Är du lycklig?

Vi har pengar så vi kan köpa mat för dagen, vi har i de flesta fall ett jobb eller nåt annat att gå till. Vi har folk omkring oss som intresserar sej för och bryr sej om oss liksom vi bryr oss om dom. Vi har alla anledningar att vara lyckliga.

Ändå säger många att de är olyckliga. De anger olika skäl till sin olycka. Inte alltid är dessa skäl de riktiga. Man säger sej vara deppiga eller är trötta. Skador och psykisk ohälsa är inget jag tar upp här för det är en annan sak. Nej, det handlar om känslan av att vara olycklig. Saken är den att man undermedvetet har påverkats av andra människor som har blivit oroliga för att bli av med sina jobb eller förlora sin familj, av diverse skäl. Då ska vi också vara olyckliga, bara för att kunna "bräcka" våra medbröder och dito systrar. Vi njuter dock av att kalla oss olyckliga därför att vi då får uppmärksamhet. Vi trivs med att vara olyckliga helt enkelt.

Jag skulle ändå vilja säga att vi generellt sett är ganska lyckliga - och tursamma. Vi lever i en del av världen där vi har en hög levnadsstandard med bra hälsa och bra mat. Man kan förstås fråga sej vad lycka är men om de krav man ställer på lycka bemöts på mer än en punkt kan man nog säga att man åtminstone på den punkten är lycklig över något. Olycka är mer nåt för de människor som råkat ut för något alldeles extraordinärt, som just en fysisk olycka.

Jag tänker säga så elakt jag kan: vi mår bara bra när vi får uttrycka hur dåligt vi mår. Ju bättre vi har desto sämre vill vi må.

Är jag för generaliserande?





"Många syndar enbart för att kunna njuta av sin ånger."