lördag 8 december 2012

Ett antal ord om snökaoset

Stockholm drabbades för en tid sen av en snöstorm och allt stod stilla. Bilder av närmast apatiska människor som inte kunde ta sej fram genom ett av snön och blåsten lamslaget Stockholm har kablats ut. När det var som värsta varnades folk för att ge sej ut i ovädret för det kunde vara farligt att vistas ute då. När stormen drog vidare efterlämnade den ett kaos som fortsatte ett bra tag efteråt och som fortfarande debatteras i diverse medier.

Ironin flödar på internet alltmedan snön faller lite varstans i ett Sverige som enligt klimatmodellerna borde ha fått mildare vintrar vid det här laget. Politikerna tror i alla fall att de kan styra klimatet med sina avtal. Vilket dock inte är möjligt.

Men i verkligheten är det ändå vädret här och nu som påverkar oss. Min avsikt med detta inlägg är inte att diskutera ovädret och frånvaron av global uppvärmning utan det faktum att folk av idag är lata. Antingen åker man till jobbet; i bil, spårvagn, buss, lokaltåg eller tunnelbana - eller inte alls. Att gå är för vanligt folk lika främmande som att laga sin egen mat där hemma. Modernt folk har blivit för bekväma. Snö, hur mycket eller lite det än är, ska inte få hindra en från att ta sej till arbetet.

Det är förstås en omöjlighet att ta sej till centrum från flera mils avstånd men för de som bor inom en mils avstånd från sitt jobb är det inte omöjligt för en frisk och stark kvinna eller man. Det tar förstås längre tid än vanligt men så viktigt är det väl inte att hålla tiden till varje pris? Klockan styr inte våra liv, vi styr klockan. Eller? Vi har ben för att gå med och vi är faktiskt det mest uthålliga av alla däggdjur, om inte alla djur. Våra förfäder gick hit till Norden. Några X50:or fanns inte tillhands då utan man gick fram och tillbaka.

Kanske skulle de ta snöskoter till jobbet?




"Tro bara hälften av det du ser och ingenting av det du hör."

Populära inlägg