Halkan på vägarna i Sverige en intressant fråga

Det spekuleras kring statistiken att antalet dagar då det pendlar mellan plus- och minusgrader precis innan själva vintern tågar in, enligt P4 Norrbotten. Däcken byts allt tidigare generellt i de mellersta och norra delarna av Sverige medan de södra delarna har upplevt allt färre dagar med dessa pendlande temperaturer.

Till stora delar skulle jag vilja skylla på en rad faktorer andra än några klimatförändringar. Dels är motorvägarna bättre byggda nu för tiden vilket faktiskt leder till att vägbanan värms upp, av såväl friktionen från däcken som asfaltens beskaffenhet vilket gör att solen lättare värmer upp dess yta. Dels är snöplogningen bättre också, på gott och ont. Gott därför att bilar har det lättare att ta sej fram, ont därför att det skikt som lämnas kvar blir orsaken till det jag redan nämnt med friktion och uppvärmning från solen.

Att sätta däckbyte och vägarnas vinterbeskaffenhet i samband med klimatförändringar är väl okej, så länge vi pratar om klimatförändringar på ett sansat vis. För vi in klimatalarmistiska åsikter (att människans verksamhet dominerar klimatet) i resonemanget kan vi lägga ner diskussionen direkt. Så låt oss vara sansade, eller hur?




"Om vi ingen vinter hade skulle våren inte vara så angenäm. Om vi aldrig mötte motgång skulle välståndet inte vara så välkommet."

Pengar från luften

Forskare vid ett brittiskt företag hävdar att de kan framställa bensin från luften genom att extrahera koldioxiden från atmosfären. De vill "rädda planeten" från global uppvärmning genom denna aktion. Jag börjar bli trött på dessa dumheter som hela tiden bekräftar tesen att motsatsen till godhet inte är ondska utan välmenande. Dessutom kommer detta bara skapa obalans i atmosfären, förutsatt att det nånsin lyckas. Men jag tror inte de lyckas. Det kommer att stranda på det faktum att koldioxiden behövs för att temperaturen inte ska sjunka drastiskt. Koldioxiden fungerar nämligen inte som temperaturhöjare utan temperaturstabilisator.

Liten uppdatering: Eftersom koldioxidmängderna i atmosfären höjs efter att temperaturerna höjts, med en fördröjning på mellan 400-800 år, kan man ju undra vad som hände under åren 1200-1600 som gjorde att koldioxiden nu ökar, för den ökar utan tvivel även utan oss och vår verksamhet. Till viss del stämmer denna tidsperiod överens med den värmeperiod vi kallar den medeltida värmeperioden. Vad orsakade den värmeperioden?

Dessutom kommer priset att bli astronomiskt högt, även om de lyckas framställa tillräckliga kvantiteter. De tar pengar från luften, och försöker göra vin från vatten. Nej, det är bättre att lyssna på Alan Parsons:

"En arkeolog är den bästa make en kvinna kan ha. Ju äldre hon blir ju mer intresserad blir han av henne."

Språkhörnan: De indoeuropeiska språken del tre - Centum och satem

De indoeuropeiska språken delas traditionellt in i två delar, centum och satem. Det är benämningen på siffran hundra i två numera utdöda språk som på sin tid dominerade sina respektive världsdelar, nämligen latin och avesta. Centum är alltså det latinska ordet för hundra och den formen finns i de romanska språken i diverse versioner och släktskapet till de andra indoeuropeiska språken i väst gör att man åtminstone förr tryckte väldigt mycket på detta faktum. Vårt motsvarande ord, hundra, motsvarar faktiskt nästan bokstav för bokstav det latinska ordet. Eftersom vi vet följande:

Latinet stavade alla K-ljud med C
Germanska initialljud som i andra indoeuropeiska språk är ett K eller ett ch-ljud blir här H, vars övergång till H kallas för Grimms lag, efter Jacob Grimm,

så kan vi dra följande konklusion; cent- är samma som hund-. Att romarna hade ett e efter K-ljudet och germanerna ett u betyder inget. Det finns många varianter här. Galliska, bretonska och kymriska kant är samma ord. D och T är samma ljud, bara uttalat olika i munnen. Det är förmodligen tradition eller nån ljudlag som lett fram till skillnaderna på den punkten.

Ändelsen i hundra, -ra, är en förkortning av samma ord som i råda och det betyder räkning, framtagande. Så ordet hundra betyder alltså egentligen räkning till hundra. Hund är det ursprungliga ordet för hundra. Ordet hund  i sej betyder ursprungligen tio gånger tio och är helt enkelt en förenkling av denna räkning.

Grekiska hekaton är lite av en särling här. Förmodligen har ordet haft samma betydelse som hundra har för oss, alltså räkning till hundra, och sen har ordet dragits samman så bara heka blivit kvar. Det är förresten från detta hekaton som hekto och hektar är härlett, via franskan.

De indoeuropeiska språk som istället har en variant där N-ljudet inte finns med kallas för satemspråk efter avesta eller avestiska satem där sanskrit satam är en liknande form. Intressant i sammanhanget är att de slaviska språken hör till satemspråken medan tochariskan, som talades i de område som sen andra världskrigets slut är annekterat av Kina, hör till centumspråken. De slaviska språken, som annars har en del ord och uttryck gemensamma med de germanska språken, hör alltså mer ihop med de östliga språken. Det verkar som om det skett ett skifte i uttalet av ordet hundra, och många andra gemensamma ord, kort efter delningen hos de folk som talade det ursprungliga indoeuropeiska språket och dialekterna.

Så likheterna mellan de slaviska och germanska språken måste ha uppstått när de båda folkgrupper som talade respektive språkgrupp stötte på varandra under nån period för ca 2000-2500 år sen, i vad som idag är Ryssland-Polen-Ukraina. Handel och enstaka röveri var de främsta skälen för kommunikation då, vilket tycks vara de främsta skälen än idag.

Även de baltiska och albanska språken hör till satemspråken. Av detta kan man få fram att illyriskan är svår att bestämma huruvida den hörde till centum eller satem. Därför är albanskans koppling till illyrierna svår att vidmakthålla. Även thrakiskan hörde till satemspråken och eftersom de bodde nära makedonierna, som bevisligen kom från dagens Albanien, kan albanskan härstamma från nåt av dessa folks språk. Eller så är albanska det enda överlevande språket från messapiskan. Det finns en del som tyder på detta, om man får tro forskare på området.

Det var vad jag hade den här gången. Läs länkarna noga, för de kan förklara skillnaderna mellan centum och satem bättre än jag kan här. Nästa gång handlar det om de anatoliska språken.



"Ett språk är en dialekt med en armé."

Vad är en hjälte?

Det här inlägget är uppdelat i ett antal delar med olika infallsvinklar. Den första delen behandlar det språkliga. Den andra min syn på vad civil olydnad är och den tredje om kungen gjorde rätt som inte själv delar ut det pris som en tjej fått för sitt miljöarbete. Nu kör vi!

1. Hjälte är en blandning av fornsvenska haeladhe och lågtyska helt som från början har haft betydelsen fri man, stridande man. Under medeltiden har ordet kommit att ändra betydelse, förmodligen under påverkan från det grekiska ordet heros, vars ursprungliga betydelse är bevakare, väktare. Det är ett ord som syftar på en som arbetar inom samhällets ramar, som det anstår en fri människa. Alla andra är antingen trälar eller fredlösa. En hjälte gör enligt den medeltida kodexen vad som krävs för att samhället inte ska gå under.

2. Civil olydnad har tydligen en snäv betydelse hos många, även hans majestät, för det associeras med människor som sätter käppar i hjulen för samhällelig verksamhet på ett sätt som kan uppfattas som omstörtande. För mej handlar det om att göra småsaker här och där som ser till att föra den samhälleliga verksamheten in på rätt spår igen om den har gått vilse, t ex att skicka insändare till tidningar om snedsteg kommunalgubbar (och gummor!) gör, att anmäla felsteg eller göra mer än vad konvenansen kräver av en. Att stoppa samhällsfunktioner anser inte jag vara civil olydnad, det är på gränsen till dumdristigt.

Stoppa valfångst är dock en lovvärd aktion eftersom det inte har någon samhällelig nytta att fånga och döda valar. Att däremot stoppa ett kalkbruk, som i och för sej har brutit mot den överenskommelse man först gjorde med länsstyrelsen och kommunen på Gotland, är mer tveksamt till sin natur. Nu har ju samhället i sej stoppat verksamheten på Gotland. Jag undrar förresten om det inte går att bryta kalk och processa den utan att förstöra skogen ändå. Det skulle inte förvåna mej om avverkningen av skogen var ett svepskäl för att få tillgång till ännu mera mark att ta kalk från. Ändå anser jag det var fel av demonstranterna att stoppa maskinerna på detta sättet. Den civila olydnaden utfördes på rätt sätt av de som gick till domstol och fick avverkningen stoppad den vägen. Jag tror inte att fastkedjande av sej själv till träd eller maskiner hade ändrat företaget Nordkalks beslut och inställning i frågan.

3. Gjorde kungen rätt som valde att inte dela ut priset till den som av Världsnaturfonden och Min planet utsetts till miljöhjälte? Ja, mot bakgrund av det jag diskuterat ovan så gjorde han rätt. En hjälte i mina ögon är en som ser till att samhället fungerar med de medel samhället ger en. Frångår man dessa medel är man ingen hjälte, bara en dumdristig aktivist som agerar i utkanten av samhället men samtidigt vill utnyttja det för egen vinning. Sen att kungen kallar det hon gör för civil olydnad får stå för honom.

Företaget är definitivt inte nån hjälte. De försökte frångå ett avtal, vilket också är samhällsomstörtande och ett försök att utnyttja samhällets funktioner för egen vinning.




"Varje samhälle har de skurkar det förtjänar"

Dagens foto

En interiör från en lada som står på ett hembygdsmuseum, kan det vara nåt?

"Det är ingen skillnad på teaterbesökarna i olika länder. Alla hostar likadant."

Hur står det till med uppvärmningen av jorden egentligen?

Anthony Watts är nog den mest opartiske kritikern och skeptikern ifråga om klimatfrågan man kan tänka sej. Han tillåter i stort sett vem som helst att skriva på sin blogg, vilket inte kan sägas om alla bloggare i det här gebitet. Här låter han en forskare och skribent, Ira Glickstein, komma till tals och han  talar om för oss att uppvärmningen av jorden sen 1880 och mätningen av temperaturen inte är så säker som vi har fått höra.



"£106 to see a glorified sound check........wankers!"

Astronomi: jordlik planet upptäckt kring Alfa Centauri

Så här tänker sej en konstnär hur planeten kring Alfa Centauri B kan se ut med Alfa Centauri A i bildens nedre vänsterkant och vår sol uppe i högra hörnet som en avlägsen ljus punkt. Bild från ESO/Luis Calçada.

Alfa Centauri är ett eget litet system för sej drygt 4 ljusår bort, där Alfa A är något större än vår sol, Alfa B något mindre och Proxima är en dvärg bara ca dubbelt så stor som Jupiter i diameter. Nu har den första planeten kring Alfa B upptäckts och genast går spekulationerna kring hur jordlik den är och speciellt jordlik är den inte trots likheterna i storlek och massa. Den är väldigt nära sin stjärna, ca 6 miljoner km, så något liv finns nog inte här då yttemperaturen uppgår till ca 1200 grader. Planeten är något större än jorden i diameter. Men man har börjat spekulera kring huruvida det finns andra planeter som kanske har liv. Framtiden får utvisa detta. Här är en som drömt om den här dagen.




"Höga förväntningar är nyckeln till allt."

Mikropatriotism (eller slutet för nationalismen)

Nationalism är ett hemskt koncept. Blotta tanken på att ett land är ett enda folk och att dessa har ett gemensamt ursprung skrämmer mej som historiker eftersom detta är det mest ohistoriska sättet att se på ett land. Därför gläds jag till viss del åt att se hur de stora konstgjorda länderna möjligen faller sönder i diverse folkomröstningar. Visserligen återstår det lång väg mot att göra slut med nationalismens tankegång men om vi får fler länder väcks förhoppningen (hos undertecknad) att det samtidigt växer fram en känsla för det lilla, provinserna.

Men tyvärr kommer nog nationalismen segra. En känsla för sitt land, sitt folk, sin familj, sej själv är en helt annan känsla än den man har gentemot andra länder, andra folk, andras familjer, andra människor. Nationalism är således den negativa formen av vad patriotism eller provinsialism är. Men jag är inte helt säker på att jag gillar patriotism heller för att hylla sitt land kan ha en negativ klang också då det så lätt blandas samman med nationalism. Jag föredrar provinsialism med en nypa sans och förnuft ifråga om folks historia. Något folkets historia finns inte och har aldrig funnits. Åtminstone inte enligt den nationalistiska synen.

Jag hoppas jag gör mej förstådd nu. Det är bättre att vara stolt över sin omedelbara omgivning och/eller regionen omkring än ett land, vars existens egentligen bara är en fortsättning på kungarnas länder under medeltiden. Det är också bättre att gilla nåt familjärt och kärt än ogilla det okända, eller som vissa säger att de gör; hatar det. Som jag ser det är nationalism ett dåligt förhållningssätt gentemot andra människor. Visst är det bra att känna stolthet över sin bygd, det hör till faktiskt, men ett helt land är lite för mycket. Ta matchen igår mellan Tyskland och Sverige som ett exempel. Jag såg inte den som ett exempel på nationer eller ens representanter för nationer som möttes. Det var två landslag med individer som representerade respektive länders bygder och fotbollslag som möttes.

Ordet nation betyder egentligen vara född, bildat som det är till det latinska verbet nasci, födas. På den punkten är det inget fel med ordet nation. Man föds här, lever här och dör här. Men om man till detta lägger att "folket" har levt här hela tiden så blir det genast betydligt sämre. Lägger man sen dessutom ytterligare en dimension till ordet nationalism, tanken om att bara vissa har rätt att bo här, dvs de som är födda här, blir det genast äckligt och perverst.

Jag hyllar tanken att vanliga människor känner samhörighet med sin bygd för att de är födda där eller bor där, men inte mer. Att spela en landskamp i fotboll är inte ett utslag av nationalism eller ens patriotism, det är att man representerar sin bygd och sin gemenskap i samklang med andra som representerar sin bygd och sin gemenskap. Nationalism och patriotism är något som mer hör ihop med politiker och ideologer. Vad jag hoppas på med att de stora länderna eventuellt går isär är just att vanligt folk för en gångs skull ska känna samhörighet med varandra och visa upp sina färdigheter och traditioner för omvärlden, utan att ogilla eller hata andra. Det går att vara patriotisk, men bara om man släpper den ohistoriska synen att nationen födde fram en - för det gjorde bygden.



"Det skulle innebära en genomgripande politisk reform om det sunda förnuftet kunde breda ut sig lika snabbt som enfalden."

Religiös främlingsfientlighet

Ett parti som vill att hela världen ska lyda deras religiösa syn, kan det vara nåt? Nej, trodde inte det. I en värld där vi hyllar framförhållande, nytänkande och logik, kan det verkligen vara så illa att religiösa fjantar kan göra sina röster hörda utan att någon reagerar på deras inskränkta åsikter? Jag skulle verkligen vilja höra  vad Pat Condell har att säga om detta. Det kommer nog. Hans verbala attacker på religion och religiösa i allmänhet och kristna/muslimer i synnerhet brukar komma kort efter att nåt dumt dykt upp i media rörande religion. Är det månne samma sorts fega dårar som försökte döda en flicka för att vågade stå upp mot dom?



"Gud är en komiker som åskådarna inte vågar skratta åt."

Ingen tror på AGW längre, inte ens de troende

De vanliga skyldiga som ligger bakom de problem vi nu har med ekonomi och välfärd. En del av dom innehar inte de posterna längre men deras efterträdare kommer att göra samma misstag, det är jag säker på. 

Tvågradersmålet. Det är ett ord jag aldrig tidigare använt och inte heller förstått varför det varit så viktigt att nå upp till. Man har från politiskt håll alltså försökt sänka temperaturen så den inte når den teoretiska medeltemperaturen två grader över dagens. Detta genom att försöka sänka utsläppen av koldioxid och andra gaser man anser vara skadliga för vårt väder och klimatet. Här har man alltså, som vanligt, blandat ihop klimat och miljö utan att förstå skillnaden mellan orden och vilka följder denna blandning får för oss alla, framför allt vilka hemska effekter det redan fått för ekonomin, då denna politik starkt bidragit till de problem vi ser i Grekland, i USA och andra länder. Dessa problem kommer oundvikligen att visa sej i många andra länder så småningom.

Så här går det när man tror för mycket på en sak och låter sej förtrollas av den makt det ger att kunna reglera industrin och vanligt folk. Det biter en där bak till slut. Det uppkommer nämligen alltid en situation som man inte kunnat förutse. Att på ekonomisk väg reglera industrins utsläpp av gaser mitt i en ekonomisk kris får följder, hemska sådana för oss alla. Så slutar det i alla fall med att detta tvågradersmål inte uppnås, hur man än bär sej åt. Möjligen tror inte ens de troende på på antropogen global uppvärmning längre.




"Create belief in a theory, and the facts will materialize themselves"

Bildsöndag

Det är snöglopp i luften så jag tar bara upp lite bilder från valvet och presenterar dom helt kallt:

"Tankar skall vara klara och chokladen tjock."

Är det månne vindkraftens svanesång vi hör?

Alla delar av den moderna världen upplever nu en kris av något slag. Ekonomisk, emotionell, fysisk, ja det finns många kriser som händer ungefär samtidigt just nu. Orsakerna är lika många och lösningarna finns säkert där ute men ingen nänns leta efter dom, om man inte får betalt för det. En av lösningarna på energiproblemet, vi måste ju bli av med kol- och oljeberoendet sägs det, har den senaste perioden varit att satsa på vindkraft. Det har kallats förnyelsebart och effektivt, trots att alla studier visar på raka motsatsen. Staten har subventionerat dess blotta existens och många skogar och ängar har fått ge vika för en metallskog av flappande vindmöllor.

Nu har dock den krassa verkligheten nått ikapp även dessa drömmare. Många vindkraftsbolag går med förlust och konkursen står för dörren. Andra har fått se sina projekt slås sönder av domstolarna, vars argument är att naturen är för känslig samt att det inte är ekonomiskt försvarbart att anlägga jättelika vindkraftsparker så långt från större bebyggelser.  eller t o m vår egen regering, som går på svenska försvarets linje att vindkraftverken är farliga för flygplatserna där försvaret fortfarande har intressen.

Vi behöver inte storskalig vindkraft i Sverige. Vi har redan ett överskott på el genererad av vattenkraft och kärnkraft. Vad vi behöver är en genomgång av de befintliga energikällor vi har så vi kan effektivisera dom. Tills det händer tycker jag vi ska ligga lågt med andra källor.




"Jag får ett elektriskt tåg i julklapp, för det har pappa alltid önskat sig."

Dagens tanke

Min bror sade detta igår om fredspriset: Om nu EU får fredspriset borde ekonomipriset gå till Grekland.




"Mänsklighetens tre stora epoker är stenåldern, bronsåldern och pensionsåldern."

Hur en bloggare skriver om nyheter

Hur andra bloggare som inte skriver om mode och andra trivialiteter gör när de skriver om nyheter vet jag inte, det bekymrar mej föga. Det är det som är fördelen med yttrandefrihet och demokrati. Så här brukar det  i alla fall gå till jag skriver blogginlägg om nyheter: Jag söker igenom internet efter nåt att reta upp mej på, alternativt bli glad åt. Sen läser jag igenom detta en gång i förhoppningen att hitta nåt kul att skriva om. Sen skriver jag av bara fanken. Några långa essäer som när jag skriver om språk eller historia blir det sällan.

Hunnen så här långt i mitt skrivande brukar jag börja göra narr av det jag tycker är dravel, om ämnet eller artikeln är skriven på ett sånt sätt att jag tycker det är dravel. Är det inte dravel men ändock nåt jag irriterar mej på blir jag ironisk eller cynisk i mitt skrivande. Är folk klantiga och det blir rubriker av det är jag där med mina kommentarer.

Jag försöker sen hitta en slutkläm vilket är det svåraste av allt. Många gånger vill jag för mycket och då blir det bara en massa strunt. Bäst är då att bara sluta tvärt.



"Vilka fel har du svårt att överse med? - De fyra som alltid hindrar mig från att ha 13 rätt på tipset."

Språkhörnan: De indoeuropeiska språken del två - Språkgrupperna

I första delen av denna serie talade jag lite inledande om de indoeuropeiska språken och vad de är för några. Här kommer en första fördjupning i ämnet, de olika språkgrupperna inom denna språkfamilj. Vi börjar väl med den germanska, eftersom svenskan hör till den gruppen. Den består av ca 25-30 språk, varav de flesta talas av minst 3 miljoner var. De är:

Engelska
Tyska
Nederländska (inklusive flamländska)
Lågtyska
Skotska
Svenska
Danska
Luxemburgiska
Norska
Frisiska
Färöiska
Isländska
Jiddisch
Bayerska (räknas av många som dialekt till tyskan)
Pennsylvaniatyska (räknas av många som dialekt till tyskan)
Jämtska
Gutniska
Afrikaans

Utöver dessa kan följande utdöda språk nämnas, varav två kan sägas ha talas och förståtts av miljoner, de två förstnämnda:

Gotiska
Vandaliska
Burgundiska
Lombardiska
Norn

Som synes är det ingen språkrik grupp. Dock är det väldigt många som talar ett germanskt språk. Minst 400 miljoner har engelska som förstaspråk eller delat förstaspråk. Dessutom förstås det av säkert ytterligare en miljard. Tyska talas av ca 100 miljoner. Sen är hoppet till trean, nederländskan, stort, ca 15 miljoner talare. Svenskan talas av knappt 10 miljoner och sen följer övriga på rad ner till färöiskan och frisiskan.

De germanska språken delas in i tre distinkta delar, västgermanska, östgermanska och nordgermanska. De östgermanska språken är idag samtliga utdöda och tycks ha utgått från de nordgermanska språken men skiljt sej från dessa vid en tid då de germanska språken fortfarande kunde förstås inbördes oavsett var på kontinenten man befann sej, dvs ca 2000 år sen. Denna utveckling mot separata språk påbörjades vid ungefär den här tiden, förmodligen som en följd av de vandringar och politiska förändringar som också påbörjades vid den här tiden.

Småsamhällena (småriken, enskilda gårdar och stamsamhällen) slogs sönder av de politiska ambitioner vissa hövdingar hade att skapa regelrätta riken som kunde tävla med romarna och andra folk i Europa. Dessutom hämtades inspiration österifrån i form av traditioner som hör ihop med turkar och slaver. Det är nog från den här tiden de ord vi känner igen som östliga kommer in i språken, silver, mässing och koppar. Koppar är ett romerskt ord, aes cyprum (cypriotisk metall), vilket antyder att det kommer från Cypern där kopparbrytning varit igång i flera tusen år redan när ordet hittade in i de germanska språken.

De östgermanska språken är annars de som är mest intressanta eftersom de ger oss en inblick i hur de germanska språken utvecklades under dessa tidigare åren efter vår tideräknings början. Gotiskan inte minst eftersom man här kan se en direkt linje från 300-talet till våra dagars dialekter i Norden och Tyskland. T ex kan vissa människor i västra Sverige säkerligen förstå vad ordet öfsadröp som nämns i gotiska texter betyder. Förmodligen talades gotiska från början i ett område på båda sidor om södra Östersjön för ca 2500 år sen och när de människor som talade detta språk flyttade en masse söderut togs deras område över av andra folk och eftersom goterna och deras nära befryndade släktingar vandalerna kom att leva relativt isolerade från andra germansktalande folk utvecklades dessa språk åt ett specifikt håll och kom att behålla lite fler av de ursprungliga egenheter det ursprungliga gemensamma germanska språket hade.

De nordgermanska språken verkar geografiskt sett vara närmast det gemensamma germanska språkets ursprungsplats, alltså på båda sidor om Östersjön, men ingalunda språkligt sett. De nordiska språken har verkligen utvecklats bort från detta gemensamma urgermanska språk. Alla de omljud och avljud som de nordiska språken svänger sej med fanns inte i urspråket, dessutom är uttalet mer raffinerat i dagens språk. Ta danskans förmåga att svälja konsonanter i slutet av ord eller svenskans olika uttal av ord som stavas likadant. Anden (and) och anden (ande) är ett exempel.

Utvecklingen mot de olika språken påbörjades alltså för ca 2000 år sen, av olika orsaker. De som talade dessa språk började röra på sej och fick influenser från andra språkgrupper och t o m helt andra språkfamiljer. Sen kan det liksom idag ha kommit människor som ansett att ett ord ska uttalas på ett visst sätt trots att det alltid uttalats på ett annat. Som med många stockholmares envetna uttal av orten och drycken Ramlösa med ett långt a trots att det alltid uttalats med kort a. Samma med Ramberget i Göteborg. Där uttalas det olika beroende på var i staden man bor! De flesta säger dock med kort a.

De västgermanska språken är den största gruppen och den mest utvecklade - men samtidigt minst utvecklade. De har fler arkaiska segment från urspråket och fler ord i sina ordförråd. Engelskan kan sägas vara en modern man med gubbakläder. Modern därför att språket tar in så många nya ord men gubbe därför att uttalet fortfarande i grunden är detsamma som för 1000 år sen. Visst, uttalet ai för bokstaven i är relativt ny, men det lite mjuka sättet att uttala konsonanter (de låter lite som de tuggar tuggummi allesamman) är urgammalt och fanns i det fornnordiska språket också. Tyskan är inte mycket bättre där, det är beroende av sina omljud och att uttala bokstaven t som s är unik för tyskan (strasse istället för stråt respektive street), men orden uttalas i övrigt på urgammalt vis.

Om vi lämnar den germanska språkgruppen har vi den keltiska härnäst. Det är Europas minsta av de indoeuropeiska språkgrupperna idag. En gång i tiden var det den största och mest inflytelserika. Men dess influenser märks än idag. De så kallade romanska språken är i mångt och mycket keltiska språk med latinsk förklädnad och germansk fernissa. De hade låtit helt annorlunda om inte utvecklingen gynnat det latinska språket. Men nog om de romanska språken nu.

De keltiska språken är intressanta i och med att de bevarar många av de uttal som det gemensamma indoeuropeiska urspråket ska ha haft samtidigt som de huserar många innovationer såsom övergång från k-ljud till p i många ord, t ex ceann i iriska blir penn eller pen i kymriska (walesiska). Det betyder huvud förresten och k-ljudet är det ursprungliga vilket man har kunnat räkna ut då många andra indoeuropeiska språk har k-ljud i andra ord där de keltiska språken har ett p eller t o m förlorat detta ljud. Varför de gått över till p är oklart. Kanske påverkan från nån som hade svårt att uttala k eller så är det en omedveten övergång för att underlätta uttalet av ett ord. Det finns i ordet mab (map) som i kymriska betyder son, vilket är samma som mac i iriska och gaeliska. Detta ord är för övrigt samma ord som vårt eget måg, vilket från början betyder ogift ung man. I de germanska språken blir detta k-ljud ofta g om vokalen före eller efter är hård eller h, i andra fall f, om vokalen är mjuk.

Det finns idag sex levande keltiska språk, varav två är återupplivade. De är iriska, gaeliska, kymriska, bretonska, manx och corniska. Det största av dessa är bretonska i Bretagne, trots den franska statens envisa hävdande att franska är det enda språket som får talas officiellt i Frankrike. Om jag får komma med min mening är franskan det fulaste av de många språken som talas i Frankrike.

De romanska språken är språk utvecklats ur syntesen av latinet och de språk som talades i de områden romarna erövrade för 2000 år sen. Grunden, sockerkaksbottnen, är de respektive ursprungsspråken medan latinet är grädden och övrig fyllning i en stor lingvistisk tårta. Jordgubbarna är de ord som kommer från andra språk som senare gjort sej gällande här. Ett sådant exempel är spanskan där iberiskan är ursprungsspråket. Det fick konkurrens av först fenicier, senare deras avläggare karthager. Sen följde i rask takt kelter, romare och germaner. Sist kom arabisktalande morer. Det blev i slutändan latinets fyra avläggare, kastilianska (spanska), katalanska, galiciska och aragoniska som vann rätten till att vara det viktigaste elementet i ett språk, fyllningen i tårtan. Grunden kom att bli iberiskan och det keltiska språket keltiberiska. Arabiska och germanska ord bildar toppen i form av hallon och jordgubbar.

I Frankrike gick det till på ungefär samma sätt, liksom i Portugal, de delar av Schweiz där franska och rätoromanska talas samt Rumänien. I Frankrike talas det dessutom minst tio olika romanska språk, där occitanska och franska är de största. Det är lite annorlunda i Italien eftersom det är därifrån latinet kommer. Latinet var ett av många närbesläktade språk i en språkgrupp vi kallar italiska språk. Det kom tillsammans med några andra ur denna grupp att bilda det språk vi kallar folkligt latin eller vulgärlatin och är det man normalt menar när man säger att de romanska språken utvecklats ur latinet. Latinet är alltså inte ett enda språk utan kombinationen av två eller tre närbesläktade som fick benämningen latin eftersom romarna talade detta språk och inte ville ändra på det trots alla influenser som kom in utifrån med alla de som flyttade in till staden Rom. Härifrån gjorde sen latinet sitt segertåg över stora delar av den för Europa då kända världen.

I många andra områden förlorade dock latinet. Balkan är ett sådant område där grekiskan och de senare inkomna slaviska språken visade sej vara alltför starka för att latinets avläggare skulle kunna hävda sej. Dalmatiskan t ex dog ut för några hundra år sen. Dessutom tycks illyriskan eller en med denna språkgrupp besläktad grupp ha överlevt för hur ska man annars förklara albanskans existens på Balkan?

De slaviska språken är och förblir en gåta för mej. De låter inte riktigt hemtama i uttalet vid första anblicken men granskar man orden är de utan tvivel indoeuropeiska. Många av orden verkar ha ett och annat gemensamt med de indoiranska språken samtidigt som de samtidigt delar många med de germanska språken. Om det sistnämnda beror på närheten de senaste 2000 åren eller ett arv från den gemensamma tiden ännu längre tillbaka är svårt att säga.

Den indoiranska gruppen är den största, såväl ifråga om antal språk som antal talare. Totalt är det säkerligen en och en halv miljard människor som talar ett indoiranskt språk. Det ojämförligt största är det som i Indien kallas hindi och i Pakistan kallas urdu, ett gemensamt ord är hindustani. Tillsammans har de 400 miljoner talare och med de som har språket som andraspråk är vi uppe i en halv miljard. Längs hela vägen från Indien och Bangladesh i öster till Iran och Irak i väster talas det indoeuropeiska språk överallt. Persiskan i Iran är ett av de större här.

Det var en liten beskrivning av de olika språkgrupperna inom den indoeuropeiska språkfamiljen. Nästa gång handlar det om skillnaderna mellan de olika språken, uppdelningen i centum och satem.




"Besvärliga konversationer med bordsdamer kan man undvika genom att fråga ogifta kvinnor, hur många barn de har, och de gifta, varför de inte har några ännu"