torsdag 15 augusti 2013

Vetenskapshörnan: Vad är en planet?

Rättare sagt borde frågan vara: Vad är inte en planet? Solen är inte en planet för den är i centrum för allt, den kring allt cirklar. Det är inte heller så att en stenbumling som susar hit och dit, de vi kallar asteroider, i sin bana runt solen är en planet. Kometer är inte heller planeter eftersom dessa isklot har så enormt oregelbundna banor samt att de börjar avge en svans, en koma, efter sej ju närmre solen de kommer. Återstår då allt annat, det som upptar det mesta av de 0,1 procenten materia som är kvar i solsystemet sen solen tagit resten.

Den vedertagna definitionen av en planet per 2006 års möte och omröstning (allt enligt IAU) är att den bör har rensat området runt sin omloppsbana på störande mindre objekt så som asteroider, den ska vara mer eller mindre sfärisk samt att dess omloppsbana runt solen är mer eller mindre cirkulär. Att ha rensat sin omloppsbana på störande objekt innebär enligt IAU att objekten ska vara betydligt mindre än det stora objektet vi vill kalla planet, asteroider av månstorlek ska alltså helt bort.

Så Merkurius, Venus, Tellus (jorden alltså), Mars, Jupiter, Saturnus, Uranus och Neptunus klarar sej alltså. De kallas planeter och de har istället fångat in de stora objekten i banor runt sej själva vilka då kallas satelliter eller månar. Men här stöter den definitionen på ett smärre problem. Pluto och Eris, de största av de enligt IAU utslängda himlakropparna, har gjort samma sak med de objekt som finns i deras respektive närhet. Deras omloppsbanor är inte cirkulära dock utan ovala men i övrigt uppför de sej som vanliga planeter. De har ju rensat sina omloppsbanor från störande objekt allihop och avstånden mellan dom är såpass stora att de inte stör varandra där ute. Det duger tydligen inte åt IAU som vill ha bort allt skräp från dessa mindre planeter.

Från och med 2006 års omröstning har vi definitionen dvärgplanet för allt mindre än Merkurius och som går i dessa starkt elliptiska banor. De fem som hittills fått statusen dvärgplanet är i storleksordning Eris, Pluto, Makemake, Haumea och Ceres. Den sistnämnda stör i alla fall mej eftersom den ligger mitt i asteroidbältet mellan Mars och Jupiter och har verkligen inte rensat nånting från sin omloppsbana. Den är dessutom mindre än 1000 km i diameter. Haumea är inte helt sfärisk utan ser mer ut som en rugbyboll. Den är dock formad i allt övrigt som en riktig planet ska vara så den räknas in som dvärgplanet. Skulle vi acceptera allt över 1000 km i diameter som planeter och dvärgplaneter skulle vi lösa det problemet. Allt annat är då småplaneter.

Det finns ett antal objekt till med en diameter över 1000 km, varav Quaoar är den mest kända. En annan planet av mindre format men över 1000 km är Varuna. Den sistnämnda är oval till formen precis som Haumea. Förmodligen finns det minst ett 50-tal såna här objekt i området bortom Neptunus, i det bälte med sten- och isobjekt som kallas Kuiperbältet.

Men det finns en definition till som sällan används eftersom den inte är användbar på planeter av mindre storlek än Jupiter, nämligen den att en planet bör inte kunna avge så mycket energi från sitt inre att dess yta börjar glöda. Den definitionen är till för att skilja planeter från så kallade bruna dvärgar. Bruna dvärgar är ett sorts mellanting vad gäller stjärnor och planeter. De är större än de flesta planeter men mörkare och kallare än stjärnor.

Så en konklusion borde vara att allt som inte lyser av sej självt och är tillräckligt massivt nog att köra bort eller förinta annat som kan hota dess bana runt en stjärna är en planet. Det skulle innebära en omvärdering av vad som kan kallas planet. Eller?



"You're on Earth. There's no cure for that."

Populära inlägg