Jägarmåne

Fullmånen i oktober kallas i anglosaxiska traditioner jägarmåne, en term som är känd sen tidigt 1700-tal. Det är en väldigt passande term eftersom det traditionellt sett är tid för jakt i denna månad. Det är också i oktober som konstellationen Orion dyker upp för första gången i sin helhet på himlen sen våren och eftersom Orion betyder jägare eller beväpnad man kan man tänka sej en tid då våra förfäder började granska himlen och satte den i samband med olika delar av året för att lättare hålla reda på när man skulle göra vad.

Namnet jägarmåne verkar vara en sentida benämning. Fullmånen i september kallas för övrigt i samma länder skördemåne (Harvest moon).



"Give me all you´ve got"

Fotohörnan: Höst!

Hösten är här på allvar. Löven är gula, de hänger löst eller har helt och hållet lämnat träden för att avsluta sin existens på marken. Det är en skön tid. Men lappmöglet kunde ha kommit lite senare, tycker jag.



"Most doctors are prisoners of their education and shackled by their profession."

Problem med religioner - del nio: Vad alla religioner egentligen kommer från

Religioner har en tendens att lagra legender från olika håll på ett sätt som gör att vi idag får problem att se igenom dessa och se verkligheten bakom. Jag har skrivit om detta tidigare så nu tänkte jag samla det i en serie som jag kallar "Problem med religioner".

Oavsett vilken religion som finns på vår planet så har de alla sitt ursprung i samma föreställningsvärld våra förfäder hade för länge, länge sen. Denna värld, skapad inne i våra sinnen och byggd på det vi upplever omkring oss, har sen byggts vidare på av andra. Den föreställningsvärlden har många gånger utökats med en sak som är gemensam för de allra flesta religioner, nämligen en familj. Vår fantasi har ändock gränser. Vi måste relatera till det vi uppfattar i omvärlden som större än oss själva men också till det vi skapat på egen hand, vilket begränsas av det vår hjärna kan förstå. Sålunda har även gudarna familjer med allt vad det innebär. Att vi förmänskligar det vi inte rår på låter inte så fel faktiskt. Vi ger ju till och med våra husdjur mänskliga egenskaper och får hela tiden anpassa oss till tanken på att de inte tänker och resonerar som vi gör.

Det där med andar och gudomar verkar vara av samma ursprung som vårt sinne för ordning och struktur. Det som inte passar in i våra hjärnors sinne för struktur blir då andar och gudar, åtminstone så såg våra förfäder det som skedde omkring dom. Så går min tankegång åtminstone och jag tycker att den verkar plausibel. Hela tiden har sen gränserna för vad som är gudar och andar flyttats fram, men på sistone har dessa gränser inte flyttats för hela mänskligheten så mycket som man trodde skulle ske (och önskade!) med tanke på hur fort det gått att avslöja alla saker som sker i naturen hittills. Är det den inbyggda konservatismen hos många folkgrupper som får detta att göra halt?

Kanske är det så att utvecklingen går så långsamt att den bara påverkar vissa delar av populationen vilket har till följd att det flera hundra år, ja tusentals, år hinner gå innan den nått till alla delar av den. Under tiden sitter miljontals människor fast i den organiserade religionens grepp. Speciellt svårt blir det eftersom den mänskliga populationen har blivit så stor att även om kommunikationerna är snabbare så har långt ifrån alla tillgång till dessa former av kommunikationer.

Som jag tidigare sagt i andra blogginlägg är det inget fel i att ha en religion, felet ligger i alla andra också ska dela din religion och att några få ska få bestämma hur en religion ska se ut. Det är som när barn leker en gemensam lek på gården och några få av dom bestämmer vad alla ska göra. Kanske därför inte alla barn gillar kurragömma för då kan de som normalt inte får vara med och bestämma få lite mer utrymme. Det är väl därifrån vi har alla religioner, från den föreställningsvärld som följer med oss sen barndomen. På vissa finns den fantasivärlden kvar hela tiden.

Vi vet nu att moraltänkande förekommer bland andra däggdjur så vi kan med fog säga att religion har blivit det kitt som håller diverse samhällen samman så de håller sej till "planen". Det ligger ju ändå en trygghetskänsla i att vara tillsammans och traditioner, riter, är i såna fall bra saker att använda för att hålla gruppen samman. Det ligger djupt inbäddat i våra instinkter att hålla samman så egentligen är religionen från början bara fernissan på denna sociala konstruktion. En fernissa som hårdnat lite väl mycket på vissa platser.

Blanda nu inte ihop min kritik av religioner med andlighet/spiritualism. Det är två vitt skilda saker, som knappast har med varandra att göra. Religion är en organiserad form av tro där "alla ska med" i sökandet efter en sanning eller lyckan, vilket nu är viktigast. Andlighet är mer av att bejaka sina känslor inför något man tycker är vackert och/eller har svårt att förstå. Man behöver inte ha en tro för att vara spirituell, de flesta troende är inte spirituella, vad det verkar. Det verkar som om mänskligheten nån gång under slutet av jägarstenåldern (mesolitikum), kanske med början av bondestenåldern (neolitikum), övergick från att vara andligt religiösa till konfessionellt religiösa.

Det här med monoteism, som började i Egypten (så vitt vi vet!), verkar vara ett gott steg på väg mot att verkligen sluta upp med att vara religiösa. Fast vad vet jag, en ensam liten skribent i utkanten av verkligheten? Se gärna min serie om religionens historia här:

Vår religiösa evolution

Med detta tackar jag för mej idag.




"There's no end to what they'll take"

Historiehörnan: Pelargången i Gamla Uppsala ett mysterium för alla

Här finns pelargången av trä, och man har även satt ut var andra liknande fynd från samma tid finns. Bild från Google Maps och grafik av Maria Westholm, presenterad i DN.

Längs med E4 i Gamla Uppsala har resterna av en pelargång i trä uppdagats vid arkeologiska undersökningar inför ombyggnaden av Ostkustbanans nya järnvägstunnel. Denna konstruktion verkar vara från 400-talet, alltså äldre än de tre stora högarna som finns i närheten. Man vet inte vad detta har varit för något, men av dess konstruktion och riktning att döma verkar det som om det är riktat mot Ekoln, den sjö söder om Uppsala som vid den här tiden var en vik till Mälaren. Det kanske var så att sjön gick ända upp till strax söder om den ås där man hittat hål efter fler pelare, åtminstone möjligen en arm som kunde användas för såväl handel som kultändamål.

Det här är ett område som varit ett centrum för kultceremonier och handel länge, framför allt eftersom mycket av handeln från det rike som en gång omfattade Hälsingland, Medelpad och möjligtvis Jämtland med Nidaros (Trondheim för dom som inte känner till den stadens gamla namn) till resten av Europa gick härigenom är det kanske inte så konstigt ifall de som kontrollerade trakten blev rika. Gravarna från den här tiden vittnar om starka kvinnor och stolta män, traditionerna talar om de så kallade Disatingen, som finns belagda åtminstone från medeltiden.

Det här riket verkar sen ha tappat i betydelse eller omstrukturerats för stolparna har tagits bort och glömts bort av de efterkommande. Nya riken har sprungit upp och allt detta var helt bortglömt när Sverige blev ett enhetligt rike på 1200-talet, till en början med Uppsala med omnejd i periferin. Att man fått ärkebiskopen hit säger mer om politiken inom kyrkan än om den världsliga makten. Man ville skapa ett brohuvud för en framtida missionsverksamhet i norr, förmodligen för att förhindra att den östliga ortodoxa kristendomen hann dit först.

Vi får anledning att återkomma till dessa pelare som närmast spikrakt verkar peka mot sjön. En liknande processionsväg har man hittat utanför Trelleborg, längsmed E6, men den är från skarven mellan yngre Stenåldern och Bronsåldern. I Danmark finns också liknande vägar. Kanske de kan kasta ljus över pelargången i Uppsala? Synd att folket i trakten glömt bort sin egen historia, men det ska vi klandra tusen år av kristendom för. Prästerna lärde ut att den forna tidens människor bara var elaka och dumma hedningar. Det lilla som sipprat fram ger oss bara glimtar.

Jag är tämligen säker på att detta inte har med det egentliga Sveriges historia att göra, det rikets ursprung finns längre åt sydväst, men det är inte desto mindre spåren av ett stort och mäktigt rike som spelade en stor roll när det vi idag kallar Sverige kom till. Detta folkvandringstida rikes ättlingar gjorde nämligen så att Sveriges centrum försköts till Mälardalen, bort från västsidan. Men det är en annan historia...

Uppdatering: En minst lika spännande upptäckt har gjorts i Västergötland. En så kallad Motte-and-Bailey-borg har grävts fram i Hökerum. Det verkar inte ha fått samma uppmärksamhet på riksplanet, av skäl som är väldigt naturliga.


"If you don't know history, then you don't know anything. You are a leaf that doesn't know it is part of a tree."

Sverige har fått en ny ärkebiskop - vad med det då?

Sveriges första kvinnliga ärkebiskop, Antje Jackelén, är snart ett faktum och genast gottar sej pressen i denna, egentligen totalt ointressanta ickenyhet. Det gudomliga består väl mest i att det just är en kvinna som blir ärkebiskop men det har förstås ingen betydelse. Hon är en människa som alla andra och som alla "vet" numera finns det inga gudar och gudinnor, utom en och annan gitarrgud.  Vad hon då kanaliserar vet ingen. Lite kul är det att se medias låtsade intresse för allt som har med kristendom att göra, just den dag hon valdes, men hur tyst det är i de stora medierna sen dess.

Men de religiösa kommer säkert lyssna på henne så fort hon öppnar munnen. Och öppnar munnen gör hon. Hon har även kritiserat Richard Dawkins för hans antireligiösa budskap. Hon menar att han också är fundamentalistisk och dogmatisk i sitt sätt att föra fram sitt budskap. Visserligen har hon rätt i att han är dogmatisk, men det blir man när man möter fundamentalister och mer eller mindre omedvetet faller in i deras språk.

Sen har ju Dawkins gått samma väg som många andra ateister, det vill säga att de en gång varit religiösa men sett hur världen fungerar, egentligen. Närmare bestämt kan man säga att Dawkins är agnostisk ateist, vilket innebär att han förkastar alla gudar och deras förmenta påverkan på världen men är okunnig om resten av tillvaron. Vad som skapat universum och sett till att den stora smällen ägde rum är alltså okänt för honom, och andra med honom.

Men åter till ickenyheten om "vår" nya ärkebiskop. Eller snarare om Svenska kyrkan© och dess arbete. Varför har kyrkan så stor makt 13 år efter skiljandet från staten? Då tänker jag främst på att skolorna så ofta väljer att ha sina avslutningar i kyrkorna, som inte missar chansen att göra smygreklam, trots att det enligt stadgarna är förbjudet med religiös påverkan inom skolans ramar. Så varför då ha avslutningar i kyrkan över huvud taget?

Här har den nästkommande ärkebiskopen sin åsikt klar; Jackelén menar att skolan som religionsfritt område är en chimär. Hon menar att det som kallas Livskunskap också bär på religiösa undertoner och är på gränsen till psykologiskt kvacksalveri, vilket gör att jag gör tolkningen att hon inte helt litar på psykologi som ämne. Hon ställer frågan: Varför är det sektvarning på all religion i Sverige numera? Därför att de, nästan utan undantag, uppför sej som sekter! Det gör visserligen många politiska och andra organisationer också, men inga är så utstuderade som religioner.

Vad som än händer med den nya ärkebiskopen vid rodret så kommer den svenska kyrkan att fortsätta leka herre på täppan några år till. Det ska bli intressant att se om denna organisation kommer att fortsätta vara lika irrelevant som den varit de senaste decennierna för samhället. Det finns en jättestor lägenhetsbrist bland studenter. Det finns många kyrkor som inte längre används. Varför inte göra om dessa stora lokaler till studentbostäder? Då, Antje Jackelén, får du många proselyter och din organisation får mer pengar.




"All sport blir bättre av Tom & Jerry-ljud"

Fotohörnan: Dimma och dis mitt i natten

Den här bilden är två år gammal, tagen mitt i natten med en kompaktkamera mot en bro över en flod. Det var suddigt den natten vill jag minnas så det kvittar om jag redan då hade haft en systemkamera med dess överlägsna bildkvalitet. Kanske hade ljuskällorna haft bättre skärpa men överlag ser man nog ingen skillnad i dimma och dis av den här typen. Jag gillar allén av gatlampor som sträcker sej bort mot bildens mitt.

Många fotografer talar om såna här linjer som leder åskådaren till en specifik punkt och här har vi många såna linjer, som leder betraktaren in mot den punkt i mitten jag ville att alla skulle titta på. Hur många som tittar här nu tittar på mitten?



"Two possibilities exist: either we are alone in the Universe or we are not. Both are equally terrifying."

Obama = Bush

USAs nuvarande president, Barack Obama, är enligt skämtsidan Buzzfeed egentligen densamme som George W Bush, hans företrädare på posten. På ytan kan det så synas så, eller hur?

Bildmontage från Buzzfeed.

Skämt åsido är deras politik väldigt lika. Bush socialiserade mycket av det privata, framför allt bankerna, därför att de höll på att gå under. I en äkta rovekonomi hade bankerna fått gå under eftersom deras betydelse för det fortsatta samhället inte alls var så stor som den hade varit tidigare. Obama har fortsatt Bush taktik, på sitt sätt. Om man får tro en annan skribent på den sidan så ser alla, republikaner som demokrater, upp till Kennedy.



"Style is knowing who you are, what you want to say, and not giving a damn"

Hälsofreak och Avigbladet gör hönsfarm av en fjäder

Alarmosfären behöver en fallstudie till att gotta sej åt, så här kommer överdrifternas överdrift år 2013. En hamburgare som ser likadan ut efter fem år i torrt klimat, dvs en källare!

Ett hälsonöt vid namn Karin Haglund köpte en hamburgare på McDonalds för fem år sen för att bevisa sin sak, att ett bröd och en bit malet kött som steks ser likadant ut efter fem år i en källare. Det är faktiskt inte så konstigt eftersom bröd som lämnas ute, och som redan rostats lätt en gång såsom McDonalds ansvariga säger i artikeln, ju behåller sin form och sitt utseende då bakterier och svampar inte kommer åt brödets struktur och kan äta upp det.

Köttet har också torkat vilket inte är så konstigt. En påse av den typ en måltid kommer i är inte gjord för att hålla nåt färskt speciellt länge. Den är gjord för att transportera mat i från en plats till en annan. Punkt slut.

Men det finns dom som alltid ska spela på alarmismens tuta och säga att det måste vara nåt konstigt med mat som inte förändras i utseende på ett antal år. De borde lära sej lite om biologi, fysik och kemi, vilket hade hjälpt dom förstå hur det kommer sej att hamburgaren ser ut som den gör efter fem år. Att den sen inte smakar speciellt bra beror på att den ändock har fått en typ av nedbrytande bakterier på sej, de arbetar dock långsammare än alla andra. Nu har de hamburgaren för sej själva så de kan i lugn och ro bryta ner hamburgaren under flera decennier.

Det är faktiskt ganska tröttsamt att se såna här alarmistiska påståenden yttras hela tiden. För egen del äter jag inte på McDonalds (inga andra snabbmatställen heller om jag får slippa) eftersom jag föredrar att göra mina egna. Men hellre att jag äter hos dom än på nåt förment hälsoställe med underliga dofter och många gånger tveksam konsistens i det man ska äta. Ät vad du känner för att äta, det är mitt råd. Men vad du gör, lägg inte undan maten för att bevisa en ståndpunkt. Mat ska ätas, inte lekas med.




"Be careful about reading health books. You may die of a misprint."

Vetenskapshörnan: Planeter som förstörts

Så här tänker sej en konstnär att det ser ut kring den asteroid man nyligen hittat genom observationer av GD 61. Bild från University of Cambridge.

Rester av vad som verkar vara en planet, en asteroid faktiskt, ca 150 ljusår från oss har hittats. Expressen återger en brittisk artikel om stjärnan GD 61, som från vår horisont ligger i konstellationen Perseus, som verkar ha fått sitt planetsystem förstört av en supernova som träffat det, eller att stjärnan själv, som nu är en vit dvärg, ska ha förstört den planet man hittat nyligen som nu är en eller flera asteroider under sin röda jätte-fas.

Det kan finnas fler såna förstörda planetsystem där ute, detta med tanke på att det finns så många vita dvärgar, den första upptäcktes redan av William Herschel i slutet av 1700-talet, och sen dess har flera tusen hittats. I nuläget känner vi till ca 9000 vita dvärgar. Det är så här det kan sluta för jorden i framtiden så sätt igång med att skapa rymdfarkoster, mina damer och herrar!



"Stuart needs "space" and "time," as if this were physics and not a human relationship."

Vetenskapshörnan: Ättlingar till Ötzis familj har spårats genom DNA-forskning

DNA-forskning utförd i Österrike på ett större antal nu levande män (3700 totalt) har påvisat släktskap med Ötzi, den man som dog i Alperna för ca 5300 år sen och som jag skrivit om flera gånger, bland annat här, här och här. 19 personer inalles har man hittat så långt och det låter minst sagt spännande. De 19 har ännu inte underrättats om sitt släktskap med honom.

Så här tänker sej museet i Bolzano att han kan ha sett ut mot slutet av sitt liv. Bild från Livescience.

Dessutom har man hittat blodplättar, de äldsta man hittills hittat i en mumifierad kropp, vilka visar att han dog av de skador han ådrog sej och att han bör ha dött relativt snart efter skadorna. Dock visar denna forskning inte huruvida han begravdes eller bara lämnades att dö på platsen där han långt senare hittades 1991. Det kanske vi aldrig får veta.

Vad vi vet är att platsen, som trots att den ligger på över 3000 meters höjd, var nästintill isfri för ca 5000 år sen och torr, mycket torr. Det gjorde att kroppen torkade ut och bevarades på samma sätt som de peruanska barnmumierna gjorde. Han torde ha begravts, antingen av ett tunt lager grus/en filt av de som dödade honom eller ett snötäcke för det verkar inte finnas några spår av asätare på honom.

Mer fakta om Ötzi: Han hade blodgrupp 0, var brunögd,  hade medfött hjärtfel, hade ursprung i Mellanöstern ett antal generationer bakåt från honom själv räknat och han var laktosintolerant.

Vi lär oss mer och mer om Ötzi och hans liv för varje år som går. Det här med att det finns 19 personer med ett gemensamt ursprung i Österrike som Ötzi själv visar hur mycket det finns kvar att lära. Kanske finns det ännu fler kopplingar till dagens människor där ute? Det finns indikationer på att Schweiz och Italien kan hysa människor med släktskap till den släkt Ötzi kom från.


"Google' is not a synonym for 'research'."

Språkhörnan: De indoeuropeiska språken del sexton - Avslutningen

Jag nämnde i ett tidigare inlägg, det om språken i Indien, de så kallade Nuristanispråken, samt att jag skulle ta upp dessa språk vid ett senare tillfälle. Nu tänkte jag göra slag i saken, och då samtidigt ta upp alla mindre språkgrupper inom de olika indoeuropeiska språken som finns runtom i världen. Nuristanispråken talas av ca 130,000 talare i gränstrakterna mellan Indien, Pakistan och Afghanistan. De hör till den iranska delen av den indoiranska språkgruppen. Varje enskilt språk inom denna undergrupp är inte alls stort men verkar försvaras envist av de som talar respektive språk.

Samma sak gäller många andra mindre språk runtom i världen. I Frankrike talas många småspråk som tyvärr inte erkänns av den franska staten, som är i händerna på nationalistiska fjantar. I Spanien talas också en hel del mindre språk, liksom i Italien, Ungern, på Balkan, ja hela världen myllrar av småspråk som borde få sin status och heder som språk återupprättade. Det gäller inte bara den indoeuropeiska språkfamiljen utan alla språkfamiljer. Vi har blivit så invanda genom nationalismen med att tänka ett land, ett språk att många av oss blir förvånade när ett språk talas som inte stämmer överens med det vi fått lära oss.

Katalanska talas i Spanien, på Sardinien och i Frankrike och är ett romanskt språk nära besläktat med både kastilianska (spanska) och franska, men mer släkt med occitanska, ett språk som talas i Frankrike. När det nu talas om en eventuell katalansk frigörelse från resten av Spanien kan man fråga sej om katalanskan då ska bli det nationella språket i det nya landet. Vad ska det då bli av spanskan, som då kan bli ett minoritetsspråk i Katalonien? Inga lätta frågor, eftersom det inte är språket som definierar oss människor, utan hur vi använder det och i vilket sammanhang det förekommer.

Vi lämnar språkpolitiken på den iberiska halvön bakom oss och går över till andra aspekter. I många länder talas en rad mindre språk, varav en del av dom är direkt hotade av att ungdomen hellre vill tala landets majoritetsspråk för att kunna passa in, dessutom finns det en direkt eller indirekt press från staterna att överge de små språken till förmån för det nationella språket, av samma skäl som många ungdomar har. Det är på detta vis många dialekter inom ett visst språk har raderats ut eller anpassats till rådande nationell dialekt.

Det är nog för mycket begärt att alla språk ska överleva men det är nog mödan värt att spela in dom för eftervärlden så vi får veta hur dom lät när alla dess talare är borta. Vi vet ju inte hur gotiska lät, eller latinet, gammalgrekiska, galliska, sanskrit och många andra numera utdöda språk heller. Vi kan bara gissa oss till det på grundval av deras språkliga ättlingar och de skrifter deras talare lämnade efter sej. Gissningarna är förstås väldigt bra och vi får samtidigt en bild av de samhällen de levde i eftersom orden de använde reflekterar dessa civilisationer.

Språken jag tagit upp i denna serie är inte hotade, inte ens så att de snart dör ut inom vår livstid. Däremot kan man se hur många av de mindre minskar decennium för decennium. Vi kan alltid hoppas att det vänder snart. Fråga är förstås hur det ska gå till. Manx är ett språk som räddades från de döda genom att folk gick ihop och lärde sej språket. Men det kanske inte går överallt. Men låt oss se positivt på framtiden. Vi människor lär inte sluta prata inbördes och kanske nya språk växer fram istället för de gamla. Dessutom finns gamla ord från döda språk kvar vilket garanterar att det gamla alltid finns kvar hos oss.

Därmed är min serie om de indoeuropeiska språken över för den här gången. Jag kanske återkommer med någon special om ett specifikt språk. Vi får se.



"Vanz kant danz but he'll steal your money
watch him or he'll rob you blind"

Vänsterpartiet öppnar för ett spännande politikerår 2014

Jonas Sjöstedt sade idag i ett tal att Vänsterpartiet vill ingå i en regering. Man har tröttnat på att bara vara stödparti. Inget konstigt med det, men det gör att nästa år blir spännande för oss som har tröttnat på den professionella politiken i övrigt. Vet ni varför? Jo, tänk om sossarna inte ha dom med i en regering? Tänk sen vidare att blocken blir ungefär lika stora, hur går det då? Det är det som är det fina i kråksången. Det gör att svensk politik för en gångs skull kanske blir lika kaotisk som resten av Europas politik. Kanske då landet kan fungera som det ska, utan att politikerna slänger ideologier och grodor omkring sej.

Fast å andra sidan är väl anarki inte alltid önskvärt. I alla fall inte de som gillar ordning. Vad som än sker efter valet 2014 ska det bli kul att se om de lyckas bilda regering på ett helt nytt sätt än de traditionellt, tråkiga sätten att bilda regering i Sverige.



"Alla arvtagerskor är vackra"

Problematiken med lobbyismen

I en perfekt värld skulle påtryckningar från organisationer med en viss agenda på politiker vare sej behövas eller få existera. Visst är det bra att det finns folk med särintressen och som kan visa för politikerna vad de står för och att de vill att politikerna beaktar dessa särintressen, men dessa organisationer ska inte få utöva påtryckningar, inte kunna muta eller hota politikerna för att få som de vill. Men det är vad som sker varje dag, i EU, i Sverige, ja, i vilket land som helst. Lobbyismen fortgår ohämmat och utan inhibitioner. Nu senast är det skandalen med tobakslobbyn som fått EU att ge upp stora delar av sina planer på en modern hälsovård.

EU av idag har blivit raka motsatsen till det jag en gång röstade för. Jag ser i grunden EU som en garant för fred och frihandel samt fri rörlighet över gränserna i Europa, utan att en massa gränskontroller ska behövas. Som det är nu är det en tungrodd byråkratisk koloss som ger alltför stort utrymme åt följande ting, överstatlighet, alltför stora gränskontroller vilket uppmuntrar till smuggling, lobbyism, samt att politiker får chansen att slösa pengar på skattebetalarnas bekostnad på ett vis som inte är möjligt i hemländerna. EU har blivit byråkratins fäste, de makthungrande politikernas våta dröm och lobbyisternas paradis.

Lobbyismen är ett stort problembarn för demokratin och dess grundtanke, att alla har rätt till en likvärdig röst, för i och med att särintressena ofta backas upp av makt och pengar får vi nästan slagsida på vågskålen när den väger över till särintressenas fördel. Några få får mer makt och influenser än alla andra, och det på ett sätt som inte bara kan vara, utan påfallande ofta också ÄR skadligt för samhället och individen.

Samtidigt, om det sköts rätt, är det bra när politikernas egna intressen, som i sej kan vara skadliga för oss vanliga dödliga (övervakningen och överstatligheten är såna exempel), får sej en näsbränna. Synd bara att politikerna aldrig lär sej av sina misstag. Vi har gjort det för lätt för politiker, byråkrater och lobbyister att bestämma genom historien. Vi blir nog tyvärr aldrig av med dom. Men vi borde kunna utnyttja detta faktum genom att starta våra egna lobbyorganisationer som motverkar dessa särintressen så att lobbyisterna tar ut varandra. Är det ett för naivt och idealistiskt sätt att tänka?



"An idealist is one who, on noticing that a rose smells better than a cabbage, concludes that it will also make better soup."

Man bara skakar på huvudet...

Klimatet förändras, och då dör älgkalvarna i Blekinge och på Öland. Jag ser framför mej en smiley när jag läser artikeln i DN om detta, en skeptisk smiley. Man kan bara skaka på huvudet åt allt dravel som drar ner detta forskningsområde i smutsen. Allt är tydligen klimatförändringar så fort det inte stämmer in i den realitet man skapat åt sej.

Varför skulle klimatförändringar bara drabba älgkalvar i Blekinge och på Öland? Har vi med en väldigt selektiv klimatförändring att göra, som inte bara drabbar just ett visst geografiskt område, utan även bara en viss djurart, och inom den djurarten endast dess ungar?

Sen klimatfrågan kidnappades av alla klåpare som har mage att kalla sej forskare har det verkligen spårat ur. Allt som inte stämmer överens med vad vi är vana vid är orsakade av klimatförändringar. Det låter väldigt likt det resonemang den spanska, av påvarna stödda, inkvisitionen hade under 1400-talet till 1800-talet då man menade att djävulen låg bakom allt som inte stämde överens med det invanda. I likhet med denna hemska tidsperiod på 400 år är det självutnämnda experter som anser sej ha tolkningsföreträde och alla de som vill vara med och leka lallar glatt runt i ringen som ystra femåringar på midsommarfirande.

För övrigt, varför klampar den norska Nobelkommittén jämt och ständigt i klaveret när de ska utse fredspristagare? De verkar medvetet välja ut såna personer eller organisationer som inte lyckas med nåt som har det minsta med fred att göra. I år har de visserligen fått tag på en organisation som kämpar mot användandet av kemiska vapen, men de borde i så fall ha fått priset för länge sen. Istället för Al Gore, Barack Obama, de där i Nordirland...



"Whenever I hear the word culture, I bring out my checkbook"

Tio mest överskattade svenska musikartisterna genom tiderna

Det här är min väldigt subjektiva lista över de tio mest överskattade artisterna och musikgenrerna som nånsin blivit populära i Sverige. Det handlar som alltid inte om privatpersonerna utan om det dom gjort i musikväg, som offentliga personer. De är inte heller listade i någon speciell ordning, den enda ordningen är i den jag kommer på dom.

1. Håkan Hellström - Hans röst är inget att hänga i julgranen precis, även om den blivit bättre genom åren. På den punkten är han inte ensam. Ulf Lundell har i snart 40 år gett ut skivor och varit populär trots att hans röst också varit under isen hela tiden. Nej, det som gör Hellström överskattad i mitt tycke är hans låtar. Banala poplåtar med texter om antingen hans eget liv eller upplevelser kring hans person. Själva texterna går väl an men musiken är ofta trist, som att se målarfärg torka. Han skulle må bra av att låta andra sjunga hans låtar, med andra arrangemang.

2. Veronica Maggio - Hennes röst är bra men låtarna hon sjunger och musiken därtill är något av det mest intetsägande och mest banala jag hört på mycket länge. Likt föregående artist är Maggio en som gärna sjunger banala poplåtar som i stort sett handlar om vad hon tycker och tänker om sitt eget liv. Visst, det går bra - så länge man verkligen rannsakar sej själv och sjunger ur sitt inre om allt som händer en. Men Maggio får det att låta som om hjärta och smärta bara är en promenad i parken med hunden. Sen förstår jag inte varför hennes texter skulle vara så viktiga att man spelar låtarna på sportradion, utan att bryta när det blir mål...

3. Orup - Han började bra i slutet av 1980-talet och fortsatte vara relevant en bit in på nästföljande decennium men sen ca 1993 har han ältat samma sång. Det enda som skiljer är arrangemanget och enstaka ord som byts ut här och där. Hur länge han kan göra om samma sång vet jag inte och jag bryr mej inte längre heller.

4. Lena Philipsson - På tal om att älta samma sång, Philipsson är den okrönta drottningen av återvinning av sånger. Det är inte samma musik, men likväl har hon samma typ av texter i alla sånger hon gjort de senaste 10-15 åren. Det kvittar om hon skrivit texten själv eller använt sej av andra, det verkar vara samma typ av text varenda gång. Hon är tjatigare än AC/DC vad gäller återvinning och då är ändå de okrönta mästarna i den inofficiella tävling som går ut på att återvinna samma gitarriff.

5. Tomas Ledin - Direktörer, sommardagar, blå blå känslor är gamla fina ämnen han tagit upp en gång i tiden men efter att direktörerna nämnts i en sång i slutet av 1980-talet slutade rektorns i Sandviken son att vara innovativ. Nu hör han väl inte direkt till de allra mest överskattade, utan det är snarare så att han, som många av de som gillar hans musik inte vill acceptera, har tappat stinget och således överskattat sin egen förmåga att ständigt komma med nya slagdängor.

6. Kent - Vice svenska mästare i sorgliga och ödesmättade sånger (oomstridd etta på den punkten är Weeping Willows), men sorgligt är inte detsamma som överskattat. Det överskattade med Kent är att deras musik egentligen har samma problem som många i den listan också har, nämligen att de upprepar vad som i realiteten är samma sång om och om igen, med endast texterna som variation. De, och deras fans med dom, har överskattat sin förmåga att variera sej. Dom är vad man brukade anklaga Status Quo för, nämligen att ta ett ackord eller två och bygga på det i all oändlighet.

7. Thomas Di Leva - Egentligen borde inte han vara med här för hans tidiga musik var bra och underskattad. Men dåtid och nutid är inte samma sak för Di Leva. Då var han fräsch och nyskapande, nu är han bara som ett hack i en gammal LP. Hans försök att "vara med" framstår bara som irrelevant många gånger. Det är hans gamla alster som fortfarande drar folk. Från underskattad till överskattad, snacka om resa.

8. Cardigans (och Nina Persson) - Här snackar vi överskattad musik utan att man som recensent behöver gå till överdrifter. Detta är stentrist musik utan något som helst djup alls. Inget verkar heller hända från platta till platta, utan man återvinner friskt och utan skam samma låt hela tiden. Att musiken sen är av samma ödesmättade typ som Weeping Willows (utan att vara ens i närheten av den gruppens kunnande) hör inte hit.

9. I stort sett hela proggrörelsen - Inte nog med att man snor ett ord från en musikstil som är mycket bättre än den i högsta grad kommersiella poprock som det ju är, det är påfallande ofta gjort av musiker som spelade hellre än bra. Den politiska aspekten i texterna gjorde att denna musikstil blev "älskad" över allt annat av de som senare blev journalister och andra kulturbärare, vilket lett till att denna musik, som borde varit bortglömd för länge sen, nu fått en andra vår. Förhoppningsvis slipper vi denna fadda musik när den här trenden är över.

10. Dansbandsmusik - Denna ohyggliga blandning av pop, stel country och rockabilly, påfallande ofta spelad av band som hellre vill ha (fick)pengar och flickor än visa vad de går för rent musikaliskt. Ibland är musikerna tyvärr rena rama musikaliska stolpskotten, men de allra flesta vet vad de gör. Men varför måste de sjunga och spela denna avskalade, trista, countrypop?

Det var dom jag kunde komma på just nu. Det rör sej inte om nåt personangrepp gentemot någon av dom, utan snarare att jag stör mej på deras musik och att folk så lättvindigt tar denna musik till sej. Dessa tio artister och representanter för genrer skulle kunna göra bättre musik än de gör nu, eller inte.



"I speak to everyone in the same way, whether he is the garbage man or the president of the university"