Västerås var en av de mest drabbade städerna. Bilden tagen av en fotograf boende i Västerås på 1960-talet och publicerad i VLT.se 14 mars 2013. |
Idag har vi omvärderat våldtäkten på våra innerstäder och i vissa städer har vi byggt om dessa betongschabrak så de bättre smälter in i miljön. I andra städer har man rivit dom och ersatt dom med glaskonstruktioner eller med mer passande byggnader. Saken är den att de stora byggnadernas tid är förbi, med vissa undantag. Idag borde vi satsa mer på småskalighet som tillsammans bygger upp en större entitet. Ladorna utanför städerna som hyser stormarknaderna är förstås del av dessa undantag. De är monstruösa hemskheter som ingen borde ha fått bygga men fördelen är att de inte förstört några finare hus i innerstäderna.
För stadsmiljön var rivningarna rena rama skräcken men jag skulle vilja härleda många sjukdomar som drabbat folk i städerna till rivningarna eftersom många bakterier och virus frigjordes. Som tur är har de flesta människor immunitet mot dessa sjukdomar men de som ändå drabbades borde ha fått kompensation. Sen byggdes betongschabraken med dåliga material som i sej har bidragit med sjukdomar. Vad kan hända när dessa rivs? Blir det en miljökatastrof eller förskonas vi? Vi får väl se.
"...dusk is the time when men whisper of matters about which they remain silent in the full light of the sun."