Har naturen nåt emot mej?

Solförmörkelse? - molnigt och snö
Månförmörkelse? - Molnigt och regn
Supermåne? - Disigt
Meteorsvärm? - Molnigt
Komet? - Kallt som fan
Norrsken? - Molnigt och regn
Venuspassage framför solen? - Moln

Jag har ingen tur med de astronomiska fenomen som varit tillgängliga de senaste åren. Man skulle nästan kunna tro att naturen har nåt emot mej och alla andra som bor i min närhet för det slår aldrig fel. Jag har fått fina bilder på fullmånen och jag har en och annan halo, liksom en orange måne från en månförmörkelse för snart tio år sen. Det får jag väl glädjas över, men det är ju dessa saker jag listat ovan som jag sett fram emot att kunna fota med mina systemkameror i tur och ordning.

Men slumpens skördar är såna att jag inte har turen med mej. Vi får se hur det utvecklar sej framöver. Man kan alltid hoppas turen vänder. Snart...



"Do you think the universe fights for souls to be together?
Some things are too strange and strong to be coincidences."

Slöseri med skattemedel

Filmbolagen jagar enskilda fildelare som vore de terrorister medan de verkliga terroristerna får hållas nästan helt utan åtgärd. Man likställer härmed fildelare med piratkopierare. En äkta fildelare gör ingen skada utan smakar egentligen bara på den stora digital buffén. Det är piratkopierarna som gör skada med sina kopior av olika verk och produkter som de säljer som om de vore äkta vara. Det är bedrägligt och ytterst ohederligt att göra så. Men vanlig fildelning hör inte dit.

Samtidigt läser vi att skivbolagen har slutat jaga fildelare. Man är mer intresserade av att blockera piraters och fildelares möjligheter att nå ut på internet. Hur nu det ska gå till, med Tor och alla andra sätt att kringgå myndigheters förbud och domslut. Det går inte att stoppa fildelare och piratkopierare. Information och utjämning av inkomster världen över är två saker som skulle kunna minska piratkopierare. Bättre musikskapande som leder till plattor som går att lyssna på rakt igenom, inte bara nån enstaka låt, är en sak som skulle göra folk mer intresserade av att köpa.

Sen har iTunes och Spotify gjort sitt för att se till att den så kallade illegala delen av fildelningen gått ner. Detta eftersom iTunes och Spotify ju de facto är en del av fildelningen. Men sånt blundar skivindustrin för.




"Happiness quite unshared can scarcely be called happiness; it has no taste"

Vetenskapshörnan: En måne med oceaner

Jupiters största måne Ganymedes visar sej ha oceaner under sin frusna yta. Vatten alltså som finns i flytande tillstånd ca 150 kilometer under ytan. Där ligger vattnet i ett ungefär 100 km tjockt lager direkt ovanpå en av Jupiter uppvärmd mantel innan en hårdare och tyngre inre kärna tar vid. Det är vad man kunnat få fram genom undersökningar av månen medelst rymdsonder. New Horizons, som i sommar ska nå fram till Pluto, knäppte några bra bilder av Ganymedes på sin väg ut i solsystemet.

Med Ceres hemligheter på väg att möjligen avslöjas, Pluto som får besök och Ganymedes på väg att också avslöja sina hemligheter är det inte mycket kvar av vårt solsystem som är mystiskt. Men vi vet fortfarande inte vad det är som får de yttre dvärgplaneterna att röra sej som de gör, inte heller vet vi varför Venus har en så långsam rotation kring sin egen axel. Det finns en del gåtor kvar att lösa i solsystemet. Kanske någon som läser detta inlägg kommer att lösa en eller flera av dom i framtiden?



"A bookstore is one of the only pieces of evidence we have that people are still thinking."

Mer kritik av den moderna sporten

Champions League är ett begrepp som urholkats å det grövsta de senaste decennierna. För vad är det för mening att kalla det för mästarligan om tvåorna och treorna i de största nationella ligorna också får vara med och försöka vinna trofén? Tvåorna är ju de första förlorarna. Dom borde alltså inte få vara med och leka där, på mindre nationers bekostnad. Låt samtliga UEFA-medlemmars respektive mästare vara med istället. Det blir säkert mer intressant för hela Europa om det blir fler lag med i turneringen. Som det är nu tvingas mindre bemedlade lag slåss mot varandra och de som vinner den utslagstävlingen kommer med allt annat än toppfräscha spelare. Mycket orättvist.

Jag ser fram emot den dagen alla mästarlag får vara med och leka på lika villkor. Men jag ser också fram emot den dagen då de ekonomiska intressena i de stora sporterna inriktar sej på varje individuell spelare och hur han/hon förhåller sej till sitt lag. Nu ses varje spelare som en vara, en produktionsenhet som kan utnyttjas av agenter och styrelser hur som helst. Usch, säger jag.



"For most of history, Anonymous was a woman."

Mr. John Carlos, du grävde din egen grav

Med denna passus från Nationalteaterns låt om protesterna John Carlos och Tommie Smith genomförde vid segerceremonin efter 200 m herrar i Mexico City 1968 mot ojämlika förhållanden mellan vita och svarta inleder jag detta inlägg om ojämlika förhållanden mellan ishockeyklubbarna i Sverige. För om ekonomiska problem ska få vara skillnaden mellan att få spela i högsta ligan i ishockey och behöva vara kvar i näst högsta är det nåt som är väldigt fel på sättet att resonera inom sportvärlden.

Visst ska man som klubb kunna ha ordning på affärerna men det både kunna finnas möjligheter till dispens för såna klubbar där det helt klart finns talang och ett väl sammansvetsat lag. Såväl Västerås som Karlskrona har bra lag som kanske, kanske inte, skulle klara sej i SHL. Ska då krassa ekonomiska hänsyn få stå i vägen för såna drömmar? Nej, jag tycker inte det. Det verkar inte som så att lagen riskerar att konka den närmaste tiden så varför är denna 1980-talssyn så dominant?

Ekonomiska hänsyn håller överhuvudtaget på att döda sporterna världen över. De stora lagen vinner hela tiden alla cuper och de hålls om ryggen också av organisationer som UEFA och IIHF som ser storlagen som sina kassakor. Mindre lag har blivit mer av nåt sorts slagpåse som storlagen tränar på. Visst får varje lag som deltar i cuperna sin beskärda del av kakan (var kommer alla pengarna ifrån egentligen?)  men det är småsummor i jämförelse med de närmast företagsmässiga summor som hanteras uppe på toppen. Här har Aftonbladet listat de dyraste övergångarna de kunde hitta 2014. Notera att siffrorna var enligt varje års gällande valutakurs så pund och euro stämmer inte alltid överens från år till år:

1. Gareth Bale, 24, Wales.

Från: Tottenham.

Till: Real Madrid.

När: 2013.

Prislapp: 78-85 miljoner pund – 91-100 miljoner euro.

Kommentar: Den spanska pressen hävdade att han kostade 78 miljoner pund, det brittiska skrev att övergångssumman var 85 miljoner pund. Med andra ord strax under en miljard kronor för ”världens dyraste fotbollsspelare”.

2. Cristiano Ronaldo, 29, Portugal.

Från: Manchester United.

Till: Real Madrid.

När: 2009.

Prislapp: 80 miljoner pund – 94 miljoner euro.

Kommentar: Blev utsedd till världens bästa fotbollsspelare 2008. I juli 2009 skrev Ronaldo på för Real Madrid i en väldigt uppmärksammad affär, då världens dyraste spelare.

3. Luis Suarez, 27, Uruguay.

Från: Liverpool.

Till: Barcelona.

När: 2014.

Prislapp: 75 miljoner pund – 94 miljoner euro.

Kommentar: Mycket har handlat om tänder för anfallaren de senaste veckorna. Trots en fyra månaders lång avstängning väljer ”Barça” att köpa loss honom från Liverpool.

4. James Rodriguez, 23, Colombia.

Från: Monaco.

Till: Real Madrid.

När: 2014.

Prislapp: 64 miljoner pund – 80 miljoner euro.

Kommentar: Sågs som en dyr värvning av Monaco när han gick dit 2013 för 45 miljoner euro. Men ett år och ett fenomenalt VM senare så lämnar han Monaco med en välfylld kassakista och en plats i ett galet stjärnspäckat Real Madrid.

 

5. Zinedine Zidane, 42, Frankrike.

Från: Juventus.

Till: Real Madrid.

När: 2001.

Prislapp: 46 miljoner pund – 75 miljoner euro.

Kommentar: En stor ”Galactico” efter milleniumskiftet. Hade vunnit titlar med Juventus, framgångarna fortsatte i Real Madrid med medspelare som Ronaldo och Luis Figo.

6. Zlatan Ibrahimovic, 32, Sverige.

Från: Inter.

Till: Barcelona.

När: 2009.

Prislapp: 59 miljoner pund – 69 miljoner euro.

Kommentar: En väldigt uppmärksammad övergång, Zlatan till Barcelona och Samuel Eto'o, samt en stor säck pengar, gick den omvända vägen.

7. Kaká, 32, Brasilien.

Från: Milan.

Till: Real Madrid.

När: 2009.

Prislapp: 56 miljoner pund – 65 miljoner euro.

Kommentar: Han var framgångsrik i Milan, utsedd till världens bäste 2007. Hade det dock tungt i Real Madrid. Levde inte alls upp till den prislappen.

8. Edinson Cavani, 27, Uruguay.

Från: Napoli.

Till: Paris Saint-Germain.

När: 2013.

Prislapp: 55 miljoner pund – 64 miljoner euro.

Kommentar: En utdragen process, Napoli-presidenten gjorde det svårt för anfallaren. Har hamnat lite i skuggen av Zlatan i PSG.

9. David Luiz, 27. Brasilien.

Från: Chelsea.

Till: Paris Saint-Germain.

När: 2014.

Prislapp: 50 miljoner pund – 62,6 miljoner euro.

Kommentar: Sålde honom för att få loss pengar till värvningar av Cesc Fabregas och Diego Costa. I och med den här affären blev han dyraste försvararen någonsin.

10. Luis Figo, 41, Portugal.

Från: Barcelona.

Till: Real Madrid.

När: 2000.

Prislapp: 37 miljoner pund – 62 miljoner euro.

Kommentar: Han gjorde den ”förbjudna flytten” – lämnade Barcelona för rivalen Real Madrid. Det slutade bland annat med att han fick ett grishuvud kastat mot sig på Camp Nou.

Detta är inte längre en folksport, utan rena rama affärsangelägenheterna. Visst var och är dessa spelare väldigt bra spelare men dessa summor är för mycket. Med tanke på att Real Madrid har skulder som skulle få vilken strukturfascistisk revisor som helst att drömma mardrömmar så är det intressant hur många av spelarna i den här listan som faktiskt har kontrakterats av denna klubb. En stor delorsak till detta är Bosman-domen, uppkallad efter belgaren Jean-Marc Bosman som initierade hela karusellen när han ville gå till vilken klubb han ville utan att lagen skulle behöva komma överens om hans fall. Han menade att enligt EUs lagar måste man kunna röra sej fritt som spelare om ens kontrakt har gått ut.

Kvaliteten på spelet har ju ökat för de klubbar som kunnat dra nytta av domen till fullo. Det är ju också bra att spelare utan kontrakt ska kunna röra sej fritt inom EU, samma som för alla andra arbetare, men i praktiken har det inneburit att bara de med stora sedelbuntar har kunnat locka riktigt bra spelare. De stora summorna för varje spelare är så skrämmande att man kan fundera på om det verkligen finns så mycket pengar i varje lags organisation eller om det är ett luftslott av samma slag som höll på att sänka USA åren 2007-08. Vem eller vilka fyller Bernie Madoffs roll inom fotbollens värld om det nu finns några såna oegentligheter?

"In football everything is complicated by the presence of the opposite team."

Tema musik: Repris på konsertminnen

Tänkte bidra med ett inlägg jag skrev 3 mars 2011 om konsertminnen. Håll till godo!

I mina dar har jag har inte varit på så där himla många konserter. Det har liksom inte varit min grej. Ändock har jag en del roliga minnen som jag tänkte dela med mej av så här på torsdagseftermiddagen.

1. 1982: Kim Larsen i Scandinavium. Det jag mest kommer ihåg var att jag som 8-åring knappt såg nåt när alla vuxna ställde sej upp för att applådera mot slutet av konserten. Jag såg honom året efter på Liseberg och då var det bättre för man kunde stå vid sidan och se lite mer. Han har alltid varit en showman, den gode Kim, och hans musik har egentligen aldrig varit dålig på nåt vis. Lite dåliga val av producenter och ett helt missriktat försök att slå sej in på USA-marknaden men de synderna är förlåtna för länge sen.

2. 1984 eller 1985: Monica Törnell på Liseberg. Det ösregnade men folk stannade kvar ändå vilket hon tackade för. Hon bjöd på alla då kända låtar och de var bättre där än på skivan.

3. 1992: Status Quo på Kristinehov. Kristinehov är en herrgård i sydöstra Skåne där det finns en stor öppen plats för artister att uppträda på. Rockrävarna Status Quo kom dit för en spelning i juli 1992 med DAD som förband. DAD bjöd på en spektakulär konsert med en stor soffa på scen och en intensiv sångare som knappt kunde bärga sej förrän han fick sjunga och sjunga och sjunga. Dock kunde inget de gjorde mäta sej med den energi Status Quo hade när de kom igång. Det var en veritabel vägg av ljud från början till slut. Alla de låtar jag lärt mej älska genom åren spelades plus några från då senaste plattan "Rock 'til you drop". Jag och min storebror var där och jag bara njöt.

Lite kuriosa från den konserten är att en stor grupp MC-knuttar hade kommit för att digga. En av dom gick undan för att utnyttja naturens stora badrum och det slutade med en tupplur mot en sten sen killen och hans balanssinne inte längre kom överens om vad som var upprätt. En annan kille fick sej en avsugning av en tjej som han aldrig hade träffat förut. Killen och min bror utväxlade förvånade blickar. Efteråt hade vi svårt att höra i mer än ett dygn. Men det var värt det. Jag fick en tröja också som tyvärr gick sönder många år senare.

4. 1992: Dire Straits på Stockholms stadion. Dire Straits kom till Sverige på sin världsturné för att göra reklam för senaste plattan "On Every Street" och jag som älskat deras musik sen liten parvel fick chansen då min bror hade fått biljetter. Det blev jag, min bror och en tjejkompis till honom som åkte. Förband var nåt som hette Was Not Was och det var ett sömnpiller utan dess like. Så många som gick för att köpa korv på en gång har jag aldrig sett! Själva huvudkonserten blev lite stel, Mark Knopfler verkade ointresserad i början vilket verkade smitta av sej på publiken. På läktarna gick då vågen runt vilket fick Knopfler att bara följa den med blicken med tydligt intresse. Det höjde hans andar för resten av konserten var verkligen ösig.

1999: Status Quo i Eskilstuna. Det var egentligen inte nån konsert vi gick på utan vi hade vägarna förbi och det var ju omöjligt att undgå att höra dom. Det var en skön konsert även om gubbarna såg lite små ut så där på avstånd. Skönt att se och höra dom spela "Backwater" i alla fall. Det är en sjuhelsikes låt som det bara inte går att sitta still när den går igång på allvar.

Sen dess har det inte blivit några konserter. Pengarna har inte räckt till och här i Malung är det nästan bara dansband som gäller. Det är ingen musikstil jag gillar speciellt och när det är Dansbandsveckan här brukar jag hålla mej undan i görligaste mån. Nån gång ska man väl få pengar till en riktig konsert igen.



"Okej, det är egentligen inte mycket som förändrats, men tillräckligt för att man ska haja till."