Det vanliga försvarstalet

SVT och Radiotjänst vann första ronden. Även vi som inte har TV men har dator måste betala därför att det finns tillgängligt. Det vanliga försvarstalet på kritiken mot att vi med datorer måste betala är att man jämför med skolgången och med elektriciteten. Skillnaden här är att skola är en nödvändighet för att barn och unga ska lära sej nåt om samhället och världen och elektricitet är nåt vi gjort oss beroende av för vår vällevnad men TV och liknande kultur är definitivt inget nödvändigt. Det är ett nöje, en fritidssysselsättning.

Jag betalar gärna för programmen, men enbart för de program jag vill se och tänker se. Betala för det du vill se, inget annat. Pay-per-view heter det på engelska och är relativt populärt i sport-TV. Alternativt på skattesedeln, vilket inte behöver betyda att SVTs påstådda position som oberoende blir svår att behålla. Tvärtom kan det innebära att man från SVTs sida tvingas tänka efter hur man gör sej oberoende. Man sitter ju redan i knät på sina politiskt styrda journalister (Erika Bjerström för att bara nämna en, hennes politiska bakgrund står att läsa på Wikipedia).

SVT är redan idag reklamfinansierat. Man kallar det sponsring och det visas i korta snuttar före och efter framför allt sportevenemang. Varför inte löpa linan ut och köra reklam som kan anses vara korrekt för verksamheten?


"Seeing a murder on television... can help work off one's antagonisms. And if you haven't any antagonisms, the commercials will give you some."