Problem med religioner - del två: Den enorma översvämningen och de som överlevde den stora katastrofen

Religioner har en tendens att lagra legender från olika håll på ett sätt som gör att vi idag får problem att se igenom dessa och se verkligheten bakom. Jag har skrivit om detta tidigare så nu tänkte jag samla det i en serie som jag kallar "Problem med religioner". 

Om legenden bakom pojken och jätten är svår att hitta ursprunget till är nästa inte alls svår. Det handlar om den person bibeln kallar Noa eller Noak. Han har sitt ursprung i nästan varenda undergångshistoria som finns på jorden, den om världen som blir dränkt av gigantiska vattenmassor. Såna historier finns nästan överallt i världen, utom bland de människor som lever inåt landet och har gjort sen minst 15,000 år tillbaka. 

Det intressanta är att grunden är densamma bland de flesta i den gamla världen norr om Nordafrika. Det handlar om att gudarna skapat en sorts människor som med tiden sågs som onda och därför måste bort. Man skickade sjukdomar och översvämningar som utrotade dessa människor och endast några få fann nåd hos gudarna. De överlevde katastrofen genom att bygga en båt som rider på de vilda oceanerna tills stormen är över och är anfäder och -mödrar till oss idag.

Själva berättelsen om Noak är inte så intressant faktiskt. Den är så uppenbart ett plagiat av historien om den sumeriska prästen Ziusudra och dennes kamp mot elementen för ca 5000 år sen att vi lika gärna kan avskriva bibeln som en autentisk återberättare av denna gemensamma legend.  En variant av Ziusudra är den babyloniska versionen om Utnapishtim som nämns i Gilgamesheposet. Skillnaden ligger i vilken gud som varnar dom. Ziusudra får veta av den sumeriska vattenguden Enki att gudarna tröttnat på människorna vilka de anser vara onda. Några få hade funnit nåd och Ziusudra var en av dessa. Ziusudra var för övrigt kung, den siste i sitt slag. Utnapishtim å sin sida var också kung men fick sin varning av Ea, den babyloniske vattenguden (men för övrigt en sumerisk gud från början). 

Med Utnapishtim inträder babylonierna i legendskapandet. Saken är den att en av världens första beskrivna naturkatastrof ägde rum just då babylonierna började komma fram som en av de stora makterna i Mesopotamien. Den ägde rum nån gång runt 2900 före vår tid (fvt) och kom i form av en översvämning som förstörde många städer, framför allt Shuruppak, en stad i centrala Mesopotamien. Lagret av lera som täckte staden är över 3 meter tjockt! Enligt den sumeriska regentlistan som skrevs ner flera sekler senare var Ziusudra (vilket betyder han som fann långt liv på sumeriska) den siste kungen av Shuruppak. 

Vare sej denna kungalista bekräftar Ziusudras existens eller ej så är han på fastare mark än några andra mytologiska figurer kopplade till översvämningslegenderna världen över. Utnapishtim är ett akkadiskt ord som betyder långt liv vilket ju väl stämmer överens med betydelsen av Ziusudra.

Min tanke är att när den stora Shuruppaköversvämningen ägde rum ca år 2900 fvt var den så svår och satte ett sånt emotionellt spår i folks medvetande att den förstärkte folks uppfattning om den mycket äldre översvämningsmyten, den från istidens slut. Men frågan är om folkminnet kan bevara så gamla myter. Det återstår att se. Vi kan ju inte direkt se några spår från den gamla översvämningen, den som ägde rum för ca 10,000 år sen då de stora glaciärerna som haft Nordamerika, stora delar av Asien och norra Europa i ett järngrepp började smälta. Vattnet rann ut i enorma kaskader som fyllde igen de kaviteter isarna hade skapat i Nordamerika och bildade de stora sjöarna.

Vi vet att haven steg med ca 120 meter när dessa isar smälte. Det måste ha lett till ett jättestort trauma för den tidens människor som satt sina spår i deras efterkommande. Men hur mycket av det som överlevt till dagens legender och myter är oklart eftersom översvämningar fortsatt att plåga mänskligheten många gånger efter det. Så vi vet inte vad som är minnesresterna av denna enorma översvämning och senare översvämningar som ägde rum lokalt. Det ska påpekas att de folk som kan spåra sina föregångare till folk som hela tiden bott inomlands inte har dessa världsomspännande översvämningsmyter, även om de alldeles säkert känt till de folk som hade dessa myter.

Men här i Norden finns egentligen inga såna översvämningsmyter, snarare finns här den om elden i söder och isen i norr. Långt senare förstörs allt detta i eld och vad som verkar vara en jättestor tsunami som dränker allt och drar sej tillbaka. Här finns inga överlevande som flyter iväg på en båt som i myterna från Mellanöstern utan snarare ett antal ensamma individer som levt på höga höjder.

Nej, myten om killen med båten är från tiden för Shuruppaköversvämningen för ca 5000 år sen och det är den som gett upphov till plagiatet i bibeln. Påståendet att översvämningen täckt hela världen beror på en kombination av just denna äldre jätteöversvämning från istiden som tog kusterna och det faktum att dårarna i Mellanöstern trodde att deras värld var HELA världen...



"Being a woman is a terribly difficult task, since it consists principally in dealing with men."