April Wine är ett av Canadas bästa rockband, och de har hållit på i 45 år med sångaren och gitarristen Myles Goodwyn som enda konstanta medlem. När Stand Back spelades in och gavs ut 1975 hade bandet redan etablerat sej i Canada som ett av de mer rockigare banden, med drag av landsmännen Bachman-Turner Overdrive fast med mer melodiös rock och gladare låtar. Ändå är detta album, såsom omslaget antyder, en riktig kanonplatta. Oowatanite, som inleder plattan, sätter tonen direkt. Det är en högerkrok rätt i solar plexus där den nu tyvärr bortgångne basisten Jim Clench sjunger en sång om vilken härlig natt det var.
Sen varvas rocklåtar med lite lugnare låtar, med lite vit soulmusik i form av den funkiga Baby Done Got Some Soul som härligt avbräck. Som alltid med April Wine finns det plats för lite lugna kärleksballader, vilket inte direkt tilltalar mej men till viss del funkar dom här som rogivare mellan de ösigare låtarna. Musikaliskt låter April Wine rätt nära Status Quo, Nazareth och Styx, och i likhet med dessa band har April Wine haft vissa problem med att nå andra sidan av Atlanten från sitt eget land sett. I hemlandet Canada är de dock hur stora som helst och spelar fortfarande på arenor och festivaler runtom i landet.
I mitt tycke är första låten, som jag redan nämnt ovan, samt Don't Push Me Around de bästa, men det finns pärlor även längre fram, till exempel den rockiga avslutningen med det långa och lite fjantiga namnet Tonight Is A Wonderful Time To Fall In Love. Kolla gärna också den sexuellt laddade Slow Poke, sjungen med extremt djup röst i en sorts parodi på Barry White.
I mitt tycke är första låten, som jag redan nämnt ovan, samt Don't Push Me Around de bästa, men det finns pärlor även längre fram, till exempel den rockiga avslutningen med det långa och lite fjantiga namnet Tonight Is A Wonderful Time To Fall In Love. Kolla gärna också den sexuellt laddade Slow Poke, sjungen med extremt djup röst i en sorts parodi på Barry White.
Jag kan rekommendera vilken som helst av April Wines plattor, utom det allra första som kom 1971 och är ganska osammanhängande, samt Walking Through Fire från 1986, vilket är ett riktigt uselt album fyllt med synttrummor och dålig AOR-musik av det sämre slaget. Stand Back är dock bland deras allra bästa och det går hem nästan överallt där 70-talsrock spelas.
"I'd like to see you with the lights turned down
And I'd like to see you when you go down
I'm gonna be there, right by your side
I'm just gonna hang on, and let you take me for a ride"
