Centern är lika rabiata som Miljöpartiet här och hon-som-pratar-i-nattmössan är här på precis lika vilseledande som nånsin Romson eller någon av hennes företrädare. Vänsterpartiet har klamrat sej fast vid klimatfrågan nu under nye partiledaren Jonas Sjöstedt och det är jag tämligen säker på att de kommer att förlora på. Folkpartiet lallar med som vanligt liksom Socialdemokraterna. Moderaterna har blivit aningen tystare på detta området även man då och då hör det självspelande pianot gå igång om klimatet även där. Var Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna står i denna fråga vet jag inte och jag bryr mej inte heller så mycket om vad värdekonservativa partier utan reell substans tycker.
Kontentan är alltså att partierna i vårt nationella parlament gått på klimatbluffen i mångt och mycket. Enskilda parlamentsledamöter kanske har "sett ljuset" men det verkar inte ha någon effekt på det politiska väsendet i stort. Snarare tvärtom, det är ovanligt tyst bland politiker i gemen om klimatet. Att sund vetenskap och vi bloggare fått genomslag här är med stor säkerhet ett av skälen till att endast de mest motsträviga taxarna håller fast vid klimatdravlet.
Vad är då sund vetenskap i sammanhanget? Det jag pratat om i snart fem års tid varje gång jag kommit på klimatfrågan: Det faktum att koldioxiden inte styr klimatet utan är en följd av andra faktorer som i realiteten styr det, det faktum att människans påverkan på jorden är av en helt annan karaktär än den klimathotarna vill få oss att tro, det faktum att man bör sätta in precis allt det som allt levande på jorden gör tillsammans med det ickelevande i sitt rätta sammanhang, dvs att allt samverkar. Folk blundar också för det faktum att koldioxiden följer temperaturväxlingarna, inte tvärtom. Våra utsläpp lär inte ändra på det. Den övriga naturen verkar tacksamt ta emot det vi släpper ut.
"Leendet är en sympatisk rynka som slätar ut de andra."