Jesus, se nu vad du har gjort!

Jesus var gift, påstår ett papyrusfragment från 300-talet. Som om detta var skvaller av senaste snitt kastar sej tidningarna över historien. Kommer även Vatikanen att göra det?

Jag förstår inte synen på Jesus bland vissa kristna. Är det verkligen så illa att han skulle ha varit gift? Är det tankena att han var "gift" med alla kristna som har rått hela tiden? Det finns inga bevis åt endera hållet, några direkta bevis för nåt som har med Jesus finns egentligen inte alls. Bara att någon predikade för snart 2000 år sen och därigenom fick igång vad som först var en judisk sekt och sen växte till en egen religion.

Var Jesus gift? Ska man tro Google, där orden Jesus married ger 315 miljoner träffar, så kan det vara så. Det står ju egentligen inte mycket originellt i de texter som blev godkända att ingå i NT (nya testamentet). Av  ca 30 texter godkändes 4 som parades ihop med två om Paulus liv, ni vet han som startade kristendomen, och Johannes uppenbarelser, något av det flummigaste som nånsin skrivits i religiös väg. De som inte godkändes förstördes eller gömdes för att sen mer eller mindre glömmas bort. Det bara viskades om dom i många sekler efteråt.

Nog var han väl gängad med någon. Det var alla på den tiden. Den som inte var det var eremit eller tokig. Sån var den gängse traditionen.



"Jag struntar fullkomligen i vem du är. Du ger fasen i att gå omkring här på vattnet när jag fiskar!"

Kamerahörnan: Är fotografi en könsbunden syssla?

Hur är det med den saken? Är det fler av ett visst kön som tar upp en kamera och fotograferar ett motiv. De flesta som delar med sej av tips på Youtube är män men väldigt många är ändå kvinnor så någon större majoritet är det inte. Jag har haft nytta av alla tipsen, oavsett vem det är som stått för dom. Jag skulle dock tro att om genusianerna fick tag på detta ämne skulle man säkert hävda att det är en mansdominerad bransch och tillika hobby. Det är det kanske men det beror nog mer på att kvinnor i gemen inte upptäckt tjusningen med att ta riktiga foton än. Att ta bilder med mobilen är inte att fotografera. Det är ett hån mot allt vad fotografi står för.

En sak är väldigt intressant. Skriver man in sökorden "kvinna som tar ett foto" respektive "man som tar ett foto" i Googles bildsök får man upp bl a bilden jag har överst här idag men det är svårare att få en man i samma situation på bild. Varför då? Är det beroende på att fler män är bakom kameran än framför den? Varför är då de flesta linslusar världen över män och pojkar?

Bilden nedan fick jag när jag skrev in orden "man fotograf" i samma bildsök:

Skriver jag in "kvinna fotograf" får jag fler bilder som visar hur just kvinnor tar foton än när jag skriver in "man fotograf" och får upp män som tar foton. Kör Google med könsdiskriminering? Nu kommer säkert nån att klaga på mitt val av bilder men slå upp Googles bildsök på just de fraser jag har valt och hitta liknande bilder själva.

Nej, jag tror inte fotografering är nåt som speciellt könsbundet. Det är bundet till en viss TYP av människor som är kreativa, nyfikna på världen och vill skildra den på ett sätt som man själv känner sej säker på att bemästra. Att vara fotograf till yrket är krävande för såväl fysiken som psyket. Det kräver en viss typ av människa, oavsett om det är en kvinna eller en man. Att ha det som hobby är också krävande och inte heller där är det könsbundet. Jag säger bara: kvinnor, ut och köp er en riktig kamera! Samma sak gäller för alla män. Glöm bort mobilerna. De är till för att ringa med!



"Yttrandefrihet är en rätt att skriva och tala, inte en plikt."

Lite videor med Status Quo

Jag kommer inte på nåt att skriva om idag så jag länkar till ett antal låtar med Status Quo istället. Först ut Rockin' All Over The World, John Fogertys klassiska rocklåt.

Sen Down Down:

Whatever You Want:

Till sist Caroline, från en spelning i Madrid 1975. Dåligt ljud men energin går det inte att ta miste på:

"Riding on a long blue paper plane..."

Bildsöndag

Lite bilder från mitt valv:

De första tre bilderna är foton jag visat här tidigare. De är skivomslag jag gillar väldigt mycket för att de är så tokroliga. Det översta är verkligen ett praktexemplar. En kille som sitter i ett fält i en blå korgstol och ler lite tvunget mot kameran. Det andra är ett av de löjligaste jag sett; sju personer på en inklippt flotte med en papegoja och fjantiga havsvågor. Det tredje är nästan osmaklig. En jättestor konjakskupa invid en ännu större hög med korv där sås av olika slag har lagts på skivorna.

Det fjärde fotot har jag tagit av en dal i Österrike nära byn Hopfgarten. Året var 1990.




"As I was going to St Ives

I met a man with seven wives

Every wife had seven sacks

Every sack had seven cats

Every cat had seven kits

Kits, cats, sacks, wives.

How many were going to St Ives?"

Den gömda och glömda sjukdomen ibland oss

Den största händelsen de senaste dagarna i Sverige har förstås varit händelsen vid Sandsborgs tunnelbanestation där en full man föll ner på spåren, slog sej medvetslös och blev rånad av en annan man som sen helt kallt gick därifrån utan att tala om för vakten att det låg någon på spåren. Denne känslokalle man har nu gripits.

Jag har sett på diverse forum hur man på grund av mannens utseende har farit ut mot folk av ickesvenskt ursprung. Man har som vanligt generaliserat, dragit alla över en kam. Dessa, liksom tidningarna, verkar således ha missat VAD mannen är, nämligen en individ som har ett allvarligt problem med sin personlighet. Det handlar inte om hans etnicitet eller ens var han bor, till viss del handlar det om hur han vuxit upp men det behöver inte alltid ha spelat en roll för det han verkar "lida" av har mer med genetik eller nåt som uppstått under tiden hans mor var gravid med honom att göra. Sen har hans uppväxt haft en del med hans sätt att vara. Har han vuxit upp i fel samhälle, fel familj har denna åkomma förvärrats.

Det handlar om ett problem som de senaste femtio åren burit namnet psykopati. Det har dock aldrig accepterats av psykologer och psykiatriker för det följer inte den mall man satt upp för att lättare känna igen de sjukdomar som orsakats mentalt. Det har således undvikits av ovan nämnda professioner. Samhället i stort har också glömt - och gömt - problemet. Men det går ju inte sin väg. Att vara i stort sett känslokall med megalomani och egocentricitet som enda reella känsloyttringar är de typiska dragen hos personer som har denna åkomma. De manipulerar sin omgivning och struntar totalt i vad andra gör och tycker, såvida dessa inte gör något som stör deras egna planer.

Det finns förstås gradskillnader i helvetet, som man säger. Men det där att psykopater skulle sakna ett samvete är fel. De har ett men det är helt inriktat på att skydda den egna individen, inget annat. Det är därför han flydde scenen så fort han var klar. Han visste mycket väl att han gjort något fel men om han bara kom undan skulle allt ordna sej och han skulle kunna hitta på en förklaring till det som hänt. Förmodligen kommer han att säga att han inte visste varför han hoppade ner och rånade den andre mannen. Men filmen visar klart och tydligt hur han trakasserar den fulle mannen så nog visste han vad han gjorde.

Tur i oturen att det inte var ADHD eller ADD som vår antihjälte hade för då hade det kanske gått riktigt illa. De flesta psykopater är fegisar som inte vågar göra mycket våldsamt själva. De förlitar sej oftast på att andra gör det åt dom. Jag generaliserar förstås men försöker balansera mellan just att dra alla med problem över en kam och det att varje individ är väldigt olik den andra. Det är individen som avgör hur sjukdomen eller åkomman manifesterar sej. Det är därför detta inte är en fråga om etnicitet eller religion, utan en genetisk och social fråga. Det är vårt samhälle som förvärrat hans störning, även om han borde ha förstått själv att hejda sej. Alla individer har ett ansvar för sin egen hjärna och kropp. De som inte tar detta ansvar kan omöjligt sägas vara normala, åkomma eller ej.

Till slut; psykopati är en felaktig term för denna åkomma. Narcissistisk beteendestörning är det ord som använts om fjanten/terroristen i Norge och det betyder ungefär att man bara bryr sej om sej själv. Det skulle passa ganska bra som beteckning på vår spårrånare. Det här i Stockholm och det på Utøya utfördes av liknande personligheter, med den skillnaden att i Norge tog galningen till våld. Det är när psykopater tar till våld som alla andra våldsverkare bleknar i jämförelse. Som tur är sker detta sällan...




"Barn lär sig våld i hemmet."

Kamerahörnan: Varför ska det vara molnigt (nästan) hela tiden?

Jag står i begrepp att köpa en fjärrutlösare för min kamera då jag vill pröva nattfotografering av himlen. Månen har jag klarat av och det är jag ganska nöjd med. Nästa mål är Andromedagalaxen och diverse konstellationer som Orion och Karlavagnen. Men då ska det vara molnfritt. Den här helgen kvittar det om det regnar eller ej eftersom jag inte får fjärrutlösaren förrän vecka 39 men då vill jag ha klar himmel med fina stjärnstråk och det typiska bandet i skyn vi kallar Vintergatan.

Låt oss hoppas på stjärnklara skyar under vecka 39.




"Call me Ishmael"

Innan Sverige blev Sverige: När och var skapades Sverige?

Det är ett inlägg om historia och när Sverige blev Sverige. Det handlar definitivt inte om vad som gör Sverige till Sverige utan när Sverige blev Sverige. Det handlar väldigt mycket om sagor och legender, dvs sådant som en gång hänt men som blivit förändrade av generationers berättande och återberättande. De som idag har tillgång till berättelserna kan inte veta vad eller hur mycket av det är sant. Jag, och en del med mej, anser att det finns en kärna av sanning i det som berättas även om det är svårt att luska ut vad som är sant och vad som lagts till för att göra berättelsen mer spännande.

En episod i allt detta som troligen är sann är den om slaget på Vänerns is mellan två fraktioner där de två ledarna möttes i en för tiden typisk duell. Den nämns i två olika versioner i tre sagor, Beowulf, Ynglingatal och Snorres Ynglingasaga. Det som skiljer dessa berättelser åt är varifrån vissa av personerna kommer. Det som är gemensamt är slaget på isen och att de som vann red hem till Uppsala för att fira segern.

Detta ovan är bara en del av allt det som beskrivs i forna historier som beskriver ett Sverige innan det blev Sverige, det som i Beowulf motsvaras av Sweo rice, Svea rike. För saken är den att det som kallades Svea rike då kan inte ha varit mer än några hundra kvadratkilometer stort, möjligen ett par tusen mot mitten av 500-talet. Resten av den idag svenska delen av den skandinaviska halvön tillhörde andra riken. Dessa riken har på ett eller annat vis gått under och inlemmats i Svea rike, på gott och ont.

Mellan detta femhundratalsrike och nedtecknandet av dess historia i de tre sagorna jag nämnt ovan, plus en hel del andra därtill, är det 700 år som gått och under den perioden har religioner ändrats, kulturella skiftningar ägt rum och allehanda övriga influenser utifrån gjort att livet för folket i Norden ändrats för alltid. För den som följt debatten kring Svearikets vagga från 1980-talet och framåt är det ganska klart att det är är svårt att direkt säga VAR Sveariket först uppkom. Man kan göra det lätt för sej och följa Uppsalaskolans direktiv eller så gör man det lika enkelt för sej på annat håll, ser på den ekonomiska kartan och upptäcker namnet Gamla riket uppe på Kinnekulles sluttningar. Det är lika dumt det som att tro att Sverige uppstod i Uppland.

Sanningen är den att Sverige är en relativt modern skapelse. Dess slutgiltiga form som stat kom först med uppkomsten av Kalmarunionen på 1300-talet, ironiskt nog. Innan denna union, vars syfte var att hindra Hansan från att få totalt herravälde över Östersjöns städer och hamnar, kom till fanns det ett Svea rike men det var en löslig union i sej mellan olika småriken som inte direkt var glada över att det fanns en storkung bland dom som for runt och bestämde över deras, som de såg det, inre angelägenheter. En storkung som dessutom satt på Visingsö i Vättern och höll hov som den värsta frankerkonung, trots att den svenske kungens maktsfär endast sträckte sej från den skånska gränsen i söder till Hälsingland och Ångermanland i norr. Så hade kungarna gjort sen 1000-talet och först med Birger Jarls söner ändrades detta något. Kungamakten blev mer ambulerande än tidigare och alla fick smaka på den regala piskan och moroten.

Det var under 1400-talet, med tyska furstar som Hans (som blev dansk, norsk och svensk unionskung) och riksföreståndare som Engelbrekt som Stockholm kom att bli rikets huvudstad, landets första riktiga fasta säte för makten. Hit kom också parlamentet, Riksdagen, vid samma tid, efter att först ha fört en lika ambulerande tillvaro i Arboga (där allt börjande), Söderköping och Örebro.

Motståndet mot Kalmarunionen var störst bland adeln och borgarna som såg hur all makt och handel koncentrerades till danska områden. Vanligt folk, bänder och bergmän etc. hade egentligen åsikt eftersom de handlade med vem som helst inom unionen. Här föddes alltså en tidig form av nationalism bland adel och borgare gentemot det danska. Att vara svensk på den här tiden var att bevara makten och handeln innanför den svenska gränsen, inget annat. På samma vis blev bönderna i Danmark sura för att svenska varor översköljde den danska marknaden och en tidig nationalism växte fram där med, av motsvarande skäl.

Med folk som Karl Knutsson (Bonde) Sten Sture d ä, Svante Nilsson (Sture) och Sten Sture d y hårdnade motståndet mot unionen under åren 1450-1520. Märk väl att det var riktat mot danska intressen, inte mot danskar eller Danmark i sej. Unionen föll så samman med Gustav Eriksson, han vi idag kallar Vasa. Men det är en annan historia. Jag gav mej ut på den här utvikningen för att visa på hur ungt Sverige är som nation. Som rike är det en annan femma. En helt annan historia.

Vi vet inte hur gammal termen Svea är och vad den kommer ifrån. Svedjebruk och soldyrkan är de vanligaste teorierna och båda äger giltighet eftersom de antyder att riket ifråga har ett mycket gammalt ursprung. En sorts kulttradition grundad i tidig jordbrukarkultur från och med neolitikum (bondestenålder). Former som svi, sve, svo, svia, svio, sui och schwe är vanliga i texter från det att Tacitus i Rom för ca 2000 år sen började skriva om folken norr om Romarriket. Frågan är om vi verkligen har med ett enda rike att göra för vid den här tiden hade hövdingarna och kungarna inte förmågan att hålla så stora riken. Det krävdes stora arméer och väldigt karismatiska ledare uppbackade av ett råd som såg till att hålla såväl arméerna som folket i schack för att vidmakthålla ett stort rike, som t ex Romarriket.

På sin höjd styrde dessa reiks, som de då kallades (inte kungar för det är en sentida term!), över småriken av ungefär samma storlek som dagens kommuner, landskap eller län. Jag vill höja ett allvarets finger gentemot att här tolka in sagornas kungar i dessa småriken, även om det mycket väl kan vara så att kungarna Ane, Aun, Ale och allt vad de hette kan ha existerat och just i något av alla dessa riken. Det som gör det vanskligt att försöka passa in sagornas kungar i det arkeologiska sammanhanget man just nu håller på att gräva fram är månghövdat:

1) Det är så lång tid mellan det att händelserna ska ha ägt rum och då de faktiskt skrevs ner så det har med stor sannolikhet förvanskats så mycket att man inte längre vet vad som är faktiska händelser och överdrifter. Man bevarade minnet av de gamla kungarna genom diverse minnestekniker och det öppnar för att rim i dessa dikter kan ha förvanskat det ytterligare.

2) Som jag tidigare nämnt var ordet man använde för ledaren inte kung. En kung i forngermansk kultur var en kultledare, en som ledde de religiösa sederna. Han satt på livstid men hade ingen reell makt. Ordet kung betyder förresten klanledare eller släktöverhuvud. Reiks och drott var orden för den ledare som hade den riktiga makten och han satt som ordförande vid tinget, det råd som höll i tolkandet av de urgamla lagarna. Det är med stor sannolikhet den religiösa ledaren som nämns i sagorna för i såväl Ynglingasagan som Ynglingatal börjar ätteberättelserna med guden Frej, eller Yngve-Frej som det står. Båda namnen betyder den förste, den främste. Eftersom religionen var viktigare förr än idag, det var religionen som höll samhällena samman, är det kanske inte så konstigt att man kommit ihåg den religiösa ledaren mer än den världsliga. Samtidigt verkar dessa religiösa män varit lika depraverade som vilken medeltida påve som helst. En blev hängd i ett träd när han blev lurad av folk från finnernas land (inte dagens Finland om nån nu trodde det utan förmodligen Värmland eller Dalsland), en annan dödades av en galt, en tredje blev bergtagen av Oden själv och den mest kände av dom, Ingjald illråde, tog livet av sej när han ställdes inför rätta för att ha bränt en massa andra kungar inne vid ett stormöte. Allt detta andas syndafall på något vis, som om kungarna på sätt och vis offrades för att samhället skulle fortsätta leva i välstånd en tid till. Men detta förtigs nästan helt i de nedskrivna texterna. Förklaringen är enkel; det var kristna skribenter och de ville inte att den gamla tron skulle lysa igenom alldeles för mycket för då skulle den läsande publiken sakna den äldre religionen och gå tillbaka till den.

3) Vi ska inte utgå ifrån att det som står skrivet verkligen hände så här. Som jag sa i punkt ett bygger historierna på minnestekniker som går ut på att göra det lättare att komma ihåg händelser och personer. Det gör att man kan tumma på sanningen i många fall vilket i sin tur kan leda lyssnaren på fel spår. Ibland kan det vara rena rama fabrikationerna för att göra händelsen eller personen viktigare och mer dramatisk. Man la väl, precis som idag, in en lite moralisk dimension i berättelsen, nånting om att det gick som det gick för att man inte följde de religiösa reglerna. Då tummar man lite på sanningen för att få in denna moraliska bit. Som Mark Twain sa: Låt inte sanningen komma i vägen för en bra story.

4) Man hade ett mer släktbetonat liv förr av samma typ som förhärskade i vissa delar av Sicilien för ca 100 år sen vilket gjorde att en oförrätt måste hämnas. Därför står det också om alla dessa krig hit och dit. Det var kungens, den religiösa ledaren, uppgift att samla allt folk för att gå i strid, ofta för att hämnas. Det är ett samhälle vi har svårt att förstå vilket också gör det ännu mer svårt att acceptera som varande verkliga händelser.

Som synes är det inte lätt att hitta nån specifik plats där Sverige en gång bildades som rike. Sagorna säger bara på ett ungefär att Västergötland är platsen men exakt var i landskapet är omöjligt att säga nu. Det spelar för övrigt inte så stor roll eftersom det skulle dröja till 1500-talet innan staten Sverige kom till.

Putäll på er, grefvar och baroner!

Varför just DU borde bli politiker (eller varför jag inte kommer att rösta mer)

Bild från Tecknar-Olles hemsida.

Varför klagar vi på våra politiker? Varför gör de inget för just oss?

Två frågor som är giltiga och vars svar inte är så lätta att få fram. Saken är den att vi i alla tider har förknippat politik med maktutövande, inskränkthet och hejdlös byråkrati. Den första aspekten, makt, kommer av det faktum att man som politiker får ta del av Makten och känner då inte längre samma press att följa sina ideal. Den andra beror på tillgången på makt och oförmågan hos de med makt att ta till sej kunskap som går emot makten ideal. Den sistnämnda är resultatet av mötet med just byråkrater och tjänstemän.

Jag kan ta ett exempel på ett beslut som tagits som en följd av alla tre ovan nämnda aspekter; sammanslagningen av landskommunerna till kommuner 1970-71. Det är samtidigt ett exempel på ett beslut som verkligen inte varit lyckat. Det togs för att underlätta ekonomin i småbyarna och ge vissa samhällen en chans att överleva. Men vad det i stället förde med sej var kaos i ekonomin och en känsla av att småbyarna utanför centralorten inte betydde något när ekonomiska beslut skulle tas. "Lösningen" i vissa kommuner var att indela kommunens areal i kommundelsnämnder som svarade inför fullmäktige. Men det ger ändå inte makten tillbaka till småbyarna.

Andra exempel behöver jag inte gå in på så noga, det räcker med att jag nämner dom: Robin Hood-skatten, JAS, försäljning av vapen till Oman som sen fördes vidare till stridande länder. Listan kan göras ännu längre och även om JAS är ett kompetent flygplan visar affärerna kring det inte alls några tecken på kompetens.

Vad gör vi då åt detta? Jo, vi borde satsa själva för att bli politiker, med alla dess förmåner och risker. Det är ju inget yrke så man behöver inte stoltsera med det i sin jobbresumé. Bara att tuta å köra!

Nej, skämt åsido, politik är ett uppdrag för de hågade och ju fler med så bred kunskap om allt i samhället desto bättre. Men det får vara slut på broilertaktiken. Mona Sahlin m fl har lagt beslag på politiken länge nog. Därtill får det vara slut på alla lättledda politiker, de som låter sej styras av lobbyister och företag, dvs speciella frågor som undergräver demokratin och folkets rätt att tillsammans påverka samhällets uppbyggnad.

Det sägs ofta, ibland spydigt, att man får de politiker man förtjänar. Men jag vägrar erkänna att vårt samhälle är så självupptaget, maktfullkomligt, inskränkt och framför allt så oemottagligt för fakta som våra politiker, framför allt på kommunal nivå, är många gånger. Jag vill hellre se de som är politiker som en förlängning av oss själva, en utsträckt arm in i det allra värsta ormboet. Jag hör till dom som aldrig skulle kunna tänka sej att bli politiker. Ändå diskuterar jag det gärna. Jag vill hellre debattera än delta i politiken eftersom jag är övertygad om att politik inte hör ihop med demokrati. Demokrati är folkets röst, politik är maktens röst. Vi väljer politiker, inte för att de ska styra över oss utan för att de ska föra vår talan inför Makten. Makten som i detta fallet är densamma som den samlade kraften hos företag, enskilda personer med ledarförmåga, personer med mycket pengar samt de som av naturen dras till de ovanstående.

I det läget är klantiga och/eller okunniga politiker det värsta vi kan ha. Makten kan vara global, nationell eller lokal. Den är likadan överallt och sitter man på många stolar samtidigt försäkrar man sej om att få som man vill. Man rekryterar ur de egna leden och framställer dom i ett sånt ljus att alla väljare får sina huvuden förvridna. Det är inte demokrati. Det är oligarki i kombination med nepotism. Slå upp orden om ni är osäkra. Vad gäller slå upp har jag från och med nu slagit upp förlovningen med valen i Sverige. Det kommer efter flera års besvikelser över den politiska situationen i landet. Man får hela tiden hör att ens röst gör skillnad men jag upplever det mest som, "tack för din röst, lille vän, nu fortsätter vi i samma stil. Utvecklingen får vänta. Nu ska här regeras!"

För min del resonerar jag ungefär som George Carlin: Jag kan inte klandras eftersom jag inte valt sida i politiken. Jag gör min röst hörd på den arena som passar mej bäst; internet. I ett parlament skulle jag tystas ner, inom kommunfullmäktige skulle jag frysas ut, på gator och torg är det ingen som lyssnar vare sej på mej eller någon annan. Återstår då bara internet där jag skriva vad jag vill utan att någon bryr sej. Men någon lyssnar, det vet jag, för en del av mina inlägg kommenteras.

Vare sej man håller med mej eller inte så gör andra sina röster hörda på samma sätt som jag gör. Det är äkta demokrati. Val är spel för gallerierna. Den riktiga demokratin sker genom dialog mellan olika parter. Man behöver inte komma fram till nån gemensam ståndpunkt, man kan lämna diskussionen lika långt från varandra som man äntrade den, men det viktiga är att man har fått tala med och till varandra. Alla obekväma åsikter ska få komma till tals. Tankeförbud och politisk korrekthet är termer vi borde slå ur hågen.

Rätten att yttra sej om allt och alla är viktigare än något annat som anses vara mänskligt. Den är för mänskliga lagar vad överlevnad och fortplantning är för naturlagarna. Att välja någon till ett politiskt ämbete finner jag mot bakgrund av det jag just sagt riktigt motbjudande då vi väljer representanter som i teorin (endast i teorin, flickor och pojkar!) ska vara ett axplock ur alla samhällsled. Varför sitter det då så många adelspersoner i Riksdagen?



"Folkets välfärd är den yttersta lagen."

Dagens foto

Så här såg det ut från min horisont idag.

"En stad är en stor by där människorna är ensamma tillsammans."

Oberoende TV - en myt

SVT gör stor affär av att man anser sej göra oberoende TV-program. Det är gentemot staten och påverkan från de politiska partierna man menar när man talar om oberoende. Men frågan är om oberoende från påverkan från dessa fraktioner verkligen är riktigt oberoende. Det är ju konstaterat att de som jobbar för SVT ändå låter sina politiska åsikter lysa igenom. Inte minst gäller detta i klimatfrågan där många journalister som skriver om detta ämne har en grund i Miljöpartiet. Dessutom är många journalister som inte anser sej vara politiskt affilierade i vilket fall styrda. De slår åt alla håll men låter sej ändå ledas i nosen av sina hjärteämnen. Se bara på Janne Josefsson vars reportage visserligen är berömvärda för det engagemang han visar upp men som i en del fall mer leder till sensationsjournalistik där det är viktigare att avslöja något, vad som helst, än att avslöjandet leder till förändringar.

Hur oberoende är då SVT mot bakgrund av såna fakta? I mina ögon inte speciellt mycket. Om det viktigaste är att avslöja till varje pris utan att det uppkommer möjligheter till förbättring/förändring som en följd av ett reportage så är det inte oberoende, det är sensajournalism. Synd på verkligheten som blir lidande när det är viktigare med en story, som journalister säger. Om man säger oberoende i förhållande till politik, succé och en önskan att bli något på andras bekostnad finns det ingen oberoende TV nånstans. T o m det SVT gör är subjektivt och partiskt. Det genom att man försöker hålla sej från politiken så då blir man beroende av sina egna journalisters åsikter. Det gäller alla TV-kanaler så tro inte att det  bara gäller den statliga televisionen. Men det är värst med SVT eftersom man ju gör så stor affär av att man är oberoende...




"Den kritiska journalisten tycks vara en utdöende ras i de elektroniska medierna. Moderna journalister är antingen anonyma mikrofonhållare eller en sorts entertainer som gör shower."

Puckad anmälning mot yogainstruktioner i skola

Yoga kommer från Indien, i Indien finns hinduismen som religion, många som utövar yoga är hinduer, många andra åter är inte hinduer.Yoga ses som ett instrument för att träna kroppen mentalt såväl som fysiskt. Ibland har det förekommit på arbetsplatser på gympapassen. I skolans värld har det väl inte kommit så långt och om övernitiska anmälare får som de vill blir det inget yogapass alls i framtiden. Anmälaren av yogan i skolan måste ha missat något i anktestet för yoga har väldigt lite med religion att göra, faktiskt ingenting alls. Termerna må vara indiska men ingalunda hinduiska. Snarare poetiska än religiösa. Som sagt, anmälaren missar hela poängen med yoga i skolorna och verkar vara en tråkmåns som bara vill ha rätt, kosta vad det kosta vill.

Förresten får värre saker passera i skolorna utan att anmälare stoppar det. Hoppas att Skolinspektionen ser nyktert på saken.



"Eftersom jag lever i ett hyckleriets samhälle, så rättar jag mig därefter."

Vi realister har vunnit!

Vi som ser verkligheten bakom klimatfrågan, dvs det kvittar vad som händer med och i vädret, har nu fått bekräftelse på att den är död rent politiskt sett. Inte bara i USA som folket på The Climate Scam säger utan även här i Europa. Det märks framför allt inom EU där det närmast råder stiltje, precis som i den amerikanska valkampanjen. Här i Sverige råder också stiltje. Det är nästan som om luften gått ur såväl rörelsen som dess anhängare.

Det låter dock som ett dåligt mantra detta för det har upprepats av mej och andra i många år nu. Saken är ju den att de som sitter på den officiella tolkningsrätten vill antingen inte acceptera att deras fråga inte är så stor längre eller så blundar de för realiteten, nämligen att vädret och klimatet inte följer de modeller som satts upp. Men inom klimatalarmistlägret kan man väldigt lätt ändra modellerna så de passar in på verkligheten, något så när i alla fall. Men så har då verkligheten minsann kommit ikapp dom. Vad ska de göra nu? En del hittar ju på dumheter som att skapa frågeformulär där man försöker få reda på vem som är skeptisk (dvs är emot allt alarmisterna står för) och sen hitta på saker om dom..

I Storbritannien kan du gå och se en pjäs om hur det är att vara skeptisk till hela klimatalarmismen. Man blir kallad kättare av de som "vet bäst". Dom är rätt många trots allt, de som "vet bäst". Har vi realister verkligen vunnit, eller är det bara en chimär? Vi får väl se om ca 10 år vad som är älsklingsdomedagen då.





"Av alla former för oväsen jag känner tror jag att musik är den minst obehagliga."

Meditation?

Att kunna ta det lugnt mitt i all stress, att kunna sitta ner och bara sluta ögonen, alternativt bara stirra rakt framför sej, är en sak som inte är alltför lätt i våra dagar och kanske inte uppskattat om chefen kommer på en med att göra. Speciellt inte om chefen är en som vill att man ska jobba precis hela tiden då det inte är rast. Sån otur har inte jag, jag sitter i ett eget rum och det är sällan någon går förbi och kollar vad jag gör. Så jag kan meditera lite då och då. Men jag sitter inte och citerar ramsor ur Vedaskrifterna för mej själv eller annat trams. Jag tänker mej ut i rymden och fantiserar kring de resultat vi får från Hubble, Kepler och andra rymdteleskop.

Eller, om jag är hungrig, så blir det mat på stora fat. En riktig buffé där det bara är att välja och vraka. Det finns en risk att jag då slumrar till men jag vaknar lätt. Studier har visat att en minitupplur på några sekunder bara är bra för organismen. De flesta mår bra av att sluta ögonen en liten stund och drömma sej bort. Men gör det inte i stora grupper för det finns alltid nån som riktar sin uppmärksamhet mot dej och stör din "koncentration". Gör det helst i avskildhet och luta då armbågarna mot skrivbordet så du lätt kommer till sans igen. Se till att huvudet lutar mot den ena armen eller båda armarna och tänk på nåt som engagerar dej. På så vis får du det lugn du efterfrågar samtidigt som kroppen får en respit från det hektiska som händer omkring dej.

Så, nu har jag gjort slashasar och latmaskar av alla kontorsråttor i landet. Men vad är fem minuters vila jämfört med mer effektivt arbete när du väl är vaken? Dessutom är det skönare att ha en vaken hjärna än en halvsovande. Man orkar mer på kvällen också. Fem minuters vila är ofta lika skönt för kroppen som om man skulle sova fem timmar. Eller var det timuter?





"Blott de tama fåglarna har en längtan. De vilda flyger."

Bildsöndag

Det är ett tag sen jag presenterade mina foton men nu är jag tillbaka igen.

"Använd inte mer våld, använd en större hammare!"

Dagens foto

Ristat i sten...




"Arkimedes andra princip: När ens kropp nedsänks i vatten, ringer telefonen."