Ämnen, främst väte och helium, i plasmaform bygger upp våra stjärnor. De är olika gamla och existerar också olika länge. Det senare beror på hur de bränner igenom sitt förråd av hydrogen (väte) i kombination med förekomsten av tyngre ämnen som järn och syre. Vår sol har ett begränsat förråd av de senare ämnena så omsättningen av väte till helium går relativt långsamt. Det sker över tidsperioder som vi har svårt att förstå. Den stjärna vi är beroende av har t ex varit igång i ca 5 miljarder år och är beräknad att hålla på i 5 miljarder år till.
 |
| En födelseplats för stjärnor, från Robotbyn. |
Den formerades ur ett interstellärt gasmoln, som det i bilden ovan, vars centrum långsamt kollapsade inåt tills trycket fick temperaturen att stiga och ett objekt, en protostjärna, bildades. När "rätt" temperatur i molnets inre kom de processer vi associerar med en stjärna igång, nämligen den att väte omvandlas under oerhört tryck och fruktansvärt hög temperatur till helium. Man kan säga att stjärnan tändes. Ungefär samtidigt som stjärnan gick igång blåste den ut en rejäl vind i alla riktningar som förde bort alla lättare material från det inre av molnet. Det som blev kvar började samlas i små klumpar som växte sej allt större tills de blev de planeter vi idag känner som Merkurius, Venus, Tellus (jorden), Mars, Jupiter, Saturnus, Uranus och Neptunus. Övrigt material samlades antingen som dvärgplaneter, kometer eller
asteroider. Vi känner hittills till ett dussintal dvärgplaneter varav Eris är den största följd av Pluto.
Kring dessa planeter och dvärgplaneter cirklar ett antal månar. Jupiter har flest, ca 60 månar har man hittills hittat, följd av Saturnus. De flesta planeter har månar, dock ej Merkurius och Venus. Jorden har en eller fem, beroende på hur man räknar. Den diskussionen kan vi återkomma till.
Vår sol är idag bland de största 15 % bland Vintergatans stjärnor och i den lokala gruppen, ett område på ca 40 ljusår, är det bara tre stjärnor som är större och tyngre. Den är nu i medelåldern. Mer om det nästa gång.
"Ingen stor konstnär ser någonsin tingen som de verkligen är. Gjorde han det skulle han upphöra att vara konstnär."
