Det har alltid varit söta varelser som fått sälja ett budskap. Det som ser äckligt ut skrämmer bort folk. Men vi kan inte snygga till de döende fiskarna och insekter är redan så främmande för våra ögon att det krävs en fjäril eller en nyckelpiga för att det ska gå sälja ett budskap om en döende natur. Så när naturen skadas av vår framfart är det pseudovetenskap och hycklande opportunistisk politik som vinner sympatier. Man hör det hos folk som verkligen gått på mytbildningen kring klimatfrågan och som kallas klimatpiloter. Dessa piloter ska visa vägen och leva miljövänligt (ett ord vars definition verkligen kan diskuteras!) men vars resultat lämnar mycket övrigt att önska, för såväl oss realister som alarmisterna.
Ett led i dessa klimatalarmisters tankegångar är att knyta alla extraordinära händelser till de fabulösa (och i deras ögon famösa) klimatförändringarna och till och med jordskred längs Götaälvdalen kopplas till dessa klimatförändringar. Risken för skred i den floddalen har alltid varit stor, oavsett vilket klimatet har varit. Det stora problemet är klantiga människor som envisas med att bosätta sej i och kring den lera som avsattes där, först av inlandsisen när den drog sej undan för ca 12.000 år sen, senare av det vatten som fortsätter rinna ut från Vänern till havet. Vår verksamhet bidrar starkt till att erodera marken genom våra tunga byggnader och ständiga vägarbeten men ingen verkar fatta det när den plötsligt ger vika och glider ner i älven.
Nej, teori och realitet är inte alltid överensstämmande. Klimat är visserligen en skrivbordsprodukt men det är en passande sådan. Det är vår uppfattning av hur vädermönstret ter sej från år till år. De skrivbordsprodukter som alarmisterna kommer med dagligen har inget med vare sej klimatet eller dess förändringar i verkligheten att göra. Vi löser verkligen inga problem i samhället genom att släppa ut mindre koldioxid från bilar eller äta mindre kött. Vad vi gör är marginellt i jämförelse med hela jorden.
Vi har kommit bort från huvudfrågan: Hur ska vi få bort de farliga ämnen vi faktiskt släpper ut i markerna, i haven och i luften? Ni vet, bly, andra tungmetaller, läkemedel, andra kemikalier, stora sopberg och annat. Det arbetet verkar göras i det tysta. Jag antar att det beror på att det arbetet är långt ifrån glamoröst. Det är häftigare att tala om hur man ska göra än att verkligen göra det.
"Sarkasm: förolämpande intelligens"
