Mångkulturell innebär inte nödvändigtvis integration eller assimiliering

Det är så många som klagar på multikulturalismen i olika samhällen världen över. De som kritiserar den förstår nog inte vad det innebär, men även de som försvarar den verkar inte heller förstå det. Jag är inte säker på att jag förstår fullt ut heller. Det jag har förstått är att det i stora drag helt enkelt handlar om många kulturyttringar som samsas inom samma territorium på något så när lika villkor. De vill vara en del av huvudkulturen, men samtidigt visa upp sin egna. På sikt går de inflyttades kulturyttringar upp i huvudkulturen. Det är så kebab, falafel och många andra maträtter hittat in i den svenska matkulturen.

Ibland har diverse saker och företeelser hittat in utan nån direkt invandring (köttbullar, kåldolmar, mattor, tapeter, bordsskicket etc) men den sortens influenser är försvinnande små jämfört med assimileringen av kulturyttringar som ägt rum genom seklerna. DNA-analyser och arkeologi har bevisat att folkvandringar ägt rum hela tiden. Till och med folksagorna talar om dessa vandringar och kulturkrockar.

Att ha ett mångkulturellt samhälle behöver alltså inte betyda att alla människorna måste vara från alla möjliga kulturer. Det räcker med att folk från ett land reser utomlands, tar intryck av det han/hon/de ser där och tar dessa intryck med sej hem. Men det är ur prokreeringssynpunkt bra att friskt blod kommer in. I såna fall är det alltid bra att vi tar in folk från njär och färran. Därmed inte sagt att kreti och pleti ska få komma hit hur som helst. Vad jag menar här är att folk som inte förstår att uppföra sej vare sej bland de sina eller hos oss har inte här att göra. De har inte i sina hemländer heller att göra. De bör sitta på en internationell anstalt om de begår kriminella aktioner.

Men låt oss nu till stora delar lämna den delen av saken och gå tillbaka till multikulturalismen. Det handlar ju till stora delar om osäkerhet och okunskap när man kritiserar det mångkulturella samhället. Visserligen finns risken att man får med såna här som jag beskrivit i stycket före men oftast är dessa personer så försvinnande få att man nog snabbt kan identifiera dom som de asociala individer de förmodligen är. Ett samhälle bor bra av att så många olika typer av människor samsas. Vad ska man göra för att få folk att samsas? En sak man kan göra är att låta dom träffas flera gånger så de vänjer sej vid varann.

Så har jag sagt många gånger tidigare och kommer säkert säga det många gånger till...



"Si fueris Romae, Romano vivito more; si fueris alibi, vivito sicut ibi"

SD måste nog acceptera det mångkulturella samhället

Uttrycket det mångkulturella samhället är ett uttjatat sådant. Det betyder rätt och slätt att många olika kulturer trängs på en viss yta, i det här fallet Sverige. Ibland används också synonymen multikulturalism för att beskriva det mer ingående. Utöver betydelsen jag givit ovan används ordet ofta i betydelsen acceptans av andra människors kulturer bredvid den svenska. Alltså inser man att det finns nån form av svensk kultur. Vad svensk kultur är för något egentligen bryr jag mej inte om just nu. Det får bli till en annan gång.

Saken är den att i ordet kultur ingår också religion, dvs en yttring av andliga dimensioner, vilket inte tycks gå hem speciellt bra hos vissa som vill värna om vad de kallar svensk kultur. Det rör sej alltså om ännu en i raden av kollektivister som inte kan se enskilda träd för de ser bara en hel skog (dvs tvärtemot talesättet). Sverigedemokraterna ogillar schemat inför Riksmötet idag torsdag där bland annat en imam och en rabbin ska tala och hålla sina gudstjänster i storkyrkan* i Stockholm.

Men det är inget de kan göra åt det för det är ett led i Svenska kyrkans ambitioner att vara just multikulturella som man vartannat år bjuder in andra ekumeniska samfund att delta i mässorna och att mässa själva. De får väl vara nöjda med att ha kyrkan helt och hållet kristen nästa år istället.

Jag förstår mej faktiskt inte på religiositet, varför den ofta tar sej uttryck i "vi och/mot dom". Samma tankegångar poppar allt som oftast också upp inom politiken och den är lika hemsk där. Nu är ju "vi och dom" en grundläggande del av vårt psyke men ändå borde den försvinna ju mer man ser av "dom". Det är det som är det mångkulturella samhällets mål, att bli en kultur med flera subkulturer. Lite märker jag nu att jag bör ta upp om så kallad svensk kultur ändå trots vad jag skriver i första stycket. Svensk kultur vore ingenting utan multikulturalismen. Alla intrycken inom konsten, inom textilarbete, inom skulpterandet, inom vad som helst hade varit omöjliga utan "ytlänningarna".

Även kristendomen är en främmande fågel på svensk mark. Den kom hit på ca 700-talet i en eller annan form och blev från och med 1100-talet officiell statsreligion här. Innan dess fanns en myriad av religioner här, varav en var asatron. T o m den är kommen utifrån. Ja, t o m vi svenskar är utlänningar i grunden. Många av oss kommer faktiskt från dagens Turkiet från vilket våra förfäder utvandrade för ca 8000 år sen. På vägen slog andra följe och det var en rätt stor blandning på det folk som nådde Skandinavien för ca 6000 år sen och introducerade jordbruket här.

Hur var det nu med den svenska kulturen? Är den svensk? Ja, det är den nog och jag skulle vilja säga att ju mer utifrån kommande influenser det finns desto svenskare blir den för det ligger i den äkta svenskens natur att välkomna och acceptera andra kulturyttringar. De assimileras sen och blir en del av den kultur vi kallar svensk. Religionen likaså. Visste ni förresten att vi har haft judar här sen 1700-talet och muslimer nästan lika länge? Utan judarna hade vi inte haft det härliga frukostbröd som göteborgare kallar barkis och andra kallar bergis. Utan muslimerna hade vi inte haft kåldolmar. Det sistnämnda beror på svenska kontakter i början av 1700-talet med turkarna, som ju till största delen är muslimer. Andra, etniska kulturyttringar, behöver vi kanske inte nämna så noga.

Men vill ni SD-anhängare vara petnoga skulle ni svälta ihjäl, såväl fysiskt som kulturellt. Jag säger bara:

Varmkorv (Tyskland)
Köttfärssås & spaghetti (Italien)
Herrgårdsost (Schweiz)
Cheddarost (England)
Våfflor (Belgien)
Hamburgare (USA)
Pommes frites (Belgien)
Ris (Grekland & Italien)
Apelsin (Indien & Sydostasien)
Banan (Västafrika)
Svartpeppar (Indien)
Morötter (Afghanistan & Pakistan)
Potatis (Centralamerika)
Tomat (Centralamerika)
Kakao (Centralamerika)
Tobak (Centralamerika & Nordamerika)
Köttbullar (Hela världen!)

Impressionism (Frankrike)
Naivism (England & Frankrike)
Jugend & Art Deco (Tyskland & Frankrike)
Fotografi (Frankrike)
Datorer (Storbritannien & USA)
Jordbruket (Mellanöstern)
Plogen (Centraleuropa & Östeuropa)
Hjulet (Mellanöstern)
Vagnen (Mellanöstern)
Tämjandet av hästen, fåret, hunden etc (Inre Asien)
Järnet (Mellanöstern)
Bronset (Indien)

Listan är förstås ännu längre men jag stoppar där. Det enda vi kan "stoltsera" med att ha varit först (?) med är nationalismen, rasismen och trångsyntheten gentemot andra människor. Sånt otyg började vi så smått med redan i slutet av 1500-talet, det växte till sej under följande sekler och blommade upp starkt under perioden 1790-1820. vilket sammanfaller med Romantiken. Det är inget vi behöver yvas över, anser jag.

* Notera att jag inte skriver detta med stort s eftersom det finns fler storkyrkan. Jag vill inte favorisera även om det är just denna kyrkas namn.



"Bättre en tia i handen än en tjuga i foten"