Härligare omslag till Beggars Operas platta Pathfinder från 1972 får man leta länge efter. Själva framsidan är redan i sej så absurd att man bara häpnar; en astronaut sitter till häst! Men det blir bättre. Originalomslaget går att veckla ut så man får denna bild:
Rymdmusik kanske nu någon tror att det är på plattan. Starka syntar som ger atmosfäriska toner som bakgrund till en stillsam orkester med gitarrer och trummor. Men icke då. Detta är 1972 års motsvarighet till senare tiders black metal, och alla gånger bättre än något ur den genren. Sju låtar med ganska mörka texter och en mörk underton, allt skickligt orkestrerat av gitarristen Ricky Gardiner. Stundtals är det ganska tung musik, man blandar in folkmusik i mixen, och gitarren används flitigt. Faktum är att det instrument med tangenter som används mest här är dom på en hammondorgel.
Musikaliskt rör vi oss i den progressiva rockens territorier, symfonisk rock med lite folkmusik och jazz stoppat in här och där. Detta är skottarnas tredje album (jag har inte hört de två första i sin helhet, endast enstaka låtar som jag dock gillar väldigt mycket) och det märks att de kan sina saker vid detta laget. Sångaren Martin Griffiths är också han felfri och stämmorna han och Gardiner ibland ger sej in i ger en extra dimension åt låtarna, som är sju till antalet.
Här får man sej till livs bland annat häxförföljelser, en resa i (den inre) rymden, en åtta minuter lång cover på den minst sagt knäppa Macarthur Park, en satanistisk kvinna som man verkligen ska akta sej för samt hajar som blir till haggis.
Pathfinder är en perfekt platta att börja med om du vill lära känna symfonisk rock av den finare sorten. Välkomna ombord, hoppas det hårda språket i texterna inte skrämmer för mycket.
"Sister of satan
Your scorpion sits by your side
(That's the evil of Madam Doubtfire)
Deep in the darkness
Your dervishes dance and deride(That's the evil of Madam Doubtfire)"
