Snart är allt extremt

Extremväder, extremister inom politik och religion, kostextremism. Är extrem ett modeord för tillfället? Ska verkligen det extrema alltid ska få uppmärksamheten på bekostnad av vardagen och det vi uppfattar som normalt? Finns det god extremism precis som det finns elak extremism, vilken är den vi oftast talar om när vi menar extremism? Vem avgör vad som ska anses vara extremt? Är det du eller jag, vi eller någon annan grupp?

Sånt här kan vi diskutera tills vi blir blåa i ansiktet. Men huvudsaken är att vi diskuterar istället för att låta de våldsamma extremisterna få utlopp för sina förstörelselustar. Ju mer jag funderar över extremism och extremer desto mindre övertygad blir jag om att allt är av ondo, åtminstone om vi talar om extremism utanför politik och religion. Såna extremer är i alla fall inte bra för någon. De bygger på övertygelse snarare än kunskap, intolerans snarare än tolerans och baseras mer på rädsla inför det okända än på direkt vetande. Kom ut ur mörkret, mina vänner inom politiken och religionen!

Det finns en extrem som vi inte kommer ifrån och som verkligen kan det sägas vara bra, nämligen det extrema universum. Där kan vi alltså snacka extremer. Om vissa teorier stämmer lever vi i tre av totalt elva dimensioner. Låter inte det intressant?