Mitt förslag till politisk indelning

Den 4 oktober skrev jag ett inlägg om att det är dags att skrota höger-vänstertänkandet. Jag föreslog ett tvådimensionellt diagram där demokrati ersätter antingen höger eller vänster horisontellt och på den vertikala axeln fanns anarki och auktoritärt styre som varandras motpoler. Nu har jag reviderat detta diagram och ersatt de senare posterna med individualism och kollektivism. Man kan förstås sätta in vad som helst vertikalt men horisontellt kvarstår demokrati och diktatur som varandras motpoler.

Så här har jag tänkt mej den nya politiska indelningen.

Det är framför allt tänkt att detta diagram ska användas på enskilda personer eller partier såsom de uttrycker sej i tal eller skrift. T ex vill någon att alla ska ha rätt till att lära sej skriva och räkna efter hur varje individ är utformad hamnar man långt upp åt individualism och på demokratisidan. Vill man dock inte att de ska gå i skolan, i alla fall inte vissa grupper av barn, så hamnar långt ner på diktatursidan åt kollektivism. Ska alla barn lära sej utan åtskillnad hamnar man på demokratisidan nere vid kollektivism.

Den här indelningen av politiska åsikter är inte mindre subjektiv än den traditionella höger-vänsterskalan men den har många fördelar, framför allt att man kan sätta en punkt för varje åsikt lite varstans på kartan. För min del blir det sålunda:

Jag vill att skolan ska behandla varje elev som en individ och att alla dessa ska ha rätten att tycka till om undervisningen i alla lägen. Det placerar den åsikten uppe i det vänstra övre hörnet.

Jag vill inte att rasister, revolutionärer och främlingsfientliga ska ha rätt att yttra sej i ett demokratiskt sammanhang. På gatan kan de skandera bäst de vill men inom demokratins väggar ska de tiga av det skälet att många av dom är emot demokratin som form. Odemokratiska åsikter hör inte hemma i en demokrati. Det är en diktatorisk åsikt och samtidigt mycket kollektivistisk åsikt vilket placerar den längst ner i högra hörnet. En sorts version av demokratur där alltså.

Fortsätter man så kan man få en hel karta full med prickar. Graderingen gällande hur mycket åt ett håll det ska gå är helt subjektivt men om man kommer överens om hur det ska gå till att gradera allt ska det nog gå rätt bra.

Mitt förslag är ännu under utveckling och kan komma att revideras fler gånger. Det innehåller heller inga svar på hur man ska lösa problem i världen och samhället. Det är endast ett sätt att visa omvärlden vad man tycker i en sak och var på denna skala dessa åsikter kan återfinnas.

En sista fråga: Hur graderar man demokrati?