torsdag 31 juli 2014

Irak i minne 1932-2014

Det är helt utan sorg i hjärtat jag måste meddela att staten Irak har avlidit efter en lång tids svår sjukdom. Det föddes i början av 1930-talet då det, precis som nu, var vanligt att sätta vissa "viktigare" personer som ledare i konstgjorda länder. Det var inte önskat av någon men med tiden växte ändå en viss acceptans fram. Faisal I blev satt att leka kung över det brittiska protektoratet Irak 1921 och när britternas "kontrakt" gick ut i oktober 1932 såg Faisal sin chans att göra landet självständigt.

Alla som kom att bo i Irak blev sen vittnen till flera blodiga maktövertaganden, och med början den 14 juli 1958 då kung Faisal II mördades, övertogs makten av militären som gjorde Irak till en republik. Sen följde ett antal sådana maktskiften, ända till Saddam Hussein grep makten 1979. Han hade varit med redan 1958, som ung adjutant när hans läromästare Adb al-Karim Qasim grep makten från kungafamiljen. Qasim blev sen själv mördad fem år senare.

Hela tiden märktes det ju hur illa konstruerat landet faktiskt var. Det var revolter nästan hela tiden ända tills Saddam Hussein lyckades kollra bort alla i landet genom att starta ett krig mot Iran. Sen han blev detroniserad har dock Pandoras ask öppnats igen. Nu sitter de vid bankettbordet och väntar på att få stycka upp den stora kakan.

Det är dock med sorg jag ser att det som kommer istället är bland annat en grupp militanta bakåtsträvare med religionen som ledstjärna, och som samtidigt håller på att hjälpa till med att döda en annan konstgjord nation, Syrien. Att en nation går under gör inte mej nåt, speciellt inte som Irak var en konstgjord sådan med så många folkslag som inte höll jämnt, men det ska inte ske på bekostnad av vanligt folks väl och ve. Tyvärr är det vad som sker just nu i hela Mellanöstern.

Revolutioner sker aldrig från folket. Det är sällan som folket reser sej framgångsrikt mot härskarna. Det är alltid en klick som får folk med vapen med sej i en revolution. Inte sällan är de ur samma grupp som härskarna och deras motiv är påfallande ofta att de vill ha makten själva. Därför ser jag inte det som händer i Syrien och Irak som något bra.

Irak är dött, det vi ser nu är dödsryckningarna. Vad som kommer härnäst kanske kan kallas Irak igen, men det kommer inte att vara samma sak som innan. Bra är det kanske att det blir mindre och mer slimmade länder, men inte lika bra att man låter religionen styra agendan. Vi får se hur det går. Säkert är att Irak som vi lärt känna det de senaste 80 åren är borta...



"I like work: it fascinates me. I can sit and look at it for hours."

Populära inlägg