Det stora vansinnet

Jag vill gärna ha kontakt med andra människor så jag pratar gärna eller lyssnar på andra som pratar. Vilket ibland innebär att jag lämnar min arbetsplats för att söka upp dom jag anser vara värda att prata med eller lyssna på. Det är påfallande ofta arbetsrelaterade saker som inleder mitt snackande. Sen blir det väl ofta att det spårar ur och handlar om allt annat än jobb, vilket inte gillas av ledningen som tycker att jag latar mej för mycket.
Så jag och andra som också vill ha kontakt ska helst bara vara robotar som är vid arbetsplatsen och gör vad det nu är vi håller på med. Kontakten med andra människor ska vara minimal och helst via det meddelandesystem vi har över datorerna. Men vissa fattar tydligen inte att mänsklig kontakt är en del av jobbet. Vi har inte våra jobb inom så kallade sociala företag för att vara drönare som utan att tänka jobbar på tills klockan ringer. Ett socialt företag handlar om att skapa trygghet i form av mänsklig kontakt med andra människor i samma situation. Vi har nog med asociala och osociala människor i denna världen så det räcker och blir över.

Ett socialt företag handlar som sagt om att skapa en trygg arbetsplats med möjlighet för den som vill ha ett arbete att få arbeta samtidigt som han/hon får möjligheten att träffa andra människor och få kontakt. Mitt kontaktnät har sakta vuxit tack vare detta. Jag sitter inte bara vid datorn och har den kontakten utan jag träffar andra och sakta men säkert får jag kontakt ute på stan också. Sen att jag bufflar mej fram i vissa lägen och uppenbarligen skrämmer vissa är inte bra, men jag får väl lära mej att kontrollera den sidan av mej själv.

Jag skulle vilja påstå att det vi gör "ute på golvet" (vi skannar och redigerar foton från privata samlingar och enskilda journalister där jag arbetar) har mycket större betydelse för samhället än man skulle kunna tro. Det handlar om att skapa och bevara minnen för eftervärlden och om man då samlas då och då för att diskutera de foton vi skannar in, och det samtalet växer till nåt mer privat eller nån diskussion om nåt vidare ämne så har ledningen inget med det att göra. Vi jobbar likafullt för det. Vi är inte där för att se till att en växel ligger rätt i spåret eller att nån panna fungerar som den ska. Vi jobbar på socialt företag för att vara sociala och se till att vår del av samhället fungerar.

Visst kan jag också tycka att det blir för mycket babbel ibland och att det kan tyckas som att jag och andra med mej inte gör något konstruktivt arbete eftersom samtalen kan bli rätt långa men här har jag faktiskt nåt konkret att skylla på. Våra datorer. Vi skannar med skannrar från Canon och datorerna vi sitter med är från Fujitsu. Hemska saker som jag helst vill slippa. Medan dom skannar man kan man inte använda Photoshop till något speciellt eftersom skanningsprogrammet då tar över helt. Resten av datorn blir då till internet eller kolla foton man redan skannat in. Det kan man göra med ett bildvisningsprogram. Men sånt går fort och sen blir man social igen och vill ha kontakt. Speciellt för mej som bara sitter hemma på kammaren så fort arbetsdagen är över är kontakten viktig.

Jag har en rumskompis som jag kan prata med om både det ena och det andra men det händer att han har lurarna på så jag antar att han inte vill bli störd vid dessa tillfällen så jag söker mej ut till andra att prata med eller diskutera nåt i en text jag inte förstår. Vi ska nämligen namnge varje foto efter den text som följer med. Men många verkar gilla att skriva så otydligt de bara kan. Det är bland annat vid såna tillfällen jag passar på att söka mänsklig kontakt. Jag vill ha hjälp med att tyda "hieroglyferna" som skrivits. Så jag går ifrån min arbetsplats, ibland med papper i hand, ibland inte, för att söka hjälp och samtidigt få interaktion som det så vackert heter.

Jag vill ju också lära mej vara mer social av andra. Hur ska jag kunna göra det om jag är "fast" vid min arbetsplats? Det här arbetet har gett mej modet att se världen på ett annat vis än för bara några år sen. Kanske jag ska vara ännu mer modig och se vad jobbet kan göra för mej?

Det är faktiskt lite tröttsamt att ha fasta arbetsplaner där spontana tankerusningar och plötsliga infall inte direkt uppmuntras, i alla fall inte när det gäller att utveckla arbetet och momenten. Jag är en spontan och impulsiv människa, vilket inte gillas av alla har jag förstått. Många på mitt jobb behöver struktur men då kan de säga det direkt till mej istället för att gå på omvägar så att jag får höra det i efterhand. Konstruktiv kritik ska yttras så att så många som möjligt får höra den. Även när det gäller ens personlighet och behov. Ens personlighet är ingen privat angelägenhet eftersom det är den som bestämmer hur man bemöter världen.

Jag vill påstå att de bästa idéerna på mitt jobb har varit dom som spontant har kommits på och sen byggts vidare på av andra. Jag kan inte ta åt mej äran för modellfotograferingen eftersom den kom hittades på av en annan (hon tog bara foton på kläderna när de hängde på galge eller på en docka) och sen byggde jag vidare på den tanken genom att ta med en riktig människa. Men det var en stundens ingivelse för oss båda. Samma sak med gamla foton som sätts ut i skyltfönster. Den idén var också en sorts stundens ingivelse för den som kom på den.

Det är väl spontaniteten och min ovilja att sitta vid datorn (internet är ingen social verksamhet, det är ett nätverk av drömmar utan behov av direkt interaktion mellan fyra ögon). som gör att jag söker kontakt med andra. Synd att chefen bara ser mej när jag interagerar med andra. Då jobbar jag ju inte...



"Knowing your own darkness is the best method for dealing with the darknesses of other people."

Tema fotografering: Reklam

Reklamfotografering är något jag inte har försökt mej på ännu. Jag har fotat en hel del produkter och prylar förstås men inget avancerat. Det skulle vara väldigt kul att få göra en riktig produktfotografering nån gång. Här är ett enkelt exempel på vad jag gjort på egen hand hittills.

Bilden är tagen hos en volvohandlare i Katrineholm i julas. Vem som helst kan ju svänga ihop en sån här bild så detta är inget speciellt, ändå var det riktigt spännande att få möjligheten att göra ett sånt här minireportage. Jag tog många fler bilder på andra bilar i butiken så tro inte att jag slösade bort all energi på en enda bild. Nu ser jag fram emot fler fotosessioner. Inte bara fotomodeller utan också produkter.


"I have loved the stars too fondly to be fearful of the night."

ShoutOut: Cookies and sweets

Jag vill göra reklam för en blogg jag nyss har upptäckt: Cookies and sweets. Den drivs av en tjej vid namn Simona som älskar att baka och som också fotar sina verk. Inte nog med att bakverken och godsakerna ser farligt goda ut, hon är fantastiskt duktig med kameran också. De vinklar hon hittar för sina foton skulle jag inte ha upptäckt så där utan vidare, men det beror på att jag inte bakar regelbundet och ser då inte det jag gör på samma sätt som Simona gör.

Hennes blogg hamnar i min lista här till höger. Bilderna hon tagit på sina verk finns att beskåda här. Jag blir, som vi göteborgare säger, läskad av alla härliga saker jag ser i hennes foton. Farlig kvinna det där...



"If you're afraid of butter, use cream"

Tema fotografering: landskapsfoto

Dagens bild är ett landskapsporträtt över gränstrakterna mellan Värmland och Dalarna. Precis bortom sjön börjar Värmland förresten. Jag kallar mej själv entusiastfotograf, vilket är ett finare uttryck för amatör med professionell attityd. Ni som läst min blogg har sett mina tågfoton, modellfoton, skojiga foton, astrofoton etc men jag tar också landskapsfoton när jag kommer åt.

Det är både lättare och svårare att ta landskapsfoton än man skulle kunna tro. Lättare i det att det egentligen bara är att sikta mot fjärran och trycka av. Svårare i att det egentligen inte är så att man bara kan sikta mot fjärran och trycka av. Visst, den här bilden kom till så att jag siktade mot sjön mellan träden och tryckte av utan att bry mej speciellt mycket om omgivningen. Jag hade inte haft kameran så länge och hade den fortfarande på automatisk inställning, vilket innebär att kameran sköter om allt så fort man tryckt ner knappen för att få autofokus.

Men vill man lära sej mer om fotografi ska man lämna autoinställningen och söka sej vidare till de mer avancerade inställningarna. Idag hade jag inte tagit den här bilden så där rätt upp och ner. Jag hade kollat hur ljuset faller på grenarna, var bästa punkten för att få fin och jämnt fördelad skärpa skulle kunna vara och jag hade tänkt mej hur det skulle kunna vara att få fram lystern på bättre sätt.

Så man utvecklas som fotograf, precis som man utvecklas i alla andra områden där man vill vara kreativ. Fotografi vore en bra hobby för folk med monotona arbetsuppgifter för då får de utlopp för kreativiteten. Landskapsfotografering är då ett väldigt bra sätt att tänka kreativt. Kolla ljuset, kolla skillnaderna mellan mörkt och ljust, kolla djupet och kolla skärpan. Men skaffa en systemkamera. En mobiltelefon är bara bra för selfies, och knappt ens det.



"Create with the heart; build with the mind"

Dagens bild: Äpplekaka med vaniljsås

Denna fina dessert fångade jag förra året på järnvägsstationen här i Malung, där ju min arbetsgivare har en kombinerad servering och second hand-butik. Kom gärna in när ni har vägarna förbi!



"If more of us valued food and cheer and song 
above hoarded gold, it would be a merrier world."

Tema fotografering: Mitt fotoprojekt

En del kanske har sett att det förutom mitt namn står Photo4Life på en del foton jag lägger ut här och var på nätet. Det är namnet på mitt projekt som har till syfte att det jag fotar ska vara för livet, inte bara så att det är för resten av mitt liv eller andras liv, utan för att jag vill förbättra andras liv genom fotografering. Vi reagerar olika på ett foto tas, men gemensamt är att vi har ett förhållningssätt till fotografin som konstart.

Även för såna som inte gillar att bli fotograferade kan det vara bra att bli förevigade, eftersom chansen att folk kommer ihåg dom då är större. Vi lever sen snart 200 år tillbaka i en väldigt visuell tid där fotografin fyller en väldigt stor och viktig funktion. Så det blir allt viktigare att bevara oss själva för framtiden så de som kommer efter oss får veta vad vi gjorde, vad vi tänkte och vilka problem de kan tänkas lösa som vi inte klarade av.

Jag fotograferar därför människor, landskap, städer, bilvägar, järnvägar, allehanda fordon och byggnader för oss att minnas och för eftervärlden att se på om allt detta skulle vara borta i deras livstid.

Det är vad Photo4Life går ut på. Kanske fler kan inkluderas i detta?



"You have enemies? Good. That means you've stood up for something, sometime in your life."

Influensa...

Stel i lederna som också värker lite lätt, envis hosta och allmänt vimmelkantig. Så känner jag mej just nu. Ändå går jag till jobbet. Varför? Jo, för att det inte är värre än att jag åtminstone kan ge 75 % av min arbetsförmåga. Hoppas bara att jag inte börjar snörvla och nysa under helgen. Det plus att det ska susa i huvudet varje gång jag åker på nån förkylning eller influensa är inte kul. Men jag ska rida ut detta och återkomma nästa vecka, pigg och nyter. Det visar sej om så är fallet...



"The reason many people in our society are miserable, sick, and highly stressed is because of an unhealthy attachment to things they have no control over"

Tema fotografering: Fotosession med Josefine del två

Här kommer en till bild med Josefine, denna gång från dagens session. Dagens session anser jag vara den bästa hittills av alla sessioner vi har haft med kläderna på second hand-butiken här i Malung. I morgon blir det en tredje. Vi får väl se vad det blir av den.

"The secret to modeling is not being perfect. What one needs is a face that people can identify in a second. You have to be given what’s needed by nature, and what’s needed is to bring something new."

Tema fotografering: Fotosession med Josefine del ett

Idag hade jag en finfin fotosession med Josefine, en jobbarkompis och jag anser henne vara en god vän. Hon är en mycket trevlig ung dam som gillar att visa upp sej för kameran, och hon gillar att fota själv, från och till. Jag har sagt till henne att hon borde bli fotomodell. Så här ser hon ut i vanliga fall:

Jag tänker inte visa alla bilderna här för det skulle sluka stora delar av utrymmet man får av Blogger. Jag kommer att portionera ut bilderna på andra ställen allteftersom. Här är ett foto i alla fall, ett som blivit ganska populärt på denna sidan:

Det kommer fler bilder, var så säkra!




"När du kommer till ett vägskäl, ta det"

Viktig artikel om begreppet demokrati

Ingemar Nordin på Klimatupplysningen har skrivit en intressant och mycket viktig artikel om demokrati som begrepp och de hot som finns mot demokratin. Jag tycker alla ska läsa den och se vilka människor det är som driver klimatfrågan framåt. Man blir faktiskt mörkrädd när man ser att det finns såna fascisttendenser hos människor som har poster nära makten. Jag bidrar med ett utdrag ur artikeln så ni får se vad det är Nordin skriver:

"Vi är, skulle jag vilja hävda, så sakteliga på väg in i ett auktoritärt samhälle. Ty det som utmärker ett auktoritärt samhälle är att det vilar på dogmer som inte får ifrågasättas: Att Gud existerar, att Jorden är universums medelpunkt, att det är en historisk nödvändighet att kommunismen kommer att segra, att den vita rasen är överlägsen alla andra, osv. I ett auktoritärt samhälle lärs sådana här dogmer ut via kyrkor, skolor, universitet och media. På samma sätt håller det på att bli i Sverige med domedagsprofetiorna om klimatets oundvikliga och katastrofala uppvärmning om vi inte med alla medel drastiskt drar ned våra koldioxidutsläpp. Inte ens de mest extrema profetiorna får ifrågasättas."

Speciellt farligt är det när vi ser fascismen ute i vida världen och försöker bekämpa den men inte ser en liknande form av fascism på hemmaplan. Det stora hotet kommer inte från invandringsfientliga slagskämpar eller fönsterkrossande röda aktivister, utan från människor som anser att demokratin är ett hot mot deras maktposition och de använder klimatfrågan för att förstärka denna position, helst på demokratins bekostnad. Titta inte på Syndikalisterna eller Svenskarnas parti, dessa är amatörer. Nej, titta på de Ingemar Nordin nämner i sin artikel.

Det är bättre att låta vetenskapen sköta sitt, mina kära politiker och åsiktsmaskiner. Ge dom gärna pengar för att forska vidare med, men det ska inte vara med förbehållet att de ska komma med resultat ni gillar. Det ska vara sånt som för samhället i gemen framåt. Som detta med blandningen av neandertalare och moderna människor till dom vi är idag. Klimatfrågan behöver inte infekteras av politiker och åsiktsmaskiner. Den ska avgöras av folk som kan sin sak och inte låter sej påverkas av folk med auktoritära åsikter. Jag avslutar med Isaac Asimov och hans kloka ord längst ner.



"Anti-intellectualism has been a constant thread winding its way through our political and cultural life, nurtured by the false notion that democracy means that 'my ignorance is just as good as your knowledge.'"