Al Gore-effekten är en delvis skämtsam term för att vädret på det ställe Al Gore anländer till blir märkbart sämre. Jag har skrivit om det tidigare (bara att leta i mitt arkiv, boys and girls!) när herrn i fråga anlände till Melbourne. Nu har den effekten drabbat nyhetsbyrån APs utsände Seth Borenstein som fick stå 7 timmar i kö med många andra i väntan på att få komma in för att övervaka FNs klimatmöte. Där stod de i kylan och blåsten. Sen började det snöa också, något som inte är speciellt vanligt i Köpenhamn före jul (kolla statistiken om ni inte tror mej). Till slut stängde FNs representanter dörrarna och bad folk gå hem. Då började folk bua och en hel del hårda ord om FN som organisation fälldes, enligt min mening med all rätt. Jag kan tänka mej att folket som ska bevaka toppmötet inte är så glada på FN just nu. Att Al Gore bestämde sej för att komma i alla fall ser jag som ett desperat drag från hans sida. Han är något av en exhibitionist och han tål inte att andra tar rampljuset från honom.
Inne på själva mötet, där det är varmt och skönt och högdjuren slipper kalla vindar och snö, skriker just dessa högdjur halsarna av sej. Värst skriker Storbritanniens premiärminister som ylar om att ett misslyckande i förhandlingarna kan leda till ekonomisk katastrof. Fel, min käre Gordon Brown, det är vad ett LYCKAT avtal kommer att leda till. Ett misslyckande innebär att vi i alla fall får behålla pengarna och kan hjälpa våra grannar i världen på ett bättre sätt än som föreslagits hittills. Ser inte delegaterna och folket att de som företräder tredje världen-länderna är girigbukar som inte har en tanke på att hjälpa sina respektive undersåtar?
Så, låt oss hoppas att förhandlingarna misslyckas så mycket som möjligt. Det handlar om att rädda världen, inte från några gaser utan från giriga politiker och tjänstemän.
Bilden ovan är en pastisch på vetenskapstidningen New Scientist som inte bara rackar ner på klimatfrågans kritiker utan t o m tar de ansvariga för lurendrejeriet och bluffarna vid CRU i försvar och anser att det var nåt bra.
Missa inte kolumnisten Mattias Svenssons debattartikel om att de gröna blir allt brunare och t o m är beredda att avskaffa demokratin i sin jakt på allt som de anser vara miljöfarligt.
