Vintern - en betraktelse utifrån de som drabbas av den

Så smög sej vintern på oss igen. Som puder eller fjun här i södern till en början. Det stora artilleriet kommer väl senare. För oss som blir fast här året runt och inte har råd att festa på Playa del alcohol blir det att fira julen i mörkret och kylan. För även om snön kanske inte ligger över jul, det är faktiskt väldigt ovanligt att man får vita jular söder om Sundsvall i Sverige(!), så kommer kylan att vara med oss. Det vita på marken bryr jag mej inte speciellt mycket om, den är rätt fin när den väl ligger. Det är när den kommer ner som jag ryser inombords. Den piskar en i ansiktet och får en att gå böjd som en gammal man och möter man nån ser vi båda ut som om all världens sorger låg i en container på våra ryggar.

Men jag ska väl inte klaga. Vintrarna här i södra Mellansverige är inte så extrema. Det har bara varit två gröna jular här sen jag flyttade upp hit. I Skåne är det ovanligare med vita jular. Två eller tre har jag varit med om under jag bodde där. Jag hör folk här i Dalarna klaga på att det är för lite snö, men statistiken (så länge det endast handlar om snö på marken i sej och inte hur mycket snö där ligger är statistiken korrekt!) talar emot de som klagar. Vintrarna här i Dalarna är i regel uppdelade på tre zoner och flera omgångar. Snön i fjällen är garanterad från slutet av oktober till början av maj. Det går inte att undgå den där uppe. I skogsområdena söder om fjällen är det annorlunda. Där kommer snön i genomsnitt inte förrän i månadsskiftet november-december och stannar "bara" till april.

De ska alltså inte klaga så mycket. Den kommer när den kommer. Några klimatförändringar orsakade av oss har ingen skuld i att vintern kommer senare en säsong och tidigare en annan. Det kallas väder, rätt och slätt.




"Om du ser ut som ditt passfoto 
är du inte frisk nog att resa"