Problem med religion - del fyra: Treenigheten inom kristendomen

Religioner har en tendens att lagra legender från olika håll på ett sätt som gör att vi idag får problem att se igenom dessa och se verkligheten bakom. Jag har skrivit om detta tidigare så nu tänkte jag samla det i en serie som jag kallar "Problem med religioner".

Vad får du om du sätter samman ett och ett? Ett, förstås, eftersom det endast är vid addition man får två. Sätter man samman nåt blir det ett enda, vad det nu är. Det är just vad man gjort inom kristendomen, bara att man sätter ihop tre saker till en enda entitet, den så kallade treenigheten. Det är fadern, sonen och den helige ande. Man utgår från en passus i Johannesevangeliet där Jesus säger att fadern gav honom vad han ska ge sina lärjungar, dvs sej själv, fadern genom honom och den helige ande. Guden lir då lite mer personlig, som en kompis man kan vara lite mer intim med. Kanske lite för mycket åt det multipla personlighetshållet men fullt okej för en del.

Är soffan således helig nu när Jesus tog i den? Eller rörde han nånsin vid den? Därom tviste de lärde...

Det här att tre kan vara ett samtidigt som en är tre i en är synnerligen unikt, men det låter samtidigt inte helt olikt den trojka, triad som var vanlig i Europa före kristendomens intåg på den europeiska scenen. Men det handlade om tre gudar som representerade de tre viktigaste samhällsgrupperna, krigare, bönder och präster. Möjligen använde man sej av denna treenighet för att locka över en del (märk väl inte alla!) viktigare människor till kristendomen.

Nu vill jag inte säga fullt ut att treenigheten har sin grund i det europeiska samhället för treenigheten är ett alltiett-paket utan behov av tre gudar som beskrev de tre olika samhällsgrupperna. Men detta med treenigheten gick inte hem hos alla för det finns en del kristna falanger som tolkar passagerna i Johannes och Matteus olika. De som kritiserar treenigheten tar fasta på en passus i Matteusevangeliet där det uttryckligen står att det endast är herren som är den man ska tillbe.

Egentligen baserar sej hela snacket med treenigheten på bråket mellan olika kyrkomän som handlade om huruvida Jesus var samma sak som fadern eller inte. Arius (vars lärjungar efter honom kallas arianer) var en av dom som hävdade att Jesus var en man född av gud och predikade guds ord men att han inte var samma sak som fadern. Han var således underställd sin fader. Faktiskt ger bibeln mer stöd åt Arius tolkning än åt den om treenigheten som växte fram efter kyrkomötet i Nicea 325. För Jesus talar oftare om sin fader som just sin fader än om honom som samma sak som Jesus själv.

Så hur ska de kristna ha det? Treenigheten står ju inte i bibeln utan är en tolkning av det som står där. Inte heller de sju dödssynderna står med där utan är sånt man har tyckt sej se i de texter som finns. Så är det alltid. Så fort en stor text har skrivits så kommer det alltid nåt ljushuvud och ska tolka det som står skrivet. Vissa anser sej ha företräde på den punkten och vips har vi fått en tolkning som genast blir accepterad som sanningen.

Men faktum är att de allra flesta religiösa texter är skrivna på samma sätt som så kallade medier opererar. Nämligen som så att de medvetet beskriver en sak så luddigt och allomfattande som möjligt så att i stort sett allt man säger stämmer in på det man är ute efter. De som tycker sej se en treenighet i texten ser just det. Andra ser nåt helt annat. Följaktligen blir det gräl om vad som är rätt och vem som har mest rätt. Det är därför kristenheten har spruckit upp i så många delar.

Så vad handlar det om egentligen? Jo, det är samma gamla visa om igen. Det är makt som gäller, makten över de som ska tro på eländet. Tur att vi (förhoppningsvis!) har lite bättre perspektiv på saker och ting idag.




"Life isn't about finding yourself. Life is about creating yourself"