För ett antal år sen skrev jag här om verkligheten bakom både Allhelgonahelgen och Halloween. Det verkar som det är dags igen för folks förmåga att ta till sej kunskap är synnerligen varierande (sade han i en raljerande och arrogant ton!). Båda dessa traditioner är förvanskade versioner av en typisk europeisk sed som dominerade kontinenten i många sekler fram till dess att kristendomen slog klorna i Europa. Namnen vi har på de båda sederna idag är översättningar av de benämningar den katolska kyrkan gav på den natt mellan 31 oktober och 1 november man traditionellt firade bland såväl kelter som romare och germaner. Skillnaden är att för kelterna var detta deras nyår medan romarna och germanerna inte egentligen firade detta förrän kelterna kom med i Romarriket. När man började fira alla helgons dag var det bland de kristna för att överskugga den romerska festival som firades till alla gudar på våren. Sen kom nåt ljushuvud på att det nog vore bättre att flytta helgondagen till hösten för att överskugga den keltiska motsvarigheten. Våren hade man redan täckt med ett gytter av festivaler så denna hyllning till alla helgon (läs: gamla gudar från de gamla religionerna i förklädnad) flyttades till just hösten, nån gång på 300-talet skedde detta.
Gallerna, samlingsnamnet för kelterna i det som idag är Frankrike, kallade natten Samon, ordagrant sommarens tid, med vilket menades att sommaren officiellt var slut och att ett nytt år började, Giamon, vinterns tid. Giamon firades ut 1 maj under Beltanos, eller Beltane. Idag kallar vi denna höstfest för Samhain (uttalas ungefär Sawen) efter den iriska versionen av Samon.
Natten mellan sista oktober och första november var den natt de döda kom tillbaka från dödsriket. Då gällde det att hålla sej väl med dom för annars kunde det hända att dom förstörde ens liv. Därför ställde man ut sin föregångares skalle på trappen till huset. Den dödes själ tog då skallen i besittning och stannade där tills solen kom upp.
Detta är förstås skrock och vidskepelser men det har sitt ursprung i såväl de sjukdomar man kunde få av att hantera de dödas kroppar som föreställningen att alla har en själ som kunde vandra fritt efter kroppens död. Man visste ju inte lika mycket om tingen som vi gör idag. Att de kunde andra saker än det vi kan är en annan femma.
Både att sätta ljus på någons grav och att sätta ut en pumpa har samma ursprung, en europeisk sed som går ut på att hedra de döda, fast vi här i Sverige och de i USA har tagit fasta på två helt olika aspekter av den seden. Det där med att dela ut godis till snorungar som springer omkring utklädda till en rad olika figurer är nåt helt annat och verkar vara ett hopkok av många olika seder och traditioner. Denna amerikanska syn på allhelgonahelgen är från 1950-talet och verkar mer eller mindre skapad av de amerikanska butikerna som ville dra nytta av den framväxande ungdomskulturen, precis som alla hjärtans dag växte fram vid ungefär samma tid som en hyperkommersiell industri.
Nu vet ni förmodligen lite mer. Tänd ett ljus och tänk på alla döda som ni håller borta, om ni nu tror på döda andar.
"Do you gaze at your bald head and wish you had hair?"
