Tema fotografering: Hyllningar för Stina Nilsson

Vem är Stina Nilsson, kanske de mest kulturellt sinnade personerna utan det minsta sportintresse alls undrar. Hon är en ung (född 1993) tjej som åker skidor på lokal och internationell nivå och som har skördat framgångar i skidspåren, nu senast i VM i Falun i vintras. Idag var hon på hemmaplan i Malung där hon fick hyllningar och presenter för sina prestationer. Det i sej är en kulturell händelse, framför allt som det stärker lokalbygden och ger den en chans att visa upp sej från sin bästa sida, vilket man också gjorde med hyllningssånger och diverse musik-, sång- och dansuppvisningar framförda av lokala musiker och dansare. De ska jag visa en annan gång.

Så här ser då Stina ut på nära håll:

"Den glider in i mål!"

Jordbävningar och vulkaner

Bomber och granater!

Ja, detta kraftuttryck á la kapten Archibald Haddock skulle man kunna använda idag då naturen med eftertryck visar vem det är som bestämmer här på planeten jorden. Först kommer den skrämmande nyheten under veckan att magmakammaren under Yellowstone National Park innehåller fyra gånger mer magma än man trott och befarat. Det bådar inte gott för världen när denna supervulkan bestämmer sej för att explodera. Man är nämligen rädd för att denna eruption (vetenskapligt ord för utbrott) ska störa stora delar av världens kommunikationer och på sikt förstöra stora delar av USA, samt på längre sikt göra världens klimat kallare.

Idag kom så ännu ett bevis för att människan (vars totala befolkning om 7 miljarder individer väldigt lätt skulle kunna få plats på medelhavsön Kreta) bara är en fotnot i jordens historia i och med att en stor jordbävning skakade Nepal med omnejd. Det är förstås hemskt att se skadorna och höra tragedierna men folk som bosätter sej i geologiskt aktiva områden får vara beredda på såna här geologiska händelser.

Vad som har inträffat är att den indiska subkontinenten har fortsatt sin färd in under den eurasiska kontinenten och eftersom det sällan sker smärtfritt har det nu skett i en stor stöt vilket fått marken att skaka våldsamt. Det är upp till geologer och seismologer att fastställa med hur mycket Himalaya har höjts som en följd av detta skalv, som hittills har uppmätts till 7,9 på momentmagnitudskalan. Siffrorna för energin som utlösts varierar, mellan 7,8 och 8,1, så det dröjer nog några dagar eller så innan man fastställer det slutgiltigt.

Så nog är det naturen alltid som bestämmer. Samtidigt kan jag inte komma ifrån den gnagande tanken på att många människor inte kommer att bry sej ett dugg om vare sej den mänskliga tragedin eller den geologiska infallsvinkeln. De bara ser till sina kläder eller sina personliga (i många fall väldigt egoistiska) problem. Men om de inte vill bry sej om sin omvärld tänker jag inte försöka omvända dom. Jag kan bara ge alla intresserade min syn på världen. Om inte annat så kan eventuella besökare till min blogg läsa lite svensk historia på väg ut härifrån. Varsågod och läs!



"The earth has music for those who listen."

Demokrati - ett annat ord för diktatur?

När vi diskuterar demokrati och diktatur är det ofta i motsatsförhållande till det senare, man menar att de är varandras motpoler. Men är det verkligen så? Jag menar, i den form av demokrati vi använder oss av oftast i de moderna samhällena är det så att vad en majoritet vill är det som också blir verklighet. De som hamnar i minoritet blir utanför och kallas inom politiken för opposition. Men jag menar att majoritet och minoritet är inte demokrati. Demokrati är när alla får det bra över hela spektrumet, oavsett vad en majoritet eller vad särintressen säger.

Det är förstås en svår balansgång mellan att alla får vad dom vill ha och full förvirring med medborgargarden och annat som inte går att ha i längden. Jag säger inte anarki eftersom anarki inte handlar om förstöra ett samhälle utan om att ett samhälle mår bäst av att ingen organiserad stat existerar. Så säger äkta anarkister själva och de har en viss poäng i detta. Starka stater är inte bra, ej heller svaga stater. En stark ledare i en svag stat (oftast en diktatur) är inte heller bra, liksom att en svag ledare inte är bra för en stark stat (oftast en marionett i en svajig demokrati).

Med detta menar jag att skillnaden mellan demokrati och diktatur har mer eller mindre suddats ut. Majoritetsväldet får dominera våra samhällen och det funkar väl när en tävling ska avgöras men inte när våra liv ska avgöras. Vi har ganska avancerade samhällen och vi väljer våra ledare, men när dessa väl är på plats verkar de ha glömt bort vilka som valde dom och varför.

Vem vågar dock ropa på direktdemokrati i dessa dagar då det å ena sidan finns tokar inom den socialistiska sidan som bara vill bråka, och på deras politiska motpol finns också tokar som bara vill bråka. Dessa oroar sej vissa för ska kunna komma fram om vi inför direktdemokrati. Men jag är inte säker på att vi behöver oroa oss för dom egentligen. De som gör såna saker är väldigt få och har ingen direkt påverkan på samhället i stort. Problemet ligger hos opinionsbildarna, med politiker och media spetsen. De piskar upp en stämning som består i att kriminella element och höger- respektive vänsterknasbollar skulle vara värre för samhället än miljöproblemen och bristen på arbete tillsammans.

Vad är det för en demokrati där opinionsbildare får bestämma vem som har rätt? I en äkta demokrati har alla - och ingen - rätt. Det viktiga är att alla får komma till tals och att alla fakta ska få tala för sej själva. I slutändan kommer verkligheten att bestämma vad som blir det korrekta. Men en sån demokrati är väl en utopi, eller? För vi har statistik och folk som älskar att manipulera siffror så de passar in perfekt för att dupera befolkningen, men framför allt de som styr. Det är inte oss egentligen man försöker lura. Det är de styrande så att de kan fortsätta vara vid makten - för att bli ännu mer duperade.

Det låter som om jag är världens värsta konspirationsnöt, och det kanske jag är men det verkar ju finnas fog för detta. Åtminstone för att det finns en helt öppen agenda här som går ut på att misstänkliggöra allt som inte hör till normen, vad nu den är för något. Denna "norm" verkar gå ut på att så länge man inte orsakar några större problem för överheten så får man säga vad man vill. Men avviker man från den rätta vägen är man antingen rasist, manschauvinist, antisvensk, misogyn, misantrop eller alltihop på en gång.

Men jag tänker strunta i alla epitet som vissa kan tänkas försöka fästa på mej. Vi har behov av att sätta etiketter på varandra. Sätt i så fall etiketten yttrandefrihetsförkämpe på mej. Ingen åsikt är fel, ingen har fel, man har bara mer eller mindre rätt utifrån ens egna sätt att se på saker och ting. Som Povel Ramel skaldade: Sanning är en blandning av verklighet och dikt. Sen är det så att det är fakta som är det viktiga. Åsikter ska man hålla för sej själv eller bara yttra när man har tillräckligt på fötterna. Självcensuren är viktigare än att samhället förbjuder ens tunga att bilda ord.

Jag känner nu att jag bara svamlar och kan egentligen inte upprätthålla en diskussion mer. Om det är någon som vill utveckla det jag skrivit och som förstår var jag är på väg (jag är inte ens säker själv!) så skriv gärna en kommentar. Jag låter det vara som det är. Jag är lite ledbruten eftersom jag har en så härlig träningsvärk från en yogaträning jag följde med på i veckan som var.



"So India’s problem turns out to be the world’s problem. What happened in India has happened in God’s name.

The problem’s name is God."

Tema sport: Revanschen som inte blev någon revansch

Efter att ha blivit så överraskande och grundligt besegrad av min jobbarkompis, som också är  amatörmodell, i armbrytning hade jag hoppats på revansch men Josefine, som hon heter, hade andra planer. Nu var det hon som utmanade mej efter att jag fört förra veckans debacle (för mej alltså!) på tal och efter att vi gjort klart samma bord som vi satt vid förra gången skred vi till verket. Samma resultat som förra gången. Josefine sopade banan med mej!

Josefine leder nu med totalt 5-0 i matcher! Tre med höger hand och två med vänster. Jag hade lärt mej nu att jag satt för långt ifrån för att kunna använda min kraft ordentligt men det hade ingen effekt för hon fick i alla fall ut mer styrka ur sina armar än jag fick ur mina. Hon må vara liten och tanig men hon är mer kompakt och har kortare muskler än vad jag har vilket ger henne en enorm fördel när vi bryter arm.

Jag utmanade henne därför på lite andra fysiska aktiviteter. Till exempel ville jag att hon skulle låsa sin arm om min hals och att jag därefter skulle försöka bryta hennes grepp. Hon protesterade förstås för hon var rädd att göra mej medvetslös eller ännu värre, döda mej. Men jag övertalade henne och hon la armen om min hals och naturligtvis fick jag inte loss hennes grepp, som var alldeles för hårt. Jag fick be henne ta loss sitt grepp och efteråt hade jag svårt att andas i flera minuter efteråt. Men jag bad ju om det.

Därefter fick jag med henne på benbrottning, eller vad det nu kallas. Man placerar sina ben tätt ihop och motståndaren ska sen försöka hindra en från att sära på sina egna ben. Jag lyckades hindra henne från att sära på sina ben, vilket gladde mej för det var en seger, men sen lyckades Josefine hindra mej från att sära på mina ben med sina, och det faktiskt lite enklare än jag lyckades hindra henne! Jag sa inget om det faktum att hon faktiskt var starkare i sina ben än jag i mina (vilket jag absolut aldrig hade trott!!!) utan sa bara kort att det blev oavgjort.

Jag fick henne att filma en av armbrytningsmatcherna med sin telefon (en annan jobbarkompis höll i den) och vi tittade lite på den tillsammans. Man ser bara armarna men man hör tydligt min besvikelse när hon än en gång tar ner mej. Vi får väl se om hon lägger ut den filmen. Hon skulle behålla den i alla fall. Jag bad henne vara snäll mot mej om hon la ut den. Vi får väl se. Jag tjatar om detta med hennes vinster över mej men dels beror det på att jag gillar Josefine väldigt mycket och vill henne väl vilket för med sej att jag gärna vill porträttera henne i så god dager som möjligt, och dels beror det på att jag faktiskt gillar detta med att vi killar får spö av tjejer ganska mycket.

Blir det fler armbrytningsmatcher kommer jag att tjata om det igen. Var så säkra. Nu har jag i alla fall lärt mej att storleken inte har någon betydelse. Åtminstone inte när det gäller armbrytning...



"Pom pom pom!"