Behovet av traditioner och riter

Vi människor har ett behov av traditioner och riter. Vi behöver bekräfta för varandra vilka vi är. Jag fick denna väldigt kända och uppenbara uppenbarelse när jag såg foton på en ung mans konfirmation någon på 1990-talet. Konfirmationen är en rest, en överlevande rest från en tid då man räknades som vuxen vid ca 15 års ålder. För att sen bevara den traditionen har den fått en religiös dimension men inte är väl en tonåring vuxen, ens de brådmogna. Idag har vi flyttat vuxenriten till 18 års ålder. Men den gamla traditionen lever kvar, i religiös form.

Frågan är; behöver vi den religiösa fernissan i den här traditionen? Jag tycker inte det. Det handlar om att tas upp i samhället och samhället är inte beroende av religiös fernissa. Inte nu längre och egentligen inte förr i tiden heller. Religion är skapat i våra hjärnor för att förklara det vi inte kunde förklara för länge sen. Det handlar om att växa upp, såväl som individ och som art. Kanske den här traditionen kan göras om till att handla om ett förbund mellan mänskligheten och kunskapen, snarare än mellan mänskligheten och hjärnspöken. Vi bör fira att vi som människor omfamnar vetenskap och kunskap istället för den fernissa som idag dominerar initieringsriten in i vuxenvärlden.

Religion som den ser ut idag kanske inte behövs utan dess gränser får förflyttas till det mer andliga, det vi inte kan kan se eller förnimma. Kan vi skapa gudar av nebulosor, svarta hål och gasmoln?



"Den högsta nöjet i livet är att göra det som folk säger att du inte får."