Språkhörnan: De indoeuropeiska språken del fjorton - Italiska språken

Italien var en gång hem för många olika språk, och om man ser lättvindigt på definitionen av språk är det så fortfarande. De mer distinkta språkfamiljerna var dock fler förr, med många olika språk som inte längre talas i detta område längre. Här talades messapiska, latin, venetiska, rätiska, etruskiska, oskiska, umbriska, liguriska, galliska, grekiska och en del dialekter inom dessa språk. Dagens språk i Italien är begränsade till romanska, germanska och slaviska språk, med några få undantag där inflyttade folk under senare tid etablerat sina språk här.

Rätiskan och etruskiskan hörde till samma språkfamilj och verkar endast ha väldigt svaga kopplingar till de indoeuropeiska språken. Vissa beröringspunkter finns i grammatiken men i stort sett inga ord är gemensamma. Det verkar röra sej om en sorts lingvistisk motsvarighet till "släkt till släkten". Därför lämnar vi dessa språk utan vidare omnämnande.

Messapiskan verkar ha haft beröringspunkter med dagens albanska och de illyriska språken, galliskan var ett keltiskt språk venetiskan var ett eget språk inom den indoeuropeiska språkfamiljen. Liguriskan verkar ha varit närbesläktad med de keltiska språken. De övriga omnämnda ovan hörde till de italiska språken, vilket är huvudmenyn idag. De italiska språken är nästan alla belagda från tiden runt 500 före vår tideräkning (f v t) och delas in i två undergrupper. Den ena är den med latinet och ett närbesläktat språk, faliskiskan. Den andra grupper är med umbriskan, oskiskan osv. Alla dessa språk skulle med tiden komma att smälta samman med latinet och bilda ett nytt språk, det folkliga eller vulgärlatinet.

Om det fanns många språk så fanns det nästan lika många skriftspråk också. Här fanns från början vad som kallas det italiska skriftspråket, vilket kommer från det etruskiska skriftspråket, vilket i sin tur hade influerats av grekiska alfabetet som skapades på grundval av det feniciska. Ur det etruskiska alfabetet utvecklades det skriftspråk vi idag kallar latinsk skrift, vilket är det vi använder i västvärlden när vi skriver.

Latin talades av flest människor vid den här tiden men hade sin geografiska begränsning till området runt staden Rom. Umbriskan var det språk som hade störst spridning geografiskt men relativt få talade detta språk eftersom umbrierna, som talade umbriska, var få till antalet och bara hade några få småstäder att förlita sej till. Många språkforskare säger att latinet trängde undan alla andra språk när romarna i sin iver att skapa ett imperium dödade sej igenom Italien för ca 2300 år sen. Jag anser att det är fel att säga att latinet ersatte alla andra språk på den italienska halvön. Det handlar snarare om att en språklig fusion ägde rum. Även latinet försvann som en följd av denna fusion. I alla fall det latin som talades innan romarna tog över halvön.

Vad som skedde var att alla de människor som lockades till Rom från de omkringliggande byarna och städerna kom att influera det språk som talades där så till den grad att det språk som växte fram som det så kallade klassiska latinet på 300-talet f v t inte var samma språk som det som finns belagt i gamla texter från 700-talet f v t.

Alla folken på den italienska halvön var rätt krigiska av sej och har lämnat efter sej många såna spår i landskapet, som arkeologer fortfarande hittar. De var från början herdar och jordbrukare som fick för sej att erövra varandra och även om de som kom att styra i Rom inte var romare utan pompejaner från södra Italien, från samniternas område där oskiska talades så blev det latinet som talades i slutändan, och som jag redan sagt var det ett latinskt språk med starka drag av de andra italiska språken.

De språk som inte överlevde verkar mer spännande rent språkligt än det trista latinet som det uppträder i texter från tiden. Eller vad sägs om ordet slaagid, plats, som fanns i både oskiska och umbriska. Det romerska ordet locus låter andefattigt och tillräckligt lärt i jämförelse, nästan som slang. Latinet blev med tiden ett lärt språk men det är enbart tack vare att det också till slut dog ut och blev ett språk för kyrkan som behövde ett språk som ingen förstod så de kunde hålla en del saker hemliga.

Nästa gång handlar det om de slaviska språken.



"Avt anter slagim Abellanam inim Nuvlanam sullad viu uruvu ist."

Bildsöndag

Snön yrde ju igår så jag tog foton. Hoppas nån kan reda ut vad som hände bland alla snöflingor för det kan inte jag. Så här såg det ut från mitt fönster igår kväll:

"Där lagen slutar, börjar tyranneriet."

Läcka...

Den senaste rapporten från IPCC om klimatet har läckt ut i etern. Den visar att någon korrelation mellan vår koldioxidverksamhet och temperaturen finns inte. Pressen kommer kanske inte göra så speciellt stor affär av detta men i bloggvärlden skriker man högt redan. Rockström & co kommer att göra sitt bästa för att ignorera det. Men deras ord är längre från verkligheten än IPCC är. Läs, bara läs...

Läcka om IPCCs senaste rapport. Som Jonny Fagerström skriver är det kanske pga denna rapport som IPCC inte fick vara med och leka i Doha.

Länkar om läckan från Anthony Watts sida: Länk ett, länk två, länk tre, länk fyra.

Hur ska alarmisterna som styr IPCC kunna få bort uppmärksamheten från dessa dokument? Min första tanke var att detta kanske inte var nåt att skriva om eftersom alla de stora bloggskribenterna redan gjort det. Men jag kom på andra tankar när min rulle av bloggar i högermarginalen började fyllas av den ena artikeln efter den andra och då kom jag att tänka på Lars Kamëls inlägg om Rockströms senaste litania.

Min nästföljande tanke var exakt densamma som en kommentator till Watts första inlägg: FUBAR! Man har verkligen försökt ändra på fakta så de passar modellerna och de redan förutfattade meningarna om hur vädret förändrar sej över tid. Nu ser vi genom deras försök. Jag är verkligen nyfiken på att höra Rockström slingra sej ur detta eller litar ingen i alarmistlägret längre på IPCC?

Hur mycket pengar ska George Soros behöva punga ut med nu för att tysta kritiken mot den heliga AGW-tanken?

Donna Laframboise skriver också om detta. För er som vill läsa mer kanske den här bloggen funkar lika bra. Kanske den här artikeln i The Telegraph är passande läsning?

Ute faller snön allt tätare...




"Alla handlingars förfader är en tanke"

Tankar som yr

Snön yr utanför mitt fönster just nu och temperaturen har stigit från -15 igår kväll till ca -3 just nu. Turisterna far förbi fönstret i sina bilar, på väg till eller från den stora semesterorten i norr. Om de stannar till här vet jag inte. För deras skull hoppas jag de åker vidare för det finns knappt nåt att hämta här just nu. Järnvägen är borta, bussarna går väldigt sällan, industrierna är små och få, någon rättsskipning är inte att tala om, ungdomarna flyr (om de kan) och sakta bäddas allt in i ett tjockt snötäcke som mest gläder skoteråkarna.

Men allt är inte en jämmerdal. Snön är ju en källa till glädje för barnen som kan leka snöbollskrig, järnvägen kan komma tillbaka om nån är intresserad av att driva den, företagen går inte med förlust här i alla fall, bussarna kan man slippa om man istället tar bilen dit man ska och tar tåget från Mora eller Borlänge, de ungdomar som flyr gör det för att de har en stor nyfikenhet på omvärlden, när inte polisen gör nåt i större skala är det bra att vi håller ögonen på området så att buset hålls i schack, alltmedan snön bäddar in oss alla sitt tjocka täcke.

Ute i stora stygga världen skjuter man på skolor, på oskyldiga bara för att de råkar vara i vägen för dårars kulor. Ekonomer, politiker och andra med fina titlar slösar bort våra pengar i jakten på en lösning för hur vi ska kunna bli bättre på ekonomin. Låt dom hållas, de är ju ändå de enda som är intresserade av problemet. Vi andra bara står och skäller lik förbannat utan att egentligen veta mer själva.

Det stora problemet som jag upplever det är att vi inte är tillräckligt solidariska visavi varandra och det samhälle vi lever i. Faller det snö förväntar vi oss att nån annan ska ta hand om det och när det blir gjort sent omsider är det inte alltid som vi gillar resultatet. Vad har hänt med förmågan att tänka själv? Borde vi inte kunna skotta och sopa gemensamma utrymmen om vi kan? Det är en god gärning, även om den kanske inte lyckas alla gånger.

Jag såg just nu en traktor dra en folkracebil längs rv 66 mot Sälen. Det säger väl allt om trakten jag bor i, va? Men även här ses det som en kul grej för traktorer är ovanliga i Malung numera. Det är mest i byns utkanter som det fortfarande finns bönder. Var det bondens egen bil eller hjälpte man till att forsla den hem från en tävling? Om det rörde sej om det senare är det verkligen en god gärning. Igår blev jag vittne till ett exempel på att folk faktiskt tar sej tid att hjälpa varandra. En äldre dam ramlade på isbeläggningen som bildats av en alltför dålig plogning och folk rusade till för att hjälpa henne.

Sån hjälp kan vi förvänta oss att få men hjälp med det som kan förebygga att folk ramlar verkar inte vara så viktigt. Vi kanske inte ska klaga på dom vars jobb det är att ta hand om allt vårt gemensamma, utan på resultatet. Resultatet kan ha orsakats av många faktorer men jag tror att brist på folk är den viktigaste och mest alarmerande faktorn. Stress och tidspress är en annan faktor, som hänger ihop med den tidigare nämnda. Låt oss tagga ner istället och lyssna på lite musik, med Steve Hackett i konsert från 1980 spelandes på en tidig synt kallad Optigan och Peter Hicks som låter lite 1920-30-tal i rösten:

Dags för lite besserwisser-toner som avslutning på detta blogginlägg: En blyertspenna innehåller grafit, vilket är en variant av kol. Den har aldrig innehållit bly och enda anledningen till namnet är att grafit i färgen liknar bly. Det kan du skriva upp!




"Många människor blir stressade av att behöva skaffa mer pengar så de blir lugnare"

Stympad Kalle

Ta en noga titt på bilden ovan. Disney plockar nämligen bort denna docka plus en äldre man som dansar kosackdans. Man vill inte stå för stereotypbilder av svarta och ryska judar. Varför inte plocka bort kineserna som dansar in i säcken också? Varför inte ta bort Lady och Lufsen på samma gång eftersom det kan ge en konstig bild av italienare.

Denna våg av felaktig politisk korrekthet (det finns en bra sida av denna sortens korrekthet också!) tycks aldrig ta slut. Man riktar helt enkelt in sej på fel saker, gör fel åtgärder och när man får mothugg har man ofta ett igelkottsförsvar därför att prestigen är större än förmågan att erkänna att man kanske begått ett misstag.

Problemet är inte gamla tiders syn på andra folk och kulturer, problemet är vår tids egen trångsynthet där vi anser oss veta bättre än man gjorde förr när vi egentligen går i samma fälla som man gjorde då, fast från ett annat håll. Vi antar att det finns folk som kan bli förolämpade, och det finns nog, men varför inte fråga samtliga människor som skulle kunna bli förolämpade innan man vidtar mått och steg som bara känns förhastade.

Ska vi kanske ta bort schackbrädet också eftersom det kan vara förolämpande gentemot kemister som inte kunnat ta fram en färgblandning som gör att man kan måla på det vis som förekommer i Kalle Ankas julafton? Lika bra att ta bort hela Kalle Ankas julafton. Det passar väl inte med en kolerisk anka som skriker och skränar när han inte får som han vill?

"Say Mama!"

Dagens foto

En gul husvagn mitt under dansbandsveckan. Kul grej mitt i all musikalisk jämmerdal.




"Are those standard issue?"

Språkhörnan: De indoeuropeiska språken del tretton - De keltiska språken

Säg ordet kelter och de flesta med någorlunda kunskap om Europas historia får Asterix för ögonen eller en vision av långväxta krigare med argsinta anleten, stora sköldar och flätor i håret. Säg ordet kelter för en historiker och denne får ett något irriterat ansiktsuttryck. Ordet kelt är ett ord man inte gärna vill ta i mun som historiker. De är väl influerade av arkeologerna som vid sina utgrävningar mer har hittat bevis för ett samhälle som lät sej starkt influeras av omgivningen och att skrivna texter inte direkt var nåt man höll sej med. Ett sådant samhälle vill historikerna snarare kalla europeiskt än keltiskt.

Då missar både historikerna och arkeologerna den poängen att omgivningen kallade dom för nåt som liknade ordet kelter av den enkla anledningen att ordet kelt kom att associeras med dom själva ju längre tiden gick. Alla de olika stammar och riken som tillsammans kallades av grekerna för keltoi och av romarna för celtae var vad de själva kallade galli.

Lite lättare är det för en lingvist. För denne handlar det om ca 8-10 språk, varav 6 talas regelbundet, runtom i västra Europa, av ca 2 miljoner människor vars utseenden varierar från mörkhåriga med blå ögon till rödblonda med likaledes blå ögon. Språkgruppens förhållande till andra indoeuropeiska grupper är det att de keltiska språken tycks vara nära besläktade med de italiska (som vi ska tala om nästa gång) och de germanska, med en betydande samling ord som likaväl hade kunnat ha varit latin eller oskiska, så lika är de.

Sinnesbilden av en kelt, med sköld och spjut. Dock är den här synen något förlegad.

Samtidigt var, och är, de keltiska språken relativt unika bland de indoeuropeiska språken i det att ordföljden är lite annorlunda. De flesta språkgrupperna har ordföljden subjekt-verb-objekt eller subjekt-objekt-verb men de keltiska språken har ordföljen verb-subjekt-objekt.

DNA-mässigt hör de som talar keltiska språk till samma grupper som än gång tog jordbruket till västra och centrala Europa samt till de som bodde i Spanien vid den tid då jordbruket introducerades. Av för oss okänd anledning valde stora delar av den befolkning som bodde i Spanien för ca 6000 år sen att förena sej med sina fränder på de brittiska öarna och sen dess har kontakterna mellan Iberiska halvön och brittiska öarna fortsatt ända in i vår tid. Man kan tänka sej att det vid en av dessa kontakter hade smugit sej in en variant av det tidigaste keltiska urspråket som sen spred sej över öarna, framför allt Irland. Det är nog därför de keltiska språken är uppdelade i två delar, P och Q. P står för uttalet P i vissa ord där andra indoeuropeiska språk har ett K-ljud och Q står för uttalet K i samma ord. T ex siffran fyra (de germanska språken har ett f-ljud på samma ställe) blir i iriskan ceathair (jmfr latinets quattuor) men i bretonska blir det pevar.

Keltiska språk generellt har dessutom en egenhet att de saknar ofta P som uttal i vissa ord där P annars ska uttalas. Fader i de germanska språken blir athair i iriska. I bretonska blir det tad men det är från början en smeknamnsform av samma slag som vårt pappa. I de gamla keltiska språken blev det ater för fader. Att jämföra med hindi pita (traditionellt ord, annars säger de papa som alla andra). Man kan alltså säga att uttalet av P försvinner framför hård vokal i de keltiska språken. K-ljudet blir på samma vis P i vissa keltiska språk framför mjuk vokal.

Ett litet ord om bilden jag har satt in ovan. Den visar en keltisk krigare i full färd med att anfalla motståndare. Det är inte en helt sann bild. Det är sant att många keltiska arméer hade såna här krigare som med berått mod kastade sej rätt in bland fienden men de var få och stod alltid längst fram, redo att offra sej för sin gud. Såna människor har alltid funnits och utnyttjats av ledarna för att skrämma motståndarna. Resten av arméerna förde sej som alla andra arméer vid den här tiden, med raka strikta led som taktfast tågade mot fienden.

Nästa gång handlar det om de italiska språken.



"Every election is a sort of advance auction sale of stolen goods."

12 12 12

Talmystiken tätnar, eller hur? Alla dessa siffror som enligt numerologer betyder någonting. Det har varit likadant alla de åren som varit ända sen 2001. Man skulle gifta sej 01-01-01, 02-02-02 osv för att få tur i kärleken, och annat sånt larv. I år tar det slut för vi har bara tolv månader på ett år, nästa år är det 2013 och till och med en av sjukvårdsmyndigheterna påhittad figur blir avlivad idag. Bra för Skatteverket ifall nån med personnumret 121212-1212 skulle ha blitt till idag.

Det är så tröttsamt med alla som läser in nåt speciellt i ett tal. Det är ju bara en siffra på ett papper, en skärm eller vad som helst. Siffrorna i sej betyder inget alls. Jag menar nu inte att jag vill förbjuda någon att hålla på med siffermagi, men jag säger min mening och den står jag för. Det är bara larv om man tror på talmystik, stjärnornas position och liknande. Det är endast vår hjärnas behov av symmetri som spökar här. Kanske inte så konstigt att alla dessa undergångsfantaster har valt ett relativt osymmetriskt tal för jordens påstådda undergång. Vi får väl se nästnästa fredag. Då har jag i alla fall planerat in en egen liten fotosession med snön som modell. Jag har inte tid med jordens undergång eller nåt annat.

För övrigt tycker jag att datumet och klockslaget 20:12, 20/12 2012 är bättre.



"Att läsa citatböcker är en bra sysselsättning för en obildad människa."

Dumheter världen över

Killen ovan heter Johan Huibers och är från Nederländerna. I en dröm för många år sen fick han en vision om ett Nederländerna som sjönk i havets vågor. Det fick honom att påbörja bygget av vad som idag är en båt i trä, 130 meter lång och som ska efterlikna den beskrivning som ges i bibeln. Efter att ha tittat en stund på båtkonstruktionen är jag mer än nånsin övertygad om att detta INTE är en båt för havsfärder. Den skulle gå under bara en storm tittade åt den.

Johans ark är definitivt en flodbåt, möjligtvis för sjöar och vikar, men ute på öppna havet passar den inte. Så mycket kan lilla jag säga som inte är konstruktör av båtar. Dessutom skulle jag vilja säga att den här typen av båt inte fanns under den tid som antas ha varit grunden för historien om översvämningen. Siusudra (Ziusudra)/Utnapishtim/Atrahasis/Manu/Deukalion använde sej av öppna båtar med nåt sorts kapell över det inre av sina respektive båtar. Som båtar såg ut på bronsåldern. Båtar av typen på bilden ovan ser mer ut att höra hemma i järnåldern.

Kanske nån båtbyggare bland de som läser artiklarna och mitt inlägg kan vederlägga eller bekräfta mitt påstående att detta är en flodbåt och inte nåt som passar för en kataklysm? Jag väntar andäktigt.



"Seven days and nights I sat beside the body,
weeping for Enkidu beside the body,
and then I saw a worm fall out of his nose.
Must I die too? Must Gilgamesh be like that?"

Språkhörnan: De indoeuropeiska språken del tolv - Språkens framtid

Hur ser framtiden ut för de indoeuropeiska språken? Kommer alla att överleva? Vilka kommer att dominera på samma sätt som engelskan och franskan har gjort? Vi ser hur språken har utvecklats bara under 1900-talet trots standardisering av skriftspråken och talspråken. Vi har exempel på det i hur ord har använts olika. Grym är ett sånt ord. Ordet betyder egentligen våldsam och elak. I sitt ursprung bär det med sej betydelsen dundrande och verkar vara ett ord som bäst beskriver ett åskväder som under sin färd för en massa oväsen.

Att det kommit att bli ett förstärkningsord (exempel: en grym spelning) är för en såpass ung människa som jag är lite dumt eftersom ordet ju bär med sej en sån betydelse av våld och förstörelse. En grym spelning betyder att bandet förstörde alla instrument och slog sönder scenen, inte spelade jättebra. De som använder grym som förstärkning vet inte vad ordet betyder, delvis för att skolan inte lär ut nåt viktigt längre och delvis att skolan inte lär eleverna att tänka kritiskt och att lära sej titta efter alternativa lösningar på ett problem.

Det är förmodligen gott om felaktiga utvecklingar av ords betydelser genom åren. Det är därför vi kan se ett sånt ord som tjusa, som från början betydde välja, välja ut eller förtrolla, nu enbart betyder att glädja, betvinga, förtrolla. Frågan är dock om det rör sej om felaktig användning som gjort att tjusa ändrat betydelse. Det får vi kanske aldrig veta för det är så länge sen förändringen av ordet påbörjades.

Men låt oss bortse från felaktiga utvecklingar av språken och se till hur språken utvecklas fram och tillbaka. Det är andra utvecklingar som sker inom språken, t ex hur genus och kasus utvecklas såsom jag redan berättat hur grekiskan blivit av med många av sina kasus, från sju kasus för ca 3500 år sen till dagens fyra. Utvecklingen går mot en förenkling av språken, på gott och ont. Jag har inget emot det, bara inte orden genomgår en sån radikal förändring så att ingen vet vad ordet egentligen betyder, som grym ovan. Grym är ett adjektiv som syftar på nåt våldsamt, nåt elakt eller ödesmättat. Den användning vissa utsätter ordet för idag är inte utveckling, det är inveckling. Sånt försvårar ordens evolution.

Jag skulle i övrigt säga att språken inte riktigt dör ut, de utvecklas till nåt nytt. Deras grund finns kvar i det språk som ersatte dom. Vad som än talades i Norden före svenskan, norskan, danskan osv så lever det, eller dom, kvar i de moderna språken i form av ord, ordspråk, olika sätt att resonera samt i våra traditioner. Så även om vissa möjligen ser ett hot mot våra språk finns de säkert kvar ändå långt efter att vi är borta. Sen att de stora dragen är borta är en helt annan sak. Spåren finns kvar, det är det viktigaste.

Nästa gång handlar det om de keltiska språken.



"Det är skrattet som får jorden att snurra så bered dej på en lång natt"

Bildsöndag

Vilken härlig dag! Solen går ner över nejden, tidigt som brukligt är i december. Kallt också, under -10.

"Att hoppas är detsamma som att förlora framtiden"

Dumheter världen över

I Brasilien försökte ett antal fångar fly men det hela föll på en person som var för tjock för hålet de hade gjort. Hole in one?

Mer kärnkraft för folket! Bra idé, med tanke på hur dåligt de alternativa energikällorna funkar.

Att köra runt med sin mördade son i bilen, dåligt drag. De döda dömer ingen, men de levande gör.

Italiens största tönt, Silvio Berlusconi, vill ställa upp i val igen. Hoppas han inte blir vald för under hans tid vid makten gick Italien nästan under. Å andra sidan är Italien på väg att gå under i alla fall. Som många andra länder är detta ett konstgjort land med olika kulturer och ett språk som egentligen är flera språk. De får gärna dela upp sej i flera länder som det en gång var.

Det finns alltså gott om dumheter fortfarande i världen.



"Voff!"

Ett antal ord om snökaoset

Stockholm drabbades för en tid sen av en snöstorm och allt stod stilla. Bilder av närmast apatiska människor som inte kunde ta sej fram genom ett av snön och blåsten lamslaget Stockholm har kablats ut. När det var som värsta varnades folk för att ge sej ut i ovädret för det kunde vara farligt att vistas ute då. När stormen drog vidare efterlämnade den ett kaos som fortsatte ett bra tag efteråt och som fortfarande debatteras i diverse medier.

Ironin flödar på internet alltmedan snön faller lite varstans i ett Sverige som enligt klimatmodellerna borde ha fått mildare vintrar vid det här laget. Politikerna tror i alla fall att de kan styra klimatet med sina avtal. Vilket dock inte är möjligt.

Men i verkligheten är det ändå vädret här och nu som påverkar oss. Min avsikt med detta inlägg är inte att diskutera ovädret och frånvaron av global uppvärmning utan det faktum att folk av idag är lata. Antingen åker man till jobbet; i bil, spårvagn, buss, lokaltåg eller tunnelbana - eller inte alls. Att gå är för vanligt folk lika främmande som att laga sin egen mat där hemma. Modernt folk har blivit för bekväma. Snö, hur mycket eller lite det än är, ska inte få hindra en från att ta sej till arbetet.

Det är förstås en omöjlighet att ta sej till centrum från flera mils avstånd men för de som bor inom en mils avstånd från sitt jobb är det inte omöjligt för en frisk och stark kvinna eller man. Det tar förstås längre tid än vanligt men så viktigt är det väl inte att hålla tiden till varje pris? Klockan styr inte våra liv, vi styr klockan. Eller? Vi har ben för att gå med och vi är faktiskt det mest uthålliga av alla däggdjur, om inte alla djur. Våra förfäder gick hit till Norden. Några X50:or fanns inte tillhands då utan man gick fram och tillbaka.

Kanske skulle de ta snöskoter till jobbet?




"Tro bara hälften av det du ser och ingenting av det du hör."

Dagens foto

En julgran på torget i Malung. Bokhandeln precis bakom trädet och apoteket till höger. Precis ur bild, till vänster, finns Nordea och ett kafé. Så här ser det ut just nu i en av småbyarna i Sverige.




"Allt sker till det bästa i den sämsta av världar"

Sveriges historia sedd ur en annan synvinkel: Del fyra - Romersk järnålder

Här är fortsättningen på min egen version av det som en gång skulle bli Sverige. Detta avsnitt ska mestadels handla om ett kultförbund, dvs en sammanslutning av olika folk vars gemensamma nämnare var kulturen och religionen, och så småningom även språket. En nation per definition, som ordet nation egentligen betyder. Det där med nationalstat kom senare och är ett modernt påhitt kopplat till patriotism. De som utgjorde detta kultförbund kom att smälta samman till ett folk genom seklerna tillsammans. Jag talar alltså om goterna. Ska man tala om goterna ska man också tala om Oden och romarna.

En hel del tyder nämligen på att Asareligionen till stora delar har sitt ursprung i Romarriket. Den kopplingen har jag gjort tidigare i mina inlägg om historia, religionshistoria och arkeologi. Det handlar förstås om Mithrasreligionen, den största religionen i Rom bland soldater och viktiga personer ända fram tills kristendomen fick överhanden på 400-talet. I vilken utsträckning denna religion fick fäste bland de germanska legosoldater som var i romersk tjänst är omöjligt att säga eftersom den liksom den tidiga kristendomen var en mysteriereligion. Man höll sina gudstjänster hemliga och det talades inte öppet om vad det handlade och betydde med folk som inte var invigda.

Mithras dödar tjuren. Från Universal Heretic.

Men man kan tänka sej att uppe i det karga och kalla Norden kunde man åtminstone tala om en del för andra. På så vis smälte denna soldatreligion samman med den ursprungliga till en helt ny, Asareligionen. Myten om asarna var född. Berättelserna är en blandning av gamla myter från Norden, allmänt mytmaterial från det gemensamma indoeuropeiska förflutna samt de historier som berättades om Mithras. Märk väl, Mithras är inte samma sak som Mithra, en persisk gud. Mithras är en tjurdödare och hela Mithrasreligionen är, som det verkar, en beskrivning av himlavalvet och dess tolv zodiakfigurer, som jag beskrev för en tid sen.

Mithra (ett persiskt ord som betyder ungefär kontrakt) är en personifiering av solen så på sätt och vis är Mithra och Mithras samma sak. Om man kunde få reda på vad som menas med att Mithras dödade tjuren så skulle vi kanske veta om det finns nån koppling till övriga religioner vid samma tid. Det verkar åtminstone som om Mithrasreligionen och kristendomen har samma ursprung, en personifiering av solen och en myt om det kommande paradiset. Samma element som dyrkades av egyptier, perser, babylonier, hettiter osv.

Vad har då allt detta med det som skulle komma att bli Sverige? Det vet vi inte, för det finns inga skrivna källor härifrån vid denna tid och det som finns skrivet nämner inget om att de germanska legosoldater som kämpade för Rom skulle ha tagit till sej Mithraismen. De nämner dock knappt denna religion alls. Det finns helt enkelt inga såna kopplingar mellan Mithras och de germanska folken. Däremot har vi många bevis på att kontakterna mellan Germanien och Rom var livliga, inte bara genom legosoldater och stridigheter, utan även handel och fredlig bosättning. Germanerna lärde sej dricka vin och använda mynt och romarna fick fina pälsar och fick svärd av bästa kvalitet.

Vi har en fin glasservis, järnämnen och fina små brakteater från den här tiden som bevis för handeln med Rom här i Norden, och många av svärden funna på gammalt romerskt område har befunnits vara gjorda av metall utvunnen här i Norden, antingen i Norge eller Sverige.

Det är under den här tiden som de tidigaste legenderna om kungar i Norden finns belagda. Även om några årtal inte finns med i de avskrifter som finns har man på grundval av det man vet om människors livslängd för ca 1500 år sen, det man vet om händelser som något så när kan beläggas utanför dessa legender kunnat komma fram till att de bör ha levt nån gång under 200-talet och framåt, om de nu har existerat vill säga. Jag talar förstås om Ynglingaätten. Den bifogade länken berättar likt mina inlägg här en alternativ och mer passande historieskrivning av det som en gång skulle komma att bli Sverige. Klicka på ordet "Regentlängder" längst till höger på sidan så kommer ni till en sida med legendariska kungar över Sverige, Norge och Danmark.

Vissa saker talar för att dessa figurer kan ha existerat men att de inte var kungar i dagens betydelse av ordet. De var snarare överstepräster och galjonsfigurer i småriken. Deras funktion var mer av det ceremoniella slaget. I vissa fall är de tidigaste kungarna inte alls några riktiga människor utan gudar som anges som den kungliga ättens grundare. Det ser man bland annat på Ynglingaättens grundare, Yngve-Frej. Båda namnen betyder den främste, den förste och är namnet på den gudom som många i Norden ansåg vara den högste guden, den viktigaste. Befruktningens, jordbrukets och folkets gud.

Vem eller vilka av dessa som än har existerat eller ej har egentligen inte större betydelse. Det viktiga är att de nämns vilket ger oss en liten inblick i hur man tänkte och resonerade vid den här tiden. Det ger en extra dimension åt det arkeologiska material vi får fram. Arkeologin talar nämligen om ett kosmopolitiskt samhälle med mycket bönder, handelsresande, småbruk och väldigt få samhällen med fler än 1000 individer. Det var stora gårdar med mindre gårdar i anslutning till de större som dominerade bilden.

Livet var som tidigare dominerat av jordbruket med lite jakt vid sidan av. De nyheter som kommit in sen jordbruket infördes i Norden så många tusen år tidigare bestod i modernare möjligheter att plöja jorden. Tidigare hade en enklare årder använts, nu hade plogen införts och med den bättre förmåga att vända jorden och på så sätt kunna nå den mer näringsrika jorden en bit ner i marken, vilket gav bättre och stabilare skördar.

Gundestrupkitteln.

Piratverksamhet verkar också ha vuxit fram bland folken vid kusterna, inte bara på haven utan även inåt landet på kontinenten. Vilka det var som överrumplade romarna ca 100 före vår tideräkning (f v t) och som gick under namnet cimbrer är nog svårt att att få grepp om. Dagens Jylland låter som en bra beskrivning av deras ursprung men det fanns säkert folk från andra områden i Norden med i detta tåg. Dock verkar det som om folket i det område som aktuellt, Himmerland, har mer gemensamt DNA med kelter i Gallien och Storbritannien än germaner i Norden. Vilket också Gundestrupkitteln funnen i trakten bevisar. Den tycks vara från keltiskt område, tillverkad av traker och förd till Jylland nån gång under den här tiden.

Nu börjar vi närma oss den tid som går in under historieskrivningen men än så länge har vi lite mer förhistoria att ta oss igenom. Vi har Folkvandringstiden och det som felaktigt kallas Vikingatiden kvar. De hänger ihop och är en del av slutet på antikens dagar och början på Medeltiden. Väl mött då.




"Is fearr Gaeilge briste, ná Béarla clíste."