Jag stötte alldeles nyss på denna artikel som vecka för vecka beskriver vad som skulle hända om Charlie Hebdo hade blivit publicerad i Storbritannien. Dess saga hade varit all på tio veckor. I Sverige hade den nog bara varat ett par nummer, sen hade "stormen" från särintressenas intressenter (jag säger inte längre politiskt korrekt eftersom det tydligen inte är politiskt korrekt att säga politiskt korrekt längre, dessutom har jag tröttnat på terminologin) sett till att tidningen hade fått lägga ner eftersom särintressena inte gillar att satir uttrycks på ett sätt som de inte gillar.
Jag får ofta känslan av att detta med yttrandefrihet är som att balansera på en rätt slak lina ovanför en damm full med krokodiler. Krokodilerna symboliserar inte bara diktaturkramare utan även dessa särintressen som helst ser att man håller sin åsikt för sej själv om den inte stämmer överens med vad de själva kallar majoritetsåsikten. Men det är som i skolan, ju mer man skriker och ju bättre man är på att göra sin röst hörd, desto fler får man med sej, vare sej man har rätt eller inte.
Satir och humor generellt är ett bra verktyg, även när det gäller sånt jag själv inte tycker om. Jag håller inte med om allt som det skämtas om men har inget emot alls att det visas. Vill jag inte se det tittar jag inte på det. Jag kommenterar det inte heller för det är inget jag berörs direkt av. Vill någon annan att jag kommenterar en bild jag inte är intresserad av gör jag det, men endast då.
Vi borde få driva med precis allt i vår omgivning, även om det sker på bekostnad av vissa särintressen. Hemligheten ligger dock inte i att kunna driva med allt och alla, utan att kunna variera sej. Ena stunden kan man driva med en viss folkgrupp och de fördomar dessa blir utsatta för, för att i nästa stund driva med djurriket. Nämn den hund som skrivit in och bombhotat en tidning eller TV-kanal för att man visat en filmsnutt med en hund som dabbat sej.
Nej, låt humorn vara i fred. Är den obehaglig, strunta i den då. Känner du dej kränkt av en viss sorts humor eller teckning ska du granska ditt inre för du kanske är psykiskt instabil. I så fall får du skylla dej själv.
"You only live once, but if you do it right, once is enough"
lördag 10 januari 2015
Demokrati eller demonkrati?
Visserligen är yttrandefriheten helig, rätten att få yttra sej går utöver allt annat enligt mitt sätt att se, men det finns faktiskt gränser för vad rätten att säga ska få styra över. Vi kan och får säga vad vi vill om vem och vad som helst, eller rättare sagt: vi borde få göra det. Men sen om det vi säger ska få styra över vad andra tycker och tänker är en annan sak. Vad några få tycker och tänker ska inte få vara normen för ett helt samhälle.
Jag blev påmind om detta vid attacken mot tidningen Charlie Hebdos högkvarter i onsdags, och igen när jag läste om vad några få pryda människor tyckte om en kvinnas dekolletage i TV. Yttrandefriheten sträcker sej även till rätten att ha vilka kläder man vill, oavsett sammanhang. Yttrandefriheten täcker även rätten att stänga av TVn om man inte tycker om det man ser, liksom rätten att yttra sej om det man ser på den. Men rätten att yttra sej som man vill ska inte gå ut över andras rättigheter.
De som klagar på att man skändar minoriteters rättigheter när man säger vad man tycker har faktiskt skändat ens egna rätt att yttra sej som man vill. Det är en svår balansgång men på det stora hela får faktiskt de som känner sej förorättade skylla sej själva. De öppnade faktiskt sej själva för denna sortens "angrepp" genom att profilera sej själva från början. Jag tänker nu främst på religiösa grupperingar som inte tycker att man ska få kritisera religioner och religiösa angelägenheter, inklusive religiösa människor.
Det är som i fotografins värld. En person som är känd för den breda massan kan inte skydda sej bakom den lag som säger att man måste ge sitt tillstånd till den fotograf som tar en bild på en. Som kändis får man "skylla sej själv". Man har öppnat för att få sin bild tagen och publicerad av vem som helst genom att man velat bli kändis.
Det är därför jag anser att religiösa och politiska hänsyn inte ska gå före rätten att yttra sej som man vill. Vill jag kritisera, ironisera över, rent ut sagt håna religiösa angelägenheter ska jag få göra det också, eftersom de som står för en religion har öppnat för sånt från början. Jag ska ge ett litet exempel på hur jag resonerar: Det står i bibeln om att de som inte tror är dårar. Att bli kallad dåre kallar jag för en förolämpning. Ska då inte jag få kalla troende för dårar?
Risken med att inte släppa fram yttrandefriheten fullt ut är att vi får ett samhälle som är mer av en demonkrati än en demokrati. Det vill säga, vi låter särintressen bestämma än mer än idag. Det blir små intressegrupper som anger tonen hela tiden och saker som inte är av intresse för dessa grupper skyr man eller trycker ner. Med resultatet att vi får en jättestor klyfta mellan politiker och väljare, en klyfta som växer för varje gång vi ser självgoda politiker lura skjortan av företagare, föreningar och andra politiker, såna som faktiskt vill göra bra saker för samhället.
Vi ser nu den klyftan eftersom många med maktposition i samhället vägrar inse att de skadar samhället mer än de bygger upp det. De har ingen skuld i attacken på Charlie Hebdo, men de har i sanning hjälpt till att föda fram den världssyn terroristerna som utförde attacken hade. De har också hjälpt till att föda fram den beklagliga syn på världen som finns hos många människor med en ogrundad främlingsfientlighet inom sej. Likaså har den frambringat den största fiende vi känner.
Fienden är egentligen inte några enskilda terrorister eller heilande nationalister. Fienden är inte heller girigbukar med plånboken om onaneringsobjekt. Inte heller är fienden de politiker som sitter i våra parlament och missbrukar makten. Nej, fienden är inom oss alla. Det är den fiende som Edmund Burke talade om, och som hans sentida efterföljare John Stuart Mill formulerade så elegant, den som kommit fram flera gånger sen han yttrade orden, vilka jag citerar längst ner här i mitt inlägg.
Jag talar förstås om apatin. Den som får oss att bara se på när länder skövlas och människor dör. Man slänger till oss några små och smaskiga köttben att gnaga på (klimatfrågan, terrorismen, invandringen) medan vi glömmer bort de riktiga problemen (jobben, miljön, urbaniseringen). Det finns egentligen inget ont uppsåt i görningen när man vill att vi ska glömma de riktiga problemen, bortsett från det faktum att de som bestämmer vill att vi ska glömma bort de stora problemen av det enkla faktumet att de inte vet hur man ska lösa problemen.
Jag märker nu att mitt inlägg har lämnat utgångspunkten så jag får diskussionen åter till yttrandefriheten. Jag anser att problemet med apatin beror på att vi sätter för stor tillit till de styrande, att vi hoppas att de ska lösa alla problem. Det är precis samma sak som alltid: vi vänder oss till högre makter för att se till att dessa lösa alla problem.
Med knäppta händer stod man förr och bad till högra makter när fienden kom med svärd i hand. Det hjälpte inte. Idag skickar vi in blanketter till den moderna versionen av högre makter. Det hjälper nog bättre, men är i grunden samma sak. Vi gör ingenting själva för vi tror att ledaren ska ta hand om oss. Ändå visar historien gång på gång att det är de som vågar ta risker, de som tänker lite extra, som för utvecklingen framåt. De vågade också yttra sej gentemot gängse ordning. Ibland, som Giordano Bruno och Galileo Galilei, fick de betala ett högt pris för sina yttranden, men deras ord förde ändå samhället framåt.
Jag anser därför att de lagar i Sverige som begränsar rätten att yttra sej kritiskt strider mot utvecklingen. Må så vara, att någon blir kränkt men som man bäddar får man ligga.
"Bad men need nothing more to compass their ends, than that good men should look on and do nothing"
Jag blev påmind om detta vid attacken mot tidningen Charlie Hebdos högkvarter i onsdags, och igen när jag läste om vad några få pryda människor tyckte om en kvinnas dekolletage i TV. Yttrandefriheten sträcker sej även till rätten att ha vilka kläder man vill, oavsett sammanhang. Yttrandefriheten täcker även rätten att stänga av TVn om man inte tycker om det man ser, liksom rätten att yttra sej om det man ser på den. Men rätten att yttra sej som man vill ska inte gå ut över andras rättigheter.
De som klagar på att man skändar minoriteters rättigheter när man säger vad man tycker har faktiskt skändat ens egna rätt att yttra sej som man vill. Det är en svår balansgång men på det stora hela får faktiskt de som känner sej förorättade skylla sej själva. De öppnade faktiskt sej själva för denna sortens "angrepp" genom att profilera sej själva från början. Jag tänker nu främst på religiösa grupperingar som inte tycker att man ska få kritisera religioner och religiösa angelägenheter, inklusive religiösa människor.
Det är som i fotografins värld. En person som är känd för den breda massan kan inte skydda sej bakom den lag som säger att man måste ge sitt tillstånd till den fotograf som tar en bild på en. Som kändis får man "skylla sej själv". Man har öppnat för att få sin bild tagen och publicerad av vem som helst genom att man velat bli kändis.
Det är därför jag anser att religiösa och politiska hänsyn inte ska gå före rätten att yttra sej som man vill. Vill jag kritisera, ironisera över, rent ut sagt håna religiösa angelägenheter ska jag få göra det också, eftersom de som står för en religion har öppnat för sånt från början. Jag ska ge ett litet exempel på hur jag resonerar: Det står i bibeln om att de som inte tror är dårar. Att bli kallad dåre kallar jag för en förolämpning. Ska då inte jag få kalla troende för dårar?
Risken med att inte släppa fram yttrandefriheten fullt ut är att vi får ett samhälle som är mer av en demonkrati än en demokrati. Det vill säga, vi låter särintressen bestämma än mer än idag. Det blir små intressegrupper som anger tonen hela tiden och saker som inte är av intresse för dessa grupper skyr man eller trycker ner. Med resultatet att vi får en jättestor klyfta mellan politiker och väljare, en klyfta som växer för varje gång vi ser självgoda politiker lura skjortan av företagare, föreningar och andra politiker, såna som faktiskt vill göra bra saker för samhället.
Vi ser nu den klyftan eftersom många med maktposition i samhället vägrar inse att de skadar samhället mer än de bygger upp det. De har ingen skuld i attacken på Charlie Hebdo, men de har i sanning hjälpt till att föda fram den världssyn terroristerna som utförde attacken hade. De har också hjälpt till att föda fram den beklagliga syn på världen som finns hos många människor med en ogrundad främlingsfientlighet inom sej. Likaså har den frambringat den största fiende vi känner.
Fienden är egentligen inte några enskilda terrorister eller heilande nationalister. Fienden är inte heller girigbukar med plånboken om onaneringsobjekt. Inte heller är fienden de politiker som sitter i våra parlament och missbrukar makten. Nej, fienden är inom oss alla. Det är den fiende som Edmund Burke talade om, och som hans sentida efterföljare John Stuart Mill formulerade så elegant, den som kommit fram flera gånger sen han yttrade orden, vilka jag citerar längst ner här i mitt inlägg.
Jag talar förstås om apatin. Den som får oss att bara se på när länder skövlas och människor dör. Man slänger till oss några små och smaskiga köttben att gnaga på (klimatfrågan, terrorismen, invandringen) medan vi glömmer bort de riktiga problemen (jobben, miljön, urbaniseringen). Det finns egentligen inget ont uppsåt i görningen när man vill att vi ska glömma de riktiga problemen, bortsett från det faktum att de som bestämmer vill att vi ska glömma bort de stora problemen av det enkla faktumet att de inte vet hur man ska lösa problemen.
Jag märker nu att mitt inlägg har lämnat utgångspunkten så jag får diskussionen åter till yttrandefriheten. Jag anser att problemet med apatin beror på att vi sätter för stor tillit till de styrande, att vi hoppas att de ska lösa alla problem. Det är precis samma sak som alltid: vi vänder oss till högre makter för att se till att dessa lösa alla problem.
Med knäppta händer stod man förr och bad till högra makter när fienden kom med svärd i hand. Det hjälpte inte. Idag skickar vi in blanketter till den moderna versionen av högre makter. Det hjälper nog bättre, men är i grunden samma sak. Vi gör ingenting själva för vi tror att ledaren ska ta hand om oss. Ändå visar historien gång på gång att det är de som vågar ta risker, de som tänker lite extra, som för utvecklingen framåt. De vågade också yttra sej gentemot gängse ordning. Ibland, som Giordano Bruno och Galileo Galilei, fick de betala ett högt pris för sina yttranden, men deras ord förde ändå samhället framåt.
Jag anser därför att de lagar i Sverige som begränsar rätten att yttra sej kritiskt strider mot utvecklingen. Må så vara, att någon blir kränkt men som man bäddar får man ligga.
"Bad men need nothing more to compass their ends, than that good men should look on and do nothing"
onsdag 7 januari 2015
Humorn står ovanför politiken och övertrumfar alla religiösa fanatiker
Jag hade inte tänkt skriva idag men dagens tragiska händelser i Paris har gjort att jag ändrat mej. När folk som inte förstår sej på humor och samtidigt är religiösa fanatiker kan det bara bli en enda stor tragedi. Tidningen Charlie Hebdo förtjänar nu allt stöd de kan få, för yttrandefriheten ska inte få stoppas av några religiösa fanatiker med automatvapen som tror att de kan ta död på kritik genom användandet av våld.
Så naturligtvis stämmer jag in i kören som skanderar #jesuischarlie och som står upp för rätten att yttra sej som och hur man vill. Yttrandefriheten ruckar ingen på ostraffat. Så fortsätt skämta, alla ni som gillar satir och förstår var gränsen mellan humor och allvar går. Vi utgår ifrån att det var religiösa fanatiker, framför allt på grund av de ordval attentatsmännen ska ha ropat när de var klara med sitt hemska dåd. Jag tänker inte återge dom här, av det enkla skälet att jag inte vill ge religiösa människor reklamplats här.
Som om inte detta räcker, så har en polisskola i Yemens huvudstad Sana'a angripits och mer än 30 människor har dödats. Sannerligen en svart dag för alla normala människor med riktiga åsikter.
Nu tycker jag vi alla höjer våra pennor mot skyn som en protest mot våldet och fanatismen. Här är mitt bidrag:
"If liberty means anything at all, it means the right to tell people what they do not want to hear."
Så naturligtvis stämmer jag in i kören som skanderar #jesuischarlie och som står upp för rätten att yttra sej som och hur man vill. Yttrandefriheten ruckar ingen på ostraffat. Så fortsätt skämta, alla ni som gillar satir och förstår var gränsen mellan humor och allvar går. Vi utgår ifrån att det var religiösa fanatiker, framför allt på grund av de ordval attentatsmännen ska ha ropat när de var klara med sitt hemska dåd. Jag tänker inte återge dom här, av det enkla skälet att jag inte vill ge religiösa människor reklamplats här.
Nu tycker jag vi alla höjer våra pennor mot skyn som en protest mot våldet och fanatismen. Här är mitt bidrag:
"If liberty means anything at all, it means the right to tell people what they do not want to hear."
måndag 5 januari 2015
Lite kort om min enkät
I högermarginalen har jag under de sista månaderna av 2014 haft en enkät om vad folk tycker om bloggen i största allmänhet. Den var inte för att bevisa för mitt ego vad folk tycker om det jag gör, så jag blir inte översvallande glad över att se att så många tycker om bloggen. Det var snarare för att se hur många som egentligen bryr sej om att titta på bloggar nu för tiden. Några blev det i alla fall som har brytt sej om att titta på sidan.
Jag funderar nämligen över vilken makt vi bloggare egentligen har över media generellt och internet i synnerhet. Jag tycker vi blir ganska marginaliserade av andra mediaskapare eftersom vi jämförs med Facebook och Twitter hela tiden, ställen som används för ganska kortfattade meddelanden som oftast är till för kärnfulla eller intetsägande saker som berör tankar hos privatpersoner. Jag upplever ofta att jag sitter här och skriver, antingen för de redan troende eller såna som bara tycker om att läsa saker i största allmänhet.
Jag har förstått på vissa att det är svårt att kommentera här på grund av något i mitt kommentarssystem (Disqus) som gör att de inte alltid kan skriva, men jag hoppas det löser sej för det är i mitt tycke bättre än Bloggers inbyggda system. Men jag får då och då kommentarer så inte alla kan ha problem med Disqus. Men tro inte att jag sitter och censurerar kommentarer. Sånt som inte har med inlägget att göra struntar jag helt och hållet i. Jag lämnar det därhän och låter tiden begrava det. Tystnad är inte censur, tystnad är tystnad.
Så enkäten kom till för att se om någon fanns där ute. Det gjorde det. Frågan är om vi bloggare gör någon nytta. Jag har väl karvat ut en nisch, om än liten, som bör kunna påverka någon. Ska jag fortsätta predika för de redan troende eller ska jag delge er lite av det kunnande jag har och som jag delgett tidigare i form av serier om språk och Sveriges tidiga historia? Vi får se vad jag väljer. Enkäten kommer att ligga kvar ett antal dagar till, sen försvinner den. Kanske kommer en ny enkät i framtiden.
"I knew the bride
when she used
to rock'n'roll"
Jag funderar nämligen över vilken makt vi bloggare egentligen har över media generellt och internet i synnerhet. Jag tycker vi blir ganska marginaliserade av andra mediaskapare eftersom vi jämförs med Facebook och Twitter hela tiden, ställen som används för ganska kortfattade meddelanden som oftast är till för kärnfulla eller intetsägande saker som berör tankar hos privatpersoner. Jag upplever ofta att jag sitter här och skriver, antingen för de redan troende eller såna som bara tycker om att läsa saker i största allmänhet.
Jag har förstått på vissa att det är svårt att kommentera här på grund av något i mitt kommentarssystem (Disqus) som gör att de inte alltid kan skriva, men jag hoppas det löser sej för det är i mitt tycke bättre än Bloggers inbyggda system. Men jag får då och då kommentarer så inte alla kan ha problem med Disqus. Men tro inte att jag sitter och censurerar kommentarer. Sånt som inte har med inlägget att göra struntar jag helt och hållet i. Jag lämnar det därhän och låter tiden begrava det. Tystnad är inte censur, tystnad är tystnad.
Så enkäten kom till för att se om någon fanns där ute. Det gjorde det. Frågan är om vi bloggare gör någon nytta. Jag har väl karvat ut en nisch, om än liten, som bör kunna påverka någon. Ska jag fortsätta predika för de redan troende eller ska jag delge er lite av det kunnande jag har och som jag delgett tidigare i form av serier om språk och Sveriges tidiga historia? Vi får se vad jag väljer. Enkäten kommer att ligga kvar ett antal dagar till, sen försvinner den. Kanske kommer en ny enkät i framtiden.
"I knew the bride
when she used
to rock'n'roll"
Tema historia: Dick Harrison ger svar på tal i immigrationsfrågan
Det har diskuterats en hel del om invandring den senaste tiden, främst tack vare Dick Harrisons opinionsartikel "Invandrarna är en vinst för Sverige". Han påpekar det jag menat hela tiden, att historien bevisar att invandringen är bra för Sverige, vilket inte alla förstår. Ur kort perspektiv är det förstås kostsamt, krångligt och svårt att bistå alla som kommer hit, framför allt flyktingarna, men på lång sikt är det bara av godo att det kommer nytt folk hit.
Naturligtvis fick Harrison inte stå oemotsagd och en massa repliker, de flesta säkert på samma intellektuella nivå som en skinkmacka, så han har på sin vanliga historieblogg besvarat de mer normala svaren. Han menar att de flesta kritiska rösterna inte har förstått vad han menat i sin opinionsartikel. Jag förstår inte vad som är fel i Harrisons ursprungsartikel. Han är glasklar och påpekar att det var den svenska adeln (högfrälset hette det då innan det tyska ordet adel tog över) var mest emot att ta emot tyskar eftersom dom och lågtyskarna tog över alla viktigare poster.
Jag blir påmind om främlingsfientlighet när jag hörde Harrison föreläsa för snart två år sen om digerdöden på 1350-talet, om hur våg efter våg av fientlighet sköljde över Europa i spåren på den hemska sjukdomen, man ville hitta någon att skylla sjukdomen på. Judarna, som hade haft vett nog att fly innan sjukdomen fick fäste på olika platser, fick som vanligt skulden för sjukdomen, men Harrison berättade då om hur visbyborna sökte efter judar att skylla på, inte fann några utan gav sej då istället på stockholmare.
Det är ju klart som korvspad att immigranter bidrar till samhället. Har ni förresten märkt vilka de är som kommer hit i allmänhet i den första vågen av immigranter och flyktingar? Jo, det är de med god utbildning och en hög intellektuell kapacitet. De blandar sej snabbt med resten av befolkningen och deras särart är säkerligen borta om några generationer. De med sämre utbildning kommer oftast i andra vågen och de har oftast sämre möjligheter att direkt beblanda sej med resten av befolkningen. De är oftast tvingade hit, eller lockade, vilket inte direkt inbjuder till assimilering i första taget.
Sen har vi förstås dräggen, de som inte är här för att göra rätt för sej. De kan vi lämna därhän för de har inte med saken att göra. De finns överallt, det vimlar av infödda drägg här i Sverige och dom är av samma skrot och korn som de inflyttade dräggen. Så dom glömmer vi bort här och nu.
Nåväl, Dick Harrison kan mer om historia än någon av er som besvarat hans artiklar. Han har nog mer insikt i dagens förhållande också. På lång sikt är immigrationen inte nåt problem, utom för förlorarna, de avundsjuka, de missunnsamma och de historielösa. Vi har andra problem att oroa oss över. Immigrationen och klimatfrågan är två frågor vi bör lägga på historiens skräphög och i backspegeln skratta högt åt. Våra efterkommande kommer kanske göra det...
"Varje tanke vi tänker skapar vår framtid"
Naturligtvis fick Harrison inte stå oemotsagd och en massa repliker, de flesta säkert på samma intellektuella nivå som en skinkmacka, så han har på sin vanliga historieblogg besvarat de mer normala svaren. Han menar att de flesta kritiska rösterna inte har förstått vad han menat i sin opinionsartikel. Jag förstår inte vad som är fel i Harrisons ursprungsartikel. Han är glasklar och påpekar att det var den svenska adeln (högfrälset hette det då innan det tyska ordet adel tog över) var mest emot att ta emot tyskar eftersom dom och lågtyskarna tog över alla viktigare poster.
Jag blir påmind om främlingsfientlighet när jag hörde Harrison föreläsa för snart två år sen om digerdöden på 1350-talet, om hur våg efter våg av fientlighet sköljde över Europa i spåren på den hemska sjukdomen, man ville hitta någon att skylla sjukdomen på. Judarna, som hade haft vett nog att fly innan sjukdomen fick fäste på olika platser, fick som vanligt skulden för sjukdomen, men Harrison berättade då om hur visbyborna sökte efter judar att skylla på, inte fann några utan gav sej då istället på stockholmare.
Det är ju klart som korvspad att immigranter bidrar till samhället. Har ni förresten märkt vilka de är som kommer hit i allmänhet i den första vågen av immigranter och flyktingar? Jo, det är de med god utbildning och en hög intellektuell kapacitet. De blandar sej snabbt med resten av befolkningen och deras särart är säkerligen borta om några generationer. De med sämre utbildning kommer oftast i andra vågen och de har oftast sämre möjligheter att direkt beblanda sej med resten av befolkningen. De är oftast tvingade hit, eller lockade, vilket inte direkt inbjuder till assimilering i första taget.
Sen har vi förstås dräggen, de som inte är här för att göra rätt för sej. De kan vi lämna därhän för de har inte med saken att göra. De finns överallt, det vimlar av infödda drägg här i Sverige och dom är av samma skrot och korn som de inflyttade dräggen. Så dom glömmer vi bort här och nu.
Nåväl, Dick Harrison kan mer om historia än någon av er som besvarat hans artiklar. Han har nog mer insikt i dagens förhållande också. På lång sikt är immigrationen inte nåt problem, utom för förlorarna, de avundsjuka, de missunnsamma och de historielösa. Vi har andra problem att oroa oss över. Immigrationen och klimatfrågan är två frågor vi bör lägga på historiens skräphög och i backspegeln skratta högt åt. Våra efterkommande kommer kanske göra det...
"Varje tanke vi tänker skapar vår framtid"
söndag 4 januari 2015
Så var det dags igen!
Nu har jag varit ledig från bloggen på ett par dagar. En grej som jag unnat mej efter att ha skrivit minst en gång varje dag sen sent 2011. Det har varit kul att komma ifrån och bara göra annat än tänka på vad jag ska skriva till bloggen. Så driven av pliktkänslor behöver jag inte vara att jag måste skriva precis varje dag, för det har ibland varit riktigt hemskt att följa den driften. Tänk att man kan vara så plikttrogen. Det liknar nästan det jag klagar på hos religiöst eller politiskt troende som till varje pris måste följa de doktriner som slagits fast av de som anser sej veta bäst. Vet jag bäst?
I fortsättningen kommer jag alltså att skriva när lusten faller på. Det kan alltså komma flera inlägg på samma dag, sen kan det dröja flera dagar innan nästa kommer. Men jag ska inte följa slaviskt som jag gjort i flera år nu. Det har varit kul, speciellt i början, att utmana mej själv att skriva minst ett inlägg om dagen. Men det senaste året har det varit svårt att motivera mej. Speciellt med allt som hänt omkring mej under året som egentligen inte har med mej själv att göra, men det påverkar ju mej starkt eftersom jag tydligen är mer känslosam än jag trodde.
Lusten att skriva har alltså växlat och ibland har orken varit så dålig att jag fått ta till fusk för att upprätthålla en-om-dagen-inläggen, jag har tagit fram inlägg ur mitt eget arkiv och publicerat dom igen, ibland med lite justeringar för att visa att jag minsann kan ändra åsikt eller bara rätt en uppgift som varit fel. Jag har fortfarande en hel del i arkivet att ta fram om jag hade velat fortsätta med pliktkänslan, jag har hållit på med bloggen sen 2007, men i fortsättningen tar jag bara fram gamla inlägg för att visa vad jag har skrivit om och om jag har ändrat ståndpunkt i nån fråga.
En sak kommer jag att fortsätta med; avsluta varje inlägg med ett citat från nån som sagt nåt bra eller bara intressant. Det började jag med 2012 och även om väldigt få har uppmärksammat det är det min gimmick. Jag tror fullt och fast på att varje blogg måste ha nåt som utmärker just dess skapare, så ett osignerat citat är vad som utmärker min blogg. Även om jag så skulle slå huvudet i en vägg och bli rabiat troende på vad som helst kommer jag att fortsätta med citaten. Detta avslutar jag detta inlägg med:
"En ton på pianot och alla som hör den blir glada."
I fortsättningen kommer jag alltså att skriva när lusten faller på. Det kan alltså komma flera inlägg på samma dag, sen kan det dröja flera dagar innan nästa kommer. Men jag ska inte följa slaviskt som jag gjort i flera år nu. Det har varit kul, speciellt i början, att utmana mej själv att skriva minst ett inlägg om dagen. Men det senaste året har det varit svårt att motivera mej. Speciellt med allt som hänt omkring mej under året som egentligen inte har med mej själv att göra, men det påverkar ju mej starkt eftersom jag tydligen är mer känslosam än jag trodde.
Lusten att skriva har alltså växlat och ibland har orken varit så dålig att jag fått ta till fusk för att upprätthålla en-om-dagen-inläggen, jag har tagit fram inlägg ur mitt eget arkiv och publicerat dom igen, ibland med lite justeringar för att visa att jag minsann kan ändra åsikt eller bara rätt en uppgift som varit fel. Jag har fortfarande en hel del i arkivet att ta fram om jag hade velat fortsätta med pliktkänslan, jag har hållit på med bloggen sen 2007, men i fortsättningen tar jag bara fram gamla inlägg för att visa vad jag har skrivit om och om jag har ändrat ståndpunkt i nån fråga.
En sak kommer jag att fortsätta med; avsluta varje inlägg med ett citat från nån som sagt nåt bra eller bara intressant. Det började jag med 2012 och även om väldigt få har uppmärksammat det är det min gimmick. Jag tror fullt och fast på att varje blogg måste ha nåt som utmärker just dess skapare, så ett osignerat citat är vad som utmärker min blogg. Även om jag så skulle slå huvudet i en vägg och bli rabiat troende på vad som helst kommer jag att fortsätta med citaten. Detta avslutar jag detta inlägg med:
"En ton på pianot och alla som hör den blir glada."
torsdag 1 januari 2015
Tema fotografering: Nyårsfoton
Ur kvalitetssynpunkt blev bilderna så där. Men i övrigt blev det hela en stor besvikelse. Jag valde helt fel plats. Dels var de bästa fyrverkerierna för långt borta, dels var det för många hus i vägen och dels stod jag nog för långt ner. Till nästa gång ska jag byta upp mej till en annan plats. Nu återstår bara att visa bilderna och sen ska jag ta ledigt från bloggen i ett par dagar. Det har jag inte gjort sen 2011.
"Everyone would gather on the 24th of May sitting in the sand to watch the fireworks display. Dancing fires on the beach, singing songs together. Though it's just a memory, some memories last forever"
"Everyone would gather on the 24th of May sitting in the sand to watch the fireworks display. Dancing fires on the beach, singing songs together. Though it's just a memory, some memories last forever"
onsdag 31 december 2014
Tema fotografering: Inför nyårsfyrverkerierna
Jag tänker fånga så många fyrverkerier som möjligt med kameran och eftersom det är mörkt och kallt är det viktigt att man klär sej vettigt om såväl fötter som kropp. Att se ut en bra plats att fota ifrån är också viktigt samt en ficklampa eftersom mörkret gör det svårt att hitta alla kontroller på kameran. Gatlamporna hjälper inte alltid till. Jag har också beväpnat mej med förhandskunskaper från andra fotografer som har mer erfarenhet av att fota fyrverkerier.
Här är de tips jag inhöstat:
"Each age has deemed the new-born year
The fittest time for festal cheer."
Här är de tips jag inhöstat:
- Ha alltid kameran på stativ. Det är långa exponeringar vilket gör att kameran måste hållas stabil under fotograferingen.
- Vidvinkelfotografering är att föredra. Det går att zooma in om man ställer kameran i porträttläge, det vill säga på högkant.
- ISO ska vara så lågt som möjligt, högst 400
- Bländaren ska vara mellan f8 till f16, ibland f22 om det blir för ljust.
- Kameran ska ha manuell inställning, inte auto eller någon annan inställning.
- Mellan 3 och 30 sekunder är bäst för exponeringen så BULB går bra att ställa in för slutaren.
- Använd någon form av fjärrkontroll så kameran inte skakar i onödan vilket ger suddiga eller sliriga bilder.
- Försök förutse explosionerna och tryck av fjärrkontrollen så fort du ser fyrverkerierna komma upp. Släpp inte förrän sista explosionen har blommat ut och försvunnit. Upprepa detta med nästa explosion.
- Sätt skärpa på horisonten med autofokus så du får maximal skärpa på området du vill ha med i bilden. Gå sen över till manuell fokus så kameran inte tror att den ska försöka fokusera på explosionerna.
- Få med människor om det är möjligt.
- Vitbalansen ska vara dagsljus. Det går att korrigera i Photoshop och Lightroom i efterhand, för dom som har såna program, om det inte ser bra ut på fotot.
"Each age has deemed the new-born year
The fittest time for festal cheer."
tisdag 30 december 2014
Tema naturvetenskap: Gigantiskt skred i Östersjön
Vid undersökning av havsbottnen utanför Blekinges kust, närmare bestämt utanför Karlskrona, har resterna av ett gigantiskt skred hittats. Det är väldigt stort för att vara Östersjön. Bilderna i DN visar Stockholms stadion som jämförelse och det är en stor konstruktion, men den ser ändå liten ut i jämförelse. Skredet har skett längs en ca tio kilometer lång brant som sluttar ut till ca 60 meters djup. Skredet har med all säkerhet genererat en tsunami, inte alls så stor som den i Indonesien 2004 men tillräckligt stor för att störa livet på andra sidan Östersjön, vilket ju är Polen och östra Tyskland.
När detta skred ägde rum har man inte kunnat avgöra ännu. Möjligen kan det ha ägt rum strax efter istidens slut. Detta med tanke på att det saknas historiska och legendariska berättelser om en plötslig våg som svepte med sej allt vid kusten. Om det har skett senare än istidens slut borde det ha dykt upp i folkminnet men hittills har inget sådant kunnat hittas. Såna här skred är ovanliga och är ännu mer ovanliga nu för tiden i Norden. Det är i stort sett bara i Bohuslän och i Norge som sådant sker. Surte, Tuve och Småröd utanför Munkedal är exempel på svenska skred de senaste 50 åren. Jag ser fram emot den kommande dateringen.
"I am the one and only
Nobody I'd rather be
I am the one and only
You can't take that away from me"
När detta skred ägde rum har man inte kunnat avgöra ännu. Möjligen kan det ha ägt rum strax efter istidens slut. Detta med tanke på att det saknas historiska och legendariska berättelser om en plötslig våg som svepte med sej allt vid kusten. Om det har skett senare än istidens slut borde det ha dykt upp i folkminnet men hittills har inget sådant kunnat hittas. Såna här skred är ovanliga och är ännu mer ovanliga nu för tiden i Norden. Det är i stort sett bara i Bohuslän och i Norge som sådant sker. Surte, Tuve och Småröd utanför Munkedal är exempel på svenska skred de senaste 50 åren. Jag ser fram emot den kommande dateringen.
"I am the one and only
Nobody I'd rather be
I am the one and only
You can't take that away from me"
måndag 29 december 2014
Dagens bild: Cykelskelettet
Denna bild kommer jag faktiskt inte ihåg att jag tagit. Men det är med min kamera den är tagen nån gång för länge sen så det måste ha varit jag. Hittills har ingen annan rört mina kameror.
"Dancing on the edge of danger"
söndag 28 december 2014
Ett nytt år på gång
Snart ger 2014 med sej och blir till 2015. En sak som i sej inte har nån större betydelse eftersom det bara är i våra sinnen som det blir nytt år. Vi behöver såna mönster att gå efter. Men det är kul att se folket fira att en cykel är till ända och att det nu är dags för en ny. Sade han arrogant och tittade i kristallkulan för att vad som kommer att hända.
Vad syns då i kristallkulan? Jo, jag ser mej själv skriva mindre här. I alla fall inte varje dag. Det har jag gjort ända sen slutet av år 2011 då jag fick för mej att jag bara måste göra det. Dumma saker man kan komma på, va? Det är inte fler som läser min blogg för att jag skriver varje dag. Inte heller blir kvaliteten på det jag skriver bättre. Nej, från årsskiftet skriver jag när andan faller på. Men minst en gång per vecka, precis som på min fotografiblogg. Då blir det kanske mer tid över till de dumheter från världen jag återger ibland.
Jag ser också hur politiker och andra med makt blir mer förlåtande gentemot tokstollar som begår övergrepp, mord och som våldtar folket i demokratins namn. Nej, förlåt, det sker ju redan nu så det är ingen profetia. Men jag ser faktiskt en värld som inte längre litar fullt ut på politikerna och deras hantlangare. Kommer kanske USA att äntligen göra upp med sitt polisväsende? Kommer Ryssland och resten av Europa att sluta fred? Intressanta frågeställningar som vi får se hur dom utvecklas.
Förändringens vindar blåser. Frågan är bara åt vilket håll.
"Far away on the other side"
.jpg) |
| Jag ser Carola som statsminister och Stefan Löfven ställa upp i melodifestivalen. Nej, det var ju tvärtom! Eller? |
Jag ser också hur politiker och andra med makt blir mer förlåtande gentemot tokstollar som begår övergrepp, mord och som våldtar folket i demokratins namn. Nej, förlåt, det sker ju redan nu så det är ingen profetia. Men jag ser faktiskt en värld som inte längre litar fullt ut på politikerna och deras hantlangare. Kommer kanske USA att äntligen göra upp med sitt polisväsende? Kommer Ryssland och resten av Europa att sluta fred? Intressanta frågeställningar som vi får se hur dom utvecklas.
Förändringens vindar blåser. Frågan är bara åt vilket håll.
"Far away on the other side"
lördag 27 december 2014
Tema fotografering: Lämna inte fotot för tidigt!
Detta är ett problem jag nyligen har upptäckt och vill diskutera. Det rör sej om att jag vid halvlång slutartid (ca 1/30 s), utan att ha tillgång till stativ, avslutar fotograferingen för tidigt, vilket ger svag suddighet på fokusområdet. Det syns inte så noga när man har hela bilden uppe men är väldigt tydligt när man zoomar in i bilden och tittar på det man fokuserat på.
Jag gör allt rätt: Jag står stadigt, håller armarna mot bröstet och trycker av. Men i min iver att få se vad jag har tagit för bild släpper jag fokus i det ögonblick jag hör ljudet från bilden som tas och resultatet blir då att bilden blir en aning störd. Lite rörelseoskärpa blir det mitt i, vilket som sagt inte syns förrän man zoomar in.
Jag vet, jag borde kanske ha ett stativ med i alla lägen, men det är inte alltid så lätt att få det med sej överallt. Så det gäller att ha tålamod. Dessutom når jag inte överallt med ett stativ vilket man gör på fri hand.
Så gör inte mitt misstag, vilket jag försöker tänka på att inte göra. Håll kvar ungefär en sekund efter fotot tagits. Jag håller på med den där andningsgrejen också som det har talats om i diverse instruktionsfilmer på YouTube, men det är inte alltid lätt att komma ihåg allt. Det handlar om att man andas in djupt, sen andas ut för att innan man andas in igen tar fotot. Då är man lugn och relativt stilla vilket minskar risken för rörelseoskärpa.
"Tänk om man säger nåt dumt i TV!"
Jag gör allt rätt: Jag står stadigt, håller armarna mot bröstet och trycker av. Men i min iver att få se vad jag har tagit för bild släpper jag fokus i det ögonblick jag hör ljudet från bilden som tas och resultatet blir då att bilden blir en aning störd. Lite rörelseoskärpa blir det mitt i, vilket som sagt inte syns förrän man zoomar in.
Jag vet, jag borde kanske ha ett stativ med i alla lägen, men det är inte alltid så lätt att få det med sej överallt. Så det gäller att ha tålamod. Dessutom når jag inte överallt med ett stativ vilket man gör på fri hand.
Så gör inte mitt misstag, vilket jag försöker tänka på att inte göra. Håll kvar ungefär en sekund efter fotot tagits. Jag håller på med den där andningsgrejen också som det har talats om i diverse instruktionsfilmer på YouTube, men det är inte alltid lätt att komma ihåg allt. Det handlar om att man andas in djupt, sen andas ut för att innan man andas in igen tar fotot. Då är man lugn och relativt stilla vilket minskar risken för rörelseoskärpa.
"Tänk om man säger nåt dumt i TV!"
fredag 26 december 2014
10 år
10 år går fort. Det är idag 10 år sen en jordbävning under havsbottnen utanför Sumatras nordvästra kust orsakade en av de värsta katastroferna i Indiska oceanens moderna historia. Nästan 300,000 människoliv togs och mångdubbelt fler fick sina liv förstörda när den påföljande tsunamin drog fram, främst över Indonesien, Thailand och Sri Lanka. Många svenskar var på semester i dessa länder och drabbades hårt av det som hände. En tragedi som inte blir mindre av att den faktiskt hade kunnat förebyggas.
Man hade haft möjlighet att bygga ett varningssystem längs kusterna så att färre människor hade drabbats. Som det är nu dog inte bara en massa människor och många, många fler fick sina liv förstörda, de var helt oförberedda på att tsunamin kom. Ett fåtal historier finns om människor som antingen sett på TV eller läst sej till om de tecken som förebådar en tsunamis ankomst till kusten. Dessa räddade många andra genom sin rådighet och sitt mod.
Jag minns själv hur förvirrat det var den där morgonen när jag halvlåg i soffan och tittade på det hemska genom TV-rutan. Jag kände förvirring eftersom jag dels var trött, dels var det så dålig rapportering till en början, förmodligen på grund av att det var så knapphändig information som kom in till de svenska nyhetsprogrammen. Tur att CNN och BBC World finns för där fanns desto mer och det fick snabbare att få fram vad som hade hänt. Svenska medier har blivit bättre på detta sen dess.
10 år har alltså gått. 10 år av saknad och önskan om ett annorlunda liv i många fall. Vi som inte var med kan nog inte föreställa oss hur illa det kan vara för de överlevande och efterlevande för detta är så mycket mer än bara än någon enstaka som dör i all stillhet. Det var en enorm katastrof för hela regionen och så mycket mer än bara liv gick förlorade. Vissa områden blev helt avfolkade och andra fick sina kulturer förstörda.
Det är så här i efterhand konstaterat att detta har hänt många gånger förut utanför Sumatras västkust. Där går en djuphavsgrav som en följd av att plattan under Indiska oceanen viker ner under den eurasiska plattan. Där uppstår spänningar som efter flera års pressande frigör en enorm mängd energi, som den dagen den 26 december 2004. Det var en ren otur för alla semestrande att det skulle ske just då. Någon slump eller nyck var det inte, inte heller något straff från några gudar. Det var helt enkelt så att tiden var mogen för en häftig rörelse i jordskorpan. Disco á la nature helt enkelt!
"Remember it all, every insult, every tear. Tattoo it on the inside of your mind. In life, knowledge of poisons is essential. I've told you, nobody becomes an artist unless they have to."
Man hade haft möjlighet att bygga ett varningssystem längs kusterna så att färre människor hade drabbats. Som det är nu dog inte bara en massa människor och många, många fler fick sina liv förstörda, de var helt oförberedda på att tsunamin kom. Ett fåtal historier finns om människor som antingen sett på TV eller läst sej till om de tecken som förebådar en tsunamis ankomst till kusten. Dessa räddade många andra genom sin rådighet och sitt mod.
Jag minns själv hur förvirrat det var den där morgonen när jag halvlåg i soffan och tittade på det hemska genom TV-rutan. Jag kände förvirring eftersom jag dels var trött, dels var det så dålig rapportering till en början, förmodligen på grund av att det var så knapphändig information som kom in till de svenska nyhetsprogrammen. Tur att CNN och BBC World finns för där fanns desto mer och det fick snabbare att få fram vad som hade hänt. Svenska medier har blivit bättre på detta sen dess.
10 år har alltså gått. 10 år av saknad och önskan om ett annorlunda liv i många fall. Vi som inte var med kan nog inte föreställa oss hur illa det kan vara för de överlevande och efterlevande för detta är så mycket mer än bara än någon enstaka som dör i all stillhet. Det var en enorm katastrof för hela regionen och så mycket mer än bara liv gick förlorade. Vissa områden blev helt avfolkade och andra fick sina kulturer förstörda.
Det är så här i efterhand konstaterat att detta har hänt många gånger förut utanför Sumatras västkust. Där går en djuphavsgrav som en följd av att plattan under Indiska oceanen viker ner under den eurasiska plattan. Där uppstår spänningar som efter flera års pressande frigör en enorm mängd energi, som den dagen den 26 december 2004. Det var en ren otur för alla semestrande att det skulle ske just då. Någon slump eller nyck var det inte, inte heller något straff från några gudar. Det var helt enkelt så att tiden var mogen för en häftig rörelse i jordskorpan. Disco á la nature helt enkelt!
"Remember it all, every insult, every tear. Tattoo it on the inside of your mind. In life, knowledge of poisons is essential. I've told you, nobody becomes an artist unless they have to."
torsdag 25 december 2014
Dagens bild: Stjärnklart från gårdagen
Igår var det julafton och väldigt vackert på natthimlen. Skönt då att få ta med kameran, stativet och den nya fjärrkontrollen ut på en nattlig expedition för att upptäcka natthimlen. Orion är min favoritkonstellation så den ägnade jag extra mycket tid åt att plåta. Nästa grej blir att skaffa ett riktigt vidvinkelobjektiv för det närmaste jag kommer med mina objektiv nu är 18 mm, vilket på en 1,6X-kamera inte blir speciellt mycket vidvinkel. Här är Orion i alla fall:
"Speak of love
See her laugh
And run away"
"Speak of love
See her laugh
And run away"
onsdag 24 december 2014
Sanningen om julen - ännu en gång
Nu tar jag ledigt i ett drygt dygn och återkommer när solen gör det, det vill säga i morgon den 25. Tills dess får ni hålla till godo med denna redigerade repris av två inlägg, varav ett jag återkommit till många gånger. Ha nu så trevligt i helgen, oavsett om ni som jag är agnostiska ateister eller annat:
Lördagstankar (från 17 december 2011):
Jag tänkte tala lite om julen och vad den betyder för mej numera. När jag var liten firade vi alltid hos mina morföräldrar med allt som hörde deras firande till. Det var mat, julprydnader, Arne Weise på TV, snö (ibland mycket, ibland bara blask) och diverse julklappar. Som alla barn ogillade jag de mjuka klapparna som alltid verkade vara fler än de som verkligen betydde något för en liten unge, ni vet leksaker och annat som fanns i de hårda paketen. De hårda, relativt platta och avlånga var bäst för det betydde att paketet innehöll böcker och böcker älskade jag över allt annat.
Men ibland fick man besynnerliga paket, hårda men inte alltför hårda. De visade sej innehålla skjortor och tröjor som lagts i kartonger för att behålla sin form som de lagts i när de var färdiga i fabriken. När jag blev äldre satte jag upp musik på min önskelista och fick ibland skivor av de mest skilda slag, med musik jag aldrig hade hört förut. Det var på så sätt jag började gilla progressiv rock, efter att jag fått en samlingsskiva av min storebror innehållande stora artister och stora låtar från åren 1969-1989.
Det där med jultomten och hans eventuella existens var jag på det klara med redan från början. Några illusioner om att en figur som far världen runt i en släde dragen av flygande renar hade jag definitivt. Att en sådan figur skulle existera var en tanke som var absurd i mitt sinne långt innan jag lärt mej vad ordet absurd betyder. Men så växte jag upp i en familj där reson och sans var ledorden. Då och då figurerade religionen i nån form men det var nog mest för att min mamma behövde sällskap i ett större sammanhang, vilket hon nu får på bättre sätt idag genom målarkurser och gympasessioner.
Det där med snö på julen har jag redan tagit upp i ett tidigare inlägg men det förtjänar ändå en mer personlig infallsvinkel. När jag tänker tillbaka på barndomens jular så är det inte alla bland dom som har innehållit snö. Jag firade jul i Torshälla, Sörmland, tills jag var 21 år och även om många av jularna var snöiga så innebar ofta såväl julafton som juldagen att det töade. Slask och isiga gator var en vanlig syn. Det rimmade illa med Bing Crosbys röst som mjukt melodiskt sjöng om en vit jul.
För mej är julen en tid då alla ska träffas och ha kul tillsammans. Förmodligen var det den ursprungliga tanken hos de som först märkte att juldagen var den mörkaste och kortaste dagen på året. De märkte ju samtidigt att sen började ljuset så sakteliga komma åter. Därför kunde det vara kul att träffas allihop för att fira ljusets återkomst. På så vis tycker jag det är synd att kristendomen har kidnappat denna högtid för sitt eget ändamål. Men vi får väl acceptera att religionen tränger sej på och tar upp plats. De som vet bättre "vet" att Jesse föddes 23 maj 33 år före vår tideräknings början. Det får man tro på om man vill.
För egen del är jag övertygad om att Jesus är ett påhitt av Paulus för att dölja det faktum att det som i skrifterna hände Jesus egentligen hände Paulus själv och att denne konspirerade med romarna för att komma undan det upproriska folk han i deras ögon förrått genom att välja en fredlig väg ut ur kriget mot Rom. Allt det övriga som skrivs om Jesus är sammansatt av diverse religiöst allmängods från området för att få folk att tro att denne Jesus är en reinkarnation av såväl Horus som Mithra. För övrigt anser jag att Apollonius av Tyana och Paulus är en och samma person. Namnen inte minst är väldigt lika. Historien om juden Saul som omvänds till den kristne Paulus är ett påhitt av Paulus själv, förmodligen föddes han som grekisk jude i nutida Turkiet men ville bli nåt mer än bara en vanlig arbetare. Han var säkert med i de uppror som rasade under Pontius Pilatus regim som ståthållare i Jerusalem och fick betala ett högt pris för att komma undan.
Det var en liten sidolinje men det är lätt att komma in på såna när julen kommer på tal. Här i Norden hade vi det lugnare. Vi skålade, åt mycket mat (som måste ätas annars förstördes den) och skrävlade. Skönt liv ända tills Vite Krist kom och gjorde oss till moralpredikanter hela bunten.
Verkligheten bakom vårt julfirande (24 december 2012):
Följande är en text jag skrev för en presentation på en julmiddag för några år sen. Jag har tidigare presenterat en annan version av denna text här på bloggen. Den har sen dess redigerats så att det finns mer reella fakta och för att se till att språket är lite mer riktigt. Det är min förhoppning att någon tar till sej detta och förstår varför julen egentligen inte är en specifikt kristen högtid utan till för alla som gillar solen.
Själva
julklappsutdelningen har sitt ursprung hos en man i Smyrna,
Anatolien, nuvarande västra Turkiet, vid namn Nikolaus. Han tog på
sig uppdraget att hjälpa fattiga barn med kläder och annan nödtorft
varje år på julen. Han gav också bort sitt arv till de fattiga.
Han dog 6 december 343 och blev helgon några år senare som Sankt
Nikolaus. Därför har vi än idag Nikolaus och dess avläggare
Niklas i almanackan det datumet. Många delar därför ut
julklapparna den dagen, t ex holländarna. Det är honom man menar
när man på engelska talar om Santa Claus.
Det var mitt lilla intrång i julfirandet, god sol allesammans!
"Now I have a machine gun.
Ho ho ho!"
Lördagstankar (från 17 december 2011):
Jag tänkte tala lite om julen och vad den betyder för mej numera. När jag var liten firade vi alltid hos mina morföräldrar med allt som hörde deras firande till. Det var mat, julprydnader, Arne Weise på TV, snö (ibland mycket, ibland bara blask) och diverse julklappar. Som alla barn ogillade jag de mjuka klapparna som alltid verkade vara fler än de som verkligen betydde något för en liten unge, ni vet leksaker och annat som fanns i de hårda paketen. De hårda, relativt platta och avlånga var bäst för det betydde att paketet innehöll böcker och böcker älskade jag över allt annat.
Men ibland fick man besynnerliga paket, hårda men inte alltför hårda. De visade sej innehålla skjortor och tröjor som lagts i kartonger för att behålla sin form som de lagts i när de var färdiga i fabriken. När jag blev äldre satte jag upp musik på min önskelista och fick ibland skivor av de mest skilda slag, med musik jag aldrig hade hört förut. Det var på så sätt jag började gilla progressiv rock, efter att jag fått en samlingsskiva av min storebror innehållande stora artister och stora låtar från åren 1969-1989.
Det där med jultomten och hans eventuella existens var jag på det klara med redan från början. Några illusioner om att en figur som far världen runt i en släde dragen av flygande renar hade jag definitivt. Att en sådan figur skulle existera var en tanke som var absurd i mitt sinne långt innan jag lärt mej vad ordet absurd betyder. Men så växte jag upp i en familj där reson och sans var ledorden. Då och då figurerade religionen i nån form men det var nog mest för att min mamma behövde sällskap i ett större sammanhang, vilket hon nu får på bättre sätt idag genom målarkurser och gympasessioner.
Det där med snö på julen har jag redan tagit upp i ett tidigare inlägg men det förtjänar ändå en mer personlig infallsvinkel. När jag tänker tillbaka på barndomens jular så är det inte alla bland dom som har innehållit snö. Jag firade jul i Torshälla, Sörmland, tills jag var 21 år och även om många av jularna var snöiga så innebar ofta såväl julafton som juldagen att det töade. Slask och isiga gator var en vanlig syn. Det rimmade illa med Bing Crosbys röst som mjukt melodiskt sjöng om en vit jul.
För mej är julen en tid då alla ska träffas och ha kul tillsammans. Förmodligen var det den ursprungliga tanken hos de som först märkte att juldagen var den mörkaste och kortaste dagen på året. De märkte ju samtidigt att sen började ljuset så sakteliga komma åter. Därför kunde det vara kul att träffas allihop för att fira ljusets återkomst. På så vis tycker jag det är synd att kristendomen har kidnappat denna högtid för sitt eget ändamål. Men vi får väl acceptera att religionen tränger sej på och tar upp plats. De som vet bättre "vet" att Jesse föddes 23 maj 33 år före vår tideräknings början. Det får man tro på om man vill.
För egen del är jag övertygad om att Jesus är ett påhitt av Paulus för att dölja det faktum att det som i skrifterna hände Jesus egentligen hände Paulus själv och att denne konspirerade med romarna för att komma undan det upproriska folk han i deras ögon förrått genom att välja en fredlig väg ut ur kriget mot Rom. Allt det övriga som skrivs om Jesus är sammansatt av diverse religiöst allmängods från området för att få folk att tro att denne Jesus är en reinkarnation av såväl Horus som Mithra. För övrigt anser jag att Apollonius av Tyana och Paulus är en och samma person. Namnen inte minst är väldigt lika. Historien om juden Saul som omvänds till den kristne Paulus är ett påhitt av Paulus själv, förmodligen föddes han som grekisk jude i nutida Turkiet men ville bli nåt mer än bara en vanlig arbetare. Han var säkert med i de uppror som rasade under Pontius Pilatus regim som ståthållare i Jerusalem och fick betala ett högt pris för att komma undan.
Det var en liten sidolinje men det är lätt att komma in på såna när julen kommer på tal. Här i Norden hade vi det lugnare. Vi skålade, åt mycket mat (som måste ätas annars förstördes den) och skrävlade. Skönt liv ända tills Vite Krist kom och gjorde oss till moralpredikanter hela bunten.
Verkligheten bakom vårt julfirande (24 december 2012):
Följande är en text jag skrev för en presentation på en julmiddag för några år sen. Jag har tidigare presenterat en annan version av denna text här på bloggen. Den har sen dess redigerats så att det finns mer reella fakta och för att se till att språket är lite mer riktigt. Det är min förhoppning att någon tar till sej detta och förstår varför julen egentligen inte är en specifikt kristen högtid utan till för alla som gillar solen.
Verkligheten bakom vårt
julfirande
Jesu
födelse och solens återfödelse
Många firar Jesu födelse varje år vid tiden runt den 24-25 december och
allt beror på det som står skrivet om honom i ett antal böcker, så
kallade evangelier, efter det grekiska ordet evaggelos som betyder
budbärare och som även gett upphov till ordet ängel. Men det finns
ett stort antal problem här som man måste komma förbi om man ska
se på den här födseln på ett logiskt vis. Därför vill jag ta
upp detta lite till diskussion. Det finns nämligen en hel del
logiska fällor här som inte går ihop. Som det också ska visa sig
är hela berättelsen kring Jesu födelse snodd från tidigare
berättelser ur andra religioner. Det hela andas faktiskt
lurendrejeri. Nåväl, då börjar vi.
Gissa vem?
Han
föddes i en grotta av en jungfru den 25 december. Han växte upp
till att bli en stor förkunnare av en ny religion. Till en början
var många skeptiska till hans budskap men ganska snart tog en del
till sig hans budskap om frid och fred i en himmelsk tillvaro. Han hade lärjungar som inte alltid förstod vad han menade. Vem
talar jag om?
Jag
talar
förstås om Mithra, den högste guden, ljusets gud i den persiska
religion som bär hans namn. En språklig parallell till Mithra var
Mithras. Den senare var den romerska arméns
viktigaste gudom och hela hans uppenbarelse var mystisk liksom den
kult som växte fram kring dyrkandet av honom. Mithraismen kallade
man denna religion som var så stor ett tag att man tror att många
germanska legionärer tog med sig delar av religionen hem och bildade
Asatron på denna religion. Åtminstone delar av den. Men Mithras föddes inte av en jungfru som Mithra gjorde, utan formades ur en klippa, fixt och färdig. Det verkar inte som om Mithras och Mithra var samma gud. Romarna lånade nog hans namn till sin gud och byggde upp nåt helt annat kring denna soldatgud.
Jaha,
ni tänkte på Jesus? I de fyra evangelierna står det faktiskt ingenting om när
på året Jesus föddes. Det var när kristendomen började bli
större än Mithraismen på 300-talet som man helt plötsligt sade
att Jesus föddes natten till den 25 december. Men Mithras och Jesus
är inte ensamma om detta födelsedatum och omständigheter kring födelsen. Fler sådana prominenta
figurer inom gudavärlden är födda 25 december. En av solgudarna i
den egyptiska religionen, Horus eller Heru-Ur som han hette på det
gamla egyptiska språket, är född då liksom en annan figur inom
den persiska religiösa sfären, Zarathustra.
Apollonius av Tyana, en grekisk filosof vars verk och filosofiska uttalanden liknar de som Jesus utförde nästan på pricken, föddes också den 25 december, enligt en legend. Horus hade dessutom 12 lärjungar, blev på sätt och vis korsfäst och återföddes efter tre dagar. Sen blev Horus delad i 14 delar och ihopsatt av Isis, hans syster. Där skiljer sej berättelserna om Horus och Jesus som synes starkt åt. Horus blev sen underjordens gud, den som styr solen om natten. Som ni ser är Jesus inte ensam om att födas 25 december av en jungfru. Det alla har gemensamt är att bevisen för att de alla ska ha levat i verkligheten är väldigt svaga.
Det ska sägas att termen jungfru inte har nåt med oskuld att göra. Det har med en ung ogift kvinna att göra. Kopplingen mellan Jesus och julen, som jag kommer att diskutera lite senare, är något som inte heller har med Jesus att göra. Det är en senare konstruktion för att koppla ihop Jesus med tidigare solreligioner. Det tål också att påpekas att Jesus inte direkt har med solreligionerna att göra, det är grunderna som är desamma som de gamla solreligionerna men de allra flesta beskrivningarna i evangelierna är definitivt inte från några äldre religioner. Kristendomen inkorporerade de gamla religionernas aspekter för att göra den mer tilltalande för den breda massan. Det är nog så alla större religioner gjort genom alla tider.
Apollonius av Tyana, en grekisk filosof vars verk och filosofiska uttalanden liknar de som Jesus utförde nästan på pricken, föddes också den 25 december, enligt en legend. Horus hade dessutom 12 lärjungar, blev på sätt och vis korsfäst och återföddes efter tre dagar. Sen blev Horus delad i 14 delar och ihopsatt av Isis, hans syster. Där skiljer sej berättelserna om Horus och Jesus som synes starkt åt. Horus blev sen underjordens gud, den som styr solen om natten. Som ni ser är Jesus inte ensam om att födas 25 december av en jungfru. Det alla har gemensamt är att bevisen för att de alla ska ha levat i verkligheten är väldigt svaga.
Det ska sägas att termen jungfru inte har nåt med oskuld att göra. Det har med en ung ogift kvinna att göra. Kopplingen mellan Jesus och julen, som jag kommer att diskutera lite senare, är något som inte heller har med Jesus att göra. Det är en senare konstruktion för att koppla ihop Jesus med tidigare solreligioner. Det tål också att påpekas att Jesus inte direkt har med solreligionerna att göra, det är grunderna som är desamma som de gamla solreligionerna men de allra flesta beskrivningarna i evangelierna är definitivt inte från några äldre religioner. Kristendomen inkorporerade de gamla religionernas aspekter för att göra den mer tilltalande för den breda massan. Det är nog så alla större religioner gjort genom alla tider.
Jesusgestalten
De som berättar om Jesus säger som sagt ingenting om när Jesus föddes. Vi känner till totalt ca 30 evangelier om Jesu liv och leverne, varav fyra hamnade i Bibeln. Vi
har två av evangelisterna att tacka för berättelsen om Jesu
födelse, Matteus och Lukas. Lukas talar om att en ängel visar sig
för Maria och säger att hon är utvald att bära en frälsare.
Matteus skriver att en ängel visar sig för Josef och talar om för
honom att han ska ta hand om Maria för hon bär guds barn Jesus.
Senare visar sig samma ängel för en grupp herdar som nattetid
vistas ute bland sina får och talar om för dom det viktiga som
hänt. Matteus och Lukas kommer sen att skilja sig åt än mer i sina
beskrivningar. Lukas skriver att Josef och Maria ger sig av till
Betlehem i Judéen eftersom en skattskrivning talat om för honom att
han borde bege sig till Josefs släkts hemstad.
Något
sådant nämner inte Matteus men han nämner att de befann sig i
Betlehem på resa när Maria födde barnet. Vad som hände sen
skiljer de båda evangelisterna åt än en gång. Lukas nämner att
de begav sig hem till Nasaret i Galiléen där de båda kom ifrån.
Matteus nämner att samma ängel varnade Josef att de var i fara så
de flydde till Egypten undan kung Herodes av Judéen vrede. När
Herodes hade dött återvände familjen från Egypten och bosatte sig
i Nasaret. Allt detta sista enligt Matteus.
Samme
Matteus nämner sen också att Herodes ska ha blivit så vred när
han hörde att ett barn som ska komma att bli en stor konung att han
låtit sina soldater döda alla barn under två års ålder inom hela
Judéen. Häri föreligger två stora problem. Det finns inga samtida
rapporter nånstans att något massmord på barn ska ha ägt rum i
Judéen, vare sig vid denna tid eller någon annan tid. Herodes var
visserligen en våldsam man, han dödade en del av sina egna söner
och sin egen mor men något massmord på sitt folks barn var han inte
skyldig till. Tvärtom gjorde han allt för att det folk han satts
att styra över av kejsar Augustus skulle ha det bra. Han var
egentligen inte en av dom utan sonen till en till judendomen omvänd man från trakten och en kvinna från ett helt annat folk.
Det andra problemet är att den skattskrivning det talas om av Lukas ägde rum ca 10-11 år EFTER Herodes död! När i så fall föddes Jesus? Det finns en Herodes till, hans son Herodes Antipas, som styrde Judéen så illa att romarna till slut satte sina egna guvernörer att styra landet direkt under kejsaren. Han är intressant i detta avseende eftersom han enligt bibeln skulle komma att avrätta en frände till Jesus, Johannes döparen.
Det andra problemet är att den skattskrivning det talas om av Lukas ägde rum ca 10-11 år EFTER Herodes död! När i så fall föddes Jesus? Det finns en Herodes till, hans son Herodes Antipas, som styrde Judéen så illa att romarna till slut satte sina egna guvernörer att styra landet direkt under kejsaren. Han är intressant i detta avseende eftersom han enligt bibeln skulle komma att avrätta en frände till Jesus, Johannes döparen.
Noterbart
är att de övriga evangelisterna, Markus och Johannes, inte alls
nämner hur eller när Jesus kom till världen. Inte heller nämner
de något om hans barndom. Faktum är att endast ett enda evangelium
utöver Matteus och Lukas gör det och det är inte sanktionerat av
kyrkan. Det kallas Tomas evangelium. Tomas evangelium nämner en
massa övernaturligt om Jesu barndom. Just för att det är så
otroliga saker som händer där har man undanhållit detta från
Bibeln. Jesus ska till exempel ha rest en barndomsvän från de döda,
spått om framtiden, svävat i luften och andra såna saker.
Orsaken
till att man valt 25 december för alla dessa viktiga religiösa
figurer är väldigt enkel. Det handlar nämligen om vanlig
observationsförmåga och astronomi. Det handlar om solens återkomst. När Jesus föddes egentligen är det ingen som vet. Man firade dagar i maj, april och oktober innan man fastnade för 25 december.
25
december
är en dag som är väldigt speciell. Den är jämförbar
med 25 juni i sån mån att solen den här dagen gör en
helomvändning. I alla fall är det så vi upplever det. Saken är
den att vår planet jorden lutar gentemot solen så att dess norra
del pekar bort från solen under den period vi på norra halvklotet
kallar vinter och pekar mot solen under sommaren. Det sker med en
regelbundenhet som är närmast förbluffande enahanda. Från vår
horisont ser det ut som om solen går ner allt tidigare under året
för att vid 21 december vara som kortast tid uppe. Den går för övrigt
ner i Svanens tecken, det så kallade Norra Korset. Solen korsfästs
skulle man kunna säga. Under de följande
fyra dagarna är det likadant. Men från och med 25 december händer något.
Den
dagen går solen upp i Jungfruns tecken, Virgo på latin, och sakta
börjar dagarna därefter bli längre.
Kanske talade den person som ligger bakom Jesus om sej själv som solguden när han talade om att han skulle dö på korset, vara död i tre dagar och sen återuppstå. Det är också möjligt att det bara var en slump att det råkade sammanfalla med solens årliga rytm, det han talade om. Vi kan bara spekulera. Jag råkar tro att det är så här det var men det är min tanke. Vi kan förstås bortse från alla tecken som t ex filmen Zeitgeist pekar på, att Jesus gående på vattnet skulle vara solens strålar. Det handlar helt enkelt om vår hjärnas behov att se mönster, även om de bara är svaga sådana. Det var inget medvetet lurendrejeri från en grupps sida, det var mer av ett försök att skapa nåt nytt ur det gamla, att bryta med det gamla för att få till stånd en ny religion. Det bara blev till lurendrejeri när den nya religionen drog in en massa element från andra religioner. Den viktigaste religionen att ta itu med var Sol Invictus, den monoteistiska religion som instiftades i Rom på 270-talet.
Kanske talade den person som ligger bakom Jesus om sej själv som solguden när han talade om att han skulle dö på korset, vara död i tre dagar och sen återuppstå. Det är också möjligt att det bara var en slump att det råkade sammanfalla med solens årliga rytm, det han talade om. Vi kan bara spekulera. Jag råkar tro att det är så här det var men det är min tanke. Vi kan förstås bortse från alla tecken som t ex filmen Zeitgeist pekar på, att Jesus gående på vattnet skulle vara solens strålar. Det handlar helt enkelt om vår hjärnas behov att se mönster, även om de bara är svaga sådana. Det var inget medvetet lurendrejeri från en grupps sida, det var mer av ett försök att skapa nåt nytt ur det gamla, att bryta med det gamla för att få till stånd en ny religion. Det bara blev till lurendrejeri när den nya religionen drog in en massa element från andra religioner. Den viktigaste religionen att ta itu med var Sol Invictus, den monoteistiska religion som instiftades i Rom på 270-talet.
Solen
Våra
förfäder var inte dumma. De förstod snart att solens återkomst
varje år på sikt fick livet i träden och på marken att återkomma.
Varje religion i Asien, norra Afrika och Europa har med detta i sin
mytologi. Detta stjärntecken, Jungfrun, har sitt namn efter den
jungfruliga mark som man plogade upp varje år i de varmare delarna
av världen, alltså Mellanöstern vid den här tiden runt den 25
december för att kunna dra nytta av det återvändande ljuset. Den
kallas Virgo på latin för den var helgad åt jordbrukets gudinna
Demeter, en från början Anatolisk gudinna vars namn betyder
gudmoder. Märker ni kopplingarna här mellan de olika religionerna?
För
ca 2300 år sen, kanske mer, skapade man i Rom en fest för att fira
solens återkomst genom att hylla sin jordbrukargud, Saturnus. Dessa
fester kallade man saturnalier, på latin saturnalia. Många gånger
kunde dessa orgier hålla på i flera dagar innan man var säker på
att solen verkligen var på väg tillbaka. Mer än 500 år senare tog
kejsar Aurelianus fasta på detta och instiftade en lag att det bara
fanns en enda gud, Sol Invictus (den oövervinneliga solen) och att
han skulle firas vid dessa saturnalier den 25 december. Detta var år
275. Kort därefter mördades Aurelianus av meningsmotståndare men
tanken fördes vidare och när kejsar Konstantin år 311 tillät
kristendomen i Romarriket hade även de kristna tagit till sig tanken
att solens återkomst den 25 december varje år var en viktig dag.
Ingen visste ju när på året Jesus hade fötts. Det stod som sagt inte i
evangelierna.
Endast en hänvisning finns i evangelierna till att herdar sov utomhus, vilket är en omöjlighet i december, även i Mellanöstern. Inte förrän i februari-mars kunde herdarna i detta område föra ut sina hjordar på bete igen. Det bortsåg man dock gladligen ifrån och tog över 25 december såsom varande Jesus födelsedag. Från år 396 är det fastslaget som ett faktum att Jesus föddes den 25 december, enligt den kristna kyrkan i alla fall. Herdar i Mellanöstern ska inte komma och klaga.
Endast en hänvisning finns i evangelierna till att herdar sov utomhus, vilket är en omöjlighet i december, även i Mellanöstern. Inte förrän i februari-mars kunde herdarna i detta område föra ut sina hjordar på bete igen. Det bortsåg man dock gladligen ifrån och tog över 25 december såsom varande Jesus födelsedag. Från år 396 är det fastslaget som ett faktum att Jesus föddes den 25 december, enligt den kristna kyrkan i alla fall. Herdar i Mellanöstern ska inte komma och klaga.
Vi
kan alltså med säkerhet säga att Jesu födelse inte har så mycket
med verkligheten att göra som med en uppfattning om när solen
återkommer med längre och så småningom varmare dagar. Det ligger
mycket mytologiskt arvegods i denna berättelse. Det att herdarna som
mötte en ängel mitt i natten strax innan Jesus föds är dock en
intressant detalj. Herdar i Mellanöstern kan som jag tidigare nämnt inte börja sova
utomhus med sina hjordar kortare stunder förrän tidigast i slutet av februari och
först från april är det såpass varmt att man med säkerhet kan
sova utomhus. Så var det även för 2000 år sen även om det var
varmare då än det är nu. Det i sig är inte hundraprocentiga bevis för att Jesus
ska ha fötts vid en annan period på året men det finns en annan
sak som talar emot december som födelsemånad. Det har med handeln
att göra och med den skattskrivning som nämns i en av de fyra
evangelier som handlar om Jesus.
Handel
försiggår inte i Mellanöstern i någon större utsträckning vid
den här tiden på året, alltså för 2000 år sen under vintermånaderna.
Den skattskrivning som det talas om ägde rum under guvernören
Quirinius tid i Judéen och till skillnad från vad som står i
bibeln var det enbart i Judéen som man höll den. Syftet var att man
skulle se hur många som bodde där och vad de hade för yrken för
att kunna beskatta dom bättre samt att se vilka som ville vara med i
den romerska armén, vilket i och för sig krävde att man blev
romersk medborgare men det var ett annat problem. Den ägde rum under
våren år 6 eller 7.
Detta årtal får man fram genom att jämföra ett antal tideräkningar som var i bruk vid den här tiden med varandra och sen jämföra med vår tideräkning som fastslogs på 600-talet av en munk, som troligen räknade väldigt fel men även det är en annan historia. Ett antal Josef nämns i denna skattskrivning men ingen från Nasaret på väg till Betlehem av den enkla anledningen att dels fanns inte staden Nasaret då och dels behövde man inte lämna sin hemstad för att bege sig till sina förfäders stad. Man skulle stanna på hemorten för att bli räknad.
Detta årtal får man fram genom att jämföra ett antal tideräkningar som var i bruk vid den här tiden med varandra och sen jämföra med vår tideräkning som fastslogs på 600-talet av en munk, som troligen räknade väldigt fel men även det är en annan historia. Ett antal Josef nämns i denna skattskrivning men ingen från Nasaret på väg till Betlehem av den enkla anledningen att dels fanns inte staden Nasaret då och dels behövde man inte lämna sin hemstad för att bege sig till sina förfäders stad. Man skulle stanna på hemorten för att bli räknad.
Nasaret
Nasaret
fanns alltså inte som stad vid den här tiden. De äldsta spåren av
en stad här är från början av 300-talet, alltså 300 år efter
att den ska ha varit Jesus hemstad! Hur går detta ihop? I närheten,
i Galiléen strax norr om Judéen, finns staden Gischala där Paulus,
som anses vara kristendomens egentliga grundare, ska ha bott i sin
ungdom enligt en av de stora kyrkofäderna Hieronymus. Den staden
fanns för 2000 år sen och den är ganska lik den beskrivning
evangelierna ger åt Nasaret med små byggnader nära en brant
klippa. Nasaret var för 2000 år sen en brunn med ett hus som låg mitt ute på
en stor slätt vid foten av ett antal klippor. Så vad kan man sluta sig till av detta? Har Jesus
funnits i verkligheten eller är han ett hopkok av många andra
figurer? Betyder det så mycket om han har funnits eller ej?
I
en del texter i Gamla testamentets bok om Jesaja talas om att de
heliga männen, profeterna, bör vara nasaréer, ett hebreiskt ord
som betyder ungefär ståndaktig och vara ren. Det är en egenskap,
inte en härstamning. Jesus nasarén är alltså en mer riktig
beskrivning. I Matteusevangeliet nämns detta ord ganska ofta.
Förmodligen har man misstolkat detta ord som en stad och det har sen
blivit en gängse tolkning. Därför blev den romerske kejsaren
Konstantins mor Helena besviken när hon kom till den plats som
kallades Nasaret och inte fann nånting. Inte ens brunnen fanns kvar
då utan hon fick se till att en stad byggdes här, komplett med
kyrka och allt.
Allt
det som sägs om Jesus födelse, hans liv och hans död kan sägas om många
andra figurer i världshistorien och det medges av många av de tidigaste
kyrkofäderna, som i snåriga ordalag har försökt förringa kopplingarna
till Apollonius av Tyana, Horus, Zarathustra, Mithra m fl. Alla dessa
går tillbaka på en och samma figur, den vi ser nästan varje och till
skillnad från alla gudar är högst verklig, nämligen solen. Den gudom vi
dyrkade tidigast av alla och som är från början könlös, för oss evig och
livsnödvändig. Vårt behov av att bringa ordning i allt vi ser omkring
oss har sen gjort att solen blivit en mänsklig gudom
som vi kan förstå. Sen har allt blivit mer och mer övernaturligt
allteftersom berättelserna vuxit och blivit alltmer avancerade.
Inget av detta förhindrar att någon figur har existerat i Mellanöstern för ca 2000 år sen och vars existens har satts i samband med den solreligion kristendomen senare sattes ihop med. Många har kopplat ihop Jesus med Apollonius av Tyana, vars liv började ungefär samtidigt. Detta eftersom kopplingen mellan Jesus och hans rättegång, lidande och avrättning inte var med från början i skrifterna. Som jag skrivit här på bloggen finns det indicier som talar för att Paulus skapade jesusgestalten genom att leda bort uppmärksamheten från sin egen person, som möjligen väckte fel sorts uppmärksamhet när han missionerade. Om då Jesus och Apollonius av Tyana är samma person, så torde Paulus också vara samma person som Apollonius, vilket gör detta till ett intressant triangeldrama.
Verkligheten bakom julfirandet
Inget av detta förhindrar att någon figur har existerat i Mellanöstern för ca 2000 år sen och vars existens har satts i samband med den solreligion kristendomen senare sattes ihop med. Många har kopplat ihop Jesus med Apollonius av Tyana, vars liv började ungefär samtidigt. Detta eftersom kopplingen mellan Jesus och hans rättegång, lidande och avrättning inte var med från början i skrifterna. Som jag skrivit här på bloggen finns det indicier som talar för att Paulus skapade jesusgestalten genom att leda bort uppmärksamheten från sin egen person, som möjligen väckte fel sorts uppmärksamhet när han missionerade. Om då Jesus och Apollonius av Tyana är samma person, så torde Paulus också vara samma person som Apollonius, vilket gör detta till ett intressant triangeldrama.
Granen
och livets träd
Julgranen
är ett arv från Norden. Den som säger annat bör kolla upp gamla legender från tiden före 1500-talet. Egentligen är det en gemensam tradition
för hela norra Asien och Europa där Livets träd är en central del
respektive religioner. Det evigt gröna trädet som ger liv åt alla finns nästan över hela Asien och Europa i flera tusen år före kristendomen.
Eken, granen och asken dyrkades på detta vis och framför allt asken
blev en viktig del i den nordiska religion som vi idag kallar
asatron. Ta till exempel Yggdrasil, världsträdet i den fornnordiska
mytologin. Det är en ask med tre gigantiska rötter i de vanligaste beskrivningarna av trädet i asatron. Yggdrasil betyder Yggs häst, vilket ger en underlig betydelse för ett träd. Granen är vad man har gissat sej till kan vara det träd som beskrivs i en del andra myter där det inte specifikt nämns vad för sorts träd Yggdrasil.
Ordet as betyder förresten gud så asatro är helt enkelt gudstro.
Granen är det eviga trädet eftersom den är grön även om vintern. När kristendomen tog över i Norden och andra områden där germanska gudar dittills varit ensamma om själarna försökte man ta bort detta tillbedjande av träd. Det lyckades inte helt för fortfarande har vi vårdträd och på 1800-talet återuppstod julträdet i Tyskland och spred sig med emigranter till först England och senare Amerika. Genom kulturströmningarna under detta sekel återfick vi detta julträd vid samma tid så livets träd återkom i våra liv, den här gången i form av en dekorerad gran som vi ställde in i huset. Samma sak med majstången. Men det är en annan historia som vi kan ta vid midsommar nåt år. Tyskarna har alltid varit bättre på att bevara de gemensamma kulturyttringar vi hade bland de germanska folken än vad vi har varit här i Norden. Vi har mestadels bevarat småtraditioner.
Kulorna och andra dekorationer i granen är ett arv från den förkristna tiden med offergåvor i form av äpplen och andra frukter som hängdes i trädet för att hälsa solen välkommen åter samt att minnas Odens (Wotans) offer då han hängde nio dagar för att kunna få all universums visdom och kunskap. Godsakerna hängdes i trädet så att alla kunde se dom men man fick inte röra dom förrän till julen. Den kristna aspekten är förstås att det är för att man väntar på Jesu födelse. Dick Harrison har en intressant artikel om kulorna i granen.
Ordet as betyder förresten gud så asatro är helt enkelt gudstro.
Granen är det eviga trädet eftersom den är grön även om vintern. När kristendomen tog över i Norden och andra områden där germanska gudar dittills varit ensamma om själarna försökte man ta bort detta tillbedjande av träd. Det lyckades inte helt för fortfarande har vi vårdträd och på 1800-talet återuppstod julträdet i Tyskland och spred sig med emigranter till först England och senare Amerika. Genom kulturströmningarna under detta sekel återfick vi detta julträd vid samma tid så livets träd återkom i våra liv, den här gången i form av en dekorerad gran som vi ställde in i huset. Samma sak med majstången. Men det är en annan historia som vi kan ta vid midsommar nåt år. Tyskarna har alltid varit bättre på att bevara de gemensamma kulturyttringar vi hade bland de germanska folken än vad vi har varit här i Norden. Vi har mestadels bevarat småtraditioner.
Kulorna och andra dekorationer i granen är ett arv från den förkristna tiden med offergåvor i form av äpplen och andra frukter som hängdes i trädet för att hälsa solen välkommen åter samt att minnas Odens (Wotans) offer då han hängde nio dagar för att kunna få all universums visdom och kunskap. Godsakerna hängdes i trädet så att alla kunde se dom men man fick inte röra dom förrän till julen. Den kristna aspekten är förstås att det är för att man väntar på Jesu födelse. Dick Harrison har en intressant artikel om kulorna i granen.
Skinkan
och julklapparna
Skinkan
är
enkel. Det var helt enkelt så att julen var den tid på året
man slaktade grisen. Det var inte så gott om mat förr i tiden så
man fick sprida ut det goda över året med julfesten som höjdpunkt. Vi
har till skillnad från många andra kulturer haft en god tillgång på
grisar vid den här tiden så fattig såväl som rik har kunnat äta sej mätt på skinka vid julen.
Julklappar
har delats ut i många kulturer långt innan kristendomen var
påtänkt. Det finns exempel på en egyptisk gud, Bes, i vars namn
man skulle dela ut en present eller två till de som behövde nåt.
Detta var för över 3000 år sen. Här i Norden var det vanligt i
södra Sverige att man på medeltiden sprang med en present som man
lade vid dörren hos den man ville skulle ha presenten. Efter att ha
knackat på dörren sprang man för allt vad tygen höll. Så säger
en sägen från Småland i alla fall.
I Västergötland hade man kring Lucia en makaber variant av firandet kring det italienska helgonet. Man band höruskor i hornen på en fjolårskalv och tände eld på dessa. Sen när kalven sprang i panik genom byn följde allt folket efter och i dess spår delade man ut mat och dryck. När sen kalven tröttnat slaktade man den. Sånt djurplågeri har vi inte nu för tiden som tur är.
I Västergötland hade man kring Lucia en makaber variant av firandet kring det italienska helgonet. Man band höruskor i hornen på en fjolårskalv och tände eld på dessa. Sen när kalven sprang i panik genom byn följde allt folket efter och i dess spår delade man ut mat och dryck. När sen kalven tröttnat slaktade man den. Sånt djurplågeri har vi inte nu för tiden som tur är.
Det var mitt lilla intrång i julfirandet, god sol allesammans!
"Now I have a machine gun.
Ho ho ho!"
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Populära inlägg
-
Rennäringen blir lidande av vindkraftsparker , resonerar Östra Kikkesjaures sameby i Piteåområdet och tackar nej till de 5,5 miljoner kr som...
-
Aftonbladet har fått nys om en nyhet som de anser vara värd att spinna vidare på. Det handlar om en hittills okänd formation på havsbottnen... -
Godis är gott, sägs det. Det beror på vad man menar med godis. Sånt där gjort på köttrester och diverse tillsatser som inte alltid är nor... -
Det var en ovanligt vacker fullmåne natten mellan 28 och 29 augusti i år. Det ska bli en ännu vackrare fullmåne i slutet av nästa månad. D... -
Jag har varit väldigt dålig på att upprätthålla denna blogg de senare åren, och det kommer nog att fortsätta. Orsakerna är många, och väldi... -
Jag har inte skrivit här på bloggen på en hel månad, men det beror på att jag har kraftsamlat inför denna dag, den dagen då rymdsonden New H...
-
Den på kometen 67P strandsatta sonden Philae har vaknat när nu kometen närmar sej solen. Det är tillräckligt för att kunna ladda batteriern...
-
När vi diskuterar demokrati och diktatur är det ofta i motsatsförhållande till det senare, man menar att de är varandras motpoler. Men är de...
