Läste detta och sen detta, funderade lite och följande inlägg kom ut:
Jag har alltid varit en anhängare av EU-tanken, vilket jag skrivit många gånger i förbigående eller i långa haranger, och det har inte ändrats av de många skandaler kring euron och de många turer som varit kring Lissabon-fördraget. Men dock hyser jag allt större tvivel vad gäller de som styr i EU. De verkar inte ha förstått vad EU borde vara: en löslig union där alla medlemsstaterna ska kunna diskutera frågor som berör kontinenten som helhet. Regler för handel, transporter och ekonomin i stort mellan dessa länder bör vara så enkla som möjligt. Bara de allra nödvändigaste byråkratiska vindlingarna bör få vara med, för att säkerställa att vi inte blir sjuka av dåligt kött, dåliga grönsaker eller får dåliga produkter i andra sektorer.
Vad jag inte vill se i EU är det som EU har utvecklats till nu: ett Europas Förenta Staterna. Vi har en militär organisation vars enda syfte är att hindra flyktingar från att nå EU, vi har ett parlament som stiftar lagar i samråd med ett högre råd som i slutändan gör att de enskilda ländernas lagar måste anpassas efter dessa internationella lagar, vi har en konstitution som ska gälla i samtliga medlemsländer och framför allt har vi regler för handel, transporter och annat som styrs av byråkrater vars enda skäl för sin existens är att de får leka Risk med oss alla.
Vad vi får är ett veritabelt Festung Europa. Vi brukar fysiskt våld genom Frontex, vi brukar ekonomiskt våld på fildelare och fritänkare genom att låta skiv-och filmbolagen göra som de vill i Europaparlamentet och vi brukar emotionellt våld på EU-tanken genom att låta politiker och byråkrater helt bestämma hur EU ska utvecklas. Jag skriver vi eftersom VI bara har låtit detta ske. Invändningen "vad ska vi göra för att stoppa detta?" är förstås giltig i sammanhanget men vi kunde ha låtit de som kan läsa byråkratiska granska texterna från början och stoppat hin håle vid grinden i början av 1990-talet då man pockade på uppmärksamheten första gången.
Så vad kan vi vanliga EU-medborgare göra? Vi har ju genom att rösta på diverse skurkar gett dessa möjligheten att bestämma i vårt namn. Dessa tillsätter sen sina kompisar på poster vi inte kan rösta om, än mindre få full insyn i eftersom det för "vårt bästa" inte bör vara fullt synligt hur dessa poster tillsätts. Sen leker de i sandlådan dag ut och dag in medan parlamentarikerna i Europaparlamentet i stort sett tvingas följa de direktiv som kommer från de stora politikerna.
Jag har alltid sett EU som ett sätt att komma ifrån nationalismen och patriotismen inom de olika länder som är medlemmar i EU. Att få bukt med nationalism och patriotism på personligt plan är nog svårare men om man kan få dessa att bli provinsialister istället vore det bättre. Men på ett nationellt plan har jag sett EU som ett bra medel för att få bort dessa falska sätt att se på folk och fä i världen. Nu är jag inte så säker. Det verkar finnas en rörelse inom byråkratin där som vill att vi ska se EU som ett land, en nation med olika federala delstater. Jag hoppas innerligt att den rörelsen inte vinner mark. Att bryta upp de befintliga länder som funnits i Europa de senaste seklerna till förmån för mindre stater som är lättare att handskas med är mitt mål. Då får provinserna mer giltighet och jag tror också att folk känner sej mer som deltagare ju mindre ett land är.
Har en man från Lille (norra Frankrike) nåt gemensamt med en annan man från Bayonne (södra Frankrike)? Inte mycket. Förutom att de säkerligen kan göra sej förstådda på franska, om än med vissa besvär, så har de inte mycket gemensamt. De har ingen gemensam historia förrän för några hundra år sen då centralmakten med utgångspunkt från Paris tvingade sej på dom båda. Likadant är det med en kvinna från Gladsax (sydöstra Skåne) och en annan kvinna från stränderna kring Malgomaj (nordvästra Lappland). De har ingen gemensam historia förrän de senaste fyra seklerna. Egentligen borde alltså alla staterna i EU brytas upp i mindre, självstyrande provinser med klart definierade namn och gränser, utan att gränserna ska vara ett hinder för något, snarare en information om att man nu har kommit till ett annat land. Språk borde inte vara en gemensam nämnare för ett land, snarare kulturell tillhörighet. Detta sista får bli ämnet för ett annat inlägg. Goddag på er!
"Vissa saker måste man vara fackman för att inte förstå."
