måndag 12 maj 2014

Min favoritmusik: Brothers In Arms


Mark Knopflers gitarr av märke National pryder omslaget till Dire Straits mest kända och mest sålda album. När skivan kom 1985 var det ett paradigmskifte i det att detta var den första platta som sålde en miljon skivor, och senare också mer, i det då nya formatet CD (Compact Disc). På sätt och vis talar omslaget om denna blandning av gammalt och nytt. Gitarren är från 1937, molnen och himlen är tidlösa medan själva omslagsdesignen skvallrar om det typiska för 1980-talet. Det skulle vara färgglatt och pråligt, men samtidigt stramt och tillrättalagt, samt aningen ödesmättat. Sån är musiken också, stram och tillrättalagd, ödesmättad men också med en nypa bitsk glädje.

Melankolin är typisk för Mark Knopfler vid denna tid. Föregångaren Love Over Gold var likadan, fast utan den här plattans glada utrop mitt i. Det glada utrop jag talar om förstås Walk Of Life, en rockabillylåt om livet som gatumusikant i Londons tunnelbana. Den bitska glädjen är Money For Nothing, Dire Straits största singelhit. Annars dominerar svårmodet på denna platta. So Far Away, Ride Across The River, The Man's Too Strong, Brothers In Arms och Why Worry är alla genomgående melankoliska och i de allra flesta fallen är ämnet av största betydelse för låtarnas stämning. Det är olycklig kärlek, militärer med hemska upplevelser i minnet, motstånd mot krig samt osäkerhet i ett förhållande.

De låtar jag hittills inte nämnt, Your Latest Trick och One World, är udda jämfört med resten av plattan i det att de dels varken är glada eller melankoliska utan snarare ger intryck av att vara eftertänksamma. Båda har jazzbetonad musik, den ena med lite fusion och den senare med en god blandning av blues och rock. Hela skivan är mycket kompetent gjord och det finns inte en tråkig stund här. Det är ingen trist melankoli utan allt är väldigt intressant, framför allt hur välspelat allt är. Det finns inga felspelningar nånstans. Bandet är så samspelt också att det nästan är skrämmande.

Åttiotalet var saxofonens stora decennium inom pop-och rockmusiken och även här finns ett tydligt avtryck i form av Michael Brecker, som spelar på Your Latest Trick, vilket gör låten ännu mer jazzig än den var från början. Även hans bror Randy, som lirar trumpet, är med på denna låt (alldeles i början) samt på Ride Across The River. Musikaliskt är det som alltid gott om olika stilar. Det är country, rock, pop, jazz och nu återkommer även reggae. En sak är säker, det är alltid en härlig stund att lyssna på Dire Straits. I mitt tycke är detta deras näst bästa platta, väl värd att lyssna på, länge och väl.



"I'm a soldier of freedom in the army of man
We are the chosen, we're the partisan alright
The cause it is noble and the cause it is just
 
We are ready to pay with our lives if we must"

Populära inlägg