Vetenskapen i särintressenas tjänst

Vetenskapen som begrepp har länge tvingats in i det led som särintressen och politiker generellt velat ha in den i. Samma sak med forskare. Följden har blivit moraliskt och etiskt tveksamma resultat när politik och ideologi fått dominera sättet som forskning utförs på. Man behöver bara nämna hur forskare på 1800-talet tvingats använda sina upptäckter inom pyroteknik i militärens tjänst. Men många gånger har forskarna själva haft politiska skäl för sin forskning. Doktor Mengele i Auschwitz är ett fruktansvärt exempel på detta.

Dagens forskare är inte så extrema men inte desto mindre mottagliga för politisk och ideologisk påverkan. Det här är ett sådant exempel på hur ett särintresse fått påverka vetenskapen genom att själva få med sitt material som är av väldigt tveksam natur rent vetenskapligt talat. Man skulle kunna säga att påverkan från särintressen som Världsnaturfonden och Greenpeace är marginell eftersom inte alla uppsatser är skrivna av deras folk men det är ändå oförsvarligt att organisationer, vars huvudsyssla är lobbyverksamhet för att väcka folks uppmärksamhet rörande olika problem i världen, får med sina åsikter i offentliga, internationella rapporter med konsekvenser för stora delar av befolkningen runtom i vår värld.

Vetenskap handlar inte om politik, åsikter eller ideologi. Det handlar om sökandet efter fakta och behandlingen av dessa fakta. Strikt taget handlar inte vetenskap ens om hur man tolkar dessa fakta för det är att ha en åsikt. Åsikter finns det gott om men en äkta forskare ska alltså inte tolka det material han/hon fått fram. Det är därför vi skriver uppsatser som andra kan tolka. Tyvärr innebär detta för såväl vetenskapen och för oss som kan dra nytta av dess framsteg att dessa tolkningar inte alltid görs av "rätt" personer. Med "rätt" menar jag förstås politiker.

Men detta är inte fråga om vetenskap när så kallad forskning utförs med ett tydligt budskap inbyggt i rapporten från början. Huruvida legitim forskning utfördes innan det presenterades, som här av Al Gore, går inte att utröna eftersom den färdiga rapporten inte verkar innehålla någon egentlig vetenskap, endast en fix och färdig paketlösning där som redan sagt särintressen fått styra hur FNs rapport ska få se ut. Det politiska budskapet är tydligt: det viktiga är inte att bevisa förekomsten av mänsklig påverkan på världen utan att få politikerna inte se åt nåt annat håll än åt det håll Greenpeace och Världsnaturfonden m fl vill att dom ska se.

Ingen konspiration alls utan snarare ett öppet och mycket ohederligt sätt att maskera politik och ideologi som vetenskap. Usch! Mer lär komma i detta ärende. Tills dess, läs Donna LaFramboise blogg. Det är hon som har upptäckt det som egentligen ligger helt öppet, men så är ändå det bästa sättet att dölja en sak att göra det helt öppet.

Missförstå mej inte, tolkningar är bra och en god del av vetenskapen men de ska inte få ta över hela forskningen. Det är faktainsamlingen och sammanställningen av fakta som är det viktiga. Tolkningar ska göras EFTER allt annat är klart, precis som Sir Arthur Conan Doyles mest kända rollfigur Sherlock Holmes säger, att alla fakta måste komma med innan man drar några konklusioner. Annars är det faktiskt inget annat än falsk vetenskap. Jag är säker på att en annan av Doyles figurer, professor Challenger, håller med här.

Poliser och rättsväsendet i stort får inte heller göra såna här fel, men alltför ofta ser vi detta hända. Med Greenpeace och Världsnaturfonden och deras påverkan på vad IPCC rapporterar om gällande klimatfrågan får felaktig vetenskap konsekvenser för oss alla på samma sätt som slarvigt polisarbete får konsekvenser för oskyldiga.

"Sluta bädda sängen när jag fortfarande 
befinner mej i den"

Greenpeace och verkligheten

En liten artikel i Aftonbladet får mej att dra på munnen. Den handlar om att vår statsminister skulle vara en lögnare och hycklare. Det är inget nytt, alla politiker är såna, av tradition ända sen den första politikern kom till. Nej, det som är anmärkningsvärt är att det är Greenpeace som försöker få Reinfeldt att se ut som en hycklare i klimatfrågan. I insändarartikeln skriver en av Greenpeace ansvariga i Sverige att allt tal om nedskärningar i utsläpp bara är spel för gallerierna.

Det är klart att det måste vara så. Om Reinfeldt är den smarta person han ser ut att vara måste han dels inse att hela snacket med klimathotet egentligen är en överdriven fråga som man lätt skulle kunna avfärda, men också dels inse att detta måste göras steg för steg. Det finns mäktiga krafter där ute som man inte bör stöta sej med. Pengar står på spel och det behövs nåt som kan avleda folks uppmärksamhet bort från viktiga frågor inom miljön, som t ex hur man ska se till att kvicksilver och bly undanskaffas utan att biotoper skadas. Det är frågor politiker - och även miljörörelsen numera - gärna duckar för. Ickefrågan om koldioxid har tagit över helt, precis som freoner gjorde på 1980-talet då man trodde att de skadade ozonlagret.

Verkligheten, kära vänner från Greenpeace, är den att allt handlar om pengar, om makt och viljan/önskan att behålla båda. Att kalla politiker för lögnare och hycklare är en sak, det kan vi alla göra, men att befatta sej med en ickefråga som klimatfrågan är bara löjligt, både från ert håll och politikernas.

Miljöfarliga politiker borde avvecklas

Mona Sahlin är ju rent ut sagt farlig för vår framtid när hon frankt och utan pardon avfärdar kärnkraften. Biobränsle och vindkraft, två energikällor som båda är ineffektiva och biobränsle är dessutom i längden riktigt miljöfarligt, förordar hon istället. Om hon åtminstone sagt vattenkraft så hade jag hållit med men den ena energikällan hon gillar är direkt farlig för våra skogar, vår biotop, den andra är dyr och väldigt ineffektiv. Visserligen är de roliga att titta på men det krävs rätt många av dom för att ersätta andra källor.

Synd att de gröna khmererna slog klorna i hennes generation, den generation som utan problem tvingade på oss andra bioodlade grönsaker som inte behövs eftersom traditionella odlingsmekanismer är bättre, kostcirklar som ger oss feta människor i alla åldrar, ett påhittat klimathot, en "grön" livsstil medan de själva rökte på och bolmade under det att de yrade nåt om sunt leverne. För att inte tala om de hiskeliga kläderna de gjorde populära på 70- & 80-talen!

Denna generation (födda åren 1945-1960) polariserade politiken som ingen före dom, rött och blått har väl inte stått så långt ifrån varann som efter 1968 och framåt t o m 1980. De är varandras ytterligheter, de är samtidigt så lika varann att det är äckligt. Som tur är blev inte alla födda under den här perioden kvar i det där polariserade träsket utan de skapade sej riktiga liv. Tyvärr fastnade en del av "grönismen" på dom som blev politiker, även de som blev blåa sådana. Det är effekterna av detta vi ser nu, när hippies i USA först blev yuppies, följt av "greenies" och till sist blev de politiker. Skrämmande!