I en dal långt härifrån sitter några människor som anser sej veta bättre än vi gör rörande vad internet borde vara till för. De tycker att vi ska betala för möjligheten att se TV i datorn, även om vi kanske aldrig kommer att besöka SVTs sidor där man kan se på TV direkt. Det är som en dålig saga ur fantasygenren där en maktfullkomlig kung bestämmer att införa en skatt för nåt som inte alla tänker använda. Det är tillgängligheten som ska beskattas. Det är helt fel väg att gå. Det går inte att jämföra med att beskatta oss alla för att vi använder vägarna. Vägarna är ett måste, TV och underhållningen i dom är det inte. Vi kan skapa och avnjuta kultur på annat vis om vi vill.
Det skulle istället ha blivit en betala-för-det-du-ser-funktion. Något som tyvärr inte blev realitet, främst för att stora krafter inom etablissemanget sattes igång för att behålla status quo. Ekonomiskt sett skulle det förstås vara rena katastrofen för Radiotjänst men det skulle inte vara nån förlust för SVT, SR eller UR. Tvärtom tror jag att en sån skatt skulle öka inkomsterna.
Avgiftsfolket sitter och bestämmer utan att vanligt folk har någon reell möjlighet att påverka detta. Åsikter beaktas inte, verkar det som. Men Avgiftsfolket är inte bara verksamt i den där avlägsna dalen i norr. De sitter i huvudstaden också, där stora drakar flåsar högljutt om köttkonsumtionen som de anser vara för hög. Tur då att de som styr där säger nej till en speciell skatt på kött.
Sen tycker SVTs vd att SVT borde slås ihop med UR. Det skulle vara förödande för undervisningen via TV samt vetenskapsprogrammen. Nog för att SVT som organisation redan nu är ett vrak rent vetenskapsmässigt men med den ordning (Ordnung!) Eva Hamilton förordar kommer vi att få ett missfoster där allt UR står för kommer att slukas av SVTs önskan att bräcka TV4 i att vara det löjligaste TV-bolaget i Sverige.
Till skillnad från Margit Sandemos skapelse, som är trevlig läsning, är Sagan om Avgiftsfolket ingen trevlig historia alls. Den är för präglad av maktfullkomlighet, otidsenliga institutioner och felaktiga beslut. Fantasy ska vara fantasy och endast obehaglig att läsa. Som det är nu har man tagit dess värsta element och hittat på historier om drakar och demoner som ingen författare nånsin skulle ha kunnat komma på i sin värsta mardröm.
Michael Moorcock, släng dej i väggen! Här kommer den svenska byråkratin och dess politiker. De skriver romaner som vi medborgare tvingas delta i utan egen förskyllan. Tänk om vi skulle skriva romanerna åt dom...
"Ett litet uppror emellanåt är en god sak"
