Extremism är en del av vår natur

Självmordsdåd är inte förenligt med islam, dundrar en imam i Sverige som respons på det bombdåd som ägde rum i förra veckan i Stockholm. Men den som undersöker den mänskliga naturen lite närmare finner snart att extremism, som är den främsta orsaken till att folk spränger sej själva i luften, är en del av den, på mycket ont och väldigt lite gott. Det är en form av reaktion på stress av olika slag. Det bör bekämpas men jag är inte övertygad att några böner eller fatwor kan hjälpa. Eftersom en extremist, vilken sort kvittar nog, inte är direkt mottaglig för logik måste man lirka med honom eller henne. Det är samma sorts stress som fick buddhistmunkar i Vietnam och andra ställen att tända eld på sej själva i protest mot kriget. Den sortens extremism är lika destruktiv psykiskt den men det drabbade ingen annan fysiskt.

Medan säkerhetstjänsterna nu med ljus och lykta söker efter orsaken till att självmördaren gjorde som han gjorde glömmer de bort just den här aspekten, att extremister inte har samma sorts logik som vi andra har. Om vi försöker tänka oss in i hur de resonerar kanske vi kan komma dom närmare och kunna stoppa dom. Det var så man stoppade andra terrorister, t ex knasbollarna i Baader-Meinhof och Schakalen. Men idag är man så inriktade på avlyssning och spaning att man troligen glömt bort psykologin. I Storbritannien erkänner premiärministern att de misslyckats med just detta, att komma dom nära och se till att stävja extremismen från början. Det gäller förstås inte bara religiösa extremister, som det tyvärr finns tretton på dussinet av världen över, utan lika mycket politiska tokar som de där maoistiska knarklangarna i Peru, Sendero Luminoso.

Jag vill gå så långt som att säga att extremism är en psykisk sjukdom, en ytterligt farlig version av såväl psykisk som fysisk stress som hos vissa individer kan gå så långt som till självmordsdåd som detta eller att skjuta ihjäl en massa elever på en skola och sen sej själv. Att kalla det posttraumatiskt stressyndrom är att blunda för vad det är, nämligen något potentiellt farligt. Sen kan vi jämföra med hur många dåd vi vill. De är alla hemska och även om psykologer och psykiatriker kan få vatten på sina kvarnar gällande sina teorier och hypoteser om den mänskliga naturen så är det ändock människor vi talar om, människor vars kopplingar i hjärnan har gått sönder på nåt vis.

Frågan är om vi kan reintegrera extremister i vårt samhälle om de inte vill det. Vad tror ni?