Jag trodde inte att jag skulle hitta nåt nytt i bluesrockens förlovade land, men nyligen hörde jag för första gången nåt som fick mej att hoppa högt inombords av glädje. Ett holländskt band vid namn Flavium som 1975 gav ut sitt debutalbum, Bad Luck, kom min väg via YouTube. Jag klickade på länken för att jag tyckte både titeln på plattan och bandnamnet verkade häftiga.
Själva musiken är inte speciellt nyskapande, elektrisk blues av samma snitt som Eric Clapton, Jeff Beck och Savoy Brown höll på med vid samma tid, men det är just sån bluesrock jag gillar allra mest. Det blir ännu bättre av att det är folk från Nederländerna som spelar. Vi är inte direkt överösta av musik från kontinenten numera. Golden Earring och Focus är väl undantagen och då är det nog bara deras respektive största framgångar som nån gång får spelningar i radion (Radar Love respektive Sylvia). Det faktum att jag aldrig hört talas om Flavium tidigare säger mej två saker: dels har jag inte letat tillräckligt ordentligt samt dels spelas riktig bluesrock alldeles för sällan i radio, oavsett om vi talar om vanlig radio eller musikradio.
Detta är alltså ren och skär elektrisk bluesrock av samma snitt som Eric Clapton, Foghat och Savoy Brown. Den är väsensskild från Golden Earring och Focus, som mer höll på med hårdrock respektive progressiv rock vid samma tid. Musiken är sprittande och även om låtarna, främst då första låten Thumbing Back West och och titelspåret Bad Luck, följer bluesens ramar närmast slaviskt i ackordföljderna och tonlägena så är det fräscht för varje ny låt och sångaren låter som en riktig bluessångare från den elektriska eran. Musiken är positiv utan att vara för glad. Blues ska ju vara negativitetens högborg inom modern musik.
Sista spåret, Buy Me A Bottle, låter faktiskt som nåt som Foghat hade kunnat göra. Tanken går till musiken på plattorna "Rock'n'roll Outlaws" och "Fool For The City". Vissa av låtarna ger också utrymme åt 1970-talets favoritklaviatur, hammondorgeln. Den hörs väldigt mycket här. Som alltid med bluesrock av det här snittet hörs munspel då och då i låtarna, men det är gitarren som dominerar ljudbilden. Allt som allt en mycket trevlig upplevelse. Gå på YouTube som jag gjorde och lyssna noga. Gillar du bluesrock så gillar du Flavium.
"Buy me a bottle, a bottle of gin
I need to comfort the state I'm in"
