En liten personlig litania

Tänk er situationen: I ett rum sitter ett antal personer varav vissa känner varandra, andra inte. In i rummet kommer en person som de allra flesta tittar till på. Många människor väcker andras intresse på en lång rad olika sätt, antingen genom att vara den de är, genom sitt utseende eller nåt de gör när de kommer in i ett sånt här rum. Andra människor väcker näst intill inget intresse alls, vad de än gör eller hur de än ser ut.

Jag hör till den gruppen som inte väcker nån form av intresse alls för de som inte känner mej. Man tittar till, om ens det, sen är jag i praktiken bortglömd. Jag brukar titta till på de människor jag möter för att se om någon tittar tillbaka. De senaste 20 åren har detta skett kanske fem-tio gånger och då har mest likgiltiga blickar mött min. Är jag så ointressant för andra människor?

Det är bara när jag tar fram min kamera som folk tittar, och då är det lite lätt skrämda blickar som möter min. Som om jag skulle ta deras själar eller fota dom utan att dom har nåt att säga till om. Vilket är väldigt konstigt eftersom många av dom själva har kamerafunktion i sina telefoner och plåtar till höger och vänster utan minsta tanke på att de kanske tar någons "själ". Skulle min systemkamera vara så annorlunda, så mycket farligare?

Än så länge har jag inte bemötts av folk som ser min kamera och frågar mej om jag vill ta foton av dom. Jag har själv frågat andra om jag får ta foton på dom och hittills har jag bara fått ett positivt svar på denna fråga. Vad gäller frågor får jag fortsätta fråga om folk är intresserade av att bli fotade av mej. Så enkelt är det bara. Jag har gjort i ordning visitkort så folk kan kommunicera med mej i framtiden om de vill. Vad gäller folks intresse för min person vet jag inte vad jag ska göra. Det är nog inget jag kan göra nåt åt. Min kamera gör att folk åtminstone uppmärksammar mej, även om reaktionen sällan är den jag önskade den skulle vara.



"Vi har det bra, vi här bak i bilen, 
och vill ej va med om nån krock"

Dumheter världen över

Tillbaks igen efter en dryg veckas uppehåll, och inte verkar det ha blivit bättre i världen.

Storbritannien har haft val och inte har det väl gått som någon önskat. De Som Bestämmer (DSB) har vunnit oavsett vem som är premiärminister. Från svenskt håll ojas det över resultatet, men även här är det ju status quo som gäller. Det är samma sorts politik som förs, oavsett vilken regering vi har. Nu ska man folkomrösta om EU-medlemskapet också. Oj, vad opportunistiskt det låter! Vilken sida som än vinner så kommer resten av Europa inte att godta det. Vinner "uttågarna" kommer EU som organisation att tvinga Storbritannien att stanna kvar. Vinner "stannarna" kommer EU att suga ut landet ännu mer. Några som inte stannar är ledarna för Labour, Liberaldemokraterna och UKIP. Bra eller dåliga beslut? Det får framtiden visa. Det som inte är bra är att alla tror att demokrati är detsamma som politik.

En lärare gör nu det många önskat att lärarna hade gjort för länge sen; inför striktare regler i klassrummet. Men sånt ska komma hemifrån. Det är inte lärarnas jobb att lära eleverna veta hut. I skolan går man för att bli en mer lärd människa och få kunskaper inför vuxenlivet. Men grunden måste komma från hemmet och från dagis. Får man inte lära sej sånt längre?

En av Sveriges många riksfjantar har tydligen haft för avsikt att håna Leif GW Persson genom att skjuta folk på gator vars begynnelsebokstäver bildade meningen "Heja GW". Bara att komma på nåt så patetiskt visar att talesättet "Bästa argumentet mot demokrati är fem minuter med den genomsnittlige väljaren" är sant och väldigt befogat. Jag nämner inte denna fjants namn här eftersom det inte är mördare som det viktiga, det är offren som viktiga.

Ett ikoniskt, historiskt foto som visar hur sovjetiska soldater hissar sin flagga på resterna av Berlins riksdagshus den 2 maj 1945. Det dumma här består inte i att fotografen ifråga regisserade fototillfället, inte heller i att han inte fick den uppskattningen i sitt hemland för fotot, utan i att kriget kunde få hålla på så länge som det faktiskt gjorde. Alla dessa misstag och medvetna förhalningar för att få hålla på med sina hemskheter kan inte rättfärdigas av några som helst ursäkter.

På klimatfronten fortsätter fjanterierna som vanligt och våra politiker och journalister lallar med i klimathotskören. Alltmedan miljön är det som vi borde ägna mer uppmärksamhet åt.



"It sounds so nice
what you're proposing"