringen? Varför ska man utgå ifrån att alla är skurkar? Är det inte bättre att lära våra poliser att tänka utanför det kvadrilaterala parallellogrammet, som engelskspråkiga personer med utbildning säger? Vi säger vanligen att tänka utanför ramarna på svenska. Tur då att Högsta förvaltningsdomstolen gjorde det vad gäller TV-avgiften. Nu får vi se vad EU tycker om utlåtandet om datalagringen.



"Tack för denna vecka!"

13 (repris)


Så här skrev jag 13 september 2013:

Sen många hundra år tillbaka har talet 13 varit ett tecken på otur i stora delar av Europa. Framför allt är det väl det faktum att en bland vanligt folk populär rörelse, Tempelherreorden, slogs i spillror fredagen den 13 oktober 1307 då Filip IV av Frankrike såg till att göra sej av med alla sina skulder genom att genomföra en landsomfattande räd mot tempelriddarnas slott runtom i landet. Det finns fler exempel på händelser genom historien som utspelat sej detta datum, men just den här räden är det jag kommer ihåg mest.

Genom tiderna har filmer, böcker, låtar och tidningsartiklar om fredagen den trettonde skapats med blandat resultat. Mycket blandat resultat. Därför är det humoristiskt att se vilka slumpens skördar kan bli på en sån här dag. Humorn är vår bästa väg bort från skrockens värld. Dessutom, 13 är bara en siffra som alla andra. Talmystik och andra knasiga sammanträffanden är sånt vi ska förpassa till sagornas värld. Sånt vi skrämmer barnen med innan de somnar. Men för rationella individer är detta inget att bry sej om, annat än som kuriosa.


Till sist, varför inte hjälpa Barack Obama starta tredje världskriget?


Så här skrev jag fredagen den 13 maj 2011:


Natten till fredagen den 13:e oktober 1307 öppnade ett antal betrodda runtom i Frankrike de kuvert de fått av kung Filip IV en månad tidigare. I brevet de alla hade fått fanns instruktioner hur man skulle gå till väga för att få stopp på Tempelorden, den riddarorden som tidigare hade hållit Det heliga landet för kristenhetens räkning men som efter stora problem att utföra denna uppgift dragit sej tillbaka och från mitten av 1200-talet mer hållit på med pengar. Och det var just pengar som var orsaken till att man nu den här morgonen gick till fullskaligt militärt anfall mot tempelriddarna. Filip IV var skyldig Tempelorden pengar, MYCKET pengar. För att slippa behöva betala såg han till att gå till anfall och när razzian var över kunde man fabricera en mängd hädelseanklagelser, framför allt mot Tempelordens stormästare Jacques de Molay, som kungen specifikt ogillade rent personligen. Sju år efter razzian brändes de Molay på bål. Stormästaren förbannade kungen från bålet och sade att denne skulle få stå till svars inför gud inom ett år. Mycket riktigt, kungen dog inom ett år.

Datumet fredagen den 13:e satte sej i huvudet på folk och genom seklerna blev sen detta så småningom kopplat till talet 13 som redan långt innan razzian sågs som oturstalet nummer ett. Från och med 1800-talet är det belagt att fredagen den 13:e är otursdagen närhelst den förekommer.

Idag har undertecknad drabbats av detta, på sätt och vis. Först började Blogger, som jag har min blogg hos, krångla så gårdagens inlägg försvann. Vi får se om det återkommer. Som om inte det räckte fick jag inte tag i den mat jag ville ha för det norpades mitt framför ögonen på mej.

Jag tror förstås inte på sånt skrock utan det är en ren slump att sånt händer just idag. Det man kan undra är varför sånt skrock uppkommit från början. Har det med hjärnans önskan att bilda mönster ur kaos? Skulle vara intressant att få veta om så är fallet.


---------------
Förutom att det är kul att se vad jag skrivit så är det intressant att se hur beroende av tal vi fortfarande är. Jag tror inte vi kommer ifrån det, hur välutvecklade vi än blir. I vilket fall, ha en trevlig fredag!







"I'd rather take a stand
than get shot in the back "

torsdag 12 juni 2014

Religiösa dumheter

De dumheter jag skrev om i mitt inlägg härom veckan bleknar bredvid detta: En så kallad mirakelpastor skulle ha uppträtt med sin show i en skolaula i Jönköping, men kommunen säger stopp. Det är nåt som är väldigt fel när människor som kallar sej helbrägdagörare genomför såna här shower, och folk tror på dom. Kan det vara så enkelt att folk behöver att ty sej till? Tröttsamt är det i alla fall att både se och höra dessa . Det är bättre att gå på en rockkonsert eller ett föredrag om politik, historia eller ekonomi och ger egentligen mer, om man är normalt funtad vill säga.


Killen i den här videon ä definitivt inte normal. Är det sånt den där mirakelpastorn sysslar med så fattar jag inte hur folket inom Jönköpings kommun först kunde boka honom för en show. Som tur är fattade man galoppen och avstyrde det hela. Men istället flyttade man showen till Älmhult, i en lokal som innehas av nåt som kallas International Church. Stackars Älmhult!

På tal om religiösa dumheter, vad sägs om idiotin som nu sker i Irak? 



"Ett och ett är två
men blir tre
när vi blir ett"

onsdag 11 juni 2014

Vetenskapshörnan: Intressanta rön om människans historia


Slag på käften och bönders DNA är i blickfånget just nu. Speciellt om man är intresserad av människans historia. Våra äldsta upprättgående förfäder, Australopithecus Afarensis är en av dessa, tycks ha varit ganska våldsamma mot varandra, om man får tro de senaste rönen. Att gå upprätt innebär ju att frambenen blir till armar och händer, som blir fria att göra mer saker med dessa extremiteter. Såna saker som att puckla på varandra med knytnävarna. Därför utvecklades käkarna till att bli bredare och mer flexibla.

Detta är en tanke så god som någon. Fortfarande är våra käkar ganska breda och flexibla, jämfört med många människoapor. Därmed inte sagt att vi nu ska ut och slå hej vilt, även om det finns dom som skulle behöva sej en omgång.

DNA-analyser har utförts på bönderna i nuvarande Syrien med omkringliggande länder för första gången (trots krig har detta alltså gått att utföra!) och frågeställningen har varit att ta reda på varifrån de som först brukade jorden här kom. Det verkar nu ganska klart att de sen spred sin idé utöver världen omkring dom för ca 10,000 år sen, för deras tekniker och DNA finns på Cypern, norröver i Turkiet, söderut i dagens Israel och Palestina samt österut i Mesopotamien.

Från Cypern och andra öar i Medelhavet spreds sen jordbrukstekniken över Europa. Den nådde Norden för ca 6000 år sen. Vi är till stora delar ättlingar till dessa jordbrukare. Jag ser fram emot fler rön i båda dessa områden. Hur många av de första jordbrukarnas ättlingar finns här uppe i Norden, är en fråga jag skulle vilja ha besvarad. Det kommer kanske ett svar på den frågan nån gång i framtiden.



"Vad det blåser i köket"

Populära inlägg