Det system som ett vanligt samhälle innebär är en sak, det är ett arv från våra förfäder där det var väldigt viktigt att man höll samman och visade lojalitet mot varandra i kampen mot andra grupper, men framför allt mot stora hjordar med gräsätare som inte alltid gillade ens närvaro och köttätare som gärna såg lite människa på menyn. Men det system socialarbetaren pratade om handlade mer om att myndigheterna anser sej vara det samhällets stöttepelare. Vi tillåter myndigheterna göra detta eftersom vi lever i den felaktiga uppfattningen att myndigheterna är de naturliga arvtagarna till våra ledare. Det är dom inte. De har uppkommit som en följd av att fler människor vill vara med och bestämma, och dessa anser att de har rätten att vara en hjälpreda för de ledare vi väljer.
Har ni sett Javisst, herr minister? Där har vi en bortkommen och självupptagen minister som ständigt blir bortkollrad av sluga och ännu mer självupptagna myndighetspersoner, tjänstemän som bara vill ha två saker: mer makt och att samhället förblir så strikt och stelt som möjligt så att deras egna maktstruktur inte hotas. Denna engelska komediserie presenterar en fullt möjlig verklighet, om än komprimerad och driven till det närmast absurda, där det vi kallar politik egentligen styrs av myndighetspersonerna och de politiska partierna blir manipulerade av departementens folk.
Bild hittad hos Christan Dahlgrens blogg. |
Systemet verkar alltså vara en stat i staten, utan att vara fri från den. Det är den parasit som gjort sej oumbärlig för samhällets fortlevnad. Fanns det byråkrater på savannen för 2 miljoner år sen? Fanns dom för 100,000 år sen? Behövdes deras tjänster när de första stamråden uppkom för kanske 50,000 år sen? Det verkar som om ju mer avancerat vårt samhälle blir desto starkare växer sej samtidigt känslan av att "göra karriär" inom ledarskikten. Adeln och prästerskapet var det första steget mot denna stat i staten. Idag har vi alltså med byråkrater att göra och vi kan inte göra oss fria från dom. Jag undrar vilket nästa steg ska bli?
"A bedtime story for the children of the damned"