fredag 5 juli 2013

Privatisering kontra privat sektor

Jonas Sjöstedt talade igår sej varm för att han vill vara med om att hindra fortsatt privatisering av offentlig sektor. På sätt och vis håller jag med honom, en privatisering av välfärden är onödig. Vad som borde finnas är en privat sektor helt skild från den offentliga som man kan få välja om man hellre vill det. Men vad säger jag, den finns ju redan! Vi har privata läkare, vi har privata vårdcentraler och kliniker - och som klarar sej själva. Men den tas inte på allvar av politikerna. De röda vill satsa allt på rött (dvs i stort sett allt ska vara statligt) och de blå vill sälja ut så mycket de bara kan.

Ingendera sidan fattar att vare sej man förstatligar eller säljer ut blir det ett experiment inom samhället, med oss vanligt folk som försökskaniner, som inte kommer att sluta bra. Apoteksförsäljningen är ett bra exempel på detta. Istället för att sälja ut allt skulle de ha öppnat marknaden för dessa företag vid sidan om den statliga verksamheten. På den punkten står jag för den privata sektorn mot privatiseringar av offentliga sektorn. Det skadar den privata sektorns möjligheter att verka. Får vem som helst starta ett apotek, tro?

Med järnvägen är det lite annorlunda. Jag är övertygad om att staten klarar av de stora sträckorna medan den privata sektorn klarar de mindre. Men vi skulle aldrig ha lagt ner och rivit upp så många sträckor! Bussarna kan inte klara av allt som tågen lämnar efter sej. Vad gäller skolan och omsorgen av de äldre har det alltid funnits privata alternativ till den offentliga sektorns verksamhet och den borde få fortsätta. Men pengarna som genereras genom den privata verksamheten borde plöjas ner direkt utan pardon i verksamheten igen. Inga onödiga vinster och utdelningar för bra arbete utan premiera kunderna, dvs elever och äldre.

Det är min syn på saken, take it or leave it.



"Livets stora tragedi består inte i att inte uppnå ens mål utan att inte ha något mål att uppnå."

Populära inlägg